Provocerande pirater eller framsynta föregångare!?

Från min musikaliska stockholmshorisont har jag de senaste 10 åren med glädje sett hur utbudet av konserter med etnisk prägel ökat:
- Södra Teaterns i det närmaste renodling av konsertutbudet mot det världsmusikaliska;
- Kulturhusets vida blickar i sitt musikaliska programutbud;
- Rikskonserters folkmusikaliska stall av artister, kontinuerligt uppdaterat, som man erbjuder konsertarrangörer runtom i Sverige, samt deras egen verksamhet vid Nybrokajen 11;
- och, på tal om "stall", världs- och folkmusikstället Stallets etablering vägg-i-vägg;
- samt konsertarrangörsföreningen Selams tillkomst och fortlevnad...

Sveriges Radios P2:s folk- & världsmusikaliska programutbud har också ökat.

Igår fick jag, i större perspektiv, ett slags bekräftelse på ovanstående genom följande:

Igår startade rättegången mot svenska fildelningsförmedlings-sajten The Pirate Bay's fyra grundare - ett mål som nu följs med stort intresse från många håll. Frågan är - är de provocerande pirater eller framsynta föregångare!?

SR:s P1:s Studio Ett bjöd därför igår in till debatt i ämnet. Där fick jag en riktig aha-upplevelse, när medieprofessor emeritus Roger Wallis hävdar att domedagsstämningen kring artisters och upphovsmäns villkor var klart överdrivna, och berättar att konserter och biljettförsäljning ökat enormt de senaste åren i Sverige. Han pekade på att detta medför en förflyttning av pengaflödet från skivindustrin till konsertarrangörer och artisterna själva. En musikkonsument som lägger hudrafemtio kronor på en CD bidrar mindre till artisten han eller hon beundrar än den som lägger motsvarande summa på en konsertbiljett...

Lyssna till debatten här!

Kan det vara så att denna omfokusering genom internet och fildelning gjort att det faktiskt gynnar artisterna i fråga, på ett mycket mer demokratiskt sätt dessutom, när tillgängligheten nu är större än den någonsin varit? Jag får villigt erkänna att jag exempelvis aldrig skulle köpt en skiva med turkiske Omar Farouk Tekbilek om jag inte hört honom på nätet först...

Kan det var så att fildelning t o m frigjort kapital hos den musikintresserade allmänheten, så att de kan ta det naturliga steget efter ett skivinköp - att gå på konsert - snabbare än annars? Är det så - vilket jag misstänker - tycker jag det känns mycket sympatiskt!

Amatörmusiker som jag är - som nästan alltid får spela gratis - så känner jag starkt för musikers och artisters villkor, som ofta besitter ett yrkeskunnande och en hantverksskicklighet som få andra yrkesgrupper kan visa upp! Jag tycker att artister ska ha betalt för sina kreativa ansträngningar, men kanske är ersättningar till upphovsmännen genom radio- och andra offentliga framföranden, skött av STIM, och konserter, där artisterna får lön för utfört arbete, ett mer rättvist försörjningssätt...

Dessutom finns inget som går upp mot ett konsertbesök!

--S.