"- En blogg? Skaffa dig ett liv!"

" - Haru´ en blogg??? Skaffa dig ett liv!!!"

Ovanstående kommentar yttrade en musikerbekant häromdagen när jag lite ivrigt försökte få honom intresserad av denna blogg...

Jag blev först lite paff, men insåg, efter någon sekunds tankesamling, att jag antagligen själv skulle reagerat likadant för bara någon månad sedan, om någon bett mig gå in på dennes blogg. Möjligen skulle jag bara tänka det istället för att säga det - etikettskt vettig som jag är... men jag uppskattar ärlighet, så jag är långt ifrån "stött"!

Jag måste erkänna att jag tidigare aldrig förstått hur "folk" orkar jaga runt bland bloggar efter något läsvärt. För egen del kändes det då som att tigga sig till ytterligare en stressfaktor i en redan sönderstressad tillvaro.

Vad har då hänt? Vilken insikt gör att jag nu sitter här? Jo, upptäckten var att detta är ett lagom opretentiöst sätt att "prata av sig" om det hjärtat svämmar över av - nämligen det "urkraftsliga" i folkmusiksprungen uttryckarglädje!

Det är detta som ska stå i centrum för denna blogg. Där jag tycker mig finna det lilla extra i form av uttryck och musikalisk personlig närvaro - där vill jag göra nedslag, och samtidigt hoppas nå ut med tips om dessa "upptäckter". Jag har varit på världsmusikalisk rundsegling länge nu, så egentligen är väl denna bloggerisyssla bara ett naturligt nästa steg.

"- Skaffa mig ett liv!".... Ja, det är ju det jag har gjort - till stora delar genom min upptäckarglädje i världens musik... Sedan arbetar jag ju inte med bloggen varje dag - kanske ett hälsotecken trots allt?!

Dragspelsveckan blev två veckor... Jag har bränt ut mig förr genom självpåtagna måsten. Jag vill inte göra det igen; så jag tror på att skynda långsamt istället för att vara inställd på en viss produktionsfrekvens. Tids nog får jag kanske allt sagt ändå - möjligen mer genomtänkt dessutom...

Nu byter vi tema - slagverkare och percussionister står på tur!

--S.