torsdag 15 januari 2009

Med anledning av Grammisgalan 2009

Grammisgalan har varit - sådant där som brukar gå mig helt obemärkt förbi. Men det finns ju faktiskt två priskategorier som kan vara av intresse för den världsmusik-intresserade - ÅRETS FOLKMUSIK/VISA och ÅRETS JAZZ...

Årets Folkmusik/Visa togs hem av Abalone Dots med cd:n "Traveler", och Årets Jazz av E.S.T. (Esbjörn Svensson Trio), med cd:n "Leucocyte".

Abalone Dots är en relativt ny bekantskap för mig...



Detta klipp är från Restaurang Landet vid Telefonplan utanför Stockholm strax efter ett soundcheck inför en spelning i oktober 2007.

Jag har haft ganska svårt för svensk country/bluegrass ända sedan 70-talet. De har sällan övertygat mig om att vara mer musikaliskt intressanta än traditionell svensktopp. Abalone Dots är ett av de få undantagen jag stött på under årens lopp, men jag väntar fortfarande på att få se deras eventuella personlighet utvecklas. Deras stil har karaktäriserats som "softgrass" (se en förklaring till termen) - ännu en term att lära sig...

E.S.T. däremot är kända för mig sedan länge. Förra året dog Esbjörn Svensson i en dykolycka - det gick väl knappast någon förbi. Sista plattan, "Leucocyte", kom ut postumt. Här är titelspåret - ett nästan maniskt stycke musik:



Esbjörns särpräglade fräscha pianospel kommer att väcka samma uppmärksamhet i framtiden som Jan Johanssons folkmusiktolkningar i jazztappning väckt under årtionden efter hans död - det är min övertygelse. Det är lätt att dra paralleller dem emellan - de dog båda relativt unga, och var båda fantastiska originella pianister med egna personliga uttryck.

Även Esbjörn har gjort utflykter i det folkmusikaliska - bl.a. genom samarbetet med Louise Hoffsten och Lasse Englund, som resulterade i cd:n "Kära Du" från 1996, och duettplattorna med trombonisten Nils Landgren - "Modern Swedish Folk" från 1998, och "Layers of Light" från 2001.

En alldeles personlig anekdot vill jag berätta angående Esbjörn Svenssons Trio...

Jag tror det var sensommaren 2002 - vi hade fått vår första kull med Devon Rex-katter i det nystartade katteriet S*DevonDiva's - en numera insomnad verksamhet. Devon Rexer hör till de allergivänligare kattraserna, och är ibland hugade kattägares sista hopp om att verkligen "bli med katt".

Så, trots att första kullen blev bokad väldigt fort fortsatte vi ta emot intressenter - bara för att de skulle få "känna efter" om de får någon allergisk reaktion av att umgås med djuren. Nu var det optimalt att testa, eftersom det, utöver våra 3 vuxna katter, fanns fyra vilda kattungar hemma.

Ett par hörde av sig för att om möjligt få komma på besök för att just "känna efter" - hon var nämligen allergiker. De kom, och umgicks med katterna. Mannen i paret uppmärksammade snart att det stod en tuba i ett hörn.
"- Jo, det är jag som spelar, men bara på amatörnivå", berättade jag. Han berättade att han spelade trummor.
"- Jaha..." undrade jag vidare. "- I vilka sammanhang då?"
"- Jag spelar i en liten jazzgrupp" svarade han försiktigt. Jag fortsatte fråga:
"- Jaha, på vilken nivå? I vilka sammanhang har ni spelat? Kallar ni er något?"
"- Ja, Esbjörn Svensson Trio...", svarade han nästan som i förbigående...
"- Va då? Spelar du i Esbjörn Svensson Trio?" Jag ropade fascinerat till familjen "- Han spelar i E.S.T.!!!"
Till synes lika fascinerad ropar han till sin fru, som vid det här laget tyvärr konstaterat att hon fick allergisk känning även av våra "vänliga" katter:
"- Åh - han känner till att vi kallar oss E.S.T.!"

Paff över hans reaktion på min reaktion tänkte jag för mig själv - vilken ödmjuk kille! Efter det tillfället beundrade jag gruppen ännu mer...

---

Esbjörn blev 44 år gammal. Som en hyllning till gruppen tycker jag låten "From Gagarins Point of View" från deras cd med samma namn passar bra - den är inlagd som 10:e spår i musikspelaren ovan! Den får nu representera även "Esbjörns point of view"...

Himlen hör Esbjörn till - tack för vad du gav!

--S.