Vår bästa tid är nu...

Nyligen dog Louie Bellson - den 14 februari - 84 år gammal. Han var en av de sista stora "klassiska" amerikanska jazztrummisarna. Hans italienska föräldrar hade fått för sig att döpa honom till Luigi Paulino Alfredo Francesco Antonio Balassoni, men han föredrog att bli kallad Louie Bellson - av förklarliga skäl...

Han var i klass med Gene Krupa och Buddy Rich. Han introducerade användandet av dubbla bastrummor i trumsetet - något som många tagit efter - framförallt inom rockvärlden.

Här är ett charmigt 50-talsklipp:


---

Jag blir lite trött på att höra om alla "musikaliska dödsfall"... Samtidigt får just dessa mig att återvända till musik jag annars aldrig skulle lyssnat på igen. Exempelvis låten "Intimacy of the Blues" med trumpetaren Cat Anderson, från storbandsplattan "The Louis Bellson Explosion" från 1975 - imponerande fräscht och livfullt.

Man blir på något sätt tacksam över alla generationer av musiker och arvet de lämnar efter sig till oss. Vi har sååå mycket att ösa ur - mer än någon annan generation innan oss. Detta får mig att tänka på vad en musikervän sa till mig, när min ibland ohälsosamt höga musikkonsumtionsnivå gått upp för honom - nämligen att det idag produceras mer musik världen över än vad man hinner med att lyssna på! Även om man skulle lyssna dygnet runt, året om, skulle man ändå "komma efter"...

Först blev jag stressad av uttalandet, men visst är det egentligen underbart - det gäller bara att på något sätt hitta det som är "någonting att ha". Vad som är något att ha, är förstås upp till var och en att bedöma, men har man en nyfikenhet på det världsmusikaliska vill jag bara påpeka att "vår bästa tid är nu" - och HÄR... hoppas jag. Mina tips på denna blogg kommer ur 10.000-tals timmar av musiklyssnande.

Jag hoppas vi kan tipsa varandra om musik som berört oss, så välkomna att kommentera och lämna egna tips - min nyfikenhet har inte släppt hittills, och jag hoppas jag kommer få dras med den livet ut.

Sedan vill jag, sist men inte minst, gratulera alla som fick biljetter till årets största balkanhändelse i Sverige - Fanfare Ciocarlia med gästers konsert på Tyrol i Stockholm ikväll - The Gypsy Queens & Kings. Den tar avstamp i gruppens platta från förra året med namnet "Queens & Kings", som var fylld av gästartister!

När jag kollade var det utsålt!

--S.

Provocerande pirater eller framsynta föregångare!?

Från min musikaliska stockholmshorisont har jag de senaste 10 åren med glädje sett hur utbudet av konserter med etnisk prägel ökat:
- Södra Teaterns i det närmaste renodling av konsertutbudet mot det världsmusikaliska;
- Kulturhusets vida blickar i sitt musikaliska programutbud;
- Rikskonserters folkmusikaliska stall av artister, kontinuerligt uppdaterat, som man erbjuder konsertarrangörer runtom i Sverige, samt deras egen verksamhet vid Nybrokajen 11;
- och, på tal om "stall", världs- och folkmusikstället Stallets etablering vägg-i-vägg;
- samt konsertarrangörsföreningen Selams tillkomst och fortlevnad...

Sveriges Radios P2:s folk- & världsmusikaliska programutbud har också ökat.

Igår fick jag, i större perspektiv, ett slags bekräftelse på ovanstående genom följande:

Igår startade rättegången mot svenska fildelningsförmedlings-sajten The Pirate Bay's fyra grundare - ett mål som nu följs med stort intresse från många håll. Frågan är - är de provocerande pirater eller framsynta föregångare!?

SR:s P1:s Studio Ett bjöd därför igår in till debatt i ämnet. Där fick jag en riktig aha-upplevelse, när medieprofessor emeritus Roger Wallis hävdar att domedagsstämningen kring artisters och upphovsmäns villkor var klart överdrivna, och berättar att konserter och biljettförsäljning ökat enormt de senaste åren i Sverige. Han pekade på att detta medför en förflyttning av pengaflödet från skivindustrin till konsertarrangörer och artisterna själva. En musikkonsument som lägger hudrafemtio kronor på en CD bidrar mindre till artisten han eller hon beundrar än den som lägger motsvarande summa på en konsertbiljett...

Lyssna till debatten här!

Kan det vara så att denna omfokusering genom internet och fildelning gjort att det faktiskt gynnar artisterna i fråga, på ett mycket mer demokratiskt sätt dessutom, när tillgängligheten nu är större än den någonsin varit? Jag får villigt erkänna att jag exempelvis aldrig skulle köpt en skiva med turkiske Omar Farouk Tekbilek om jag inte hört honom på nätet först...

Kan det var så att fildelning t o m frigjort kapital hos den musikintresserade allmänheten, så att de kan ta det naturliga steget efter ett skivinköp - att gå på konsert - snabbare än annars? Är det så - vilket jag misstänker - tycker jag det känns mycket sympatiskt!

Amatörmusiker som jag är - som nästan alltid får spela gratis - så känner jag starkt för musikers och artisters villkor, som ofta besitter ett yrkeskunnande och en hantverksskicklighet som få andra yrkesgrupper kan visa upp! Jag tycker att artister ska ha betalt för sina kreativa ansträngningar, men kanske är ersättningar till upphovsmännen genom radio- och andra offentliga framföranden, skött av STIM, och konserter, där artisterna får lön för utfört arbete, ett mer rättvist försörjningssätt...

Dessutom finns inget som går upp mot ett konsertbesök!

--S.