Det är nu två år sedan jag fick för mig att detta var en bra idé... eller snarare "kunde inte låta bli" att starta denna blogg. Det har varit kul, slitsamt och tålamodsprövande, stressande och underbart inspirerande.
För de (få?) som fortfarande kanske hoppas på en fortsättning på mitt Afrika-tema måste jag berätta att jag verkligen sprang in i någon form av vägg när jag inbillade mig att jag skulle störta i mål med att på ett dygn sammanfatta Hossam Ramzys 20 plattor.
Sedan kom sommaren...
Sedan kom hösten...
och nu då...?
Jo, jag ägnar mig, just i detta nu, åt att strukturera om mitt liv på ett mycket genomgripande sätt, och hoppas att allt ska vara "klart" inom en månad.
Kärleken till musiken finns kvar, och uppslagen till nya inlägg är irriterande många, och "Dagens Afrikanska Artist" tänker jag nog köra vidare med tills jag är "klar"... oavsett om jag passerar årsskiftet i processen.
Jag tror att det på något sätt är viktigt att göra detta - för min egen del (nyttig rekapitulering och möjlighet till att kolla av kontinenten noggrannt ännu en gång - det finns så mycket att upptäcka), men även för att det inte finns så många lättåtkomliga genomgångar på svenska om afrikanska artister.
Just nu pågår SELAMs Afrika-festival i Stockholm - och det är med stor sorg jag konstaterar att jag bannemig inte kan gå idag för att se en av mina största favoriter, Oliver Mtukudsi, på Kägelbanan, men snälla ni - har ni chansen, så ta den - Habib Koité och Afel Bocoum, som också spelar idag, är inte heller dumma!
Det kan inte bli annat än en höjdarkonsert!
Läs mer på SELAMs hemsida!
Jag återkommer - jag lovar!
--Stefan
fredag 5 november 2010
lördag 11 september 2010
Gott nytt år Etiopien!
Idag firar Etiopien nytt år!
Här är ett klipp från USA där man editerat ihop millenniefirandet 11 september 2000. Musiken står Teddy Afro för - positivismen sprudlar törs jag säga utan att förstå ett enda ord....
För min egen del laddar jag fortfarande mina bloggeribatterier efter en alldeles för intensiv första hälft på året, och hoppas komma igång igen relativt snart - "väggen" jag sprang in i bestod i när jag på en dag skulle försöka sammanfatta ett 20-tal plattor med egyptiske Hossam Ramzy i mitt övermodiga projekt "Dagens Afrikanska Artist" - nu finns de utvalda 25 låtarna i Internetradion, men ett mindre antal ska också läggas till själva inlägget om honom...
Gott nytt år & på återhörande!
--Stefan
Här är ett klipp från USA där man editerat ihop millenniefirandet 11 september 2000. Musiken står Teddy Afro för - positivismen sprudlar törs jag säga utan att förstå ett enda ord....
För min egen del laddar jag fortfarande mina bloggeribatterier efter en alldeles för intensiv första hälft på året, och hoppas komma igång igen relativt snart - "väggen" jag sprang in i bestod i när jag på en dag skulle försöka sammanfatta ett 20-tal plattor med egyptiske Hossam Ramzy i mitt övermodiga projekt "Dagens Afrikanska Artist" - nu finns de utvalda 25 låtarna i Internetradion, men ett mindre antal ska också läggas till själva inlägget om honom...
Gott nytt år & på återhörande!
--Stefan
fredag 20 augusti 2010
Larry Jon Wilson död
Larry Jon Wilson - 7 oktober 1940 - 21 juni 2010.
Jag missade det - trots att jag var "kompis med honom på Facebook"...
Hans dotter startade ett Facebook-konto åt sin far för ca ett år sedan, och jag "högg direkt" - hoppades att jag på något sätt skulle kunna komma lite närmre den röst som utgjort mitt trubadur-musikaliska fundament i 30 år, min mänskliga resonansbotten jag relaterat allt "äkta" till. När jag insåg att det inte var Larry Jon själv som startat kontot var jag inte direkt överraskad, och ej heller besviken - it was close enough!
Jag fick uppleva att vara en i den Facebooks-baserade gratulationskören på hans sista födelsedag - 7 oktober förra året - en hälsning från Sverige - antagligen den enda... Jag chattade ett kort tillfälle med hans dotter och hon lovade att hälsa... Närmre kom jag inte, men som sagt - close enough...
Som jag drömt, år efter år, om den stund jag skulle få sitta ned, på Bluebird Café i Nashville, eller något av de andra ställen han brukade hedra med sina sällsynta konserter - som jag drömt... Vet inte hur jag skulle ha "klarat" det - att se honom live, sentimentale jag - men nu slipper jag bekymra mig om det mer...
Världen har förlorat en av sina mest empatiska innevånare - och största delen av den vet det inte ens...
Tack Larry Jon, för din övermänskliga värme!
--S.
Jag missade det - trots att jag var "kompis med honom på Facebook"...
Hans dotter startade ett Facebook-konto åt sin far för ca ett år sedan, och jag "högg direkt" - hoppades att jag på något sätt skulle kunna komma lite närmre den röst som utgjort mitt trubadur-musikaliska fundament i 30 år, min mänskliga resonansbotten jag relaterat allt "äkta" till. När jag insåg att det inte var Larry Jon själv som startat kontot var jag inte direkt överraskad, och ej heller besviken - it was close enough!
Jag fick uppleva att vara en i den Facebooks-baserade gratulationskören på hans sista födelsedag - 7 oktober förra året - en hälsning från Sverige - antagligen den enda... Jag chattade ett kort tillfälle med hans dotter och hon lovade att hälsa... Närmre kom jag inte, men som sagt - close enough...
Som jag drömt, år efter år, om den stund jag skulle få sitta ned, på Bluebird Café i Nashville, eller något av de andra ställen han brukade hedra med sina sällsynta konserter - som jag drömt... Vet inte hur jag skulle ha "klarat" det - att se honom live, sentimentale jag - men nu slipper jag bekymra mig om det mer...
Världen har förlorat en av sina mest empatiska innevånare - och största delen av den vet det inte ens...
Tack Larry Jon, för din övermänskliga värme!
--S.
tisdag 25 maj 2010
Time out - utan att själv vilja det...
Idag var jag laddad - eller egentligen inatt...
Med ett nytt minneskort i mobilen, vilket ger mig 8 gig av musikutrymme, hade jag lyssnat på en frenetiskt trumbankande Hossam Ramzy hela dagen, men när jag kommer hem vid midnatt har Internet lagt av - även TV:n som vi har genom bredbandet var svart... alldeles nyss skrämde mig TV:n, som jag glömt på, när den "varslade" om Internets återkomst, men nu måste jag gå och sussa...
Resultatet blir alltså helt enkelt ytterligare en dags time out - om än ofrivillig!
På återhörande!
--S.
Med ett nytt minneskort i mobilen, vilket ger mig 8 gig av musikutrymme, hade jag lyssnat på en frenetiskt trumbankande Hossam Ramzy hela dagen, men när jag kommer hem vid midnatt har Internet lagt av - även TV:n som vi har genom bredbandet var svart... alldeles nyss skrämde mig TV:n, som jag glömt på, när den "varslade" om Internets återkomst, men nu måste jag gå och sussa...
Resultatet blir alltså helt enkelt ytterligare en dags time out - om än ofrivillig!
På återhörande!
--S.
tisdag 18 maj 2010
Time out...
Så har då verkligheten smulat min inbilska tidsoptimism sönder och samman...
Om ni inte redan märkt det så har min dagliga vana tunnats ur de senaste veckorna, och storhelgen som just passerat har påmint mig om att det finns annat att göra, t ex att sköta om odlingslotten...
När det gäller bloggen tänkte jag därför ägna denna vecka åt att putsa till några inlägg som inte riktigt känns "färdiga" (t ex lägga in några ytterligare ljudande exempel), samt att förbereda en svit av inlägg om Sveriges första Folk- & Världsmusikgala som nyligen hölls på Nybrokajen 11 i Stockholm.
Time Out med andra ord, för att kunna återkomma nästa vecka med nya fräscha krafter!
Internetradion drar igång inatt igen när alla spywares och annat elände avlägsnats ur datorn...
På återhörande!
--Stefan
Om ni inte redan märkt det så har min dagliga vana tunnats ur de senaste veckorna, och storhelgen som just passerat har påmint mig om att det finns annat att göra, t ex att sköta om odlingslotten...
När det gäller bloggen tänkte jag därför ägna denna vecka åt att putsa till några inlägg som inte riktigt känns "färdiga" (t ex lägga in några ytterligare ljudande exempel), samt att förbereda en svit av inlägg om Sveriges första Folk- & Världsmusikgala som nyligen hölls på Nybrokajen 11 i Stockholm.
Time Out med andra ord, för att kunna återkomma nästa vecka med nya fräscha krafter!
Internetradion drar igång inatt igen när alla spywares och annat elände avlägsnats ur datorn...
På återhörande!
--Stefan
onsdag 12 maj 2010
2010.107 - Dagens afrikanska artist - Hossam Ramzy
2010.107 - Dagens afrikanska artist - Hossam Ramzy (Egypten)
Hossam Ramzy är en i allra högsta grad aktiv "recording artist". Han har en stor produktion bakom sig - inte enbart av eget material utan även som producent åt andra artister.
Denne Kairo-födde musiker hade goda förutsättningar från barndomen då hans familj var en bildnings- och kultur-ivrande sådan. Som treåring fick han sin första trumma... Uppmuntrad av sina föräldrar studerade han för Egyptens ledande musiker. Han flyttade till Saudiarabien där han vidgade sina vyer och fick ny inspiration av flera beduinstammar. Detta lade grunden för mycket av hans mellanöstern-inspirerade musik.
I mitten av 70-talet flyttade han till London där han arbetade med en del kända jazznamn, såsom saxofonisten Andy Sheppard.
Han återvände sedan till "sitt rytmiska ursprung", och har kanske gjort sig mest känd för sina magdansalbum och det noggranna utforskandet av den egyptiska rytmiken - två intressanta album av nästan rytmisk-encyklopedisk karaktär är "Sabla Tolo - Journeys Into Pure Egyptian Percussion" - "I" och "II". Det har nyligen kommit en tredje volym i serien med namnet "Sabla Tolo III - Advanced Journeys into Pure Egyptian Percussion".
--S.
Hossam Ramzy är en i allra högsta grad aktiv "recording artist". Han har en stor produktion bakom sig - inte enbart av eget material utan även som producent åt andra artister.Denne Kairo-födde musiker hade goda förutsättningar från barndomen då hans familj var en bildnings- och kultur-ivrande sådan. Som treåring fick han sin första trumma... Uppmuntrad av sina föräldrar studerade han för Egyptens ledande musiker. Han flyttade till Saudiarabien där han vidgade sina vyer och fick ny inspiration av flera beduinstammar. Detta lade grunden för mycket av hans mellanöstern-inspirerade musik.
I mitten av 70-talet flyttade han till London där han arbetade med en del kända jazznamn, såsom saxofonisten Andy Sheppard.
Han återvände sedan till "sitt rytmiska ursprung", och har kanske gjort sig mest känd för sina magdansalbum och det noggranna utforskandet av den egyptiska rytmiken - två intressanta album av nästan rytmisk-encyklopedisk karaktär är "Sabla Tolo - Journeys Into Pure Egyptian Percussion" - "I" och "II". Det har nyligen kommit en tredje volym i serien med namnet "Sabla Tolo III - Advanced Journeys into Pure Egyptian Percussion".--S.
tisdag 11 maj 2010
2010.106 - Dagens afrikanska artist - Oum Kalthoum
2010.106 - Dagens afrikanska artist - Oum Kalthoum (1898/1904 - 1975, Egypten)
En uppsjö av olika stavningar av hennes namn extistierar - exempelvis Om Koultoum, Om Kalthoum, Oumme Kalsoum och Umm Kolthoum.
På Wikipedia ligger följande citat om Oum Kalthoum, med ytterligare en stavning:
"Imagine a singer with the virtuosity of Joan Sutherland or Ella Fitzgerald, the public persona of Eleanor Roosevelt and the audience of Elvis and you have Umm Kulthum, the most accomplished singer of her century in the Arab world."
— Virginia Danielson, Harvard Magazine
Hon var sålunda hela arabvärldens diva, och hennes betydelse för många efterföljande artister - både i arab- och i övriga världen - är monumental, liksom för gårdagens artist Hamza El Din.
Här är ett av hennes mest kända melodier - "Enta Omri":
Jag måste erkänna att Oum Kalthoums musik har varit svår i komma in i för mig, men för att börja få en känsla för vad det handlar om kommer här ett litet engelsk-kommenterat inslag om henne, där man får en förståelse för hur hon hanterade både musiken och kommunicerade med publiken:
Hennes poesi i musiken skrevs alltid av någon poet - en av de första hon stötte på i sin karriär var Ahmad Rami som skrev 137 sånger för henne. Genom hennes vokala kontroll och starka uttryck blev hon snart väldigt populär bland textförfattare och poeter - alla ville skriva för henne!
Utöver Oum Kalthoum finns ytterligare åtminstone tre stora namn som en egypten-musik-kännare bör känna till som en grund för vad som växte fram under 1900-talet, och den första är kompositören till Oums "hitlåt" "Enta Omri" - Mohammed Abdel Wahab. Han var både stumfilmsskådespelare, kompositör, av både klassisk och "populär" egyptisk musik, och sångare. Han dog 1991. Den andre är Abdel Halim Hafez, som dog 1977. Även han var både skådespelare och sångare. Hans storhetstid varade under 50 - 70-talet, och han gick ibland under epitetet "Den Mörke Näktergalen" - fortfarande idag går inte en dag utan att hans musik hörs i egyptisk radio. Den tredje artist en "musik-egyptolog" måste ha med sig in i modern tid är Farid Al Atrash, som egentligen hade syriskt påbrå. Han invandrade i unga år till Egypten - även han var både skådespelare och artist. Med 350 sånger och 31 filmer i sitt CV förtjänar han en plats bland 1900-talets största arabiska artister. För sitt virtuosa Oud-spel har han också kallats "King of the Oud".
Jag nöjer mig med denna alldeles otillräckliga presentation av fyra legendarer, för jag vill komma vidare till idag aktiva "recording artists"...
- Wikipedia om Oum Kalthoum
--S.
En uppsjö av olika stavningar av hennes namn extistierar - exempelvis Om Koultoum, Om Kalthoum, Oumme Kalsoum och Umm Kolthoum.
På Wikipedia ligger följande citat om Oum Kalthoum, med ytterligare en stavning:
"Imagine a singer with the virtuosity of Joan Sutherland or Ella Fitzgerald, the public persona of Eleanor Roosevelt and the audience of Elvis and you have Umm Kulthum, the most accomplished singer of her century in the Arab world."
— Virginia Danielson, Harvard Magazine
Hon var sålunda hela arabvärldens diva, och hennes betydelse för många efterföljande artister - både i arab- och i övriga världen - är monumental, liksom för gårdagens artist Hamza El Din.
Här är ett av hennes mest kända melodier - "Enta Omri":
Jag måste erkänna att Oum Kalthoums musik har varit svår i komma in i för mig, men för att börja få en känsla för vad det handlar om kommer här ett litet engelsk-kommenterat inslag om henne, där man får en förståelse för hur hon hanterade både musiken och kommunicerade med publiken:
Hennes poesi i musiken skrevs alltid av någon poet - en av de första hon stötte på i sin karriär var Ahmad Rami som skrev 137 sånger för henne. Genom hennes vokala kontroll och starka uttryck blev hon snart väldigt populär bland textförfattare och poeter - alla ville skriva för henne!
Utöver Oum Kalthoum finns ytterligare åtminstone tre stora namn som en egypten-musik-kännare bör känna till som en grund för vad som växte fram under 1900-talet, och den första är kompositören till Oums "hitlåt" "Enta Omri" - Mohammed Abdel Wahab. Han var både stumfilmsskådespelare, kompositör, av både klassisk och "populär" egyptisk musik, och sångare. Han dog 1991. Den andre är Abdel Halim Hafez, som dog 1977. Även han var både skådespelare och sångare. Hans storhetstid varade under 50 - 70-talet, och han gick ibland under epitetet "Den Mörke Näktergalen" - fortfarande idag går inte en dag utan att hans musik hörs i egyptisk radio. Den tredje artist en "musik-egyptolog" måste ha med sig in i modern tid är Farid Al Atrash, som egentligen hade syriskt påbrå. Han invandrade i unga år till Egypten - även han var både skådespelare och artist. Med 350 sånger och 31 filmer i sitt CV förtjänar han en plats bland 1900-talets största arabiska artister. För sitt virtuosa Oud-spel har han också kallats "King of the Oud".
Jag nöjer mig med denna alldeles otillräckliga presentation av fyra legendarer, för jag vill komma vidare till idag aktiva "recording artists"...
- Wikipedia om Oum Kalthoum
--S.
måndag 10 maj 2010
2010.105 - Dagens afrikanska artist - Hamza El Din
2010.105 - Dagens afrikanska artist - Hamza El Din (1929 – 2006, Egypten)
Det här är egentligen ett för stort projekt att ro iland med på en dag - Hamza El Dins roll inom "världsmusiken" kan inte överskattas!
Detta var långt innan det smått imperialistiska begreppet "World Music" ens existerade. Jag ogillar egentligen världsmusikbegreppet alltmer, såsom det oftast används - se mitt förslag till vad vi ska använda det/ha det till HÄR - bloggens allra första inlägg!
1964 hade Hamza El Din blivit inbjuden att medverka på Newport Folk Festival. Detta hade den direkta effekten att han "upptäcktes" av artister som Joan Baez, Bob Dylan och gruppen Grateful Dead med gitarristen Jerry Garcia och slagverkaren Mickey Hart i spetsen.
Av de sju skivor som gavs ut från det årets festival kan man höra Hamza El Din framföra "Desse Barama (Peace)" på "Newport Folk Festival 1964 - Evening Concerts Vol. 2".
Samma år spelade han in sin första egna skiva för Vanguard - "Music of Nubia". Här finns låten "Desse Barama (Peace)" med.
Medverkar på den gör även Ahmed Abdul Malik på kontrabas och Sandy Bull på bongos. Sudan-ättade Ahmed Abdul-Malik (1927-1993) var jag på vippen att ta med när jag skrev om sudanesisk musik, men valde att avstå, eftersom han dels är född i USA och dels främst är jazzmusiker, även om han också intresserat sig för traditionsmusik.
1965 kom "Al Oud" på samma bolag, där Hamza framträder helt ensam med sin oud. Dessa två skivor lade grunden för hans framtida internationella popularitet.
Under åren som följt har han ofta framträtt tillsammans med Grateful Dead. Mickey Hart var full av beundran inför Hamzas musikalitet, och hans sätt att trollbinda publiken. Fler samarbeten blev med Sandy Bull, Kronos-kvartetten och pianisten W.A. Mathieu.
Hans tredje soloskiva "Escalay -The Water Wheel" som kom 1971 blev också viktig för hans karriär. Kronoskvartetten spelade långt senare, 1992, in skivans huvudspår, "The Water Wheel", tillsammans med honom på deras prisbelönade "African Pieces".
Hamza utbildade sig till ingenjör, men musiken tog över, och när han hörde talas om planerna på bygget av Aswan-dammen som skulle dränka stora delar av forna Nubien begav han sig på en "kulturräddar-turné". Han upptecknade bl.a. musik från de boende i området.
Egentligen var den arabiska lutan oud en främmande fågel i den nubiska traditionen, men men Hamza lyckade ge instrumentet en nubisk dialekt i sitt musicerande. Hans anses t o m ha blivit den moderna nubiska musikens fader. Han har undervisat som musik-etnolog både i USA och Japan - två länder som han också bott i.
Av de sju skivor jag har med honom har det varit ett tufft arbete att under dagen välja ut vilken musik jag ska ta med som exempel. Det är lätt att falla i fällan att välja de spår som har någon form av "väst-anpassning" i arrangemangen, och visst har jag fallit i den fällan, men jag ska även bjuda på tradition...
Vi börjar med några av de äldre skivorna:
(1965) Al Oud
1. The Message Bearer
(här hör man den pentatoniska basen mycket av traditionsmusiken bygger på i både södra Egypten, Sudan, Somalia, Etiopien och Eritrea)
2. The Gondola
(i detta stycke finns melodik som ibland för tankarna till svensk folkmusik)
(1971) Escalay: The Water Wheel:
3. The Water Wheel
(Här får ni chansen att bekanta er med ett helt långt stycke (det som Kronos-kvartetten gav sig på 1992). Stycket lär handla om en pojke som spänner oxen vid ett vattenhjul och gradvis, varv efter varv, faller pojken in i trans... Det är 21.38 minuter långt!)
---
Sedan kommer några spår från hans senare karriär - här är styckena mer upparrangerade, men aldrig så att det stör - känslan är kvar:
(1988) Eclipse
1. Hela Lisa
2. Washah
(Denna skiva lär vara en av Hamza El Dins mest kända. Den ska också vara en hyllning till hans musikaliska idol, Oum Kalthoum, som han lär ha beundrat under hela sitt liv)
(1995) Muwashshah
3. Muwashshah
(...lär betyda "slöja". Han besjunger sin älskades skönhet - här är en engelsk översättning jag fann på nätet:
"When the gossamer nymph appears,
My beloved's beauty drives me to distraction;
Surrender
Surrender
When I am enraptured by a glimpse,
My beloved's beauty is a tender branch caught by the breeze;
Surrender
Surrender
Oh my destiny, my perplexity,
No one can comfort me in my misery,
In my lamenting and suffering for love,
But for the one in the beautiful mirage;
My beloved's beauty drives me to distraction,
Surrender
Surrender"
)
(1999) A Wish
4. A Wish
(Från sista skivan kommer sista spåret - titelspåret - "En Önskan"...)
---
Här får vi avslutningsvis se honom presentera och framföra ett stycke live - Hela Lisa - som finns med på "Eclipse":
- officiell hemsida
- Wikipedia
- biografi på Afropop Worldwide
--S.
Det här är egentligen ett för stort projekt att ro iland med på en dag - Hamza El Dins roll inom "världsmusiken" kan inte överskattas! Detta var långt innan det smått imperialistiska begreppet "World Music" ens existerade. Jag ogillar egentligen världsmusikbegreppet alltmer, såsom det oftast används - se mitt förslag till vad vi ska använda det/ha det till HÄR - bloggens allra första inlägg!
1964 hade Hamza El Din blivit inbjuden att medverka på Newport Folk Festival. Detta hade den direkta effekten att han "upptäcktes" av artister som Joan Baez, Bob Dylan och gruppen Grateful Dead med gitarristen Jerry Garcia och slagverkaren Mickey Hart i spetsen. Av de sju skivor som gavs ut från det årets festival kan man höra Hamza El Din framföra "Desse Barama (Peace)" på "Newport Folk Festival 1964 - Evening Concerts Vol. 2".
Samma år spelade han in sin första egna skiva för Vanguard - "Music of Nubia". Här finns låten "Desse Barama (Peace)" med.Medverkar på den gör även Ahmed Abdul Malik på kontrabas och Sandy Bull på bongos. Sudan-ättade Ahmed Abdul-Malik (1927-1993) var jag på vippen att ta med när jag skrev om sudanesisk musik, men valde att avstå, eftersom han dels är född i USA och dels främst är jazzmusiker, även om han också intresserat sig för traditionsmusik.
1965 kom "Al Oud" på samma bolag, där Hamza framträder helt ensam med sin oud. Dessa två skivor lade grunden för hans framtida internationella popularitet.Under åren som följt har han ofta framträtt tillsammans med Grateful Dead. Mickey Hart var full av beundran inför Hamzas musikalitet, och hans sätt att trollbinda publiken. Fler samarbeten blev med Sandy Bull, Kronos-kvartetten och pianisten W.A. Mathieu.
Hans tredje soloskiva "Escalay -The Water Wheel" som kom 1971 blev också viktig för hans karriär. Kronoskvartetten spelade långt senare, 1992, in skivans huvudspår, "The Water Wheel", tillsammans med honom på deras prisbelönade "African Pieces".Hamza utbildade sig till ingenjör, men musiken tog över, och när han hörde talas om planerna på bygget av Aswan-dammen som skulle dränka stora delar av forna Nubien begav han sig på en "kulturräddar-turné". Han upptecknade bl.a. musik från de boende i området.
Egentligen var den arabiska lutan oud en främmande fågel i den nubiska traditionen, men men Hamza lyckade ge instrumentet en nubisk dialekt i sitt musicerande. Hans anses t o m ha blivit den moderna nubiska musikens fader. Han har undervisat som musik-etnolog både i USA och Japan - två länder som han också bott i.
Av de sju skivor jag har med honom har det varit ett tufft arbete att under dagen välja ut vilken musik jag ska ta med som exempel. Det är lätt att falla i fällan att välja de spår som har någon form av "väst-anpassning" i arrangemangen, och visst har jag fallit i den fällan, men jag ska även bjuda på tradition...
Vi börjar med några av de äldre skivorna:
(1965) Al Oud
1. The Message Bearer
(här hör man den pentatoniska basen mycket av traditionsmusiken bygger på i både södra Egypten, Sudan, Somalia, Etiopien och Eritrea)
2. The Gondola
(i detta stycke finns melodik som ibland för tankarna till svensk folkmusik)
(1971) Escalay: The Water Wheel:
3. The Water Wheel
(Här får ni chansen att bekanta er med ett helt långt stycke (det som Kronos-kvartetten gav sig på 1992). Stycket lär handla om en pojke som spänner oxen vid ett vattenhjul och gradvis, varv efter varv, faller pojken in i trans... Det är 21.38 minuter långt!)
---
Sedan kommer några spår från hans senare karriär - här är styckena mer upparrangerade, men aldrig så att det stör - känslan är kvar:
(1988) Eclipse
1. Hela Lisa
2. Washah
(Denna skiva lär vara en av Hamza El Dins mest kända. Den ska också vara en hyllning till hans musikaliska idol, Oum Kalthoum, som han lär ha beundrat under hela sitt liv)
(1995) Muwashshah
3. Muwashshah
(...lär betyda "slöja". Han besjunger sin älskades skönhet - här är en engelsk översättning jag fann på nätet:
"When the gossamer nymph appears,
My beloved's beauty drives me to distraction;
Surrender
Surrender
When I am enraptured by a glimpse,
My beloved's beauty is a tender branch caught by the breeze;
Surrender
Surrender
Oh my destiny, my perplexity,
No one can comfort me in my misery,
In my lamenting and suffering for love,
But for the one in the beautiful mirage;
My beloved's beauty drives me to distraction,
Surrender
Surrender"
)
(1999) A Wish
4. A Wish
(Från sista skivan kommer sista spåret - titelspåret - "En Önskan"...)
---
Här får vi avslutningsvis se honom presentera och framföra ett stycke live - Hela Lisa - som finns med på "Eclipse":
- officiell hemsida
- Wikipedia
- biografi på Afropop Worldwide
--S.
fredag 7 maj 2010
2010.104 - Dagens afrikanska artist - Ali Hassan Kuban
2010.104 - Dagens afrikanska artist - Ali Hassan Kuban (1929 eller 1933 - 2001, Egypten)
Ali Hassan Kuban kallades "Godfather of Nubian Music" - så mycket högre lär väl vara svårt att komma på nubiska musikanteri-skalan...
Han föddes i samhället Gotha nära Assuan. Familjen flyttade till Kairo när Ali var sju år gammal. Där lärde han sig spela klarinett, vilket 1949 blev hans instrument i Kairo-operans orkester. Han trakterade även "girba" eller "tar" - ett slags säckpipa, som Ali använde i sitt eget band under bröllopsspelningar.
Under 1950-talet var han en av de första att börja lägga till västerländska instrument såsom saxonfon, elgitarr, elbas, orgel, trumpet och dragspel. Gårdagens Mahmoud Fadl var en av musikerna som passerat revy i hans band. Han kallades även "Captain of Nubian Music", och när han var som mest aktiv administrerade han upp till sju olika band och sysselsatte 60 musiker. Inget bröllop sas vara komplett utan hans medverkan, följdriktigt framträdde han även på nubisk-ättade presidenten Anwar Sadats bröllop.
Hans internationella karriär kan sägas handla om ett decennium - 90-talet. 1989 gav tyska skivbolaget Piranha ut den första internationella skivan med honom - "From Nubia to Cairo".
Den följdes av "Walk Like A Nubian" 1994.
Ali Hassans sista skiva blev "Real Nubian - Cairo Wedding Classics" som kom ut samma år som han dog 2001. På skivan kan bland annat höras den kvinnliga sångerskan Salwa Abou Greisha, känd från Salamat-inspelningarna.
Jag har tagit mig igenom alla de tre internationella albumen från Piranha, plus The Rough Guide's porträtterings-CD med honom. Därför har ljudexemplen dröjt.
Ska jag slutligen rekommendera något får det lov att bli Rough Guide-CD:n, eftersom den är ett slags "Best of"-CD. Fem av spåren är hämtade från hans senaste skiva - "Real Nubian - Cairo Wedding Classics" som också är en höjdare. Dessutom är några hämtade från 1995 års hittills ännu ej nämnda "Nubian Magic" från bolaget Mercator. Den återutgavs 1999 av Blue Flame. Det är en skiva jag ännu inte kommit över!
Här kommer ett varierat knippe spår från samtliga ovan nämnda skivor - nämligen:
(1989) From Nubia To Kairo
1. Mabruk
(1994) Walk Like A Nubian
2. Habibi
3. Tamin Qalbak Ya Habibi
(2001) Real Nubian Cairo Wedding Classics
4. Malu Malu (Why)
5. Koma Wo Beda (Forbidden Love)
(Detta är ett sympatsikt förvirrande spår där man inte vet om man befinner sig i Skottland eller Egypten)
(2002) Rough Guide To Ali Hassan Kuban
6. Mabrouk Wo Arisna
(spåret är en "egyptisk reggae" som ursprungligen återfinns på CD:n "Nubian Magic" från 1995)
---
I år har skivbolaget Piranha givit ut en samlingsskiva med flera av den nubiska musikens viktigaste namn - däribland Ali Hassan Kuban och Mahmoud Fadl - kallad "Egypt Noir - Nubian Soul Treasures".
Kolla in den HÄR!
- Wikipedia
- Piranhas biografi
--Stefan
Ali Hassan Kuban kallades "Godfather of Nubian Music" - så mycket högre lär väl vara svårt att komma på nubiska musikanteri-skalan...Han föddes i samhället Gotha nära Assuan. Familjen flyttade till Kairo när Ali var sju år gammal. Där lärde han sig spela klarinett, vilket 1949 blev hans instrument i Kairo-operans orkester. Han trakterade även "girba" eller "tar" - ett slags säckpipa, som Ali använde i sitt eget band under bröllopsspelningar.
Under 1950-talet var han en av de första att börja lägga till västerländska instrument såsom saxonfon, elgitarr, elbas, orgel, trumpet och dragspel. Gårdagens Mahmoud Fadl var en av musikerna som passerat revy i hans band. Han kallades även "Captain of Nubian Music", och när han var som mest aktiv administrerade han upp till sju olika band och sysselsatte 60 musiker. Inget bröllop sas vara komplett utan hans medverkan, följdriktigt framträdde han även på nubisk-ättade presidenten Anwar Sadats bröllop.
Hans internationella karriär kan sägas handla om ett decennium - 90-talet. 1989 gav tyska skivbolaget Piranha ut den första internationella skivan med honom - "From Nubia to Cairo". Den följdes av "Walk Like A Nubian" 1994.
Ali Hassans sista skiva blev "Real Nubian - Cairo Wedding Classics" som kom ut samma år som han dog 2001. På skivan kan bland annat höras den kvinnliga sångerskan Salwa Abou Greisha, känd från Salamat-inspelningarna.
Jag har tagit mig igenom alla de tre internationella albumen från Piranha, plus The Rough Guide's porträtterings-CD med honom. Därför har ljudexemplen dröjt. Ska jag slutligen rekommendera något får det lov att bli Rough Guide-CD:n, eftersom den är ett slags "Best of"-CD. Fem av spåren är hämtade från hans senaste skiva - "Real Nubian - Cairo Wedding Classics" som också är en höjdare. Dessutom är några hämtade från 1995 års hittills ännu ej nämnda "Nubian Magic" från bolaget Mercator. Den återutgavs 1999 av Blue Flame. Det är en skiva jag ännu inte kommit över!
Här kommer ett varierat knippe spår från samtliga ovan nämnda skivor - nämligen:
(1989) From Nubia To Kairo
1. Mabruk
(1994) Walk Like A Nubian
2. Habibi
3. Tamin Qalbak Ya Habibi
(2001) Real Nubian Cairo Wedding Classics
4. Malu Malu (Why)
5. Koma Wo Beda (Forbidden Love)
(Detta är ett sympatsikt förvirrande spår där man inte vet om man befinner sig i Skottland eller Egypten)
(2002) Rough Guide To Ali Hassan Kuban
6. Mabrouk Wo Arisna
(spåret är en "egyptisk reggae" som ursprungligen återfinns på CD:n "Nubian Magic" från 1995)
---
I år har skivbolaget Piranha givit ut en samlingsskiva med flera av den nubiska musikens viktigaste namn - däribland Ali Hassan Kuban och Mahmoud Fadl - kallad "Egypt Noir - Nubian Soul Treasures".
Kolla in den HÄR!
- Wikipedia
- Piranhas biografi
--Stefan
Ljiljana Buttler död
Ljiljana Buttler - 1944 - 2010
Den mörkröstade jugoslaviska romska sångerskan Ljiljana Buttler dog 26 april i år, men först häromdagen hörde jag nyheten. Ljiljana blev 66 år gammal.
Hon släppte i juli förra året sista CD:n "Frozen Roses". Från den ska vi höra sista spåret - vad kan passa bättre?
Det är fråga om en "återvunnen sång" - "Gloomy Sunday" hette den när Billie Holiday framförde den, men originalet är alltså från balkanregionen - "Sumorna Nedelja":
Ljiljana blev känd i Jugoslavien 1980, och hade sin storhetstid fram till 1987, då hon drog sig tillbaka. Först 2002 återvände hon till rampljusen. Hon hann med tre album innan hon alltså dog för några veckor sedan. Hon kompades på samtliga "comeback-plattor" av den bosniska gruppen "Mostar Sevdah Reunion", som också samarbetat med Saban Bajramovic (1936 - 2008).
Läs mer om denna minst sagt själfulla sångerska på hennes Myspace-sida - länk nedan!
Vi kan inte lämna henne i detta mörka skick - här kommer ett något gladare YouTube-klipp:
- Myspace-sida
--S.
Den mörkröstade jugoslaviska romska sångerskan Ljiljana Buttler dog 26 april i år, men först häromdagen hörde jag nyheten. Ljiljana blev 66 år gammal.
Hon släppte i juli förra året sista CD:n "Frozen Roses". Från den ska vi höra sista spåret - vad kan passa bättre?
Det är fråga om en "återvunnen sång" - "Gloomy Sunday" hette den när Billie Holiday framförde den, men originalet är alltså från balkanregionen - "Sumorna Nedelja":
Ljiljana blev känd i Jugoslavien 1980, och hade sin storhetstid fram till 1987, då hon drog sig tillbaka. Först 2002 återvände hon till rampljusen. Hon hann med tre album innan hon alltså dog för några veckor sedan. Hon kompades på samtliga "comeback-plattor" av den bosniska gruppen "Mostar Sevdah Reunion", som också samarbetat med Saban Bajramovic (1936 - 2008).
Läs mer om denna minst sagt själfulla sångerska på hennes Myspace-sida - länk nedan!
Vi kan inte lämna henne i detta mörka skick - här kommer ett något gladare YouTube-klipp:
- Myspace-sida
--S.
torsdag 6 maj 2010
2010.103 - Dagens afrikanska artist - Mahmoud Fadl
2010.103 - Dagens afrikanska artist - Mahmoud Fadl (f. 1955, Egypten)
Mahmoud Fadl har nubiska rötter från södra Egypten - från ett område som idag till stora delar ligger dränkt under den uppdämda sjö som bildades när Assuan-dammen byggdes - Nassersjön. Han räknas till de största traditionella slagverkarna i landet, men hans nyfikenhet på annan musik än den strikt traditionella visades prov på igår i inlägget om gruppen Salamat.
Jag har två skivor med honom i eget namn - "Love Letter from King Tut-Ank-Amen" från 1998, och "The Drummers Of The Nile Go South" från 2001.
Jag har valt ut några spår från varje:
"Love Letter from King Tut-Ank-Amen" innehåller en radda traditionella egyptiska kärlekssånger som han hanterar på ett lite svängigare sätt är de vanligen framförs på - här tillsammans med trumpetaren Samy el Bably.
Spåren är:
- "Kahi",
- "Ishlonak"
- "El Helwa".
Från "The Drummers Of The Nile Go South" har jag valt:
- det korta slagverksstycket "Nubian Walk",
- "Shofna Gamar (We Saw The Moon)" med brölloppssångerskan Salma
- och det lite spejsade "United Nubians - Saidi Style".
Mahmoud Fadl har etablerat sig i Europa och dubbelbor i Berlin och Kairo.
- Myspace-sida
- en kort biografi på skivbolaget Piranhas hemsida
--S.
Mahmoud Fadl har nubiska rötter från södra Egypten - från ett område som idag till stora delar ligger dränkt under den uppdämda sjö som bildades när Assuan-dammen byggdes - Nassersjön. Han räknas till de största traditionella slagverkarna i landet, men hans nyfikenhet på annan musik än den strikt traditionella visades prov på igår i inlägget om gruppen Salamat.Jag har två skivor med honom i eget namn - "Love Letter from King Tut-Ank-Amen" från 1998, och "The Drummers Of The Nile Go South" från 2001.
Jag har valt ut några spår från varje:
"Love Letter from King Tut-Ank-Amen" innehåller en radda traditionella egyptiska kärlekssånger som han hanterar på ett lite svängigare sätt är de vanligen framförs på - här tillsammans med trumpetaren Samy el Bably.
Spåren är:
- "Kahi",
- "Ishlonak"
- "El Helwa".
Från "The Drummers Of The Nile Go South" har jag valt:- det korta slagverksstycket "Nubian Walk",
- "Shofna Gamar (We Saw The Moon)" med brölloppssångerskan Salma
- och det lite spejsade "United Nubians - Saidi Style".
Mahmoud Fadl har etablerat sig i Europa och dubbelbor i Berlin och Kairo.
- Myspace-sida
- en kort biografi på skivbolaget Piranhas hemsida
--S.
onsdag 5 maj 2010
2010.102 - Dagens afrikanska artist - Salamat
2010.102 - Dagens afrikanska artist - gruppen Salamat (Egypten)
Vi har lämnat Eritrea, alldeles för tidigt egentligen, för det finns mer att upptäcka där, men jag börjar bli orolig att jag inte kommer att hinna ta mig/oss "varvet runt" den afrikanska kontinenten innnan året är till ända...
Så vi har nu hamnat i Egypten, men står nästan och balanserar på gränsen till Sudan genom att vi tar vid där vi slutade i Sudan - nämligen i det område som förr var riket Nubien. Idag är stora delar de tidigare nubier-bebodda områdena dränkta av jättebygget Assuandammen som med hjälp av sovjetiska ingenjörer uppfördes på 60-talet i södra Egypten.
Gruppen Salamat tar avstamp i den nubiska musikaliska traditionen. Gruppen är främst slagverkaren Mahmoud Fadls verk, och de har hittills kommit ut med fyra skivor.
Det första jag hörde med gruppen var "Lau Elreida" från deras senaste skiva "Ezzayakoum" från 1998, när tidskriften Folk Roots' kompilerings-CD nr. 12 kom ut samma år.
Låten är en enda lång musikalisk transformation som pågår under sina sju och en halv minuter. Denna arabiska ogenerade genreöverskridning var något nytt för mig, så jag gav mig snart iväg och köpte själva skivan:
Nu hittar jag tyvärr inte mitt exemplar av just den skivan, men lovar återkomma med fler spår från den längre fram.
Däremot har jag även gruppens CD "Mambo El Soudani", som kom ut 1994. Från den skivan, som inte roar mig lika mycket som "Ezzayakoum", har jag ändå valt ut tre låtar:
- Först titelspåret "Mambo El Soudani (sudanese mambo)", som är en - "sudanesisk mambo"...
- Sedan spår nr. fem - "El Raqs Gamil (to move is beautiful)" - som kanske är i klämkäckaste laget, men jag "köper det"...
- Och sist, det näst sista spåret nr. 11, som bara är ... "positivistiskt bra" - och annorlunda även den - "Seeb El Hemoum (forget your sorrows)":
Vi tittar närmare på Mahmoud Fadl som soloartist imorgon...
- kort presentation av gruppen på skivbolaget Piranha Musiks hemsida!
Alla Salamats fyra skivor är inspelade på det tyska skivbolaget Piranha!
- Mahmoud Fadls myspace-sida
--Stefan
Vi har lämnat Eritrea, alldeles för tidigt egentligen, för det finns mer att upptäcka där, men jag börjar bli orolig att jag inte kommer att hinna ta mig/oss "varvet runt" den afrikanska kontinenten innnan året är till ända...
Så vi har nu hamnat i Egypten, men står nästan och balanserar på gränsen till Sudan genom att vi tar vid där vi slutade i Sudan - nämligen i det område som förr var riket Nubien. Idag är stora delar de tidigare nubier-bebodda områdena dränkta av jättebygget Assuandammen som med hjälp av sovjetiska ingenjörer uppfördes på 60-talet i södra Egypten.Gruppen Salamat tar avstamp i den nubiska musikaliska traditionen. Gruppen är främst slagverkaren Mahmoud Fadls verk, och de har hittills kommit ut med fyra skivor.
Det första jag hörde med gruppen var "Lau Elreida" från deras senaste skiva "Ezzayakoum" från 1998, när tidskriften Folk Roots' kompilerings-CD nr. 12 kom ut samma år.
Låten är en enda lång musikalisk transformation som pågår under sina sju och en halv minuter. Denna arabiska ogenerade genreöverskridning var något nytt för mig, så jag gav mig snart iväg och köpte själva skivan:
Nu hittar jag tyvärr inte mitt exemplar av just den skivan, men lovar återkomma med fler spår från den längre fram. Däremot har jag även gruppens CD "Mambo El Soudani", som kom ut 1994. Från den skivan, som inte roar mig lika mycket som "Ezzayakoum", har jag ändå valt ut tre låtar:
- Först titelspåret "Mambo El Soudani (sudanese mambo)", som är en - "sudanesisk mambo"...
- Sedan spår nr. fem - "El Raqs Gamil (to move is beautiful)" - som kanske är i klämkäckaste laget, men jag "köper det"...
- Och sist, det näst sista spåret nr. 11, som bara är ... "positivistiskt bra" - och annorlunda även den - "Seeb El Hemoum (forget your sorrows)":
Vi tittar närmare på Mahmoud Fadl som soloartist imorgon...
- kort presentation av gruppen på skivbolaget Piranha Musiks hemsida!
Alla Salamats fyra skivor är inspelade på det tyska skivbolaget Piranha!
- Mahmoud Fadls myspace-sida
--Stefan
tisdag 4 maj 2010
En annan har slarvat med räkningarna...
...så jag är utan bredband f.n. - jag hoppas kunna ordna upp detta snart!
Detta påverkar ju också internetradion. Samtidigt ger det mig en andningspaus i allt bloggande. Det har varit väldigt intensivt, och mitt sociala liv har faktiskt påverkats. Jag har en liten egenhet att göra saker ordentligt när jag väl gör dom, och det straffar sig på andra områden som inte hinns med.
De senaste tre veckorna har antalet "Afrika-inlägg" ´varit fyra per vecka istället för fem - mån-tors - och det är nog en mer lagom takt för mig under sommaren, om jag ska hinna njuta av den och lite ledighet.
När jag väl kommer igång igen blir alltså min målsättning att presentera fyra nya afrikanska artister per vecka under sommaren...
- På återhörande!
--Stefan
Detta påverkar ju också internetradion. Samtidigt ger det mig en andningspaus i allt bloggande. Det har varit väldigt intensivt, och mitt sociala liv har faktiskt påverkats. Jag har en liten egenhet att göra saker ordentligt när jag väl gör dom, och det straffar sig på andra områden som inte hinns med.
De senaste tre veckorna har antalet "Afrika-inlägg" ´varit fyra per vecka istället för fem - mån-tors - och det är nog en mer lagom takt för mig under sommaren, om jag ska hinna njuta av den och lite ledighet.
När jag väl kommer igång igen blir alltså min målsättning att presentera fyra nya afrikanska artister per vecka under sommaren...
- På återhörande!
--Stefan
torsdag 29 april 2010
2010.101 - Dagens afrikanska artist - Helen Meles
2010.101 - Dagens afrikanska artist - Helen Meles (Eritrea)
Under slutskedet av kriget mellan Etiopien och Eritrea var Helen Meles en av de viktiga rösterna för Eritrean People's Liberation Front (EPLF). Det var en vänsterorienterad väpnad grupp som 1970 hade brutit sig ur Eritrean Liberation Front (ELF).
Det som blev unikt med EPLF var att 1/3 av de stridande styrkorna var kvinnor! Detta ledde med tiden till att, i jämförelse med de flesta andra länder i Afrika, lyfta kvinnors anseende och rättigheter till en europeisk nivå - om det nu finns en enhetlig sådan...
Därför förvånar kanske inte nästa videoklipp så mycket där Helen Meles sjungade frigör sig ur en stor grupp uppställda soldater med sin till synes skräddarsydda uniform:
Eritrea är Afrikas yngsta land, och har en 30-årig frihetskamps-historia bakom sig innan den självständiga nationen Eritrea utropades 1991 och erkändes 1993. Det är därför inte så konstigt att även landets artister präglats av kriget och att en stor del av deras konstnärliga uttryck tar avstamp i frihetskampen, och Helen Meles har ofta fått representera det mest lysande exemplet på en artist vars karriär överlevt både som en del i EPLF:s propaganda till att i efterkrigs-Eritrea vara en mer ordinär artist...
Jag har inte mycket material med henne, och den enda låt jag lagt ut på internetradions spellista hittills är "Zekire" - ett spår där hennes röst ibland är som en svetslåga som bränner till i öronkanalerna:
När jag tagit mig igenom alla YouTube-klipp som finns med henne är det lätt att konstatera att 95 % av hennes musik syftar till att bygga upp och vårda en eritreansk identitet och att känna sig stolt över de eritreanska soldaternas insatser inför den deklarerade självständigheten 1991. Hon dyker hela tiden upp på stora arenor, självständighetsfiranden, jättelika militära uppställningar och parader, och ofta själv klädd i uniform som i klippet ovan.
Här kommer ett "paradexempel" till - med sekvenser från huvudstaden Asmara under självständighetsdagen 24 maj:
I princip alla videoklippens kommentarsfält är till brädden fyllda av hätska kommentarer om etiopiers dåliga egenskaper och eritreaners förträffligheter - det verkar som att vissa använder YouTubes kommentarsmöjligheter till att driva kampanjer som syftar till allt annat än att det äntligen ska bli lugn i regionen.
- Wikipedia (i nuläget illa skriven och innehållsfattig biografi)
--S.
Under slutskedet av kriget mellan Etiopien och Eritrea var Helen Meles en av de viktiga rösterna för Eritrean People's Liberation Front (EPLF). Det var en vänsterorienterad väpnad grupp som 1970 hade brutit sig ur Eritrean Liberation Front (ELF). Det som blev unikt med EPLF var att 1/3 av de stridande styrkorna var kvinnor! Detta ledde med tiden till att, i jämförelse med de flesta andra länder i Afrika, lyfta kvinnors anseende och rättigheter till en europeisk nivå - om det nu finns en enhetlig sådan...
Därför förvånar kanske inte nästa videoklipp så mycket där Helen Meles sjungade frigör sig ur en stor grupp uppställda soldater med sin till synes skräddarsydda uniform:
Eritrea är Afrikas yngsta land, och har en 30-årig frihetskamps-historia bakom sig innan den självständiga nationen Eritrea utropades 1991 och erkändes 1993. Det är därför inte så konstigt att även landets artister präglats av kriget och att en stor del av deras konstnärliga uttryck tar avstamp i frihetskampen, och Helen Meles har ofta fått representera det mest lysande exemplet på en artist vars karriär överlevt både som en del i EPLF:s propaganda till att i efterkrigs-Eritrea vara en mer ordinär artist...
Jag har inte mycket material med henne, och den enda låt jag lagt ut på internetradions spellista hittills är "Zekire" - ett spår där hennes röst ibland är som en svetslåga som bränner till i öronkanalerna:
När jag tagit mig igenom alla YouTube-klipp som finns med henne är det lätt att konstatera att 95 % av hennes musik syftar till att bygga upp och vårda en eritreansk identitet och att känna sig stolt över de eritreanska soldaternas insatser inför den deklarerade självständigheten 1991. Hon dyker hela tiden upp på stora arenor, självständighetsfiranden, jättelika militära uppställningar och parader, och ofta själv klädd i uniform som i klippet ovan.
Här kommer ett "paradexempel" till - med sekvenser från huvudstaden Asmara under självständighetsdagen 24 maj:
I princip alla videoklippens kommentarsfält är till brädden fyllda av hätska kommentarer om etiopiers dåliga egenskaper och eritreaners förträffligheter - det verkar som att vissa använder YouTubes kommentarsmöjligheter till att driva kampanjer som syftar till allt annat än att det äntligen ska bli lugn i regionen.
- Wikipedia (i nuläget illa skriven och innehållsfattig biografi)
--S.
onsdag 28 april 2010
2010.100 - Dagens afrikanska artist - Wedi Tukul
2010.100 - Dagens afrikanska artist - Wedi Tukul (Eritrea)
Från och med idag kallar jag detta för vad det är - "dagens afrikanska ARTIST" och inte endast "LÅT"... min ursprungliga tanke var att endast presentera en låt, men det kändes snart futtigt, och i värsta fall, mot artisten, lite orättvisande endimensionellt.
Så, fr o m artist nr 100 - Wedi Tukul - räknar vi artister och inte låtar (för presenterade låtar lär det ha blivit en bra bit över 300 hittills i år)!
---
Wedi Tukul (Tekle Kiflemariam) spelade under 80- och 90-talen en mycket viktig politisk roll i det oroliga Eritrea. Hans texter hade då oftast patriotiskt innehåll. Hans musik var bland de viktigaste folkliga mobiliserande verktygen för "Eritrean People Liberation Front (EPLF)", senare "People's Front for Democracy and Justice (PFDJ)", under det blodiga gränsdragnings-kriget med Etiopien. Senare har han haft meningsskiljaktigheter med det styrande PFDJ, vilket lett till ett par fängelsevistelser...
Alla svenskar känner väl till journalisten Dawit Isaak och hans belägenhet i Eritrea. Artister i landet har en relativ frihet, men är lika bevakade som pressen. De är fria att skriva och sjunga om alldagliga ting, eller, om de framför politiska texter, så måste budskapen vara regeringsvänliga.
Landets artister har oftast inga problem att få komma ut i omvärlden för att uppträda för exileritreaner. Wedi Tukul fick istället erfara motsatsen när han blev utvisad från USA 2003 pga ett utgånget visum.
Ljudkvaliteten är ofta under all kritik när det gäller eritreanska inspelningar, men vi ska höra några ljudande exempel med Wedi Tukul.
I tur och ordning följande fyra spår:
- Kedereyti Kolha
- Ley Ley
- Sawa
- Zebelkayom Ane
Och här räds vi inte för långa låtar - den sista är på 11:40!
Men låt dig suggereras av den; den är gungande repetitiv; och jag tycker den bara blir mer och mer behaglig...
De allra flesta eritreanska melodier vilar på en "sexåttondelsrytm" med slagverksmarkeringar på sex och ett, eller ibland omvänt på tre och fyra. Detta är det tydligaste signumet för musiken från Eritrea. Rytmen förekommer också i Etiopien, men inte alls lika frekvent som i Eritrea.
Endast spår två ovan skiljer sig från de övriga i det avseendet. Där hör vi bl.a. en sorts flöjt tillsammans med Wedi Tukuls krar - den femsträngade lutan som är ett traditionsinstrument även i Eritrea.
Det första spåret, "Kedereyti Kolha", har en bluesig känsla som, för mig, påminner om den sahariska tuaregbluesen som fick sådan uppmärksamhet för några år sedan - den sk "ökenbluesen" (se inlägget om Tinariwen). För mig känns ibland den eritreanska musiken som ett slags östafrikansk motsvarighet till den nomadiska sahariska bluesen...
- oerhört lite info om Wedi Tukul - om någon vet något mer om honom - fyll gärna på!
--S.
Från och med idag kallar jag detta för vad det är - "dagens afrikanska ARTIST" och inte endast "LÅT"... min ursprungliga tanke var att endast presentera en låt, men det kändes snart futtigt, och i värsta fall, mot artisten, lite orättvisande endimensionellt.
Så, fr o m artist nr 100 - Wedi Tukul - räknar vi artister och inte låtar (för presenterade låtar lär det ha blivit en bra bit över 300 hittills i år)!
---
Wedi Tukul (Tekle Kiflemariam) spelade under 80- och 90-talen en mycket viktig politisk roll i det oroliga Eritrea. Hans texter hade då oftast patriotiskt innehåll. Hans musik var bland de viktigaste folkliga mobiliserande verktygen för "Eritrean People Liberation Front (EPLF)", senare "People's Front for Democracy and Justice (PFDJ)", under det blodiga gränsdragnings-kriget med Etiopien. Senare har han haft meningsskiljaktigheter med det styrande PFDJ, vilket lett till ett par fängelsevistelser...
Alla svenskar känner väl till journalisten Dawit Isaak och hans belägenhet i Eritrea. Artister i landet har en relativ frihet, men är lika bevakade som pressen. De är fria att skriva och sjunga om alldagliga ting, eller, om de framför politiska texter, så måste budskapen vara regeringsvänliga.
Landets artister har oftast inga problem att få komma ut i omvärlden för att uppträda för exileritreaner. Wedi Tukul fick istället erfara motsatsen när han blev utvisad från USA 2003 pga ett utgånget visum.
Ljudkvaliteten är ofta under all kritik när det gäller eritreanska inspelningar, men vi ska höra några ljudande exempel med Wedi Tukul.
I tur och ordning följande fyra spår:
- Kedereyti Kolha
- Ley Ley
- Sawa
- Zebelkayom Ane
Och här räds vi inte för långa låtar - den sista är på 11:40!
Men låt dig suggereras av den; den är gungande repetitiv; och jag tycker den bara blir mer och mer behaglig...
De allra flesta eritreanska melodier vilar på en "sexåttondelsrytm" med slagverksmarkeringar på sex och ett, eller ibland omvänt på tre och fyra. Detta är det tydligaste signumet för musiken från Eritrea. Rytmen förekommer också i Etiopien, men inte alls lika frekvent som i Eritrea.
Endast spår två ovan skiljer sig från de övriga i det avseendet. Där hör vi bl.a. en sorts flöjt tillsammans med Wedi Tukuls krar - den femsträngade lutan som är ett traditionsinstrument även i Eritrea.
Det första spåret, "Kedereyti Kolha", har en bluesig känsla som, för mig, påminner om den sahariska tuaregbluesen som fick sådan uppmärksamhet för några år sedan - den sk "ökenbluesen" (se inlägget om Tinariwen). För mig känns ibland den eritreanska musiken som ett slags östafrikansk motsvarighet till den nomadiska sahariska bluesen...
- oerhört lite info om Wedi Tukul - om någon vet något mer om honom - fyll gärna på!
--S.
tisdag 27 april 2010
2010.099 - Dagens afrikanska låt - Abraham Afewerki
2010.099 - Dagens afrikanska låt - Abraham Afewerki (1966 - 2006, Eritrea)
Detta var första spåret från Abraham Afewerkis sista CD - "Semai". Den kom ut 2006 - samma år som han omkom i en drunkningsolycka i Röda Havet. Jag kommer osökt att tänka på vår svenske jazzpianist Esbjörn Svensson, som dog två år senare i en sportdykningsolycka utanför Ingarö - också alldeles för tidigt!
Abraham var älskad för sin ödmjukhet och extrema talang som textkompositör och låtskrivare. Hans död chockade eritreaner runtom i världen. Han blev endast 40 år.
P g a Eritreas själständighetskrig mot Etiopien flydde Abraham Afewerkis familj till Sudan när han var ung. De hamnade så småningom i Italien. I Rom studerade han sedan musik. I Italien blev hans musikdrömmar verklighet.
Dags för fler smakprov!
Från hans sista skiva kommer här låten "Kihilewelki'ye".
Sedan följer två låtar från hans tidigare karriär - den reggaedoftande "Ni3i" och den bluesiga "Shikor":
- Wikipedia
--S.
Detta var första spåret från Abraham Afewerkis sista CD - "Semai". Den kom ut 2006 - samma år som han omkom i en drunkningsolycka i Röda Havet. Jag kommer osökt att tänka på vår svenske jazzpianist Esbjörn Svensson, som dog två år senare i en sportdykningsolycka utanför Ingarö - också alldeles för tidigt!Abraham var älskad för sin ödmjukhet och extrema talang som textkompositör och låtskrivare. Hans död chockade eritreaner runtom i världen. Han blev endast 40 år.
P g a Eritreas själständighetskrig mot Etiopien flydde Abraham Afewerkis familj till Sudan när han var ung. De hamnade så småningom i Italien. I Rom studerade han sedan musik. I Italien blev hans musikdrömmar verklighet.
Dags för fler smakprov!
Från hans sista skiva kommer här låten "Kihilewelki'ye".
Sedan följer två låtar från hans tidigare karriär - den reggaedoftande "Ni3i" och den bluesiga "Shikor":
- Wikipedia
--S.
måndag 26 april 2010
2010.098 - Dagens afrikanska låt - Dawit Mellesse
2010.098 - Dagens afrikanska låt - Dawit Mellesse (Etiopien)
Det var lite gränsfall om jag skulle ta med Dawit Mellesse eller inte - min mening är ju egentligen inte att ge exempel på pop från alla afrikanska länder, utan att visa på bredd och spänningen mellan tradition och förnyelse...
Det som trots allt fällde avgörandet var att han är den förste etiopier jag stött på som flörtar lite med den kongolesiska rumban och soukousen.
Här följer två exempel på det - alla låtar är från CD:n "Anchin New (You Are The One)" från 2000.
Först titelspåret "Anchin New (You Are The One)" och sedan "Rabew Ayinen":
Dawit upptäcktes av gruppen Roha Band, som jag nämnde förrförra veckan. Solodebuten skedde 1991 med "Alchalkum". Han har även framträtt med Ethio-Stars och Wallias Band - två av de andra största grupperna i landet - samt en handfull andra. Han har hunnit turnéra mycket utomlands - förutom Östafrika, även Europa och Asien. Vad jag kunnat finna har han hittills gjort fem-sex CD-skivor.
Här kommer två, till karaktären, mer "etiopiska" låtar - "Kunjina" och "Min Yishalegnal". Den andra är sympatiskt småstökig i rytmen:
Dags för ett YouTube-klipp...
Dawit befinner sig annars i ett musikaliskt luftrum som består av ett antal smöriga ballader, och de flesta YouTube-klippen tycker jag är tråkiga. Vi ska ändå kika på "Alchalkum" som både finns med på CD:n "Anchin New" och debuten från 1991.
Här är ett utomhus-live-klipp i halv storm och med sämre ljud än studioversionen (som också finns på YouTube HÄR), men denna live-version svänger det mer om:
- Ingen bra biografi funnen...
--S.
Det var lite gränsfall om jag skulle ta med Dawit Mellesse eller inte - min mening är ju egentligen inte att ge exempel på pop från alla afrikanska länder, utan att visa på bredd och spänningen mellan tradition och förnyelse... Det som trots allt fällde avgörandet var att han är den förste etiopier jag stött på som flörtar lite med den kongolesiska rumban och soukousen.
Här följer två exempel på det - alla låtar är från CD:n "Anchin New (You Are The One)" från 2000.
Först titelspåret "Anchin New (You Are The One)" och sedan "Rabew Ayinen":
Dawit upptäcktes av gruppen Roha Band, som jag nämnde förrförra veckan. Solodebuten skedde 1991 med "Alchalkum". Han har även framträtt med Ethio-Stars och Wallias Band - två av de andra största grupperna i landet - samt en handfull andra. Han har hunnit turnéra mycket utomlands - förutom Östafrika, även Europa och Asien. Vad jag kunnat finna har han hittills gjort fem-sex CD-skivor.
Här kommer två, till karaktären, mer "etiopiska" låtar - "Kunjina" och "Min Yishalegnal". Den andra är sympatiskt småstökig i rytmen:
Dags för ett YouTube-klipp...
Dawit befinner sig annars i ett musikaliskt luftrum som består av ett antal smöriga ballader, och de flesta YouTube-klippen tycker jag är tråkiga. Vi ska ändå kika på "Alchalkum" som både finns med på CD:n "Anchin New" och debuten från 1991.
Här är ett utomhus-live-klipp i halv storm och med sämre ljud än studioversionen (som också finns på YouTube HÄR), men denna live-version svänger det mer om:
- Ingen bra biografi funnen...
--S.
söndag 25 april 2010
Folk- & Världsmusikgalan - hur gick det?
Ja... Vad ska jag säga? Slumpen hade antagligen gissat lika rätt som jag - eller t o m bättre...I mitt tafatta försök till förhandsgissning blev det uppenbart att den fragmentariska kollen jag har på svensk folkmusik inte räckte långt. Galan blev därför en nyttig stjärnkavalkad för någon som ägnat senaste åren åt att söka kvalitetsmusik utanför Sveriges gränser - ju längre bortifrån desto "mer intressant"...
Konferencierer var inte helt okända Ale Möller och Carin Kjellman.
Hur gick det då?
Årets Grupp:Bazar Blå
Calle Real
New Tango Orquesta
Vinnare: New Tango Orquesta
Jag hade gissat Bazar Blå... Jag håller som bäst på att bekanta mig med "NTO"...
---
Årets Arrangör:Malmö Folk
Selam
Urkultfestivalen
Här vann stockholmsbaserade konsertarrangörerna SELAM som öppnat de stockholmska ögonen för omvärldens musikaliska mångfald - främst genom sina Afrika-festivaler.
Det är inget jag sörjer, även om jag tippat på Urkult - festivalen som är festivalsvärldens motsvarighet till naturens humlor - humlan skulle ju egentligen inte kunna flyga enligt aerodynamiska forskare, men det visste inte humlan om, så den flög ändå. Senare visade det sig att forskarna räknat fel - uppenbarligen!
---
Årets Traditionsbärare:
Kalle Almlöf
Mats Edén
Lena Willemark
Vinnare: Lena Willemark.
Här fick jag min första "fullträff" - och fullträff är vad hon är - Lena Willemark, med sitt innerliga traditionsbärande och nyfikna förnyande hand-i-hand!
---
Årets Utgåva:
Miriam Aïda/Letras ao Brasil (CD)
Bazar Blå/Lost (CD)
Esbjörn Hazelius/Blunda och du ska få se (CD)
Passion (bok)
Här hade juryn inte kunnat enas om en vinnare utan utsåg istället två. Vann gjorde då Esbjörn Hazelius med sin skiva "Blunda och Du Ska Få Se", tillsammans med boken "Passion - om folkmusik och dans", skriven av Monica Björk och Magnus Lundberg!
I denna konkurrens hade jag inte trott på Esbjörn, utan istället gissat på Bazar Blå...
---
Årets Artist:
Esbjörn Hazelius
Sofia Jannok
Sofia Karlsson
Vinnare: Sofia Karlsson.
Jag gissade (hoppades) på Esbjörn Hazelius, eftersom jag blivit så berörd av de låtar jag hört från hans debut-CD, men visst, Sofia har nått ut mycket längre, under längre tid som soloartist, till en bredare publik...
---
Årets Nykomling:
Maher & Sousou Cissoko
Esbjörn HazeliusLena Jonsson
Vinnare: Maher & Sousou Cissoko.
Även här hade jag trott på Esbjörn. De övriga två kandidaternas skivor hade jag inte hört alls. Mahers äldre bror, Solo, tog emot priset eftersom Maher och Sousou befann sig i Senegal.
Det gläder mig dock att Maher och Sousou tog hem det - delvis för att jag själv en gång anlitat Maher till ett överraskningsmoment vid en väns födelsedag för fyra år sedan.
---
Årets Samspel:Ale Möller Band
Bollnäsbygdens Spelmanslag
Nordic
Med all respekt för vinnarna - Nordic - jag gillar deras senaste insats, men här anser jag att juryn begått ett "tjänstefel" - inget kan rubba mig i den övertygelsen - mannen som personifierar "samspelet" som företeelese, Ale Möller, är kung!
---
Årets Hederspris:Inga nomineringar, livsgärningspriset delas ut direkt under galan.
I denna kategori utsågs 82-årige Izzy Young till pristagare - mannen som "upptäckte Bob Dylan" - undrar hur trött han är på att höra det - eller kanske inte... Han bosatte sig sedan i Sverige och har sedan dess verkat för svensk folkmusik i decennier! En mycket värdig vinnare!
- Juryns prismotiveringar för var och en av vinnarna på Folk- & Världsmusikgalans hemsida!
---
Samtliga foton: undertecknad.
Så, jag önskar mig själv "- Bättre tips-lycka nästa år, Stefan... (och ett ljusstarkare kameraobjektiv)"
Jag återkommer till själva evenemanget med fler egna bilder...
--S.
fredag 23 april 2010
Folk- & Världsmusikgalan - hur går det?
Ikväll går den av stapeln på Nybrokajen 11 i Stockholm - Sveriges första gala på folk- och världsmusik-området...
Och ok - hur går det då? Är det någon som har en uppfattning?
Om jag får gissa, utan att ha hört allt - eller ens känner till alla nomierade - så ser det ut så här när kvällen summeras (jag är antagligen en av de sämst pålästa inför denna gala som ändå vågar sig på att sia om resultatet):
Årets Grupp:
Bazar Blå
Calle Real
New Tango Orquesta
Här har jag bara hört Bazar Blås skiva - men den har övertygat mig om att de borde få priset. De är fantastiskt erfarna musiker och väldigt samspelta - de gör helt enkelt inget dåligt...
Årets Artist:
Esbjörn Hazelius
Sofia Jannok
Sofia Karlsson
Att Sofia Karlsson tog Sverige med storm när hon släppte sina tolkningar av Dan Anderssons dikter till Thorstein Bergmans tonsättningar förstår jag, för materialet är helt enkelt så fantastiskt, och hon gör heller inget dåligt jobb, men uppväxt som jag är med just Thorstein Bergmans röst hemma i min fars stuga i Gubbo-skogarna... ja, för mig finns det bara en "riktig" Dan Andersson-tolkare... Hennes "Söder om Kärleken" är heller ingen dålig skiva, men...
Esbjörn har länge varit en av de mest eftertraktade gitarristerna inom den svenska folkmusiken - och jag har länge varit nyfiken på honom som musiker. Hans första solo-CD, "Blunda och du skall få se" vittnar om en mogenhet få artister besitter - Esbjörn blir "min kandidat".
Årets Nykomling:
Maher & Sousou Cissoko
Esbjörn Hazelius
Lena Jonsson
För att vara "debutant" så är han väldigt (onödigt) erfaren - långt fram i en karriär - så det är nästan "fusk" att ha Esbjörn i denna kategori - men jag håller på honom här också!
Årets Traditionsbärare:
Kalle Almlöf
Mats Edén
Lena Willemark
Här känner jag mig väldigt okunnig - men har man en favorit så har man - Lena Willemark!
Årets Samspel:
Ale Möller Band
Bollnäsbygdens Spelmanslag
Nordic
Bollnäs har jag aldrig hört - mjligen någongång på p2-programmet Folke! Nordic överraskade med en stark skiva förra året (eller egentligen december 2008) - "Metropol", och de och den i all ära - verkligen - men mot något av det bästa som finns i världen när det gäller musikalisk lyhördhet och inkännande samspel räcker de inte - Ale Möller MÅSTE ta hem det här! Det vore "tjänstefel" av juryn att inte välja Ale Möller Band!
Årets Arrangör:
Malmö Folk
Selam
Urkultfestivalen
"Stockholmsbo" som jag är har jag endast erfarenhet av Selams verksahet - och är väldigt nöjd med den, men att göra det omöjliga - starta och vidmakthålla en jättefestival av det slag man lyckats med uppe i - ja, "inganstans" - vid Nämforsen - är onekligen en bedrift som rimligen överstiger att vara konsertarrangör i en miljonstad - så hatten av för Urkult - även om jag aldrig besökt festivalen - men varit på väg många gånger!
Årets Utgåva:
Miriam Aïda/Letras ao Brasil (CD)
Bazar Blå/Lost (CD)
Esbjörn Hazelius/Blunda och du ska få se (CD)
Passion (bok)
Mja - här har jag mer problem - jag har hört samtliga... Bra jobbat Miriam... men jag har för mycket "äkta" brasiliansk musik i bakhuvudet när jag hör denna skiva... Esbjörn är väldigt "nära" i sitt uttryck, total singer/songwriter-torsk som jag är, och han fick mig att börja darra på underläppen av röresle, men jag tror ändå Bazar Blå här... En fantastisk grupp av internationell klass...
Årets Hederspris:
Inga nomineringar, livsgärningspriset delas ut direkt under galan.
Här kan jag rimligen inte ha någon åsikt alls - annat än att Ale Möller är min gud!
Om institutioner och organisationer också kan få "livsgärnings"-priset kanske Svenskt Visarkiv skulle vara en bra kandidat, med tanke på hur många just "livsgärningar" de vårdar och bevarar...
---
Om vi inte ses där så direktsänder Sveriges Radios p2: Världens Liv(e)-redaktion hela galan från kl. 20.00 i kväll!
Av de akter som utlovas under kvällen ser jag mest fram emot att få höra "Outhouse Allstars" - "Utedass-superstjärnorna"?!? - en löst sammansatt grupp värmländska supermusiker - däribland Magnus Stinnerbom (gruppen "Harv" bl.a.)...
Vi får se om jag får släpa mig till datorn imorgon med svansen mellan benen och erkänna mina, ibland riktigt dåligt grundade, bedömningar...
Spännande!
--S.
Och ok - hur går det då? Är det någon som har en uppfattning? Om jag får gissa, utan att ha hört allt - eller ens känner till alla nomierade - så ser det ut så här när kvällen summeras (jag är antagligen en av de sämst pålästa inför denna gala som ändå vågar sig på att sia om resultatet):
Årets Grupp:
Bazar Blå
Calle Real
New Tango Orquesta
Här har jag bara hört Bazar Blås skiva - men den har övertygat mig om att de borde få priset. De är fantastiskt erfarna musiker och väldigt samspelta - de gör helt enkelt inget dåligt...
Årets Artist:
Esbjörn Hazelius
Sofia Jannok
Sofia Karlsson
Att Sofia Karlsson tog Sverige med storm när hon släppte sina tolkningar av Dan Anderssons dikter till Thorstein Bergmans tonsättningar förstår jag, för materialet är helt enkelt så fantastiskt, och hon gör heller inget dåligt jobb, men uppväxt som jag är med just Thorstein Bergmans röst hemma i min fars stuga i Gubbo-skogarna... ja, för mig finns det bara en "riktig" Dan Andersson-tolkare... Hennes "Söder om Kärleken" är heller ingen dålig skiva, men...
Esbjörn har länge varit en av de mest eftertraktade gitarristerna inom den svenska folkmusiken - och jag har länge varit nyfiken på honom som musiker. Hans första solo-CD, "Blunda och du skall få se" vittnar om en mogenhet få artister besitter - Esbjörn blir "min kandidat".
Årets Nykomling:
Maher & Sousou Cissoko
Esbjörn Hazelius
Lena Jonsson
För att vara "debutant" så är han väldigt (onödigt) erfaren - långt fram i en karriär - så det är nästan "fusk" att ha Esbjörn i denna kategori - men jag håller på honom här också!
Årets Traditionsbärare:
Kalle Almlöf
Mats Edén
Lena Willemark
Här känner jag mig väldigt okunnig - men har man en favorit så har man - Lena Willemark!
Årets Samspel:
Ale Möller Band
Bollnäsbygdens Spelmanslag
Nordic
Bollnäs har jag aldrig hört - mjligen någongång på p2-programmet Folke! Nordic överraskade med en stark skiva förra året (eller egentligen december 2008) - "Metropol", och de och den i all ära - verkligen - men mot något av det bästa som finns i världen när det gäller musikalisk lyhördhet och inkännande samspel räcker de inte - Ale Möller MÅSTE ta hem det här! Det vore "tjänstefel" av juryn att inte välja Ale Möller Band!
Årets Arrangör:
Malmö Folk
Selam
Urkultfestivalen
"Stockholmsbo" som jag är har jag endast erfarenhet av Selams verksahet - och är väldigt nöjd med den, men att göra det omöjliga - starta och vidmakthålla en jättefestival av det slag man lyckats med uppe i - ja, "inganstans" - vid Nämforsen - är onekligen en bedrift som rimligen överstiger att vara konsertarrangör i en miljonstad - så hatten av för Urkult - även om jag aldrig besökt festivalen - men varit på väg många gånger!
Årets Utgåva:
Miriam Aïda/Letras ao Brasil (CD)
Bazar Blå/Lost (CD)
Esbjörn Hazelius/Blunda och du ska få se (CD)
Passion (bok)
Mja - här har jag mer problem - jag har hört samtliga... Bra jobbat Miriam... men jag har för mycket "äkta" brasiliansk musik i bakhuvudet när jag hör denna skiva... Esbjörn är väldigt "nära" i sitt uttryck, total singer/songwriter-torsk som jag är, och han fick mig att börja darra på underläppen av röresle, men jag tror ändå Bazar Blå här... En fantastisk grupp av internationell klass...
Årets Hederspris:
Inga nomineringar, livsgärningspriset delas ut direkt under galan.
Här kan jag rimligen inte ha någon åsikt alls - annat än att Ale Möller är min gud!
Om institutioner och organisationer också kan få "livsgärnings"-priset kanske Svenskt Visarkiv skulle vara en bra kandidat, med tanke på hur många just "livsgärningar" de vårdar och bevarar...
---
Om vi inte ses där så direktsänder Sveriges Radios p2: Världens Liv(e)-redaktion hela galan från kl. 20.00 i kväll!
Av de akter som utlovas under kvällen ser jag mest fram emot att få höra "Outhouse Allstars" - "Utedass-superstjärnorna"?!? - en löst sammansatt grupp värmländska supermusiker - däribland Magnus Stinnerbom (gruppen "Harv" bl.a.)...
Vi får se om jag får släpa mig till datorn imorgon med svansen mellan benen och erkänna mina, ibland riktigt dåligt grundade, bedömningar...
Spännande!
--S.
torsdag 22 april 2010
2010.097 - Dagens afrikanska låt - Mohammed 'Jimmy' Mohammed
2010.097 - Dagens afrikanska låt - Mohammed 'Jimmy' Mohammed (d. 2006)
Muhammed 'Jimmy' Muhammed var en av dessa sällsynta musiker med en helt egen stil.
Musiken han stod för kräver kanske en inlyssningstid för ovana västerländska öron, men han är väl värd att bekanta sig med, och det vore synd om en så originell artist skulle glömmas...
En av Muhammeds främsta inspiratörer var den legendariske Tilahun Gessesse. Det ni ska få höra är något unikt - jag hade aldrig hört något liknande. Den etiopiska sångstilen känns igen, men det är ruffigare, med en bluesigare attityd och hela inspelningen verkar vara gjord med en klackspark, men ändå är allt så passionerat. Detta är musik med skit under naglarna, som ohyvlat virke - ja ni fattar... och med ett härligt driv från slagverkaren.
Skivan heter "Takkabel!" (2006).
Låtarna är alla mellan 8 och 9 minuter långa - och heter i tur och ordning "Ayleedashem Lebe", "Uuta Ayaskefam & Semet Endatereshene" och "Altchalkoum":
'Jimmy' samarbetade en del med holländske slagverkaren Han Bennink, som i sin tur kan stoltsera med att ha arbetat med många av den amerikanska jazzens stora - däribland Dexter Gordon, Sonny Rollins och Eric Dolphy .
Samma år som han dog, 2006, spelades en konsert in i Paris, som sedan blev en DVD, tillsammans med just Han Bennink.
Den engelska texten nedan är från omslaget på DVD:n:
---
"Shot during a memorable concert in April 2006 at the Banlieues Blues Festival in Paris, this film is a tribute to great Ethiopian singer Mohammed Jimmy Mohammed, who passed away in December of the same year.
In addition to the concert featuring his trio and mythical free-jazz drummer Han Bennink, this DVD presents, among other bonuses, an interview with Mohammed in which he discusses his blindness, his faith, and his art."
---
"Takkabel!" blev vad jag förstår hans enda fullängdsplatta i eget namn. Han finns med på "Ethiopiques no. 2" med ett par spår, men det är allt jag känner till.
Här är ett av de få videoklipp som existerar med honom på YouTube:
Muhammed dog som sagt 2006 i Addis Ababa, han hade varit sjuk en tid. Väldigt lite biografiskt material finns på nätet - jag har hittat lite i en recension till Amazon.com:s presentation av cd:n "Takkabel!".
--S.
Muhammed 'Jimmy' Muhammed var en av dessa sällsynta musiker med en helt egen stil. Musiken han stod för kräver kanske en inlyssningstid för ovana västerländska öron, men han är väl värd att bekanta sig med, och det vore synd om en så originell artist skulle glömmas...
En av Muhammeds främsta inspiratörer var den legendariske Tilahun Gessesse. Det ni ska få höra är något unikt - jag hade aldrig hört något liknande. Den etiopiska sångstilen känns igen, men det är ruffigare, med en bluesigare attityd och hela inspelningen verkar vara gjord med en klackspark, men ändå är allt så passionerat. Detta är musik med skit under naglarna, som ohyvlat virke - ja ni fattar... och med ett härligt driv från slagverkaren.
Skivan heter "Takkabel!" (2006).
Låtarna är alla mellan 8 och 9 minuter långa - och heter i tur och ordning "Ayleedashem Lebe", "Uuta Ayaskefam & Semet Endatereshene" och "Altchalkoum":
'Jimmy' samarbetade en del med holländske slagverkaren Han Bennink, som i sin tur kan stoltsera med att ha arbetat med många av den amerikanska jazzens stora - däribland Dexter Gordon, Sonny Rollins och Eric Dolphy .
Samma år som han dog, 2006, spelades en konsert in i Paris, som sedan blev en DVD, tillsammans med just Han Bennink.
Den engelska texten nedan är från omslaget på DVD:n:
---"Shot during a memorable concert in April 2006 at the Banlieues Blues Festival in Paris, this film is a tribute to great Ethiopian singer Mohammed Jimmy Mohammed, who passed away in December of the same year.
In addition to the concert featuring his trio and mythical free-jazz drummer Han Bennink, this DVD presents, among other bonuses, an interview with Mohammed in which he discusses his blindness, his faith, and his art."
---
"Takkabel!" blev vad jag förstår hans enda fullängdsplatta i eget namn. Han finns med på "Ethiopiques no. 2" med ett par spår, men det är allt jag känner till.
Här är ett av de få videoklipp som existerar med honom på YouTube:
Muhammed dog som sagt 2006 i Addis Ababa, han hade varit sjuk en tid. Väldigt lite biografiskt material finns på nätet - jag har hittat lite i en recension till Amazon.com:s presentation av cd:n "Takkabel!".
--S.
onsdag 21 april 2010
2010.096 - Dagens afrikanska låt - Hamelmal Abate
2010.096 - Dagens afrikanska låt - Hamelmal Abate (Etiopien)
Hmm, jag "dömde ju ut" Hamelmal Abate i inlägget om Roha Band - nästan...
Jag skrev att jag tyckte att Neway Debebe var den av de tre vokalisterna på den presenterade plattan som gjorde starkast intryck.
...och så var det, men idag har jag njutit av en förvånansvärt stark skiva... Jag har nog inte förstått Hamelmals storhet tidigare, för vid återlyssningen av hennes skiva "Gize Mizan" från 2006 insåg jag att detta är en stor artist!
Jag har lyssnat på skivan fem gånger nu - senaste dygnet - och har jättesvårt att välja, men här kommer några spår från skivan - "Kireyalegn", "Meleyet" och "Fitagn":
Att hon är älskad framgår väl med all tydlighet i detta klipp från ett etiopiskt julfirande - "Gena Celebration" - som firas 6 januari:
Ytterligare en låt som verkligen fastnat för mig från samma platta - "Hamo":
Den ligger även på Internetradion - med mycket bättre ljudkvalitet!
Ingen bra biografi verkar existera - tipsa mig gärna!!!
--S.
Hmm, jag "dömde ju ut" Hamelmal Abate i inlägget om Roha Band - nästan... Jag skrev att jag tyckte att Neway Debebe var den av de tre vokalisterna på den presenterade plattan som gjorde starkast intryck.
...och så var det, men idag har jag njutit av en förvånansvärt stark skiva... Jag har nog inte förstått Hamelmals storhet tidigare, för vid återlyssningen av hennes skiva "Gize Mizan" från 2006 insåg jag att detta är en stor artist!
Jag har lyssnat på skivan fem gånger nu - senaste dygnet - och har jättesvårt att välja, men här kommer några spår från skivan - "Kireyalegn", "Meleyet" och "Fitagn":
Att hon är älskad framgår väl med all tydlighet i detta klipp från ett etiopiskt julfirande - "Gena Celebration" - som firas 6 januari:
Ytterligare en låt som verkligen fastnat för mig från samma platta - "Hamo":
Den ligger även på Internetradion - med mycket bättre ljudkvalitet!
Ingen bra biografi verkar existera - tipsa mig gärna!!!
--S.
tisdag 20 april 2010
Sveriges första Folk- & Världsmusikgala 23 april 2010
Allt sker på Nybrokajen 11 i Stockholm. Alla biljetter är slut, men Sverige Radios p2 direktsänder genom programmet Världens Liv(e) kl. 20.00-22.30...
Inte missa!
Här är de nominerade artisterna och organisationerna:
Årets Grupp:
Bazar Blå
Calle Real
New Tango Orquesta
Årets Artist:
Esbjörn Hazelius
Sofia Jannok
Sofia Karlsson
Årets Nykomling:
Maher & Sousou Cissoko
Esbjörn Hazelius
Lena Jonsson
Årets Traditionsbärare:
Kalle Almlöf
Mats Edén
Lena Willemark
Årets Samspel:
Ale Möller Band
Bollnäsbygdens Spelmanslag
Nordic
Årets Arrangör:
Malmö Folk
Selam
Urkultfestivalen
Årets Utgåva:
Miriam Aïda/Letras ao Brasil (CD)
Bazar Blå/Lost (CD)
Esbjörn Hazelius/Blunda och du ska få se (CD)
Passion (bok)
Årets Hederspris:
Inga nomineringar, livsgärningspriset delas ut direkt under galan.
---
- Mer info på gala.se
--S.
2010.095 - Dagens afrikanska låt - Gigi Shibabaw
2010.095 - Dagens afrikanska låt - Gigi Shibabaw (Etiopien)
Internationellt - bland icke-etiopier - är kanske Ejigayehu 'Gigi' Shibabaw den mest kända etiopiska artisten idag. Hon bodde några år i Kenya innan hon flyttade till San Fransisco omkring 1998. Hon har mellan perioden 1997 till idag givit ut 6 album - det senaste kom 2006.
Den internationella lanserings-debuten kom 2001, "Gigi", producerad av Bill Laswell, och med en uppsjö av medverkande kända musiker som Pharoah Sanders och Wayne Shorter på saxar, Herbie Hancock på keyboard och Karsh Kale på slagverk - vilken uppbackning!
Hennes mest spelade låt från den skivan blev "Guramayle", trots att den är bland de musikaliskt mindre intressanta - men den hade väl enkelheten hos en hit...
Jag har ställt samman låtar från tre album - i tur och ordning:
- "One Ethiopia" (1998) - "Gera Geru" (även om det är något av "Ingemar Nordström Saxparty-varning" i sax-soundet gillar jag låten...)
- "Gigi" (2001) - "Bale Washintu" och "Guramayle"
- "Abyssinia Infinite featuring Ejigayehu "Gigi" Shibabaw: Zion Roots" (2003) - "Aba Alem Lemenea" och "Ethiopia"
När jag hörde sista spåret, "Ethiopia", för första gången trodde jag att det var "en ny låt" med den mytiska sedan länge ej längre verksamma gruppen Penguin Café Orchestra! Det måste vara producenten Bill Laswells flört med gruppens grundare Simon Jeffes (1949–1997)...
För er som inte är bekanta med den - här kommer ett snarlikt exempel med PCO - spelat på telefon och gummisnodd... - "Telephone and Rubber Band":
Är man nyfiken på verkliga etiopiska musikaliska rötter så medverkar Gigi även i en sådan produktion kallad "Éthiopie - Chants d'amour (Ethiopia - love songs)" från Inedit tillsammans med andra traditionsmusiker. Här får man utöver Gigis röst, ensam eller i ett högst traditionellt instrumentarium, bl.a. bekanta sig närmare med den etiopiska lyran "krar" och den ensträngade fiolen "masinko".
Avslutningsvis fann jag henne i ett annorlunda sammanhang - ett samarbete med supergruppsprojektet Tabla Beat Science - tyvärr verkar hon lite för oerfaren och begränsad för dessa undermusiker med bl.a hennes gamla producent Bill Laswell på bas.
Av de övriga musiker jag kan identifiera hittar vi Zakir Hussein på tablas, Karsh Kale på slagverk och Ustad Sultan Khan på indisk/pakistanska stråkinstrumentet sarangi:
- Wikipedia
- intervju på Afropop Worldwide från 2004
--S.
Internationellt - bland icke-etiopier - är kanske Ejigayehu 'Gigi' Shibabaw den mest kända etiopiska artisten idag. Hon bodde några år i Kenya innan hon flyttade till San Fransisco omkring 1998. Hon har mellan perioden 1997 till idag givit ut 6 album - det senaste kom 2006. Den internationella lanserings-debuten kom 2001, "Gigi", producerad av Bill Laswell, och med en uppsjö av medverkande kända musiker som Pharoah Sanders och Wayne Shorter på saxar, Herbie Hancock på keyboard och Karsh Kale på slagverk - vilken uppbackning!Hennes mest spelade låt från den skivan blev "Guramayle", trots att den är bland de musikaliskt mindre intressanta - men den hade väl enkelheten hos en hit...
Jag har ställt samman låtar från tre album - i tur och ordning:
- "One Ethiopia" (1998) - "Gera Geru" (även om det är något av "Ingemar Nordström Saxparty-varning" i sax-soundet gillar jag låten...)
- "Gigi" (2001) - "Bale Washintu" och "Guramayle"
- "Abyssinia Infinite featuring Ejigayehu "Gigi" Shibabaw: Zion Roots" (2003) - "Aba Alem Lemenea" och "Ethiopia"
När jag hörde sista spåret, "Ethiopia", för första gången trodde jag att det var "en ny låt" med den mytiska sedan länge ej längre verksamma gruppen Penguin Café Orchestra! Det måste vara producenten Bill Laswells flört med gruppens grundare Simon Jeffes (1949–1997)...
För er som inte är bekanta med den - här kommer ett snarlikt exempel med PCO - spelat på telefon och gummisnodd... - "Telephone and Rubber Band":
Är man nyfiken på verkliga etiopiska musikaliska rötter så medverkar Gigi även i en sådan produktion kallad "Éthiopie - Chants d'amour (Ethiopia - love songs)" från Inedit tillsammans med andra traditionsmusiker. Här får man utöver Gigis röst, ensam eller i ett högst traditionellt instrumentarium, bl.a. bekanta sig närmare med den etiopiska lyran "krar" och den ensträngade fiolen "masinko".Avslutningsvis fann jag henne i ett annorlunda sammanhang - ett samarbete med supergruppsprojektet Tabla Beat Science - tyvärr verkar hon lite för oerfaren och begränsad för dessa undermusiker med bl.a hennes gamla producent Bill Laswell på bas.
Av de övriga musiker jag kan identifiera hittar vi Zakir Hussein på tablas, Karsh Kale på slagverk och Ustad Sultan Khan på indisk/pakistanska stråkinstrumentet sarangi:
- Wikipedia
- intervju på Afropop Worldwide från 2004
--S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
