2010.079 - Dagens afrikanska låt - Waaberi

2010.079 - Dagens afrikanska låt - Waaberi (Somalia)

Waaberi betyder enligt en hemsida "ny gryning randas" och enligt en annan "grynings-spelare"... Kanske är det någon som läser detta som vet...

Gruppen "Waaberi" bildades redan på 60-talet. Den hade statligt stöd genom nationalteatern. Som störst omfattade dans- och musikgruppen/-kollektivet 300 medlemmar. Vad som innerbar slutet för Waaberi var inbördes-kriget i början av 90-talet, då, som jag skrev igår, gruppens stjärnsångerska, Maryam Mursal, flydde landet.

Vad som i själva verket medverkar på skivan till höger, "New Dawn", är "resterna" av gruppen - vad man lyckades få ihop till inspelningen 1997. Anledningen att jag tar upp den separat, och inte som Maryam Mursals kompgrupp är att den i verkligheten var så mycket mer. På skivan är den i princip hennes kompgrupp, men under de 30-talet år den verkade ingick många av landets främsta musiker.

På skivan medverkar dessutom den egyptiske slagverkaren Hossam Ramzy - han var aldrig med i "verklighetens" Waarebi. Hela skivan är inspelad live utan elförstärkta instrument (inte delar av den som jag felaktigt mindes och skrev igår), och jag har valt ut 3 spår - "Rog Rogosho", "Cidlaan Dareemaya" (som även finns med på Maryam Mursals "The Journey" i en mer utflippad version, och kallas då "Lei Lei (I Feel Alone)") och "Kafiyo Kaladeri":


- Wikipedia

--S.

2010.078 - Dagens afrikanska låt - Maryam Mursal

2010.078 - Dagens afrikanska låt - Maryam Mursal (f. 1950, Somalia)


Jag har lyckats skärpa till mig på åtminstone ett område - andelen kvinnliga afrikanska artister som passerar revy har höjts!

Dagens artist är en där begreppet "skinn på näsan" verkar passa som en skinnhandske!

Maryam Mursal bröt 1966 hemmets traditioner när hon började sjunga professionellt på nattklubbar i Mogadishu. Det var ett solojobb, men hon kom snart att börja samarbeta med ett sång- och dans-kollektiv kallat Waaberi, som var en del av den statliga somaliska nationalteatern.

Maryam var den första kvinnliga sångerskan att ge sig på den sk "somali-jazzen". Hon blev snabbt känd och populär. Hon hade en bra karriär tills hon framförde sin egen, till kärlekssång förtäckta, regimkritiska sång "Ulimada" - här framförd med Waaberi:


Hon fann sig plötsligt från en dag till en annan utan arbete. Maryam stod inför faktumet två års arbetsförbud som artist. Hon var som ensamstående mamma snabbt tvungen att finna annan sysselsättning för att försörja sina barn. Hon blev Somalias första kvinnliga taxi-chaufför. Det sågs som mycket underligt att en så framstående artist hade börjat köra taxi, och många i hennes omgivning antog att hon måste vara en mycket dålig människa som fallit ner så monumentalt på karriärstegen.

Under början av 1990, när Somalias inbördeskrig rasade som mest intensivt, flydde hon med sina fem barn. De fotvandrade i sju månader genom fyra länder på Afrikas horn innan de slutligen tog sin tillflykt till Danska Ambassaden i Djibouti, och Danmark är faktiskt landet hon bosatte sig i. Vad jag funnit bor hon där fortfarande!

Hon tillskrivs endast två skivor - den första "New Dawn" (1997) med ensemblen Waaberi, från vilken ovanstående ljudspår är hämtat, och den andra, i eget namn, är "The Journey" (1998). Båda skivorna är producerade på Peter Gabriels Real World-etikett.

Från "The Journey" kommer här spåren "Sodewou (Welcome)" och "Somali Udiida Ceb (Somalia, Don't Shame Yourself)":


Jag känner mig övertygad om att det inte är som på denna skiva Maryam låter live. Jag föreställer mig att Peter Gabriel & Co har skapat något annat än originalet, men det behöver inte vara något fel i det - bara man är beredd på det när man hör en artist i verkligheten. Waaberi-skivan är mer avskalad, och ligger säkert närmare hur gruppen lät i verkligheten. En del av spåren är t o m live!

- Intervju: BBC NEWS - Somali Star's Road To Eden

- Wikipedia

--S.

2010.077 - Dagens afrikanska låt - Cécile Kayirebwa

2010.077 - Dagens afrikanska låt - Cécile Kayirebwa (f. 1946, Rwanda)

Så har vi begett oss till Burundis grannland Rwanda. Här föddes dagens huvudperson, Cécile Kayirebwa, i huvudstaden Kigali 1946. Hon hade en lugn barndom, men flydde landet när kriget bröt ut 1973. Hon och hennes man hamnade i Belgien där de fortfarande bor.

Cécile utvecklade tidigt ett stort intresse för det egna landets musik- och kultur-historia, och åkte redan i tonåren runt i landet för att skaffa sig intryck och inspiration. Alla dessa intryck tog hon med sig in i sin egen musik, som även innehåller starka västerländska influenser.

1994 hände sedan det alla rimligen känner till - folkmordet i Rwanda, då huturegeringen och olika hutumilisgrupper slaktade tutsier efter att den hutuiska presidentens plan blivit nedskjutet. Ca 800.000 människor miste livet i oroligheterna som följde...

Samma år släppte Cécile Kayirebwa sin första solo-CD - "Rwanda".

Från den ska vi höra vi höra "Rwanamiza" och "Inkindi", och från 2002 års album "Amahoro" ska vi höra "Ubupfubyi":
Förvånansvärt lite finns skrivet om denna stora etablerade artist. Hennes hemsida är nere, så ingen komplett diskografi verkar finnas på nätet, men ett par små biografier finns nedan. Innan Cécile slog igenom som skivartist hade hon varit medlem i några olika grupper i Belgien - Iyange, 1975-1980, Bula Sangoma, 1984-1987, och Ingeli, 1987.

Åtminstone fyra kassetter har hon också givit ut innan skivdebuten "Rwanda" kom ut 1994. Den följdes av åtminstone två ytterligare skivor - "Amahoro" (2002), vilket betyder "fred", och "Ibihozo" (2005) som innehåller vaggvisor.

- biografi på African Music Encyclopedia

- biografi på AfricanMusiciansProfiles.com

--S.

2010.076 - Dagens afrikanska låt - Les Tambours du Burundi

2010.076 - Dagens afrikanska låt - Les Tambours du Burundi

Burundi verkar inte vara något stort "skiv-land" - i min jakt på musik från landet har jag förstås använt mig av YouTube för att finna tips, och artister som tar folkmusiken med sig in i ett modernare ljudlandskap som Khadja Nin, och som dessutom har något att säga - dessa verkar det vara extremt ont om!

Men i ett land som drabbats av så mycket oroligheter som Burundi är det kanske inte så konstigt att vissa samhällsfunktioner inte fungerar eller inte är prioriterade. Sedan Burundis förste demokratiskt valda president mördades 1993 efter endast 4 månader på sin post har 200.000 invånare "försvunnit"... Burundi är lite mindre än småland, och har nästan 9 miljoner invånare.

Vad jag funnit är dels ett par dans- och slagverksgrupper, som framför traditionell musik på traditionellt vis med traditionella instrument - intressant i kombinationen se/höra, men kanske inte så spännande att endast höra på skiva för västerländska öron.

Och, dels har jag funnit rappare/hip-hop-artister från Burundi, men, endera är/börjar jag bli för gammal eller så är det något annat "fel"...., för jag känner att det är synd när exempelvis vad som är burundisk hiphop endast ska kunna identifieras genom språket, och inte genom musikens karaktär i övrigt - då har något viktigt gått förlorat bara på en generation! Men är det inte likadant i Sverige, undrar man kanske då!? Jovisst, och visst har vi kvar folkmusiken parallellt, men jag tycker ändå att det är synd att musikaliska, såväl som språkliga, dialekter försvinner...

---
För att förtydliga: Även om jag har en allmän svårighet att smälta rap/hiphop i vid mening som musikstilar, inser jag självklart att de fyller en viktig funktion. Jag har sett mycket burundisk samhällskritisk/politisk rap senaste dagarna med starka bilder!
---

Vad jag också funnit är att det kopplat till den kristna missionen förefaller finnas en stark gospeltradition i både Burundi och Rwanda.

Minns ni inlägget om Ray Lema från Kongo-Kinshasa där han presenterar två unga musiker från Burundi? Här kommer en favorit i repris!

Klippet får mig att undra - hur går det till när barn får ett så självklart och "direkt" förhållningssätt till det musikaliska uttrycket som i detta klipp - återigen; se och "bedåras"...:


Så till dagens grupp och dagens "låt" - eller kanske dagens "totalupplevelse" - för visst är det visuella viktigt i det här sammanhanget - "Les Tambours du Burundi" eller "The Royal Drummers of Burundi" - som existerat sedan 60-talet, här från en turné till Holland. Det ska finnas 3 skivor utgivna med ensemblen - varav en från Real World.

Jag kan inte lova att detta verkligen är dom - det finns fler ensembler av liknande karaktär i Burundi:


Klart är dock att denna typ av trummor intar en kulturbärande särställning i Burundi.

Följande klipp ska vara med en grupp kallad "Akayazwe" med en sång kallad "Basogokuru Bacu":


Är det någon mer som blir att tänka på de japanska Kodo-trumslagarna när ni ser dessa klipp? Trumstockarna har ungefär samma dimensioner... När det gäller Afrika har jag ännu bara sett denna typ av tjockare trumpinnar från Burundi och Rwanda. Kanske är jag ute och cyklar, men det verkar vara "regionalt" - jag ska "YouTuba" mig igenom fler grannländer framöver för att se vad som liknar och vad som skiljer...

- Wikipedia

--S.

2010.075 - Dagens afrikanska låt - Khadja Nin

2010.075 - Dagens afrikanska låt - Khadja Nin (f. 1959, Burundi)

Vi har lämnat Uganda och begett och till grannlandet Burundi.

Khadja Nin bor inte längre i Burundi - hon lämnade landet redan som 16-åring för dåvarande Zaire. 1980 flyttade hon vidare till Belgien där hon fortfarande bor, men vi tar det från början...

Khadja Nin föddes 1959 i det då relativt lugna Burundi söder om Rwanda, öster om Kongo-Khinshasa, och väster om Tanzania. Hon var yngst i en syskonskara på åtta. Musiken fanns där "från början", och hon drömde som barn om att vara Miriam Makeba. Hon studerade musik från tidig ålder, liksom de flesta av hennes syskon.

1975 flyttade hon till Zaire för att studera vidare. året efter träffade hon sin blivande man, med vilken hon flyttade ut i skogen där de hyrde ut hyddor till äventyrslystna turister. Hon födde under den här tiden också deras son. Hennes drömda musikkarriär tedde sig alltmer avlägsen.

1980 flyttade de till Belgien. Vad som föranledde flytten har jag inte lyckats hitta, men den första tiden i Belgien kom att bli en prövande tid, då flera av hennes släktingar, plus hennes man, gick bort under en kort tid. Ensam i ett nytt land med en liten son utan att känna någon tedde sig musik-karriären än mer avlägsen...

Först 1985 skedde det som kom att bli starten på hennes artistiska karriär - hon träffade musikern Nicolas Fiszman. De började skriva sånger tillsammans, men de fick vänta tills 1991 innan deras gemensamma skivkontrakt med BMG var ett faktum och debuten, "Khadja Nin", kom ut 1992.

Totalt har hon släppt 4 skivor - en vartannat år fram tills den senaste, "Ya...", kom 1998. Vad som skett de senaste 12 åren har jag inte funnit så mycket infomrmation om, men hon benämner själv den senaste som ett slags bokslut. De första 20 åren av hennes liv var underbara, de följande var motsatsen, nu hoppas hon på att de kommande 20 ska innebära ett slags pånyttfödelse...

Men hälften av dessa år har gått, och hennes publik har inte hört något av denna "pånyttfödelse". På hennes hemsida är turnésidan tom... Vad har hänt - någon som vet?

Vi ska hursomhelst "lyssna/se till/på" några av hennes alster: Först "Mama" - första spåret på hennes senaste CD "Ya...":


Den är överlag mörkare/allvarligare i tonläget än hennes definitiva genombrottsskiva, som nr. 3 - "Sambolera" - från 1996 brukar kallas, men inte heller den är någon egentlig "muntergök" till skapelse, då hennes texter ofta berör allvarliga ting.

Från just "Sambolera" är nästa klipp hämtat - dåligt ljud, men uthärdligt - "Wale Watu":


Hon är nog annars mest känd för sin cover på Stevie Wonders "Free" som på hennes språk blir "Sina Mali, Sina Deni" - den kan höras på YouTube HÄR! Den finns också med på genombrottsplattan.

Jag har endast hennes två senaste skivor, och från "Sambolera" plockar jag nu två exempel till:

- Först en av hennes mer positivism-energiska, lätt soukous-doftande, "M'barik Fall".

- Sedan titelspåret från samma skiva - "Sambolera Mayi Son".


- officiell hemsida

- Myspace

- Wikipedia

--S.