Béla Fleck har nämnts ett antal gånger av "Trumgottist" i hans kommentarer till några av inläggen jag gjort i bloggen. Här kommer en "spin off" på Béla:Jag har en bakgrund (upp till 16-17 års ålder) som country-fan, något som idag nästan känns lite problematiskt, eftersom jag numera anser att genren innehåller så mycken dynga, rent ut sagt... Bluegrass, som ibland förs in under samma genre-paraply (och gränserna är ju i högsta grad flytande), har jag däremot alltid respekterat som mer levande, nära och "ärlig" musikform...
Jag återvänder då och då för att "titta till" den gamla förälskelsen, men blir alltsomoftast besviken. Senast jag gjorde ett försök var på Lida Country Festival i år - en stor besvikelse även den... De hitflugna amerikanska artisterna, Gail Davies och Tony Booth förstod inte jag varför man ansträngt sig för att få hit. Jag önskar att jag skulle ha förstått, men jag gjorde det bara inte. De var båda goda representanter för oengagerat avskräckande rutinmässigt musikanteri. Enda gången Gail Davies verkade engagerad var då hon bad någon i publiken att inte filma henne, eftersom hon riskerade att hamna på YouTube... "- Ok, något även jag kan klara mig utan...", tänkte jag...
Bild från festivalområdet:
Jag ska inte ägna detta inlägg åt att bara klaga - tvärtom! Det fanns faktiskt också något som gjorde mig positivt överraskad - på festivalområdet finns en lada, på vars övervåning - "Loftet" kallad i programmet - det spelades bluegrass (i vid bemärkelse).
Bilden är från Amerikanska Folkmusikföreningens myspace-sida:
När en grupp herrar som kallade sig "Grassride" började spela stannade tiden för mig - att detta var möjligt i Sverige! Med en självklar stadig stilkänsla och stämsång som verkligen lät "bluegrass" sopade de mattan med de tidigare gängen. Senare insåg jag att de var svenska mästare i bluegrass - föga förvånande... De som verkligen kan bluegrass-traditionen och förvaltar den med trovärdighet är få i Sverige...
När jag åter började nosa på bluegrassgenren kring 2001, efter över 15 års ointresse/pysslande-med-annat, insåg jag att en massa hänt - tiden hade inte stått stilla. Termer som "newgrass" och "jazzgrass" florerade... "Newgrass" dök egentligen upp som term redan i slutet på sjuttiontalet vad jag kunnat finna. Det var också intressant att se, att de som i slutet av 70- och början av 80-talet var "nybakade färskingar", nu tillhörde det etablerade äldre gardet. Namn som Sam Bush, Ricky Skaggs, Jerry Douglas, Tony Rice, David Grisman, Randy Scruggs mindes jag från mina unga år som nya bekantskaper. Att nu återvända och se hur de förvaltat nästan 20 år av akustisk amerikansk "vit" folkmusik var häftigt - och är det fortfarande. Många fler namn går att rabbla i detta sammanhang, men här har ni några av de förnämsta, fortfarande levande, bland amerikanska hypermusikaliska "pickers". Alla dessa är var och en värd en ingående presentation! Samtliga har dessutom sina egna pågående solokarriärer...
Béla Fleck var för ung, då, för att jag skulle minnas honom från 70-80-talet - istället insåg jag först 2001 hans bedrifter på allvar. Béla är en oerhört nyfiken musiker, och har, med sin femsträngade banjo, på sistone blivit ett slags motsvarighet till vad Ry Cooder blivit för den amerikanska gitarrmusiken - ett slags folkmusikalisk upptäcktsresande!
Just detta är en av hans senaste skivor, "Tales From the Acoustic Planet, Vol. 3: Throw Down Your Heart - Africa Sessions", ett lysande exempel på!
Men vad gör alla dessa nyfikna aritster när de är "musikaliskt hemma" då???
Jag har kommit över en radiosändning av vad som verkar vara en livekonsert från Telluride Bluegrass Festival i USA. Jag har inte lyckats få det bekräftat, men vad jag kommit fram till genom att läsa igenom programblad från olika år i PDF-format från Telluride Bluegrass Festival är att inspelningen torde vara från 1996. På första spåret talas det om "National Folk Festival, vilket gör mig lite osäker - men hur som helst - detta är fantastiska musiker!
Lineupen ser ut som följer:- Sam Bush - mandolin
- Ricky Scaggs - mandolin
- Victor Wooten - elbas
- Bela Fleck - banjo
- Tony Rice - gitarr
- Jerry Douglas - dobro
- Maura O'Connell - sång (på ett spår)
- Paul McCandless - flöjt, sax, träblås
...ett riktigt "Bluegrass All Star Band" - detta är något av det bästa som går att uppbringa i ett bluegrass-startfält! Kvaliteten på inspelningen däremot är inte den bästa, men det är en underbar spelglädje med fantastiska improvisationsinsatser från de deltagande musikerna och ett driv som borde charma de flesta. Mest imponerad blir jag nog av Sam Bushs medodiösa tonslingor på mandolinen, men man kan tro att allihop har sålt sina själar till Djävulen - det är inga dussin-insatser någon levererar...
Här är sju spår, nr. 2 - 8, från nämnda inspelning:
Gruppen New Grass Revival (1972-89), frontad av Sam Bush, var en av de främsta nydanarna av bluegrassen på 70-talet - läs mer om deras betydelse på denna Wikipedia-länk!
Sist - och minst - kan jag inte låta bli att konstatera att det finns en återväxt....
Kolla dessa två ungar - Sierra Hull och Ryan Holladay - riva loss en gammal bluegrassklassiker - Salt Creek:
--Stefan
