Airto Moreira

Airto Moreira

född 5 augusti 1941, Itaiopolis, Brasilien.

Airto är ett unikum! Han nämndes tidigare i denna blogg som slagverkare tillsammans med Sivuca och Hermeto Pascoal. Han kallas nog jazztrummis av många men det är att snäva till hans musikaliska rubricering alltför mycket. Hans brasilianska ursprung gör att han har många folkmusikaliska uttryck i sitt spel.

Innan vi går vidare med Airto måste jag bara ta med detta videoklipp med Hermeto Pascoal, som jag inte skrivit så mycket om ännu, där han framför vattenmusik - "Música da Lagoa" - med ett gäng badande vänner - helt utflippat:


Egentligen är Airto Moreira en man som inte behöver någon presentation - alla har hört honom banka på något, någongång i något sammanhang - garanterat! Han spelade exempelvis med Miles Davis på plattan "Bitches Brew" plus åtminstone 5 ytterligare Miles-album. Därmed kom han att få spela med artister som Wayne Shorter, Dave Holland, Jack DeJohnette, Chick Corea och senare John McLaughlin och Keith Jarrett.

Andra kända namn han "avverkat": JJ Johnson, Cannonball Adderley, Paul Desmond, Joe Zawinul, Stanley Clarke, Quincy Jones, Herbie Hancock, George Duke, Paul Simon, Carlos Santana, Gil Evans, Michael Brecker, The Crusaders, Chicago, Dizzy Gillespie...

Han gifte sig 1972 med sångerskan Flora Purim, med vilken han fortfarande turnerar.

Här följer ett sentida inslag där han ombeds spontanhylla Miles Davis:



I nästa klipp gör han ytterligare ett solo - helt solo. Här visar han upp en bred provkarta över hans olika uttryck - han ger t.o.m. prov på att han lärt sig en enklare strupsångsteknik:



Ett spännande slagverksprojekt han medverkat i är "Planet Drum".

Initiativtagare var Mickey Hart - slagverkare och musikvetare, och en av trummisarna i "Greatful Dead". Utöver Airto Moreira medverkade även bl.a. latinojazz-slagverkaren Giovanni Hidalgo och tablavirtuosen Zakir Hussain.

Skivan "Planet Drum" vann 1991 en "Grammy Award" i kategorin "World Music".



Mer läsning om Airto Moreira:

- Wikipedia-biografi
- Hemsida

--S.

"- En blogg? Skaffa dig ett liv!"

" - Haru´ en blogg??? Skaffa dig ett liv!!!"

Ovanstående kommentar yttrade en musikerbekant häromdagen när jag lite ivrigt försökte få honom intresserad av denna blogg...

Jag blev först lite paff, men insåg, efter någon sekunds tankesamling, att jag antagligen själv skulle reagerat likadant för bara någon månad sedan, om någon bett mig gå in på dennes blogg. Möjligen skulle jag bara tänka det istället för att säga det - etikettskt vettig som jag är... men jag uppskattar ärlighet, så jag är långt ifrån "stött"!

Jag måste erkänna att jag tidigare aldrig förstått hur "folk" orkar jaga runt bland bloggar efter något läsvärt. För egen del kändes det då som att tigga sig till ytterligare en stressfaktor i en redan sönderstressad tillvaro.

Vad har då hänt? Vilken insikt gör att jag nu sitter här? Jo, upptäckten var att detta är ett lagom opretentiöst sätt att "prata av sig" om det hjärtat svämmar över av - nämligen det "urkraftsliga" i folkmusiksprungen uttryckarglädje!

Det är detta som ska stå i centrum för denna blogg. Där jag tycker mig finna det lilla extra i form av uttryck och musikalisk personlig närvaro - där vill jag göra nedslag, och samtidigt hoppas nå ut med tips om dessa "upptäckter". Jag har varit på världsmusikalisk rundsegling länge nu, så egentligen är väl denna bloggerisyssla bara ett naturligt nästa steg.

"- Skaffa mig ett liv!".... Ja, det är ju det jag har gjort - till stora delar genom min upptäckarglädje i världens musik... Sedan arbetar jag ju inte med bloggen varje dag - kanske ett hälsotecken trots allt?!

Dragspelsveckan blev två veckor... Jag har bränt ut mig förr genom självpåtagna måsten. Jag vill inte göra det igen; så jag tror på att skynda långsamt istället för att vara inställd på en viss produktionsfrekvens. Tids nog får jag kanske allt sagt ändå - möjligen mer genomtänkt dessutom...

Nu byter vi tema - slagverkare och percussionister står på tur!

--S.

Dragspelsvecka - 5. Régis Gizavo

Régis Gizavo, Madagaskar.

Madagaskar har en stark dragspels-tradition, som åtminstone ger mig lite kreolska vibbar. Detta har förstås att göra med att Madagaskar var fransk koloni från slutet av 1800-talet fram till 1960.

Régis Gizavo är traditionens främste representant i omvärlden - en man med enorm energi i både sång och spel. Hemma på Madagaskar var det svårt att få igång någon internationell karriär. Det var först efter att han flyttat till Frankrike och vunnit en tävling, och för prispengarna köpt sitt första egna dragspel, som det tog fart internationellt. Detta var 1990.

Samma år tog han kontakt med Richard Galliano, nämnd tidigare i denna blogg, för att ta lektioner, men Galliano vägrade. Han ansåg att Régis skulle fortsätta utveckla sin egen stil.

Trots att det nu gått 18 år sedan hans första CD, är hans produktion relativt liten ännu. Vad jag vet har han hunnit med två solo-CD:s:

- Mikea från 1996.


- Samy Olombelo från 2000.


- och "Stories", där han samarbetar med sydafrikanske gitarristen Louis Mhlanga och franske slagverkaren David Mirandon.


Régis har ett trivsamt och positivt driv. Tyvärr är det ont om inslag på Youtube med honom, men här följer åtminstone två:

Någon verkar ha spelat in en hel konsert med Régis Gizavo vid en festival 26 januari, i Ploneour-Laverne, Bretagne, Frankrike, och sedan på ett inte särskilt proffsigt sätt, klippt ihop olika avsnitt till ett "potppurri":


Nu ska vi till São Paulo, Brasilien, till en festival där som tydligen kallas Heineken Concerts. Den som introducerar Regis här kallar sig Lenine. Han är, även om han gör "allt möjligt", liksom brasilianske Sivuca som nämndes tidigare i denna svit av dragspelare, en av de främsta representanterna för musikstilen "forró":


En litet inslag om Régis från Grenobles jazzfestival (på franska):

Grenoble Jazz Festival : Régis Gizavo
Uploaded by RC38

Lite mer matnyttig läsning om Régis Gizavo:

- Artikel från Folk Roots från 1998.

--S.