Strupsång

Det mest kända området i världen där denna sångteknik används är svepet Tuva-Mongoliet-Tibet. Strupsång fick uppmärksamhet i Sverige på allvar när Huun-Huur-Tu började besöka oss - för hur många år sedan minns jag inte. De kommer från den lilla ryska delrepubliken Tuva som är belägen i södra Sibirien, på gränsen mot Mongoliet.



Från Tuva kommer också gruppen Yat-Kha! Deras stil har kallats för Tuvinsk punk, men det är kanske att överdriva - det ett slags etnorock med elgitarr och trumset, men med båda fötterna i den tuvinska myllan. Frontfigur är Albert Kuvezin, som har en kraftfull strupsångsröst. De har även gjort en del covers på västerländska rocklåtar - och då vet inte riktigt om man ska ta det "allvar"...



Jag såg gruppen på Södra teatern för ett antal år sedan.

Förgrupp då var den osannolika norska gruppen Transjoik, där man blandat jojk med strupsång (bl.a.). Det var en av de mest experimentella grupper jag hört live - en av musikerna spelade Mac...

Transjoiks myspace-sida

Från Mongoliet kommer Hosoo & Transmongolia, som nyligen höll en kurs i strupsång i Lund den 18 oktober i år under Kör- & Orkesterfestivalen där.

Kolla detta sugande (i ordets positiva bemärkelse) och intensiva ljudklipp med dom på Youtube!


Flera kurser har hållits i Sverige i några av de olika strupsångstekniker som existerar. I Skåne finns t o m en övertonssångsförening - SONG - Skånes övertonssångförening - som anordnar kurser och festivaler.

Från Tibet används strupsången mest i religösa sammanhang av munkarna.

En kvinnlig sångerska som inte använder strupsång från Tibet är Yungchen Lhamo. Hon flydde till fots från Tibet 1989, och har vid det här laget, uppmuntrad av Dalai Lama, framträtt i minst 70 länder.

--S.