Jag började lyssna på en skiva idag som heter "Rogues Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys" från 2006 - en mastig dubbel-CD med hela 43 låtar och en massa intressanta artister - men jag hann inte längre än till första sången innan jag var tvungen att stanna upp...Visst är det underbart, när man tror att man hört "allt"..., när man sång efter sång, artist efter artist tänker "- Mjae, det där var väl ok, det var väl bra...", eller t o m "...mmmm, det där var riktigt intressant..." men för det mesta "- Ok... det där har jag ju hört förr; det påminner om.... vad var det för låt...? eller vad hette han....?", att då få springa på något fullständigt oväntat...
Visst har säkert många som läser denna blogg redan sett gatumusiker som åthävar sig på alla möjliga sätt, och säkert har ni även hört strupsång, kanske t o m från flera kontinenter, men kanske inte dessa båda företeelser tillsammmans!?
Jag är lycklig!
Den här mannen bara "är" som han "är".... - Baby Gramps - först ser vi honom som man kanske helst borde uppleva honom - som gatumusiker:
Här är han på besök hos David Letterman och framför just den låt som inleder "Rogue's Gallery"-samlingen - "Cape Cod Girls":
- Officiell hemsida
Kul att vara tillbaks - på sätt och vis!
--S.
Ps - med "Ännu ett unikum" syftade jag förstås på Malcolm Holcombe! Ds.
