fredag 14 augusti 2009

A Filetta - a cappella från Korsika

Ett av sommarens fynd för mig är den korsikanska manliga vokalensemblen A Filetta!


Jag nämnde tidigare i bloggen att italienska ön Sardinien hade en väldigt speciell polyfonisk vokaltradition med rötter från medeltid. Nu inser jag till min nyfikna glädje att franska Korsika har detsamma... "A Filetta" betyder tydligen ormbunke på "Korsikanska". Trots att ön är en del av Frankrike anser tydligen de flesta lingvister att korsikanskan är en dialekt av italienskan som ligger närmast dialekterna i Toscana - mer på Wikipedia!

Följande engelska presentation av gruppen fann jag på deras myspace-sida:
Standing close together, watching, sensing, their voices resonate. Finding the right balance, multiplying in intensity, they become one instrument, evoking centuries of polyphonic echoes across the Corsican landscape. A Filetta was founded in 1978 by the 13-year-old Jean-Claude Acquaviva and they have been bringing the passion, emotional fervour and beauty of this art to audiences around the world ever since. Like the fern from which they take their name, A Filetta are deeply rooted in the Corsican soil. Folk song and sacred hymns are part of their repertoire but with original compositions, film soundtracks, dance, theatre and opera collaborations, they are constantly carrying the traditions forward. In Corsica, when someone leaves the island and forgets his roots they say "S'e' scurdatu di a filetta" (he has forgotten the fern).
You'll never forget A Filetta.


...och med denna långa introduktion vill jag visa det musikstycke som först fångade mitt intresse - från den franska filmen "Comme Un Aimant" ("Som en magnet") - jag vet inget om filmen:


Visst får man samma ödesmättade vibbar som från Philip Glass' repetitiva minimalism, eller som i två klipp nedan, vibbar av Hans Zimmers och Lisa Gerrards musik till filmerna "Gladiator" och "Black Hawk Down"...

En annan film är "Himalaya":


... och "Le Peuple Migrateur" eller "Winged Migration", som är en naturfilm om fåglars flyttningsbeteenden, vilket glädjer en gammal ornitolog som undertecknad.

Filmen väckte uppmärksamhet då den kom 2001, och blev omdiskuterad eftersom ny teknik användes vid filmningen; såsom kameror fästa på fåglarna, varmluftsballonger m.m., m.m...:


I samtliga tre ovanstående filmer har kompositören varit fransmannen Bruno Coulais, (officiell hemsida - franska, wikipedia-sida - engelska). The Internet Movie Database listar fn 140 titlar på filmer och tv-serier där han varit inblandad!

Med ytterligare en film har de arbetat tillsmammans - i den erotiska komedin "Le Libertin" - som jag inte funnit något musik-exempel från.

Här har någon kreativ Youtube-användare låtit A Filettas musik utgöra stämningsskapare till Mel Gibsons "Passion of Christ", vilket jag är 99% säker på inte är fallet i filmen:


A Filetta har samarbetat med framstående instrumentalister som italienske bandoneonisten Daniele di Bonaventura och den sardiske flygelhornisten Paolo Fresu. Jag har även sett symfoniska samarbeten och konstnärlig dans i samband med deras sångkonst på internet, men där är jag mer tveksam till om gruppens kvaliteter kommer till sin fulla rätt...

Som mest magiska förefaller de vara i en kyrkosal där deras täta medeltidsdoftande klang får ljuda utan ytterligare ljudmatte-inbäddningar...


Ett intimt tv-studio-klipp:


3 mil nordväst om Lyon ligger den befästa medeltida staden Pérouges. Följande reportage är från en vårfestival i stadens kyrka:


- A Filettas Myspace-sida

ps
Om någon ska till Helsingfors-festivalen den 26 augusti - passa på! A Filetta uppträder där och då! Närmre Sverige lär de inte komma i år åtminstone...
ds

--S.

Missade ni Svante Sjöblom?

Första gången jag såg Svante Sjöblom var för några år sedan på en gata i Åmål sjungandes deltablues för full hals. Jag var nog inte den ende som häpnade över hans uttryck, eller förundrades över vad han gjorde på gatan istället för på stora scenen under Åmåls Bluesfestival som pågick vid detta tillfälle.

I år, 9 - 12 juli, var han däremot en av attraktionerna på själva festivalområdet. Missade man honom där är det lättare att reparera än om man missat någon utländsk grupp, eftersom denne skåning, född 1984, mest verkar uppträda i Sverige.

Jag har letat efter ett videoklipp som gör honom rättvisa, och fann detta på hans Myspace-sida:


Svante har varit känd för den svenska bluespubliken några år nu, och hans första cd, "I Guess My Troubles Just Begun", kom ut förra året, men det verkar inte riktigt vilja "lossna" för blues-undret från Skåne. Han säger visserligen själv att han inte tänker sig en heltidskarriär som musiker, men jag har, efter att gått igenom allt jag kunnat finna med honom i olika konstellationer på nätet, kommit fram till att han har en bit kvar innan han är lika intressant som vuxen som han var som tonåring, då kontrasten mellan den spenslige dreadlockskillen och hans fantastiska röst gjorde att man hajade till och bara stod och stirrade...

Men jag tror han kommer dit - det är bara en tidsfråga!

- officell hemsida (om än ngt dåligt uppdaterad) där det går att finna fem mp3-filer för gratis nedladdning!

- Svante Sjöbloms Myspace-sida

--S.

onsdag 12 augusti 2009

Missade ni Novalima?

Hej igen kanske man borde säga... Sommaren har inte erbjudit mycket tid för mig att sitta ner med bloggen.

Innehållet i Internet-radion har vuxit däremot, och antalet "handplockade" låtar har nu passerat 800! Fortfarande har jag problem med stabiliteten, men har ni tur är den igång när ni tittar förbi...

Musikaliskt har det skett en hel del under sommaren i Sverige som jag inte mäktat med att skriva om, men Internet är ju fullt av skribenter med skrivklåda, så mycket är väl redan sagt. Jag vill ändå uppmärksamma en del av sommarens höjdpunkter - artister som förtjänar att bli uppmärksammade. Förr eller senare skulle jag ändå skrivit om dessa - att de varit i Sverige är ett skäl så gott som något!

Först vill jag nämna Novalima, som besökte Fasching i Stockholm för inte så länge sedan. Gruppen representerar musikaliskt mixen mellan det svarta och traditionella i Peru. Den svarta befolkningen stammar förstås från slaveriets tid. Det var de spanska kolonisatörernas sätt att komplettera arbetskraften när man kört slut på den inhemska befolkningen.



De fyra peruanska grundarna, Ramón Perez Prieto (Lima), Grimaldo Del Solar (Barcelona), Rafael Morales (London) och Carlos Li Carrillo (Hong Kong) hade väl inte oddsen med sig, pga den geografiska spridningen, när gruppen bildades 2001, men de har nu släppt 3 studioplattor + en remix.

Här är en 3-delad tv-dokumentär om gruppen (läge att träna upp skolspanskan lite kanske):







På gruppens Myspace-sida ligger 8 fullängdslåtar för genomlyssning!

Novalima kommer även inom kort att finnas med i Internet-radion.

- officiell hemsida

Fortsatt underbar sommar på er alla - idag ska undertecknad ut och åka båt!

--Stefan