Från och med idag kallar jag detta för vad det är - "dagens afrikanska ARTIST" och inte endast "LÅT"... min ursprungliga tanke var att endast presentera en låt, men det kändes snart futtigt, och i värsta fall, mot artisten, lite orättvisande endimensionellt.
Så, fr o m artist nr 100 - Wedi Tukul - räknar vi artister och inte låtar (för presenterade låtar lär det ha blivit en bra bit över 300 hittills i år)!
---
Wedi Tukul (Tekle Kiflemariam) spelade under 80- och 90-talen en mycket viktig politisk roll i det oroliga Eritrea. Hans texter hade då oftast patriotiskt innehåll. Hans musik var bland de viktigaste folkliga mobiliserande verktygen för "Eritrean People Liberation Front (EPLF)", senare "People's Front for Democracy and Justice (PFDJ)", under det blodiga gränsdragnings-kriget med Etiopien. Senare har han haft meningsskiljaktigheter med det styrande PFDJ, vilket lett till ett par fängelsevistelser...
Alla svenskar känner väl till journalisten Dawit Isaak och hans belägenhet i Eritrea. Artister i landet har en relativ frihet, men är lika bevakade som pressen. De är fria att skriva och sjunga om alldagliga ting, eller, om de framför politiska texter, så måste budskapen vara regeringsvänliga.
Landets artister har oftast inga problem att få komma ut i omvärlden för att uppträda för exileritreaner. Wedi Tukul fick istället erfara motsatsen när han blev utvisad från USA 2003 pga ett utgånget visum.
Ljudkvaliteten är ofta under all kritik när det gäller eritreanska inspelningar, men vi ska höra några ljudande exempel med Wedi Tukul.
I tur och ordning följande fyra spår:
- Kedereyti Kolha
- Ley Ley
- Sawa
- Zebelkayom Ane
Och här räds vi inte för långa låtar - den sista är på 11:40!
Men låt dig suggereras av den; den är gungande repetitiv; och jag tycker den bara blir mer och mer behaglig...
De allra flesta eritreanska melodier vilar på en "sexåttondelsrytm" med slagverksmarkeringar på sex och ett, eller ibland omvänt på tre och fyra. Detta är det tydligaste signumet för musiken från Eritrea. Rytmen förekommer också i Etiopien, men inte alls lika frekvent som i Eritrea.
Endast spår två ovan skiljer sig från de övriga i det avseendet. Där hör vi bl.a. en sorts flöjt tillsammans med Wedi Tukuls krar - den femsträngade lutan som är ett traditionsinstrument även i Eritrea.
Det första spåret, "Kedereyti Kolha", har en bluesig känsla som, för mig, påminner om den sahariska tuaregbluesen som fick sådan uppmärksamhet för några år sedan - den sk "ökenbluesen" (se inlägget om Tinariwen). För mig känns ibland den eritreanska musiken som ett slags östafrikansk motsvarighet till den nomadiska sahariska bluesen...
- oerhört lite info om Wedi Tukul - om någon vet något mer om honom - fyll gärna på!
--S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar