Att associera musik med händelser är en självklarhet - känslor, minnen - glada och sorgsna...
Själv hörde jag Leroy Andersons "Typewriter Song" på radion häromdagen, och kunde inte låta bli att tänka på Jerry Lewis' visuella version av den...
Inte "världsmusik" direkt, men jag kunde inte låta bli - håll tillgodo:
--S.
torsdag 26 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
CD-tips: Pharoah Sanders - Save Our Children (1999)
Kom hem idag - möttes av en jättedisk. Åt lite; byggde vidare på diskbberget. Satte mig en stund framför datorn. Valde en skiva som jag aldrig tidigare lyssnat på - en tio år gammal cd med Pharoah Sanders (f. 13 oktober 1940). Det som lockade var främst att både Trilok Gurtu och Zakir Hussein deltar på skivan. 
Jag behövde något som gjorde diskarbetet mindre ångestframkallande... Och, det lyckades - det var länge sedan jag mått så bra under en "porslins-tvangnings-seans".
Denna skiva har egentligen fler beröringspunkter med avslappningamusik än med jazz. Den enda jazzlåt som förekommer är "A Nightingale Sang In Berkeley Square" - fast här kallas den "Night In Berkeley Square".
När den som nr 2 sätter igång tänker jag först "- Inte en till version av den låten...", men sveps snart med och inser att detta är en feelgood-skiva fylld av positiv energi, där alla är snälla... Det är ibland nästan hissmusiksvarning om det inte vore för att det svävande tillståndet känns så övertygande levande! Trots att tablas smattrar igång med intensitet ibland är det inte "riktningen" utan "tillståndet" som är grejen...
Det är en balansakt att leverera sådan här musik utan att den blir oengagerande uddlöst bakgrundsskval - men det klarar dessa överkompetenta herrar med en självklarhet - de ÄR musiken...
Här är de första tio minuterna av den 14 minuter långa "Jewels of Love" från cd:n "Save Our Children":
Pharoah Sanders räknas till en av de största saxonfonisterna inom jazzen. Han spelade med John Coltrane på 60-talet. Han har ägnat sig mycket åt avant garde och experimentell jazz. 1995 inledde han ett samarbete med den tidigare nämna Bill Laswell. Han är ingen jag är "inlyssnad på" men det verkar som att han på senare år blivit mer reflekterande och "skönspelande"...
Följande går att läsa på hans hemsida:
"In 1995, Sanders made his first major-label album in many years, Message From Home (produced by Bill Laswell for Verve). The two followed that one up in 1999 with Save Our Children. In 2000, Sanders released Spirits -- a multi-ethnic live suite with Hamid Drake and Adam Rudolph."
Båda är slagverkare som har många "etniska samarbeten på sina samveten"!
...vilket nog gör att jag kommer att återvända till Pharoah för att bevaka den "etniska" sidan av honom...
Hamid Drake:
Adam Rudolph:
- Pharoah Sanders officella hemsida
- Wikipedia om Pharoah Sanders
--S.
Jag behövde något som gjorde diskarbetet mindre ångestframkallande... Och, det lyckades - det var länge sedan jag mått så bra under en "porslins-tvangnings-seans".
Denna skiva har egentligen fler beröringspunkter med avslappningamusik än med jazz. Den enda jazzlåt som förekommer är "A Nightingale Sang In Berkeley Square" - fast här kallas den "Night In Berkeley Square".
När den som nr 2 sätter igång tänker jag först "- Inte en till version av den låten...", men sveps snart med och inser att detta är en feelgood-skiva fylld av positiv energi, där alla är snälla... Det är ibland nästan hissmusiksvarning om det inte vore för att det svävande tillståndet känns så övertygande levande! Trots att tablas smattrar igång med intensitet ibland är det inte "riktningen" utan "tillståndet" som är grejen...
Det är en balansakt att leverera sådan här musik utan att den blir oengagerande uddlöst bakgrundsskval - men det klarar dessa överkompetenta herrar med en självklarhet - de ÄR musiken...
Här är de första tio minuterna av den 14 minuter långa "Jewels of Love" från cd:n "Save Our Children":
Pharoah Sanders räknas till en av de största saxonfonisterna inom jazzen. Han spelade med John Coltrane på 60-talet. Han har ägnat sig mycket åt avant garde och experimentell jazz. 1995 inledde han ett samarbete med den tidigare nämna Bill Laswell. Han är ingen jag är "inlyssnad på" men det verkar som att han på senare år blivit mer reflekterande och "skönspelande"...Följande går att läsa på hans hemsida:
"In 1995, Sanders made his first major-label album in many years, Message From Home (produced by Bill Laswell for Verve). The two followed that one up in 1999 with Save Our Children. In 2000, Sanders released Spirits -- a multi-ethnic live suite with Hamid Drake and Adam Rudolph."
Båda är slagverkare som har många "etniska samarbeten på sina samveten"!
...vilket nog gör att jag kommer att återvända till Pharoah för att bevaka den "etniska" sidan av honom...
Hamid Drake:
Adam Rudolph:
- Pharoah Sanders officella hemsida
- Wikipedia om Pharoah Sanders
--S.
måndag 23 februari 2009
Oscar till Rahman!
Storslam för filmen "Slumdog Millionaire" på Oscars-galan - 8 Oscars av 10 nominerade... Två av dessa gick till den oerhört produktive kompositören och sångaren A. R. Rahman - 'Best Song' ("Jai Ho")och 'Best Original Score'.
A. R. Rahman föddes 6 januari 1967, och är indiska Bollywoods svar på John Williams. Nej det stämmer inte - han är redan större där trots sina unga år än vad John Williams någonsin varit för amerikansk filmmusik. Rahman har skaffat sig en sådan oerhörd särställning som filmmusik-kreatör i Bollywood att man ibland kan tro att de inte har någon annan... Trots sina 42 år fyllda har han redan komponerat musik till över 100 filmer!
Oscar-utdelningen fick mig att minnas mina favoriter av honom - från den prisbelönta filmen "Dil Se" (1998) där Rahman också stått för musiken! Här är tre låtar som jag samtliga tycker är bättre än det vinnande Oscars-bidraget i år!
Låten "Chaiyya Chayyia" - obetalbart när den turbanklädda "headbangingen" börjar:
År 2006 dök "Chaiyya Chayyia" oväntat upp i en annan film - "Inside Man" med Clive Owen - själv studsade jag till av igenkännande glädje i biosalongen. Tydligen hade regissör Spike Lee sett "Dil Se" och förälskat sig i musiken - ingen annan uppenbar anledning fanns att plocka in den i "Inside Man".
Låten Dil Se Re:
Samma låt live med A. R. Rahman vid micken:
Låten "Jiya Jale":
- Wikipedia-länk
- Officiell hemsida
--S.
A. R. Rahman föddes 6 januari 1967, och är indiska Bollywoods svar på John Williams. Nej det stämmer inte - han är redan större där trots sina unga år än vad John Williams någonsin varit för amerikansk filmmusik. Rahman har skaffat sig en sådan oerhörd särställning som filmmusik-kreatör i Bollywood att man ibland kan tro att de inte har någon annan... Trots sina 42 år fyllda har han redan komponerat musik till över 100 filmer!
Oscar-utdelningen fick mig att minnas mina favoriter av honom - från den prisbelönta filmen "Dil Se" (1998) där Rahman också stått för musiken! Här är tre låtar som jag samtliga tycker är bättre än det vinnande Oscars-bidraget i år!
Låten "Chaiyya Chayyia" - obetalbart när den turbanklädda "headbangingen" börjar:
År 2006 dök "Chaiyya Chayyia" oväntat upp i en annan film - "Inside Man" med Clive Owen - själv studsade jag till av igenkännande glädje i biosalongen. Tydligen hade regissör Spike Lee sett "Dil Se" och förälskat sig i musiken - ingen annan uppenbar anledning fanns att plocka in den i "Inside Man".
Låten Dil Se Re:
Samma låt live med A. R. Rahman vid micken:
Låten "Jiya Jale":
- Wikipedia-länk
- Officiell hemsida
--S.
Arto Tunçboyaciyan m fl
Arto Tunçboyaciyan
eller
Արտո Թունչբոյաջյան
som vi initierade kallar honom...
Första gången jag hörde Artos röst - har jag förstått i efterhand - var tillsammans med Joe Zawinul. Han har medverkat på flera av Zawinuls produktioner. Från Zawinuls live-skiva "Vienna Nights" från 2005 ligger nu "- Do You Want Some Tea, Grandpa?" som spår 12 i spelaren ovan, där man hör Artos röst varvad med Joe Zawinuls synth-motsvarighet. Låten finns även med på studioplattan "My People" från 1986.
Arto är något så osannolikt som en armenisk "folkjazzmusiker". Första gången jag visste att jag hörde honom trodde jag inte det var möjligt - eller ens "tillåtet" för en armenisk musiker att framföra musik av det slag han gör. Det osannolika tyckte jag bestod i det jag, i min okunniga fördomsfullhet, trodde Armenien stod för i form av avskildhet från omvärlden och "ovästerländskhet" vad gäller traditioner...
Se honom - multiinstrumentalisten - slagverkaren, sångaren och entertainern framföra detta solo på flaska, röst och tamburin:
Går man in på hans hemsida får man förklaringen till hans musikaliska bredd. Arto föddes 1957 i Turkiet av Armeniska föräldrar. Hans bror, Onno - också musiker, sägs ha varit en stor inspirationskälla för honom, så vid 11 års ålder var hans folkmusikaliska karriär igång. 1981 flyttade han till USA, och sedan dess har han turnerat runt om i världen. De två första soloplattorna kom ut 1985.
Ett av hans första samarbeten som ledde till 5 skivor var Night Ark tillsammans med oudvirtuosen Ara Dinkjian.
Ett underbart "feel-good"-live-klipp från Jerusalem, Israel, 1998 - låten "Homecoming", som finns, men tyvärr mycket mer tillrättalagd, på Night Arks CD "Treasures" från 2000:
Ett till, som tyvärr bara innehåller en bild på Arto, och alltså inte är live, är detta stillsamma klipp:
I eget namn har han spelat in dryga tiotalet skivor.
1999 kom så första cd:n hans nya egna band "Armenian Navy Band" - extra roligt blir det då man inser att Armenien inte har en egen flotta, sannolikt främst med anledning av den icke existerande kustlinjen...
De är stundtals sjövilda, tokroliga, och väldigt musikaliskt "vakna och pigga", och stundtals väldigt allvarligt traditionella.
Här, live i Belgrad, Serbien, framför de låt nr. 2 från CD:n "Sound of Our Life, part 1 - Natural Seeds" från 2004. Någon "Part 2" finns ännu inte som det verkar:
Fortsättningen är låt nr. 3 - "Mar". Varför man valt spanska titlar på alla låtar på denna CD vet jag inte:
Jag har försökt hitta ett favoritalbum med honom, men efter att ha lyssnat igenom i det närmaste alla har jag inte lyckats - jag behöver nog mer tid på mig, men här kommer ytterligare ett klipp. Detta rör hans hembygds mest kända naturobjekt - det heter "Ararat". Det sägs ju vara Ararats topp som Noaks ark strandade.
YouTube-användaren Zariadris som lagt ut klippet skriver följande om det:
"Before it became the name of the greatest, most sacred mountain in Asia Minor, Ararat was the Biblical name of Armenia herself. This unofficial video is a portrait of Arto and Ararat as one. It's a tribute to him and his song, and to an ancient people still rooted in their native land."
Det är vackert, vackert och känsligt, känsligt...:
Ett av Artos senare projekt är tillsammans med leadgestalten i det småexperimentella hårdrocksbandet System Of A Down - Serj Tankian - också han bördig från Armenien! Cd:n heter "Serart" och kom ut 2003. "Serart" är en sammansmältning av deras respektive förnamn. Ett andra album sägs vara planerat, men tidsbrist har gjort att de inte kan lämna något besked om när.
System of a Down har sedan 2006 tagit paus, och vad jag förstår så har samtliga medlemmar i gruppen sidoprojekt de ägnar sig åt för närvarande.
Läs en intervju med Serj angående samarbetet med Arto på Music OMH:s hemsida!
Kanske är samarbetet ibland lite mycket "lekstuga", men det är kul och lite experimentellt, och samtidigt väldigt mångskiftande - många intryck...
Här är ett slags reprotageklipp om skivan med varvade intervjuavsnitt och musik-inslag:
Serj har engagerat sig mycket politiskt för det armeniska folket - och de har en del att arbeta med - i synnerhet gällande sin relation till Turkiet, från vilka man önskar en officiell ursäkt för massakrerna på armenier på 1920-talet. Totalt räknar man med att över 1 mijlon armenier dödats.
En omfattande Wikipedia-artikel på engelska om de armeniska folkmorden kan ni läsa här!
Även i sin relation till sin granne i öster - Azerbajdzjan - har man ett och annat att ta itu med; och här kommer så mitt inlägg i den armeniska utrikesdebatten.
Jag hade inte tänkt att denna blogg skulle bli vare sig politisk eller partisk på något sätt än rent musikaliskt, men när man ser inslag som följande är det svårt att låta bli - om förstörelsen av tusenåriga gravstenar i Djulfa:
Den som vill fördjupa sig ytterligare i just denna fråga kan gå in på Djulfa Virtual Memorial and Museum
---
Sist, men inte minst - det härliga med YouTube...
Jag förlorade mig en stund bland videoklippen och lät mig länkas längre och längre in bland armeniska storband och små obskyra ensembler - och fann plötsligt detta intressanta lilla 2-minuters amatör-klipp från jazzkrogen Malkhas Jazz Club i Jerevan - Armeriens huvudstad. En grupp som kallar sig Time Report Band, med delvis traditionella instrument framför etnisk jazz.
Håll till godo:
- En kort presentation av gruppen Time Report Band.
Klubben är döpt efter Armeniens främste jazzpianist - Levon Malkasyan - en man som t o m titulerats Den Armeniska Jazzens Gudfader!
Så, what the heck, här är ett klipp med honom också:
---
- Artos officiella hemsida
- Arto på Wikipedia
--S.
eller
Արտո Թունչբոյաջյան
som vi initierade kallar honom...
Första gången jag hörde Artos röst - har jag förstått i efterhand - var tillsammans med Joe Zawinul. Han har medverkat på flera av Zawinuls produktioner. Från Zawinuls live-skiva "Vienna Nights" från 2005 ligger nu "- Do You Want Some Tea, Grandpa?" som spår 12 i spelaren ovan, där man hör Artos röst varvad med Joe Zawinuls synth-motsvarighet. Låten finns även med på studioplattan "My People" från 1986.
Arto är något så osannolikt som en armenisk "folkjazzmusiker". Första gången jag visste att jag hörde honom trodde jag inte det var möjligt - eller ens "tillåtet" för en armenisk musiker att framföra musik av det slag han gör. Det osannolika tyckte jag bestod i det jag, i min okunniga fördomsfullhet, trodde Armenien stod för i form av avskildhet från omvärlden och "ovästerländskhet" vad gäller traditioner...
Se honom - multiinstrumentalisten - slagverkaren, sångaren och entertainern framföra detta solo på flaska, röst och tamburin:
Går man in på hans hemsida får man förklaringen till hans musikaliska bredd. Arto föddes 1957 i Turkiet av Armeniska föräldrar. Hans bror, Onno - också musiker, sägs ha varit en stor inspirationskälla för honom, så vid 11 års ålder var hans folkmusikaliska karriär igång. 1981 flyttade han till USA, och sedan dess har han turnerat runt om i världen. De två första soloplattorna kom ut 1985.
Ett av hans första samarbeten som ledde till 5 skivor var Night Ark tillsammans med oudvirtuosen Ara Dinkjian.
Ett underbart "feel-good"-live-klipp från Jerusalem, Israel, 1998 - låten "Homecoming", som finns, men tyvärr mycket mer tillrättalagd, på Night Arks CD "Treasures" från 2000:
Ett till, som tyvärr bara innehåller en bild på Arto, och alltså inte är live, är detta stillsamma klipp:
I eget namn har han spelat in dryga tiotalet skivor.
1999 kom så första cd:n hans nya egna band "Armenian Navy Band" - extra roligt blir det då man inser att Armenien inte har en egen flotta, sannolikt främst med anledning av den icke existerande kustlinjen...
De är stundtals sjövilda, tokroliga, och väldigt musikaliskt "vakna och pigga", och stundtals väldigt allvarligt traditionella.
Här, live i Belgrad, Serbien, framför de låt nr. 2 från CD:n "Sound of Our Life, part 1 - Natural Seeds" från 2004. Någon "Part 2" finns ännu inte som det verkar:
Fortsättningen är låt nr. 3 - "Mar". Varför man valt spanska titlar på alla låtar på denna CD vet jag inte:
Jag har försökt hitta ett favoritalbum med honom, men efter att ha lyssnat igenom i det närmaste alla har jag inte lyckats - jag behöver nog mer tid på mig, men här kommer ytterligare ett klipp. Detta rör hans hembygds mest kända naturobjekt - det heter "Ararat". Det sägs ju vara Ararats topp som Noaks ark strandade.
YouTube-användaren Zariadris som lagt ut klippet skriver följande om det:
"Before it became the name of the greatest, most sacred mountain in Asia Minor, Ararat was the Biblical name of Armenia herself. This unofficial video is a portrait of Arto and Ararat as one. It's a tribute to him and his song, and to an ancient people still rooted in their native land."
Det är vackert, vackert och känsligt, känsligt...:
Ett av Artos senare projekt är tillsammans med leadgestalten i det småexperimentella hårdrocksbandet System Of A Down - Serj Tankian - också han bördig från Armenien! Cd:n heter "Serart" och kom ut 2003. "Serart" är en sammansmältning av deras respektive förnamn. Ett andra album sägs vara planerat, men tidsbrist har gjort att de inte kan lämna något besked om när.
System of a Down har sedan 2006 tagit paus, och vad jag förstår så har samtliga medlemmar i gruppen sidoprojekt de ägnar sig åt för närvarande.
Läs en intervju med Serj angående samarbetet med Arto på Music OMH:s hemsida!
Kanske är samarbetet ibland lite mycket "lekstuga", men det är kul och lite experimentellt, och samtidigt väldigt mångskiftande - många intryck...
Här är ett slags reprotageklipp om skivan med varvade intervjuavsnitt och musik-inslag:
Serj har engagerat sig mycket politiskt för det armeniska folket - och de har en del att arbeta med - i synnerhet gällande sin relation till Turkiet, från vilka man önskar en officiell ursäkt för massakrerna på armenier på 1920-talet. Totalt räknar man med att över 1 mijlon armenier dödats.
En omfattande Wikipedia-artikel på engelska om de armeniska folkmorden kan ni läsa här!
Även i sin relation till sin granne i öster - Azerbajdzjan - har man ett och annat att ta itu med; och här kommer så mitt inlägg i den armeniska utrikesdebatten.
Jag hade inte tänkt att denna blogg skulle bli vare sig politisk eller partisk på något sätt än rent musikaliskt, men när man ser inslag som följande är det svårt att låta bli - om förstörelsen av tusenåriga gravstenar i Djulfa:
Den som vill fördjupa sig ytterligare i just denna fråga kan gå in på Djulfa Virtual Memorial and Museum
---
Sist, men inte minst - det härliga med YouTube...
Jag förlorade mig en stund bland videoklippen och lät mig länkas längre och längre in bland armeniska storband och små obskyra ensembler - och fann plötsligt detta intressanta lilla 2-minuters amatör-klipp från jazzkrogen Malkhas Jazz Club i Jerevan - Armeriens huvudstad. En grupp som kallar sig Time Report Band, med delvis traditionella instrument framför etnisk jazz.
Håll till godo:
- En kort presentation av gruppen Time Report Band.
Klubben är döpt efter Armeniens främste jazzpianist - Levon Malkasyan - en man som t o m titulerats Den Armeniska Jazzens Gudfader!
Så, what the heck, här är ett klipp med honom också:
---
- Artos officiella hemsida
- Arto på Wikipedia
--S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
