Dragspelsveckan - 3. Sivuca

Sivuca
(Severino Dias de Oliveira)
26 maj 1930 - 14 december 2006

Vi kan bara inte lämna Sydamerika utan att nämna Sivuca från Brasilien!

Sivucas säregna stil med kombination av dragspel och någonslags scatsång var hans varumärke. Han sjöng ofta melodislingan unisont mmed sitt dragspel under improvisationerna, en teknik han för all del inte varit ensam om - Toots Thieleman visslade t ex på samma sätt med sin gitarr.

Sivuca var en av de främsta representanterna för forró, som egentligen är en dansstil från nordöstra Brasilien, men även används om de musikstilar som spelas till dansen. Jag upplever stilen som positiv, framåt och aningens "stompig", ofta relativt snabb.

Sivuca var en flitig Sverigebesökare - här ett klipp från svensk TV från 1969:


Jag vet inte vad det var som "drog", men uppenbarligen var det något. Han har t.ex. spelat med Putte Wickman, Monica Zetterlund, Sylvia Vrethammar och Ulf Wakenius.

När han 1964, efter en tid i Lissabon och Paris, flyttade till New York började han spela med och arrangerade åt Miriam Makeba, som dog 9 november i år.

Två oerhört spännande brasilianska musiker han träffade i New York var dragspelaren Hermeto Pascoal och slagverkaren och percussionisten Airto Moreira.

Det finns en hel serie med klipp på Youtube med Sivuca och Hermeto Pascoal för den som är nyfiken - rekommenderas varmt:


--S.

Dragspelsveckan - 2. Astor Piazzolla - "Nya Tangons" fader

Astor Piazzolla
11 mars 1921 - 4 juli 1992
Argentina

När jag i början på 90-talet första gången medvetet hörde Astor Piazzolla blev jag tagen. Jag hade aldrig hört tango på det viset förr - och det var väl inte så konstigt eftersom han kallas "Nya Tangons skapare" - Tango Nuevo. Tangon kändes mer "komponerat" genomtänkt, intrikat och med jazziga inslag - helt enkelt mer varierad än jag var van att höra tango framföras tidgare.

Skivan "The Rough Dancer and the Cyclical Night (Tango Apasionado)" från 1993 sägs vara en av hans bästa, och rekommenderas ofta för den som vill bekanta sig för första gången med Astor Piazzollas musik.

Här kan ni höra "originalet" av "Libertango" - i förra inlägget om Richard Galliano fanns ju hans tolkning med av stycket:


I detta videoklipp medverkar japanske Yo-Yo Ma på violoncell. Yo-Yo gjorde efter Astors död en hel CD med hans musik. Yo-Yo Ma är klassiskt skolad cellist och dirigent, och en nyfiken och öppen musiker. Han har gjort många "musikaliska utflykter", och har bl.a. gjort en duettplatta med nyligen nämnde Bobby Mcferrin. Det är också hans cello som hörs i filmmusiken av Tan Dun till Ang Lees "Crouching Tiger, Hidden Dragon" från 2000...

Det är lätt att finna information om Astor Piazzolla på nätet, så det finns ingen anledning för mig att skriva samma sak även här. Astor Piazzollas betydelse för tangons utveckling i latinamerika och världen är så monumental att han bara måste nämnas! Läs mer exempelvis på Wikipedia!

Visste ni att "bandoneon" härstammar från Tyskland och ofta användes på sjön? Se Astor berätta om hur dragspelsinstrumentet hamnade i Argentina:


--S.

Folksångerskan Odetta död!

Den amerikanska folksångerskan Odetta dog igår 2 december. Hon blev 77 år gammal. Hon föddes i Alabama 31 december 1930. Artister som inspirerats av henne är bl.a. Bob Dylan, Janis Joplin, Joan Baez och Harry Belafonte. Odetta började fokusera på folkmusik 1950, efter att ha vuxit upp med musikstudier och medverkan i musikteatrar och dockteatersällkap. Martin Luther King kallade henne 1964 för "The Queen of American Folk Music". Några låtar som blev klassiska med henne är bl.a "Water Boy", "Muleskinner Blues" och "Midnight Special".

Från sin rullstol genomförde hon i år sin sista turné...

Läs mer om henne på Wikipedia!

Odetta sjunger "You Don't Know My Mind":


En jätteklassiker med henne och Harry Belafonte är den skämtsamma "There's a Hole In The Bucket":


--S.

DIALOG - Alla kan lämna kommentarer...

En liten knapptryckning - så kan plötsligt alla lämna kommentarer!

Jag förstod inte först att endast registrerade användare kunnat lämna kommentarer hittills i bloggen med de förinställda inställningarna. Nu är det möjligt för alla att göra det.

Jag är själv emot att man ska behöva registrera sig överallt, skaffa sig konton överallt, för att kunna ta sig fram på nätet - så välkomna nu med era inlägg/kommentarer!

--Stefan

Dragspelsveckan - 1. Richard Galliano

Först av allt - dragspel är roligare än det verkar - jag hade själv en tveksam hållning till instrumentet en tid under min uppväxt, men har kommit till insikt - tack och lov. Jag hoppas kunna visa på detta under denna "dragspels-vecka"...

En av de största - Richard Galliano - född i Cannes, Frankrike, 12 december 1950.

Richard Galliano har spelat allt och med alla - nästan. Bl.a. har han spelat med nyss nämnda Gil Goldstein, och vår egen största jazzpianoexport Jan Lundgren (se inlägget om Paolo Fresu)(åtminstone nu efter Esbjörn Svenssons tragiska bortgång!). Ja, vi har ju Bobo Stenson också...

Richard Galliano upptäcktes för en större publik när han under sin uppväxt arrangerade om ett antal klassiska verk av bl a Bach, Tjajkovskij och Ravel. Med dessa vann han två "världscuper" i rad - 1966 i Spanien och 1967 i Frankrike.

Richard Galliano ensam framförandes ett Scherzo:


1983 erbjöd Astor Piazzolla Richard Galliano att vara solist i Piazzollas musik till Shakespeares En Midsommarnattsdröm på teatern Comédie Française. Detta utgjorde starten på vad som skulle bli en livslång vänskap dem emellan - åtminstone för Piazzollas del, som dog 1992. För de som inte känner till det - Astor Piazzolla skapade en ny tangotradition i Argentina kallad Tango Nuevo.

Här framför han sin egen komposition "Waltz for Nicky" tillsammans med jazzgitarrist Biréli Lagrène - en låt som kanske t o m är mer känd än han själv:


Här spelar han, tillsammans med Sébastien Surel, violin, "La valse a Margaux", skriven av Galliano själv. Dessa två herrar har stått på scen många hundra gånger tillsammans:


Här kommer vi in mitt i ett lekfullt stycke där han spelar med Michel Portal:


Michel Portal spelar alla slags enkla rörbladsinstrument, men är också en kompetent bandoneon-spelare. Här finns ett improvisations-klipp med honom och Bernard Lubat på dragspel - ytteligare en jazz-multiinstrumentalist, som framförallt trakterar piano.

Richard Galliano tillsammans med Tangaria Quartet - en ganska sentida konstellation - detta klipp från 2006:


Piazzollas "Libertango":



Senaste cd:n heter "Love Day". Den kom ut 14 oktober i år - har inte hunnit lyssna på den ännu... men han ser eftertänksam ut - undrar om plattan är likadan...

---

Ska man etikettera Richard Galliano är han väl jazzmusiker, men hans nyfikenhet och spelglädje gör att han finner sig i alla möjliga sammanhang. Han har betytt mycket för att sprida dragspelet som instrument in i genrer och sammanhang där det tidigare endera setts på med avsky eller med misstänksamhet, eller helt enkelt bara inte förekommit tidigare. I hans biografi på hans hemsida får man en god uppfattning om hur nyfiken och "samarbetsvillig" han är...

--S.