2010.107 - Dagens afrikanska artist - Hossam Ramzy

2010.107 - Dagens afrikanska artist - Hossam Ramzy (Egypten)

Hossam Ramzy är en i allra högsta grad aktiv "recording artist". Han har en stor produktion bakom sig - inte enbart av eget material utan även som producent åt andra artister.

Denne Kairo-födde musiker hade goda förutsättningar från barndomen då hans familj var en bildnings- och kultur-ivrande sådan. Som treåring fick han sin första trumma... Uppmuntrad av sina föräldrar studerade han för Egyptens ledande musiker. Han flyttade till Saudiarabien där han vidgade sina vyer och fick ny inspiration av flera beduinstammar. Detta lade grunden för mycket av hans mellanöstern-inspirerade musik.

I mitten av 70-talet flyttade han till London där han arbetade med en del kända jazznamn, såsom saxofonisten Andy Sheppard.

Han återvände sedan till "sitt rytmiska ursprung", och har kanske gjort sig mest känd för sina magdansalbum och det noggranna utforskandet av den egyptiska rytmiken - två intressanta album av nästan rytmisk-encyklopedisk karaktär är "Sabla Tolo - Journeys Into Pure Egyptian Percussion" - "I" och "II". Det har nyligen kommit en tredje volym i serien med namnet "Sabla Tolo III - Advanced Journeys into Pure Egyptian Percussion".



--S.

2010.106 - Dagens afrikanska artist - Oum Kalthoum

2010.106 - Dagens afrikanska artist - Oum Kalthoum (1898/1904 - 1975, Egypten)

En uppsjö av olika stavningar av hennes namn extistierar - exempelvis Om Koultoum, Om Kalthoum, Oumme Kalsoum och Umm Kolthoum.

På Wikipedia ligger följande citat om Oum Kalthoum, med ytterligare en stavning:

"Imagine a singer with the virtuosity of Joan Sutherland or Ella Fitzgerald, the public persona of Eleanor Roosevelt and the audience of Elvis and you have Umm Kulthum, the most accomplished singer of her century in the Arab world."
— Virginia Danielson, Harvard Magazine

Hon var sålunda hela arabvärldens diva, och hennes betydelse för många efterföljande artister - både i arab- och i övriga världen - är monumental, liksom för gårdagens artist Hamza El Din.

Här är ett av hennes mest kända melodier - "Enta Omri":


Jag måste erkänna att Oum Kalthoums musik har varit svår i komma in i för mig, men för att börja få en känsla för vad det handlar om kommer här ett litet engelsk-kommenterat inslag om henne, där man får en förståelse för hur hon hanterade både musiken och kommunicerade med publiken:


Hennes poesi i musiken skrevs alltid av någon poet - en av de första hon stötte på i sin karriär var Ahmad Rami som skrev 137 sånger för henne. Genom hennes vokala kontroll och starka uttryck blev hon snart väldigt populär bland textförfattare och poeter - alla ville skriva för henne!

Utöver Oum Kalthoum finns ytterligare åtminstone tre stora namn som en egypten-musik-kännare bör känna till som en grund för vad som växte fram under 1900-talet, och den första är kompositören till Oums "hitlåt" "Enta Omri" - Mohammed Abdel Wahab. Han var både stumfilmsskådespelare, kompositör, av både klassisk och "populär" egyptisk musik, och sångare. Han dog 1991. Den andre är Abdel Halim Hafez, som dog 1977. Även han var både skådespelare och sångare. Hans storhetstid varade under 50 - 70-talet, och han gick ibland under epitetet "Den Mörke Näktergalen" - fortfarande idag går inte en dag utan att hans musik hörs i egyptisk radio. Den tredje artist en "musik-egyptolog" måste ha med sig in i modern tid är Farid Al Atrash, som egentligen hade syriskt påbrå. Han invandrade i unga år till Egypten - även han var både skådespelare och artist. Med 350 sånger och 31 filmer i sitt CV förtjänar han en plats bland 1900-talets största arabiska artister. För sitt virtuosa Oud-spel har han också kallats "King of the Oud".

Jag nöjer mig med denna alldeles otillräckliga presentation av fyra legendarer, för jag vill komma vidare till idag aktiva "recording artists"...

- Wikipedia om Oum Kalthoum

--S.

2010.105 - Dagens afrikanska artist - Hamza El Din

2010.105 - Dagens afrikanska artist - Hamza El Din (1929 – 2006, Egypten)

Det här är egentligen ett för stort projekt att ro iland med på en dag - Hamza El Dins roll inom "världsmusiken" kan inte överskattas!

Detta var långt innan det smått imperialistiska begreppet "World Music" ens existerade. Jag ogillar egentligen världsmusikbegreppet alltmer, såsom det oftast används - se mitt förslag till vad vi ska använda det/ha det till HÄR - bloggens allra första inlägg!

1964 hade Hamza El Din blivit inbjuden att medverka på Newport Folk Festival. Detta hade den direkta effekten att han "upptäcktes" av artister som Joan Baez, Bob Dylan och gruppen Grateful Dead med gitarristen Jerry Garcia och slagverkaren Mickey Hart i spetsen.

Av de sju skivor som gavs ut från det årets festival kan man höra Hamza El Din framföra "Desse Barama (Peace)" på "Newport Folk Festival 1964 - Evening Concerts Vol. 2".

Samma år spelade han in sin första egna skiva för Vanguard - "Music of Nubia". Här finns låten "Desse Barama (Peace)" med.

Medverkar på den gör även Ahmed Abdul Malik på kontrabas och Sandy Bull på bongos. Sudan-ättade Ahmed Abdul-Malik (1927-1993) var jag på vippen att ta med när jag skrev om sudanesisk musik, men valde att avstå, eftersom han dels är född i USA och dels främst är jazzmusiker, även om han också intresserat sig för traditionsmusik.

1965 kom "Al Oud" på samma bolag, där Hamza framträder helt ensam med sin oud. Dessa två skivor lade grunden för hans framtida internationella popularitet.

Under åren som följt har han ofta framträtt tillsammans med Grateful Dead. Mickey Hart var full av beundran inför Hamzas musikalitet, och hans sätt att trollbinda publiken. Fler samarbeten blev med Sandy Bull, Kronos-kvartetten och pianisten W.A. Mathieu.

Hans tredje soloskiva "Escalay -The Water Wheel" som kom 1971 blev också viktig för hans karriär. Kronoskvartetten spelade långt senare, 1992, in skivans huvudspår, "The Water Wheel", tillsammans med honom på deras prisbelönade "African Pieces".

Hamza utbildade sig till ingenjör, men musiken tog över, och när han hörde talas om planerna på bygget av Aswan-dammen som skulle dränka stora delar av forna Nubien begav han sig på en "kulturräddar-turné". Han upptecknade bl.a. musik från de boende i området.

Egentligen var den arabiska lutan oud en främmande fågel i den nubiska traditionen, men men Hamza lyckade ge instrumentet en nubisk dialekt i sitt musicerande. Hans anses t o m ha blivit den moderna nubiska musikens fader. Han har undervisat som musik-etnolog både i USA och Japan - två länder som han också bott i.

Av de sju skivor jag har med honom har det varit ett tufft arbete att under dagen välja ut vilken musik jag ska ta med som exempel. Det är lätt att falla i fällan att välja de spår som har någon form av "väst-anpassning" i arrangemangen, och visst har jag fallit i den fällan, men jag ska även bjuda på tradition...

Vi börjar med några av de äldre skivorna:


(1965) Al Oud
1. The Message Bearer
(här hör man den pentatoniska basen mycket av traditionsmusiken bygger på i både södra Egypten, Sudan, Somalia, Etiopien och Eritrea)
2. The Gondola
(i detta stycke finns melodik som ibland för tankarna till svensk folkmusik)

(1971) Escalay: The Water Wheel:
3. The Water Wheel
(Här får ni chansen att bekanta er med ett helt långt stycke (det som Kronos-kvartetten gav sig på 1992). Stycket lär handla om en pojke som spänner oxen vid ett vattenhjul och gradvis, varv efter varv, faller pojken in i trans... Det är 21.38 minuter långt!)

---

Sedan kommer några spår från hans senare karriär - här är styckena mer upparrangerade, men aldrig så att det stör - känslan är kvar:

(1988) Eclipse
1. Hela Lisa
2. Washah
(Denna skiva lär vara en av Hamza El Dins mest kända. Den ska också vara en hyllning till hans musikaliska idol, Oum Kalthoum, som han lär ha beundrat under hela sitt liv)

(1995) Muwashshah
3. Muwashshah
(...lär betyda "slöja". Han besjunger sin älskades skönhet - här är en engelsk översättning jag fann på nätet:

"When the gossamer nymph appears,
My beloved's beauty drives me to distraction;
Surrender
Surrender
When I am enraptured by a glimpse,
My beloved's beauty is a tender branch caught by the breeze;
Surrender
Surrender
Oh my destiny, my perplexity,
No one can comfort me in my misery,
In my lamenting and suffering for love,
But for the one in the beautiful mirage;
My beloved's beauty drives me to distraction,
Surrender
Surrender"
)

(1999) A Wish
4. A Wish
(Från sista skivan kommer sista spåret - titelspåret - "En Önskan"...)

---

Här får vi avslutningsvis se honom presentera och framföra ett stycke live - Hela Lisa - som finns med på "Eclipse":



- officiell hemsida

- Wikipedia

- biografi på Afropop Worldwide

--S.