2010.051 - Dagens afrikanska låt - Rigo Star (Kongo-Kinshasa)
Så får vi väl säga det en gång för alla:
"- Nej det är ingen felstavning!"...
T o m Wikipedia hade länkat fel, och hävdade att M'bilia Bel - gårdagens afrikanska artist - hade samarbetat med Ringo Star!
Rigo 'Star' är en av de allra mest eftertraktade studiomusikerna i fransk/kongolesiska kretsar för sitt flyhänta rinnande gitarrspel - eller åtminstone var han det - under andra halvan av 1980-talet. Tyvärr finns det väldigt lite skrivet om honom på nätet...
En stor del av 90-talet ägnade han annars åt samarbetet med M'bilia Bel.
Han förekommer också på inspelningar tillsammans med Pépé Kallé och Koffi Olomidé, han var med när Awilo Longomba la trum-pinnarna på hyllan för att spela in sin första solo-platta, han var bland adepterna när Papa Wemba skapade gruppen "Viva La Musica" 1977, och han är nu med i veterangruppen "Kékélé".
Men, han har under den här tiden även hunnit med att ge ut alster i eget namn. Afromix:s hemsida listar fem album.
Vi ska höra först en stillsam låt från samma skiva som igår - "Ironie" (1993) - samarbetet med Mbilia Bel, men utan hennes röst - "Cauchemars". Sedan två spår från hans skiva "Attention!" från 1998 - först "Kali" och sedan reprisen på titelspåret "Attention!":
--S.
Innehåll:
lördag 20 februari 2010
fredag 19 februari 2010
2010.050 - Dagens afrikanska låt - M'bilia Bel
2010.050 - Dagens afrikanska låt - M'bilia Bel (f. 1959, Kongo-Kinshasa)
Det var Tabu Ley Rochereau som "upptäckte" M'bilia Bel och tog med henne i sin grupp "Afrisa" i början av 1980-talet.
Här fick hon sitt genombrott. Snart gav hon ut skivor i eget namn med Afrisa angiven som kompgrupp. Senare blev hon också Tabu Leys fru. Hon blev med tiden känd som "Drottningen av kongolesisk rumba"...
1987 hade Tabu Ley funnit ytterligare en kvinnlig sångerska, Faya Tess, som han ville skulle backa M'bilia. Det blev snart problem i bandet, och efter en kort tid lämnade hon både honom och gruppen för att prova sina musikaliska vingar på egen hand, men efter splittringen hade varken hon eller Tabu Ley framgångar jämförbara med innan...
(Faya Tess har senare släppt tre soloalbum jag känner till)
M'bilia Bel är fortfarande aktiv, och figurerar bl.a. på supergruppen Kékélés senaste skiva "Kinavana" från 2006.
Jag var lite tveksam om jag skulle ta med henne i denna genomgång, men innan jag "lämnar" Kongo bör hon faktiskt nämnas. Hon är en av de största, och har nått en publik långt utanför hemlandet. Kanske representerar hon en alltför populär musikstil för min smak. Men, hon har gjort en massa musik - 19 album finns listade på Wikipedia (det finns säkert fler) - och samarbetat med många duktiga musiker. Två jag kommer på nu är den legendariska gitarristen Rigo Star, och sångaren Pepe Kalle.
Videorna är ofta förskräckligt tråkiga... så varför visar jag henne? Ja, hon tillhör helt enkelt allmänbildningen i den kongolesiska musikhistorien. Här är ett klipp som är uthärdligt - "My Life":
...och här kommer, från den egna samlingen, en låt från samarbetsskivan "Ironie" från 1993, där hon backas av just Rigo Star. Jag tror att hon behöver sådant sällskap för att hon ska använda sin talang "rätt" i mitt tycke.
Låten har nästan ett Madagaskar-mässigt gitarrsväng. Efter halva låten växlar det till det välbekanta "rumba congolaise" - "Caprices":
Låten är kodad i 320kbps - hoppas det inte ställer till problem om du har en lite långsam internetuppkoppling...
- Wikipedia-länk
- en omfattande diskografi på en japansk hemsida (minst 26 album) från hennes tid med Tabu Ley Rochereau.
--S.
Det var Tabu Ley Rochereau som "upptäckte" M'bilia Bel och tog med henne i sin grupp "Afrisa" i början av 1980-talet.
Här fick hon sitt genombrott. Snart gav hon ut skivor i eget namn med Afrisa angiven som kompgrupp. Senare blev hon också Tabu Leys fru. Hon blev med tiden känd som "Drottningen av kongolesisk rumba"...
1987 hade Tabu Ley funnit ytterligare en kvinnlig sångerska, Faya Tess, som han ville skulle backa M'bilia. Det blev snart problem i bandet, och efter en kort tid lämnade hon både honom och gruppen för att prova sina musikaliska vingar på egen hand, men efter splittringen hade varken hon eller Tabu Ley framgångar jämförbara med innan...
(Faya Tess har senare släppt tre soloalbum jag känner till)
M'bilia Bel är fortfarande aktiv, och figurerar bl.a. på supergruppen Kékélés senaste skiva "Kinavana" från 2006.
Jag var lite tveksam om jag skulle ta med henne i denna genomgång, men innan jag "lämnar" Kongo bör hon faktiskt nämnas. Hon är en av de största, och har nått en publik långt utanför hemlandet. Kanske representerar hon en alltför populär musikstil för min smak. Men, hon har gjort en massa musik - 19 album finns listade på Wikipedia (det finns säkert fler) - och samarbetat med många duktiga musiker. Två jag kommer på nu är den legendariska gitarristen Rigo Star, och sångaren Pepe Kalle.
Videorna är ofta förskräckligt tråkiga... så varför visar jag henne? Ja, hon tillhör helt enkelt allmänbildningen i den kongolesiska musikhistorien. Här är ett klipp som är uthärdligt - "My Life":
...och här kommer, från den egna samlingen, en låt från samarbetsskivan "Ironie" från 1993, där hon backas av just Rigo Star. Jag tror att hon behöver sådant sällskap för att hon ska använda sin talang "rätt" i mitt tycke.
Låten har nästan ett Madagaskar-mässigt gitarrsväng. Efter halva låten växlar det till det välbekanta "rumba congolaise" - "Caprices":
Låten är kodad i 320kbps - hoppas det inte ställer till problem om du har en lite långsam internetuppkoppling...
- Wikipedia-länk
- en omfattande diskografi på en japansk hemsida (minst 26 album) från hennes tid med Tabu Ley Rochereau.
--S.
torsdag 18 februari 2010
2010.049 - Dagens afrikanska låt - Konono No. 1
2010.049 - Dagens afrikanska låt - Konono No. 1 (Angola & Kongo-Kinshasa)
Congotronics är producenten Vincent Kenis' kongolesiska CD-serie för skivbolaget Crammed Discs. Jag nämnde honom i inlägget om Staff Benda Bilili.
Staff Benda Bilili var inte det första gäng han "upptäckt"; ett band som föregår de polioskadade musikerna är "L'orchestre folklorique T.P. Konono
N°1 de Mingiedi", eller som det föredras att kalla dom i skivsammanhang:
"Konono No. 1"! Deras fullständiga
Bandet bildades redan för 25 år sedan. Musikerna kommer från både Angola och Kongo-Kinshasa.
Detta textavsnitt finner man på deras Myspace-sida:
"The spectacular Congolese thumb-piano wizards and their overpowering, distorsion-fuelled traditional trance music. The bands home-made sound system, built from old car parts, megaphones and discarded amps creates an absolutely hypnotic sound, an uneasy marriage of tradition and technology, African rhythms with the texture of punk rock and relentless drive of electronic dance music."
Det sammanfattar vad det handlar om ganska väl - och bilderna till höger talar även dem sitt kompletterande tydliga språk...
De finns med på ett par kompileringsskivor. Debuten kom ut 2004. Samma år kom även en liveplatta. 2007 kom ytterligare en live-skiva. De var i Skåne förra året!
Distade megafoner och elförstaärkta tum-pianon (likembé) ger gruppen en unik prägel - se nedanstående klipp - och titta alldeles särskilt på skicket på trummisens cymbaler:
I producenten Vincent Kenis' "Congotronics"-serie har hittills släppts 5 CD-skivor - se mer om den på Crammed Discs hemsida - HÄR!
- biografi på skivbolaget Cammed Discs' hemsida
- Myspace-sida
- Wikipedia-länk på engelska
--S.
Congotronics är producenten Vincent Kenis' kongolesiska CD-serie för skivbolaget Crammed Discs. Jag nämnde honom i inlägget om Staff Benda Bilili.
Staff Benda Bilili var inte det första gäng han "upptäckt"; ett band som föregår de polioskadade musikerna är "L'orchestre folklorique T.P. Konono
N°1 de Mingiedi", eller som det föredras att kalla dom i skivsammanhang:
"Konono No. 1"! Deras fullständiga
Bandet bildades redan för 25 år sedan. Musikerna kommer från både Angola och Kongo-Kinshasa.
Detta textavsnitt finner man på deras Myspace-sida:
"The spectacular Congolese thumb-piano wizards and their overpowering, distorsion-fuelled traditional trance music. The bands home-made sound system, built from old car parts, megaphones and discarded amps creates an absolutely hypnotic sound, an uneasy marriage of tradition and technology, African rhythms with the texture of punk rock and relentless drive of electronic dance music."
Det sammanfattar vad det handlar om ganska väl - och bilderna till höger talar även dem sitt kompletterande tydliga språk...
De finns med på ett par kompileringsskivor. Debuten kom ut 2004. Samma år kom även en liveplatta. 2007 kom ytterligare en live-skiva. De var i Skåne förra året!
Distade megafoner och elförstaärkta tum-pianon (likembé) ger gruppen en unik prägel - se nedanstående klipp - och titta alldeles särskilt på skicket på trummisens cymbaler:
I producenten Vincent Kenis' "Congotronics"-serie har hittills släppts 5 CD-skivor - se mer om den på Crammed Discs hemsida - HÄR!
- biografi på skivbolaget Cammed Discs' hemsida
- Myspace-sida
- Wikipedia-länk på engelska
--S.
onsdag 17 februari 2010
2010.048 - Dagens afrikanska låt - Mose 'Fan Fan'
2010.048 - Dagens afrikanska låt - Mose 'Fan Fan' (Kongo-Kinshasa)
Den brittiska världsmusik-tidskriften Folk Roots - "fROOTS" - hade i sitt dubbelnummer för augusti/september 1999 en bilagd CD med redaktionens favoriter bland de senaste skivsläppen. Deras nummer 13 i serien. Där fanns en låt med Mose 'Fan Fan' som jag förälskade mig i. Det var det första jag hört med honom - drygt 10 år senare ska ni få höra den också.
Då var stilen relativt outforskad för mig - jag minns att jag gillade det flyktiga drivet framåt - en slag positiv obeveklig framåtriktning i musiken som kändes behaglig...
Skivan som recenserades i tidskriften var han nya "Congo Acoustic" (1999). Från den hör vi låten "Malimba":
Mose 'Fan Fan' Se Sengo var självlärd. Det första kända band han spelade i var Orchestre Revolution. 1967 lyckades han hamna hos Franco Luambo och hans TPOK Jazz där han spelade andragitarr. Han stannade till 1974.
Han bildade istället gruppen "Somo Somo" tilsammans med sångaren Youlou Mabiala som också hade en historia i TPOK Jazz. Gruppen skulle bli kortlivad, men vid åtminstone två tillfällen har den åteuppstått/namnet återanvänts!
Liksom flera andra kongolesiska musiker, reste även Mose till östafrika på 70-talet - Kenya, Tanzania och Zambia. I Tanzania blev han orkesterledare för bandet "Orchestra Makassay". 1979 bildar han nästa band i Tanzania - Orchestra Super Matimila - denna gång tillsammans med Remmy Ongala, som också flyttat från Kongo-Kinshasa. Gruppen var/blev Remmys. Mose gav sig vidare...
1983 flyttar han till Storbritannien, där han fortfarande bor, och där återuppstår gruppen Somo Somo - fast med nya musiker.
1989 dog Franco. Hans grupp höll ihop några år efter hans död, sedan, 1993, var Mose 'Fan Fan' med om att bilda "Bana OK" i Belgien, en grupp som bestod av flera gamla medlemmar i Francos grupp, bl.a. Papa Noel.
Mose 'Fan Fan' sägs ha blivit ordentligt rörd av beskedet om Francos död. Även om Franco inte alltid var den trevligaste - enligt Mose själv - så gjorde han denna hyllningssång till honom:
- biografi på RetroAfric.com
--S.
Den brittiska världsmusik-tidskriften Folk Roots - "fROOTS" - hade i sitt dubbelnummer för augusti/september 1999 en bilagd CD med redaktionens favoriter bland de senaste skivsläppen. Deras nummer 13 i serien. Där fanns en låt med Mose 'Fan Fan' som jag förälskade mig i. Det var det första jag hört med honom - drygt 10 år senare ska ni få höra den också.
Då var stilen relativt outforskad för mig - jag minns att jag gillade det flyktiga drivet framåt - en slag positiv obeveklig framåtriktning i musiken som kändes behaglig...
Skivan som recenserades i tidskriften var han nya "Congo Acoustic" (1999). Från den hör vi låten "Malimba":
Mose 'Fan Fan' Se Sengo var självlärd. Det första kända band han spelade i var Orchestre Revolution. 1967 lyckades han hamna hos Franco Luambo och hans TPOK Jazz där han spelade andragitarr. Han stannade till 1974.
Han bildade istället gruppen "Somo Somo" tilsammans med sångaren Youlou Mabiala som också hade en historia i TPOK Jazz. Gruppen skulle bli kortlivad, men vid åtminstone två tillfällen har den åteuppstått/namnet återanvänts!
Liksom flera andra kongolesiska musiker, reste även Mose till östafrika på 70-talet - Kenya, Tanzania och Zambia. I Tanzania blev han orkesterledare för bandet "Orchestra Makassay". 1979 bildar han nästa band i Tanzania - Orchestra Super Matimila - denna gång tillsammans med Remmy Ongala, som också flyttat från Kongo-Kinshasa. Gruppen var/blev Remmys. Mose gav sig vidare...
1983 flyttar han till Storbritannien, där han fortfarande bor, och där återuppstår gruppen Somo Somo - fast med nya musiker.
1989 dog Franco. Hans grupp höll ihop några år efter hans död, sedan, 1993, var Mose 'Fan Fan' med om att bilda "Bana OK" i Belgien, en grupp som bestod av flera gamla medlemmar i Francos grupp, bl.a. Papa Noel.
Mose 'Fan Fan' sägs ha blivit ordentligt rörd av beskedet om Francos död. Även om Franco inte alltid var den trevligaste - enligt Mose själv - så gjorde han denna hyllningssång till honom:
- biografi på RetroAfric.com
--S.
tisdag 16 februari 2010
2010.047 - Dagens afrikanska låt - Staff Benda Bilili
2010.047 - Dagens afrikanska låt - Staff Benda Bilili (Kongo-Kinshasa)
Kring Kinshasa Zoo - för att det var ett lugnt område - samlades en grupp äldre polioskadade gatumusiker för att repetera och uppträda. Med tiden fångade de upp gatubarn med musikalisk begåvning. De spelade tillsammans för att livnära sig, och nu är de "världskändisar"!
De använder specialbyggda trehjuliga cyklar för att ta sig fram.
2006 upptäckte den belgiske musikern och producenten Vincent Kenis dessa gatumusiker i Kinshasa. Han har samarbetat med både Franco Luambo Makiadi och Papa Wemba under 80-talet. Han producerade även Zap Mamas första album, liksom flera album för de kända Balkan-banden Taraf de Haïdouks och Kocani Orkestar.
Inspelningarna med Staff Benda Bilili skedde mestadels utomhus i just parken vid Kinshasas Zoo under tre års tid, på kvällstid då det var lugnt... - en av låtarna heter just "Polio" och handlar om deras situation:
Berörd... är bara förnamnet...
I mars 2009 kom deras debut ut - "Très Très Fort" ("Mycket Mycket Starkt"). Nu skedde allting ganska fort - de lanserades som skivbolaget Crammed Discs' kandidater till att delta på 2009 års WOMEX-mässa i Köpenhamn i oktober, och tog stället med storm! När evenemanget var över var det Staff Benda Bilili som fick årets utmärkelse "WOMEX 09 Award for Artists"!
Ur motiveringen kan man läsa bl.a.:
We are used to honouring great artists at the end of long illustrious careers. This time, however, it might appear like we're lionizing mere beginners. Therein lies a humbling lesson. "So often, by the time many groups play their first note on a European stage, they have already lived, struggled and suffered a tale of epic proportions," says Andy Morgan. And no group could possibly illustrate this truism more effectively than Staff Benda Bilili."
- Missa inte detta TV-inslag från brittiska BBC som det sändes den 19 november 2009!
De har även hunnit med att vara med i norsk tv - här med låten "Je T'aime":
En av mina favoriter med gruppen är en låt där den unge killen Roger Landu spelar en viktig roll med sin egenuppfunna hemmabyggda ensträngade "konservburks-luta".
Här är därför sista låten på CD:n - "Mwana" - där han får en solopassage mot slutet:
- officiell hemsida på Crammed Discs
- Myspace-sida
--S.
Kring Kinshasa Zoo - för att det var ett lugnt område - samlades en grupp äldre polioskadade gatumusiker för att repetera och uppträda. Med tiden fångade de upp gatubarn med musikalisk begåvning. De spelade tillsammans för att livnära sig, och nu är de "världskändisar"!
De använder specialbyggda trehjuliga cyklar för att ta sig fram.
2006 upptäckte den belgiske musikern och producenten Vincent Kenis dessa gatumusiker i Kinshasa. Han har samarbetat med både Franco Luambo Makiadi och Papa Wemba under 80-talet. Han producerade även Zap Mamas första album, liksom flera album för de kända Balkan-banden Taraf de Haïdouks och Kocani Orkestar.
Inspelningarna med Staff Benda Bilili skedde mestadels utomhus i just parken vid Kinshasas Zoo under tre års tid, på kvällstid då det var lugnt... - en av låtarna heter just "Polio" och handlar om deras situation:
Berörd... är bara förnamnet...
I mars 2009 kom deras debut ut - "Très Très Fort" ("Mycket Mycket Starkt"). Nu skedde allting ganska fort - de lanserades som skivbolaget Crammed Discs' kandidater till att delta på 2009 års WOMEX-mässa i Köpenhamn i oktober, och tog stället med storm! När evenemanget var över var det Staff Benda Bilili som fick årets utmärkelse "WOMEX 09 Award for Artists"!
Ur motiveringen kan man läsa bl.a.:
We are used to honouring great artists at the end of long illustrious careers. This time, however, it might appear like we're lionizing mere beginners. Therein lies a humbling lesson. "So often, by the time many groups play their first note on a European stage, they have already lived, struggled and suffered a tale of epic proportions," says Andy Morgan. And no group could possibly illustrate this truism more effectively than Staff Benda Bilili."
- Missa inte detta TV-inslag från brittiska BBC som det sändes den 19 november 2009!
De har även hunnit med att vara med i norsk tv - här med låten "Je T'aime":
En av mina favoriter med gruppen är en låt där den unge killen Roger Landu spelar en viktig roll med sin egenuppfunna hemmabyggda ensträngade "konservburks-luta".
Här är därför sista låten på CD:n - "Mwana" - där han får en solopassage mot slutet:
- officiell hemsida på Crammed Discs
- Myspace-sida
--S.
måndag 15 februari 2010
2010.046 - Dagens afrikanska låt - Kékélé
2010.046 - Dagens afrikanska låt - Kékélé (Kongo-Kinshasa)
Ibland är det så man önskar att man vore arbetslös - peppar, peppar...
Jag har väldigt svårt att hinna med detta självmordsuppdrag... Jag vet - det är ingen som bett mig... men det är ett kul litet projekt, och det vore faktiskt lite (åtminstone Sverige-)unikt om jag rodde det i hamn - en ny afrikansk artist om dagen, hela året...
Om jag framöver inte skriver så mycket varje dag kommer det åtminstone att finnas länkar med mer info om artisten...
eller gruppen i fråga - som det handlar om i det här fallet:
Kékélé bildades mitt i brinnande soukousklimat i Kongo-Kinshasa. I princip alla medlemmar i gruppen hade lång erfarenhet av afrikansk rumba i många av de legendariska orkestrarna. Den för mig mest kände av dom är gitarristen Papa Noel, som har rötter tillbaks till Franco & TPOK Jazz.
2001 kom första CD:n ut, men det var nog ett av de mest erfarna musiker-gäng som någonsin gett ut en debutplatta i Kongo. Bakom hela idén att "teama upp" tillsammans låg en längtan tillbaks till deras musikaliska rötter - den kongolesiska rumban.
Här har vi herrarna i "Affaire Mokuwa" som finns med på deras andra skiva "Congo Life" från 2003:
Här kommer två spår från deras senaste skiva från 2006 - "Kinavana" - som är en hyllningsskiva till den legendariske kubanske sångaren Guillermo Portabales (1911 - 1970). Vi hör "Mace" och "Tubela":
- Myspace-sida
- biografi
- "Live report on Kékélé's UK Tour" på AfricaSounds.com
--S.
Ibland är det så man önskar att man vore arbetslös - peppar, peppar...
Jag har väldigt svårt att hinna med detta självmordsuppdrag... Jag vet - det är ingen som bett mig... men det är ett kul litet projekt, och det vore faktiskt lite (åtminstone Sverige-)unikt om jag rodde det i hamn - en ny afrikansk artist om dagen, hela året...
Om jag framöver inte skriver så mycket varje dag kommer det åtminstone att finnas länkar med mer info om artisten...
eller gruppen i fråga - som det handlar om i det här fallet:
Kékélé bildades mitt i brinnande soukousklimat i Kongo-Kinshasa. I princip alla medlemmar i gruppen hade lång erfarenhet av afrikansk rumba i många av de legendariska orkestrarna. Den för mig mest kände av dom är gitarristen Papa Noel, som har rötter tillbaks till Franco & TPOK Jazz.
2001 kom första CD:n ut, men det var nog ett av de mest erfarna musiker-gäng som någonsin gett ut en debutplatta i Kongo. Bakom hela idén att "teama upp" tillsammans låg en längtan tillbaks till deras musikaliska rötter - den kongolesiska rumban.
Här har vi herrarna i "Affaire Mokuwa" som finns med på deras andra skiva "Congo Life" från 2003:
Här kommer två spår från deras senaste skiva från 2006 - "Kinavana" - som är en hyllningsskiva till den legendariske kubanske sångaren Guillermo Portabales (1911 - 1970). Vi hör "Mace" och "Tubela":
- Myspace-sida
- biografi
- "Live report on Kékélé's UK Tour" på AfricaSounds.com
--S.
söndag 14 februari 2010
2010.045 - Dagens afrikanska låt - Madilu System
2010.045 - Dagens afrikanska låt - Madilu System (1952 - 2007, Kongo-Kinshasa)
Jean de Dieu Makiese, mer känd som Madilu System, var Franco Luambo Makiadis favoritsångare från hans grupp TPOK Jazz från 1980 ända fram till hans död 1989. Artistnamnet Madilu System var något som Franco gav honom.
Under sin tid hos Franco skrev han en hel del material till gruppen, och fick småningom status som en av de främsta på området. Han blev alltså kvar hos Franco till hans död. Medlemmarna höll ut några år efter Francos död, men efter det bröt Madilu med dem och inledde sin solokarriär...
Madilu blev en av de största som kommit från den musikaliska broiler-fabrik TPOK Jazz var under många år. 9 soloplattor har jag funnit med honom. Han överglänstes endast av Sam Mangwana av de som gått vidare från gruppen.
I augusti 2007 dog han efter att snabbt ha insjuknat, bara en månad efter det att sista CD:n kommit ut!
Här har vi honom först på egen hand - "Juste un Peu d'Amour" från CD:n "Bonheur" från 2002:
Sedan med låten som blev hans genombrott i Francos TPOK Jazz - en harmoniskt mycket enkel tre-ackordslåt, men den ger ett skönt suggestivt sväng. Tyvärr förstår jag inte vad den handlar om.... men låten heter "Mamou". Madilu i stämsång med Franco:
Slutligen en av de mest kända låtarna med honom under hans tid i Francos TPOK Jazz - "Mario":
Väldigt annorlunda blir låten över 20 år senare i gruppen Africandos tappning!
Här gästar Madilu på 2006 års Africando-CD "Ketukuba", där det råder trafikstockning bland gästartisterna:
- officiell hemsida
- dödsruna på Afropop Worldwide:s hemsida
- dödsruna i tidskriften The Independent
--S.
Jean de Dieu Makiese, mer känd som Madilu System, var Franco Luambo Makiadis favoritsångare från hans grupp TPOK Jazz från 1980 ända fram till hans död 1989. Artistnamnet Madilu System var något som Franco gav honom.
Under sin tid hos Franco skrev han en hel del material till gruppen, och fick småningom status som en av de främsta på området. Han blev alltså kvar hos Franco till hans död. Medlemmarna höll ut några år efter Francos död, men efter det bröt Madilu med dem och inledde sin solokarriär...
Madilu blev en av de största som kommit från den musikaliska broiler-fabrik TPOK Jazz var under många år. 9 soloplattor har jag funnit med honom. Han överglänstes endast av Sam Mangwana av de som gått vidare från gruppen.
I augusti 2007 dog han efter att snabbt ha insjuknat, bara en månad efter det att sista CD:n kommit ut!
Här har vi honom först på egen hand - "Juste un Peu d'Amour" från CD:n "Bonheur" från 2002:
Sedan med låten som blev hans genombrott i Francos TPOK Jazz - en harmoniskt mycket enkel tre-ackordslåt, men den ger ett skönt suggestivt sväng. Tyvärr förstår jag inte vad den handlar om.... men låten heter "Mamou". Madilu i stämsång med Franco:
Slutligen en av de mest kända låtarna med honom under hans tid i Francos TPOK Jazz - "Mario":
Väldigt annorlunda blir låten över 20 år senare i gruppen Africandos tappning!
Här gästar Madilu på 2006 års Africando-CD "Ketukuba", där det råder trafikstockning bland gästartisterna:
- officiell hemsida
- dödsruna på Afropop Worldwide:s hemsida
- dödsruna i tidskriften The Independent
--S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)