2010.058 - Dagens afrikanska låt - Saida Karoli (f. 1976, Tanzania)
Denna artist känner jag inte till så mycket om, men den enda låt jag hört väckte min nyfikenhet.
Fantastiska "Rough Guide" har gjort en introducerande CD omfattande Tanzanisk musik (också) - de har snart täckt in hela världen... Det var här jag hörde henne första gången.
2001 debuterade Saida Karoli och fick omedelbar framgång, och är idag en av de populäraste sångerskorna i en stor del av östra Afrika.
På "Rough Guide To The Music of Tanzania" ligger den stillsamma låten "Omukaile Kilinjwi":
En kul upptäckt för mig är att det finns en östafrikansk motsvarighet till YouTube kallad "East African Tube"!
Se massor av afrikanska klipp på http://www.eastafricantube.com/!
Här kommer låten "Nkyali Muto" från nämnda nätverk - denna har lite mer fart och ett skönt driv:
- biografi på Afropop Worldwide
- Wikipedia
--S.
Innehåll:
lördag 27 februari 2010
fredag 26 februari 2010
2010.057 - Dagens afrikanska låt - Culture Musical Club
2010.057 - Dagens afrikanska låt - Culture Musical Club, Zanzibar (Tanzania)
Ön Zanzibar förefaller ganska osannolik som plats; här förekommer alla kulturer samtidigt...
En kuriositet är att rockgruppen Queens frontman Freddie Mercury föddes på ön 1946 som då var brittisk koloni. Föräldrarna härstammade från Indien.
Namnet Zanzibar är idag tre saker; dels själva ön Zanzibar, dels dess huvudort, och dels namnet på den delvis självstyrande region utanför Tanzanias kust som även omfattar den norr om liggande ön Pemba samt några småöar.
Staden Zanzibar anlades först av arabiska handelsmän och slavhandlare.
Följande står på svenska Wikipedia:
"De första européerna som angjorde ön var portugiser, som under en tid hade kontrollen över ön. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Under Omans styre anlades de stora kryddplantagerna på ön. Man handlade också med elfenben och slavar. Ön kom att bli navet i slavhandeln över Indiska Oceanen, med en omsättning på upp till 50 000 slavar årligen.
Zanzibar erövrades av Tyskland i slutet av 1800-talet, och var en del av det tyska protektoratet Tyska Östafrika från 1885 till 1890, då ön kom under brittiskt protektorat i utbyte mot att Storbritannien lämnade ön Helgoland i Nordsjön till Tyskland genom Helgoland-Zanzibar-fördraget."
Tanzania blev självständigt 1961 - ett år efter Belgiska Kongo - och Zanzibar blev det 1963. 1964 förenades det med vad som geografiskt skulle bli det Tanzania vi känner idag.
Med all denna historiska kulturella påverkan - hur låter då musiken i regionen? Jo, så här:
Här är ett klipp med "Cultural Music Club" från den holländska festivalen "Afrikafestival Hertme":
Denna ensemble har funnits sedan 1958. Musikstilen kallas Taarab. Ordet är tydligen ett låneord från arabiskan och betyder ungefär "ha kul med musik". Det sägs att det var Oman-ättade sultanen Barghash bin Said som förde stilen till ön. Han var dess andra regent, mellan 1870 och 1888.
Innan jag sett videoklippen på YouTube var jag måttfullt road av gruppen; jag hade svårt att ta till mig musiken - inte för att jag ogillar arabiskt doftande musik, utan för att jag ibland tycker att de låter som en skolorketster. Detta är det ingen som sagt - kanske för att ingen vågar kritisera en kulturell intitution som detta verkligen är - men som (amatör-)musiker lyssnar jag efter tajming, samtidighet och intonation - detaljer det ibland verkar tas ganska lätt på i ensemblen - det är helt enkelt lite hafsigt spelat emellanåt...
Självklart har Culture Musical Club andra kvaliteter, såsom inlevelse och förvaltning av det musikhistoriska arvet. Som historiskt dokument, i ett "kontextuellt perspektiv", är detta en fascinerande ensemble. Att fler tänkt den tanken är kanske inte så förvånande.
Jag fick ett kvitto på det, när världsmusik-oraklet Lennart Wretlind spelade en låt med ensemblen på radion, och innan den startade frågade "- Kan ni gissa varifrån nästa stycke kommer?", och jag gissade rätt! Inte för att jag kände igen låten ifråga, utan för att jag förstod varför frågan ställdes - man räknar helt enkelt inte med att finna arabiskt ljudande musik så långt från arabvärlden om man inte känner till situationen specifikt på Zanzibar!
Ett annat "orakel" som uppmärksammat gruppen är upptäcktsresanden i musik Taj Mahal!
Vi ska höra "M'Banjo" från skivan "Taj Mahal meets The Culture Musical Club of Zanzibar":
--S.
Ön Zanzibar förefaller ganska osannolik som plats; här förekommer alla kulturer samtidigt...
En kuriositet är att rockgruppen Queens frontman Freddie Mercury föddes på ön 1946 som då var brittisk koloni. Föräldrarna härstammade från Indien.
Namnet Zanzibar är idag tre saker; dels själva ön Zanzibar, dels dess huvudort, och dels namnet på den delvis självstyrande region utanför Tanzanias kust som även omfattar den norr om liggande ön Pemba samt några småöar.
Staden Zanzibar anlades först av arabiska handelsmän och slavhandlare.
Följande står på svenska Wikipedia:
"De första européerna som angjorde ön var portugiser, som under en tid hade kontrollen över ön. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Under Omans styre anlades de stora kryddplantagerna på ön. Man handlade också med elfenben och slavar. Ön kom att bli navet i slavhandeln över Indiska Oceanen, med en omsättning på upp till 50 000 slavar årligen.
Zanzibar erövrades av Tyskland i slutet av 1800-talet, och var en del av det tyska protektoratet Tyska Östafrika från 1885 till 1890, då ön kom under brittiskt protektorat i utbyte mot att Storbritannien lämnade ön Helgoland i Nordsjön till Tyskland genom Helgoland-Zanzibar-fördraget."
Tanzania blev självständigt 1961 - ett år efter Belgiska Kongo - och Zanzibar blev det 1963. 1964 förenades det med vad som geografiskt skulle bli det Tanzania vi känner idag.
Med all denna historiska kulturella påverkan - hur låter då musiken i regionen? Jo, så här:
Här är ett klipp med "Cultural Music Club" från den holländska festivalen "Afrikafestival Hertme":
Denna ensemble har funnits sedan 1958. Musikstilen kallas Taarab. Ordet är tydligen ett låneord från arabiskan och betyder ungefär "ha kul med musik". Det sägs att det var Oman-ättade sultanen Barghash bin Said som förde stilen till ön. Han var dess andra regent, mellan 1870 och 1888.
Innan jag sett videoklippen på YouTube var jag måttfullt road av gruppen; jag hade svårt att ta till mig musiken - inte för att jag ogillar arabiskt doftande musik, utan för att jag ibland tycker att de låter som en skolorketster. Detta är det ingen som sagt - kanske för att ingen vågar kritisera en kulturell intitution som detta verkligen är - men som (amatör-)musiker lyssnar jag efter tajming, samtidighet och intonation - detaljer det ibland verkar tas ganska lätt på i ensemblen - det är helt enkelt lite hafsigt spelat emellanåt...
Självklart har Culture Musical Club andra kvaliteter, såsom inlevelse och förvaltning av det musikhistoriska arvet. Som historiskt dokument, i ett "kontextuellt perspektiv", är detta en fascinerande ensemble. Att fler tänkt den tanken är kanske inte så förvånande.
Jag fick ett kvitto på det, när världsmusik-oraklet Lennart Wretlind spelade en låt med ensemblen på radion, och innan den startade frågade "- Kan ni gissa varifrån nästa stycke kommer?", och jag gissade rätt! Inte för att jag kände igen låten ifråga, utan för att jag förstod varför frågan ställdes - man räknar helt enkelt inte med att finna arabiskt ljudande musik så långt från arabvärlden om man inte känner till situationen specifikt på Zanzibar!
Ett annat "orakel" som uppmärksammat gruppen är upptäcktsresanden i musik Taj Mahal!
Vi ska höra "M'Banjo" från skivan "Taj Mahal meets The Culture Musical Club of Zanzibar":
--S.
torsdag 25 februari 2010
2010.056 - Dagens afrikanska låt - Zawose Family
2010.056 - Dagens afrikanska låt - Zawose Family
När Hukwe Zawose dog 65 år gammal 2003 lämnade han efter sig en stor familj! Om jag fattat det rätt hade han 4 fruar och 15 barn (ungefär) när den internationella karriären tog fart i mitten av 80-talet, och med växande framgångar växte även familjen, och när han dog lämnade han efter sig 7 fruar och över 40 barn!
Det var under en turné i USA som Hukwe snabbt insjuknade och dog i AIDS. Hans brorson Charles, som rest mycket med honom på hans turnéer var den som försökte ta över efter Hukwe, men 2004 dog även han, och även han i AIDS. Det var faktiskt under en turné i Sverige som det tragiska inträffade - en andra gång under loppet av ett år - för familjen Zawose...
Hukwe Zawose hade haft familjemedlemmar med i sin grupp, och lärt barnen att spela. Familjen hade byggt en stor del av sin försörjning på den internationella karriären, men efter Charles' död saknades plötsligt den sista kontaktytan med omvärlden, och familjen hade nu en svår tid framför sig. Ett slags kulturell förnekelse gällande AIDS hade rått i familjen, och flera av deras barn gick sedan samma öde till mötes.
Tack vare stöd från en ung engelsman (tror jag) vid namn John Simpson, som både började arbeta med en dokumentär om familjen och startade "The Zawose Foundation", och Real World Records, kom familjen någorlunda på fötter igen, och 2007 var det dags för skivinspelning och turné...
I juli, lagom till världsmusikfestivalen WOMAD, kom skivan "Small Things Fall From The Baobab Tree - The Zawose Family" ut!
Här är en kort dokumentär om Zawose Family inför återkomsten till WOMAD:s 25-års-jubileum 2007. I klippet får man se deras förberedelse inför resan, samt ett repetitionstillfälle inför den stora konserten tillsammans med Peter Gabriel den 27 juli:
Ett tiominutersklipp till! Detta är från förra årets Afrikafestival Hertme i Holland:
Här är ett sista klipp, även det från förra året,
i St Ethelburga's Centre for Reconciliation and Peace, London:
- en artikel om familjen på BBC:s hemsida!
--S.
När Hukwe Zawose dog 65 år gammal 2003 lämnade han efter sig en stor familj! Om jag fattat det rätt hade han 4 fruar och 15 barn (ungefär) när den internationella karriären tog fart i mitten av 80-talet, och med växande framgångar växte även familjen, och när han dog lämnade han efter sig 7 fruar och över 40 barn!
Det var under en turné i USA som Hukwe snabbt insjuknade och dog i AIDS. Hans brorson Charles, som rest mycket med honom på hans turnéer var den som försökte ta över efter Hukwe, men 2004 dog även han, och även han i AIDS. Det var faktiskt under en turné i Sverige som det tragiska inträffade - en andra gång under loppet av ett år - för familjen Zawose...
Hukwe Zawose hade haft familjemedlemmar med i sin grupp, och lärt barnen att spela. Familjen hade byggt en stor del av sin försörjning på den internationella karriären, men efter Charles' död saknades plötsligt den sista kontaktytan med omvärlden, och familjen hade nu en svår tid framför sig. Ett slags kulturell förnekelse gällande AIDS hade rått i familjen, och flera av deras barn gick sedan samma öde till mötes.
Tack vare stöd från en ung engelsman (tror jag) vid namn John Simpson, som både började arbeta med en dokumentär om familjen och startade "The Zawose Foundation", och Real World Records, kom familjen någorlunda på fötter igen, och 2007 var det dags för skivinspelning och turné...
I juli, lagom till världsmusikfestivalen WOMAD, kom skivan "Small Things Fall From The Baobab Tree - The Zawose Family" ut!
Här är en kort dokumentär om Zawose Family inför återkomsten till WOMAD:s 25-års-jubileum 2007. I klippet får man se deras förberedelse inför resan, samt ett repetitionstillfälle inför den stora konserten tillsammans med Peter Gabriel den 27 juli:
Ett tiominutersklipp till! Detta är från förra årets Afrikafestival Hertme i Holland:
Här är ett sista klipp, även det från förra året,
i St Ethelburga's Centre for Reconciliation and Peace, London:
- en artikel om familjen på BBC:s hemsida!
--S.
onsdag 24 februari 2010
2010.055 - Dagens afrikanska låt - Hukwe Zawose
2010.055 - Dagens afrikanska låt - Hukwe Zawose (1938/1940 - 2003, Tanzania)
Spara det bästa till sist har aldrig varit mitt sätt - jag äter gärna en semla innan maten... så'n är jag...
Redan på dag tre i Tanzania låter jag därför Hukwe Ubi Zawose ta plats! Han var den störste... vad jag vet...
Hukwe Zawose tillhörde Wagogo-folket som lever i centrala Tanzania i Dodoma-regionen. Han växte upp i en herde-familj, och började tidigt både spela och sjunga, och var snart en lokal celebritet. Rikskänd blev han först i mitten på 60-talet när dåvarande president Yulyus (Julius) Nyerere bjöd in honom till det statliga residentet att spela för statsbesökande gäster.
Han fick så småningom uppdrag att representera Tanzanisk kultur på riksplanet och blev 1968 medlem av den nationella dans- och musiktruppen. 1971 blev han lärare i traditionell musik vid "Bagamoyo College of Arts".
Hans ryktbarhet i hemtrakten hade efter presidentbesöket nått en legends mytiska proportioner. Framgångarna startade rykten om hans sångrösts helande krafter.
Och jag är inte förvånad - för hans skiva "Mateso (Suffering) - Master Musicians of Tanzania" - inspelad 1984-85 i London - är något av det mest suggererande jag hört!
Musiken på denna skiva kanske skrämmer bort förstagångslyssnare. För min egen del var det en första fascination, sedan tveksamhet, och sedan - nu - ett kärleksförhållande! Kommer man förbi den ovana ljudmiljön, och släpper in intensiteten och nerven i hans röst är man såld.. hoppas jag!
Dags att starta magin då...:
När han började turnéra i världen kom han i kontakt med Peter Gabriel, och de sista tre skivorna, "Chibite" (1996), "Mkuki Wa Roho (A Spear To The Soul)" (2001) och "Assembly" (2002), var samtliga producerade av Peter Gabriels skivbolag RealWorld.
Den sista skivan - "Assembly" - kom ut året innan han dog. Den producerades av kanadensiske gitarristen och filmmusikkompositören Michael Brook. Han har även producerat andra storheter som Youssou N'Dour, Djivan Gasparyan och Nusrat Fateh Ali Khan.
Här hör vi en helt annan Hukwe Zawose... Jag vet inte om han egentligen ville detta, men det fungerar det här också. Här är det västerländskt upparrangerat, hårt och tufft. Jag gillar det också, men jag föredrar den ursprunglige Hukwe...
Vi hör första spåret
- "Kuna Kunguni (the bedbugs bite)":
Andra som uppmärksammat Hukwe Zawose internationellt är - av en händelse - gårdagens grupps (Tatunane) medmusikanter på deras internationella debutskiva - norska brasskvintetten Brazz Brothers!
Vi ska göra en liten avstickare, men ändå inte... Vi ska höra Brazz Brothers' hyllning till Hukwe Zawose från den bästa CD en brasskvintett någonsin spelat in på etno-området - "Ngoma" (1999)!
Vi hör första spåret - "Zawose":
Jag kan inte nog betona min beundran för denna grupp av begåvade musiker. De har allt - musikalitet, lyhördhet, nyfikenhet, professionalism och avspändhet... Inför skivan "Ngomas" tillbivelse reste de till Sydafrika och Tanzania. Skivan är ett resultat av deras beundran för just Hukwe Zawose och den sydafrikanske jazzpianisten Abdullah Ibrahim.
Ett decennium senare gjorde Béla Fleck en motsvarande resa - fast lite mer ambitiös - i sin ljudresedagboksmässiga "Tales From the Acoustic Planet, Vol. 3: Throw Down Your Heart - Africa Sessions".
Hans hyllningslåt heter samma sak - "Zawose":
Han framförde den här tillsammans med medlemmar ur Hukwe Zawoses släkt - men mer om dem imorgon!
- Myspace-sida
- Zawose Foundation
--S.
Spara det bästa till sist har aldrig varit mitt sätt - jag äter gärna en semla innan maten... så'n är jag...
Redan på dag tre i Tanzania låter jag därför Hukwe Ubi Zawose ta plats! Han var den störste... vad jag vet...
Hukwe Zawose tillhörde Wagogo-folket som lever i centrala Tanzania i Dodoma-regionen. Han växte upp i en herde-familj, och började tidigt både spela och sjunga, och var snart en lokal celebritet. Rikskänd blev han först i mitten på 60-talet när dåvarande president Yulyus (Julius) Nyerere bjöd in honom till det statliga residentet att spela för statsbesökande gäster.
Han fick så småningom uppdrag att representera Tanzanisk kultur på riksplanet och blev 1968 medlem av den nationella dans- och musiktruppen. 1971 blev han lärare i traditionell musik vid "Bagamoyo College of Arts".
Hans ryktbarhet i hemtrakten hade efter presidentbesöket nått en legends mytiska proportioner. Framgångarna startade rykten om hans sångrösts helande krafter.
Och jag är inte förvånad - för hans skiva "Mateso (Suffering) - Master Musicians of Tanzania" - inspelad 1984-85 i London - är något av det mest suggererande jag hört!
Musiken på denna skiva kanske skrämmer bort förstagångslyssnare. För min egen del var det en första fascination, sedan tveksamhet, och sedan - nu - ett kärleksförhållande! Kommer man förbi den ovana ljudmiljön, och släpper in intensiteten och nerven i hans röst är man såld.. hoppas jag!
Dags att starta magin då...:
När han började turnéra i världen kom han i kontakt med Peter Gabriel, och de sista tre skivorna, "Chibite" (1996), "Mkuki Wa Roho (A Spear To The Soul)" (2001) och "Assembly" (2002), var samtliga producerade av Peter Gabriels skivbolag RealWorld.
Den sista skivan - "Assembly" - kom ut året innan han dog. Den producerades av kanadensiske gitarristen och filmmusikkompositören Michael Brook. Han har även producerat andra storheter som Youssou N'Dour, Djivan Gasparyan och Nusrat Fateh Ali Khan.
Här hör vi en helt annan Hukwe Zawose... Jag vet inte om han egentligen ville detta, men det fungerar det här också. Här är det västerländskt upparrangerat, hårt och tufft. Jag gillar det också, men jag föredrar den ursprunglige Hukwe...
Vi hör första spåret
- "Kuna Kunguni (the bedbugs bite)":
Andra som uppmärksammat Hukwe Zawose internationellt är - av en händelse - gårdagens grupps (Tatunane) medmusikanter på deras internationella debutskiva - norska brasskvintetten Brazz Brothers!
Vi ska göra en liten avstickare, men ändå inte... Vi ska höra Brazz Brothers' hyllning till Hukwe Zawose från den bästa CD en brasskvintett någonsin spelat in på etno-området - "Ngoma" (1999)!
Vi hör första spåret - "Zawose":
Jag kan inte nog betona min beundran för denna grupp av begåvade musiker. De har allt - musikalitet, lyhördhet, nyfikenhet, professionalism och avspändhet... Inför skivan "Ngomas" tillbivelse reste de till Sydafrika och Tanzania. Skivan är ett resultat av deras beundran för just Hukwe Zawose och den sydafrikanske jazzpianisten Abdullah Ibrahim.
Ett decennium senare gjorde Béla Fleck en motsvarande resa - fast lite mer ambitiös - i sin ljudresedagboksmässiga "Tales From the Acoustic Planet, Vol. 3: Throw Down Your Heart - Africa Sessions".
Hans hyllningslåt heter samma sak - "Zawose":
Han framförde den här tillsammans med medlemmar ur Hukwe Zawoses släkt - men mer om dem imorgon!
- Myspace-sida
- Zawose Foundation
--S.
tisdag 23 februari 2010
2010.054 - Dagens afrikanska låt - Tatunane
2010.054 - Dagens afrikanska låt - Tatunane (Tanzania)
Det finns vissa grupper som bara är - unika! Ibland måste någon vara först! Jag hade aldrig hört något liknande första gången jag hörde gruppen Tatunane!
Första spåret på deras skiva "Tanzanian Beat" heter just "Tanzania" - här är det:
Saker är inte alltid vad de verkar vara... "- Ännu en trumskiva... men det svänger ju för all del...", tänkte jag först, lite resignerat, men fick äta upp mina outtalade tankar så fort jazzslingor började spruta ur en trumpet! Sedan satt jag bara glatt paff och lyssnade genom resten av låten - och skivan!
Om Frank Zappa hade varit tanzanier hade han förmodligen låtit som denna grupp gör stundtals - det är påhittigt och infallsrikt utan pretention. Det är galet utan att bli flåsigt klämkäckt. Man får en känsla av att de är bara så! Det blandas och ges av tanzaniska folkrytmer på traditionella instrument såväl som av elgitarr och trumpet, och de får det att låta fullständigt självklart - och okonstlat, trots att instrument-sammansättningen torde vara ny.
Här hör vi det lugnaste stycket på skivan. Detta är Tanzanisk musik i själ och hjärta - spår nr. 7: "Donia":
Gruppen bildades i början av 1990-talet. Deras debut, "Afrobrazz Live", gavs ut 1993 tillsammans med norska brasskvintetten "Brazz Brothers" - detta är en underbar grupp som tarvar en egen presentation - se detta klipp så länge!
Som tredje låtexempel från skivan får ni höra spår 4 - "Msewe":
Tatunane blev inbjudna till Japan 1992. Där spelades "Tanzanian Beat" in - den släpptes 1997.
De fick vid det tillfället också chansen att spela med ett gäng väldigt drivna japanska jazz-musiker - här är ett jam fångat på video. Japanska musiker är Yosuke Yamashita, Eitetsu Hayashi, Vagabond Suzuki, Kazumi Watanabe och Naruyoshi Kikuchi. Tyvärr får jag känslan redan från första sekunden att de är för många på scenen.
För den som orkar med 9 minuters fri jam:
Gruppens nuvarande status verkar lite osäker, men tittar man på deras Myspace-sida nedan, så verkar en återlansering vara på gång...
- Myspace-sida
--S.
Det finns vissa grupper som bara är - unika! Ibland måste någon vara först! Jag hade aldrig hört något liknande första gången jag hörde gruppen Tatunane!
Första spåret på deras skiva "Tanzanian Beat" heter just "Tanzania" - här är det:
Saker är inte alltid vad de verkar vara... "- Ännu en trumskiva... men det svänger ju för all del...", tänkte jag först, lite resignerat, men fick äta upp mina outtalade tankar så fort jazzslingor började spruta ur en trumpet! Sedan satt jag bara glatt paff och lyssnade genom resten av låten - och skivan!
Om Frank Zappa hade varit tanzanier hade han förmodligen låtit som denna grupp gör stundtals - det är påhittigt och infallsrikt utan pretention. Det är galet utan att bli flåsigt klämkäckt. Man får en känsla av att de är bara så! Det blandas och ges av tanzaniska folkrytmer på traditionella instrument såväl som av elgitarr och trumpet, och de får det att låta fullständigt självklart - och okonstlat, trots att instrument-sammansättningen torde vara ny.
Här hör vi det lugnaste stycket på skivan. Detta är Tanzanisk musik i själ och hjärta - spår nr. 7: "Donia":
Gruppen bildades i början av 1990-talet. Deras debut, "Afrobrazz Live", gavs ut 1993 tillsammans med norska brasskvintetten "Brazz Brothers" - detta är en underbar grupp som tarvar en egen presentation - se detta klipp så länge!
Som tredje låtexempel från skivan får ni höra spår 4 - "Msewe":
Tatunane blev inbjudna till Japan 1992. Där spelades "Tanzanian Beat" in - den släpptes 1997.
De fick vid det tillfället också chansen att spela med ett gäng väldigt drivna japanska jazz-musiker - här är ett jam fångat på video. Japanska musiker är Yosuke Yamashita, Eitetsu Hayashi, Vagabond Suzuki, Kazumi Watanabe och Naruyoshi Kikuchi. Tyvärr får jag känslan redan från första sekunden att de är för många på scenen.
För den som orkar med 9 minuters fri jam:
Gruppens nuvarande status verkar lite osäker, men tittar man på deras Myspace-sida nedan, så verkar en återlansering vara på gång...
- Myspace-sida
--S.
måndag 22 februari 2010
2010.053 - Dagens afrikanska låt - Remmy Ongala
2010.053 - Dagens afrikanska låt - Remmy Ongala (1947, Kongo-Kinshasa/Tanzania)
Ramadhani Mtoro "Remmy" Ongala blir vår "biljett ut" ur Kongo-Kinshasa - nu byter vi land...
Vi kommer att återvända men kanske först i höst - det finns fler namn att avverka från detta stora musikland...
Remmy flyttade tidigt till Tanzania, som exempelvis Mose Fan Fan och Lovy Longomba (Awilo Longombas bror). Vad det var som drog - för när jag läst om artisterna från Kongo-Kinshasa verkar det ha varit ganska vanligt att de reste österut för att spela; till Uganda, Kenya och Tanzania - vet jag inte, men hoppas kunna hitta förklaringar under resans gång...
Som jag nämnde i inlägget om Mose Fan Fan spelade Remmy och han tillsammans i gruppen Orchestra Super Matimila i slutet på 80-talet i Tanzania. Med den har Remmy spelat sedan dess. Han är en man som brinner får utjämning av orättvisor och utrotande av förtryck - ett budskap som hans texter är fyllda av. Budskapet passar bra i en musikalisk miljö där man anser att den Tanzaniska musiken är de "tänkandes musik". Det swahiliska ordet för hjärna - "Ubongo" - har fått stå som term för en typ av Tanzanisk musik där Remmys djupare texter finner sig väl hemmastadda.
På sin väg till Tanzania hann han med Uganda-gruppen Grand Mika Jazz och Kenya-gruppen Orchestra Makassy. Det var där han träffade landsmannen Mose Fan Fan. De bildade tillsammans Orchestra Super Matimila någon gång 1979-80, men utan "Super" - det epitetet tillkom senare.
Första riktiga skivan kom inte förrän de fick chans att spela in utomlands 1988 i samband med en Europa- och USA-turné - "Songs For The Poor Man" släpptes 1989 på RealWorld.
Av de 3 skivor jag hört med honom är den fortfarande min favorit. Därför ska vi höra tre spår från just den!
Först ut är spår nr. 1 - "Nasikitika" - som även finns med på RealWorld-samlingen "Voices of The Real World".
Sedan kommer spår nr 3 - "Kipenda Roho" - som även finns med på soundtracket till filmen "Natural Born Killers" från 1994.
Och sist spår nr. 2 - "Karola":
De två andra skivorna jag har är:
- 1992: Mambo, RealWorld
- 2000: Sema, SocaMusic
...och dessa är de enda tre som listas på Wikipedia, men jag har läst att det ska finnas fler. AfroMix.org listar även "Kershaw Sessions". Dessutom finns det förstås kassettband från tiden innan den internationella debuten, vilket ju är fallet med de flesta äldre afrikanska artister.
---
DETTA är något att rädda över på åtkomligare medier! Vore inte detta en kulturgärning utan motstycke - att starta en organisation för att dokumentera det äldre analogt inspelade kulturarvet i Afrika - något för FN att börja arbeta med... Tänk vad mycket material det i skrivande stund måste ligga runtom i världen som tynar bort - gamla mastertapes som med åren sakta avmagnetiseras...
---
Remmy bor fortfarande i Dar Es Salaam med sin engelska hustru och fyra barn. Han är en ödmjuk artist som talar för de svaga och fattiga.
- Wikipedia-länk
- biografi på Afropop Worldwide
- en intressant artikel på Ntama - Journal of African Music and Popular Culture:s hemsida.
--S.
Ramadhani Mtoro "Remmy" Ongala blir vår "biljett ut" ur Kongo-Kinshasa - nu byter vi land...
Vi kommer att återvända men kanske först i höst - det finns fler namn att avverka från detta stora musikland...
Remmy flyttade tidigt till Tanzania, som exempelvis Mose Fan Fan och Lovy Longomba (Awilo Longombas bror). Vad det var som drog - för när jag läst om artisterna från Kongo-Kinshasa verkar det ha varit ganska vanligt att de reste österut för att spela; till Uganda, Kenya och Tanzania - vet jag inte, men hoppas kunna hitta förklaringar under resans gång...
Som jag nämnde i inlägget om Mose Fan Fan spelade Remmy och han tillsammans i gruppen Orchestra Super Matimila i slutet på 80-talet i Tanzania. Med den har Remmy spelat sedan dess. Han är en man som brinner får utjämning av orättvisor och utrotande av förtryck - ett budskap som hans texter är fyllda av. Budskapet passar bra i en musikalisk miljö där man anser att den Tanzaniska musiken är de "tänkandes musik". Det swahiliska ordet för hjärna - "Ubongo" - har fått stå som term för en typ av Tanzanisk musik där Remmys djupare texter finner sig väl hemmastadda.
På sin väg till Tanzania hann han med Uganda-gruppen Grand Mika Jazz och Kenya-gruppen Orchestra Makassy. Det var där han träffade landsmannen Mose Fan Fan. De bildade tillsammans Orchestra Super Matimila någon gång 1979-80, men utan "Super" - det epitetet tillkom senare.
Första riktiga skivan kom inte förrän de fick chans att spela in utomlands 1988 i samband med en Europa- och USA-turné - "Songs For The Poor Man" släpptes 1989 på RealWorld.
Av de 3 skivor jag hört med honom är den fortfarande min favorit. Därför ska vi höra tre spår från just den!
Först ut är spår nr. 1 - "Nasikitika" - som även finns med på RealWorld-samlingen "Voices of The Real World".
Sedan kommer spår nr 3 - "Kipenda Roho" - som även finns med på soundtracket till filmen "Natural Born Killers" från 1994.
Och sist spår nr. 2 - "Karola":
De två andra skivorna jag har är:
- 1992: Mambo, RealWorld
- 2000: Sema, SocaMusic
...och dessa är de enda tre som listas på Wikipedia, men jag har läst att det ska finnas fler. AfroMix.org listar även "Kershaw Sessions". Dessutom finns det förstås kassettband från tiden innan den internationella debuten, vilket ju är fallet med de flesta äldre afrikanska artister.
---
DETTA är något att rädda över på åtkomligare medier! Vore inte detta en kulturgärning utan motstycke - att starta en organisation för att dokumentera det äldre analogt inspelade kulturarvet i Afrika - något för FN att börja arbeta med... Tänk vad mycket material det i skrivande stund måste ligga runtom i världen som tynar bort - gamla mastertapes som med åren sakta avmagnetiseras...
---
Remmy bor fortfarande i Dar Es Salaam med sin engelska hustru och fyra barn. Han är en ödmjuk artist som talar för de svaga och fattiga.
- Wikipedia-länk
- biografi på Afropop Worldwide
- en intressant artikel på Ntama - Journal of African Music and Popular Culture:s hemsida.
--S.
söndag 21 februari 2010
2010.052 - Dagens afrikanska låt - Docteur Nico
2010.052 - Dagens afrikanska låt - Docteur Nico (1939 - 1985, Kongo-Khinshasa)
Nicolas Kasanda wa Mikalay, eller Docteur Nico som var hans artistnamn, togs upp redan som 14-åring i Grand Kalles L'African Jazz. Han har ansetts vara en av Afrikas främsta gitarrister.
Själv vet inte inte riktigt vad jag ska säga... Kanske är det ingen bra idé att sträcklyssna på fem album med NÅGON artist, men jag har lite svårt för honom som soloartist - blir i ärlighetens namn lite uttråkad. Kanske ska man lyssna på honom i lagoma doser. Jag har iallafall valt ut några ljudande exempel. Jag tvivlar inte på hans kompetens som gitarrist, men han kanske gör sig bäst som backande musiker och glimrande soukous-gitarrist...
När Tabu Ley Rochereau 1963 bröt sig loss från Grand Kalles L'African Jazz följde Nico med, och dessa båda herrar tillskrivs av flera som de som grundlade och mejslade ut den snabbare soukousen ur rumban - så doktor Nico förtjänar så klart att nämnas!
Deras nya grupp kallades L'Orchestra African Fiesta. Den blev snabbt populär, men pga spänningar mellan de båda bröt de med varandra 1965. Nu ombildade Tabu Ley gruppen och kallade den African Fiesta National. Docteur Nico å sin sida kallade sin nya grupp för African Fiesta Sukisa. Jag får en känsla av att konkurrensen var hård mellan dom - framförallt eftersom de båda valde att behålla deras gemensamma gruppnamn i sina nya respektive. Nicos grupp varade fram till 1973.
1970 döpte Tau Ley om sin grupp till Orchestre Afrisa International när hans karriär blev mer internationell...
I mitten av 70-talet drog sig Nico tillbaka från musiken i samband med att hans skivbolag gick under. Han levde ett allt snabbare och hårdare artistliv och 1985 hade spriten gjort sitt. Han dog i Belgien 22 September 1985.
Vi ska höra ett par spår från en skiva kallad "Eternel Docteur Nico 1963-1965" - alltså en samlingsskiva från den perioden han samsades med Tabu Ley i "African Fiesta".
Låtarna heter "Lolita" och "Merengue President":
---
Vi får se om jag kan förmå mig själv att återvända, för att välja ut ytterligare något spår att fylla på spellistan med, om några dagar då jag förhoppningsvis är lite "Nico-detoxad"...
---
- biografi på Babe(b)logue - SOUNDSCAPES (& MORE) FROM THE THIRD PLANET
- Wikipedia-länk
--S.
Nicolas Kasanda wa Mikalay, eller Docteur Nico som var hans artistnamn, togs upp redan som 14-åring i Grand Kalles L'African Jazz. Han har ansetts vara en av Afrikas främsta gitarrister.
Själv vet inte inte riktigt vad jag ska säga... Kanske är det ingen bra idé att sträcklyssna på fem album med NÅGON artist, men jag har lite svårt för honom som soloartist - blir i ärlighetens namn lite uttråkad. Kanske ska man lyssna på honom i lagoma doser. Jag har iallafall valt ut några ljudande exempel. Jag tvivlar inte på hans kompetens som gitarrist, men han kanske gör sig bäst som backande musiker och glimrande soukous-gitarrist...
När Tabu Ley Rochereau 1963 bröt sig loss från Grand Kalles L'African Jazz följde Nico med, och dessa båda herrar tillskrivs av flera som de som grundlade och mejslade ut den snabbare soukousen ur rumban - så doktor Nico förtjänar så klart att nämnas!
Deras nya grupp kallades L'Orchestra African Fiesta. Den blev snabbt populär, men pga spänningar mellan de båda bröt de med varandra 1965. Nu ombildade Tabu Ley gruppen och kallade den African Fiesta National. Docteur Nico å sin sida kallade sin nya grupp för African Fiesta Sukisa. Jag får en känsla av att konkurrensen var hård mellan dom - framförallt eftersom de båda valde att behålla deras gemensamma gruppnamn i sina nya respektive. Nicos grupp varade fram till 1973.
1970 döpte Tau Ley om sin grupp till Orchestre Afrisa International när hans karriär blev mer internationell...
I mitten av 70-talet drog sig Nico tillbaka från musiken i samband med att hans skivbolag gick under. Han levde ett allt snabbare och hårdare artistliv och 1985 hade spriten gjort sitt. Han dog i Belgien 22 September 1985.
Vi ska höra ett par spår från en skiva kallad "Eternel Docteur Nico 1963-1965" - alltså en samlingsskiva från den perioden han samsades med Tabu Ley i "African Fiesta".
Låtarna heter "Lolita" och "Merengue President":
---
Vi får se om jag kan förmå mig själv att återvända, för att välja ut ytterligare något spår att fylla på spellistan med, om några dagar då jag förhoppningsvis är lite "Nico-detoxad"...
---
- biografi på Babe(b)logue - SOUNDSCAPES (& MORE) FROM THE THIRD PLANET
- Wikipedia-länk
--S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)