2010.105 - Dagens afrikanska artist - Hamza El Din

2010.105 - Dagens afrikanska artist - Hamza El Din (1929 – 2006, Egypten)

Det här är egentligen ett för stort projekt att ro iland med på en dag - Hamza El Dins roll inom "världsmusiken" kan inte överskattas!

Detta var långt innan det smått imperialistiska begreppet "World Music" ens existerade. Jag ogillar egentligen världsmusikbegreppet alltmer, såsom det oftast används - se mitt förslag till vad vi ska använda det/ha det till HÄR - bloggens allra första inlägg!

1964 hade Hamza El Din blivit inbjuden att medverka på Newport Folk Festival. Detta hade den direkta effekten att han "upptäcktes" av artister som Joan Baez, Bob Dylan och gruppen Grateful Dead med gitarristen Jerry Garcia och slagverkaren Mickey Hart i spetsen.

Av de sju skivor som gavs ut från det årets festival kan man höra Hamza El Din framföra "Desse Barama (Peace)" på "Newport Folk Festival 1964 - Evening Concerts Vol. 2".

Samma år spelade han in sin första egna skiva för Vanguard - "Music of Nubia". Här finns låten "Desse Barama (Peace)" med.

Medverkar på den gör även Ahmed Abdul Malik på kontrabas och Sandy Bull på bongos. Sudan-ättade Ahmed Abdul-Malik (1927-1993) var jag på vippen att ta med när jag skrev om sudanesisk musik, men valde att avstå, eftersom han dels är född i USA och dels främst är jazzmusiker, även om han också intresserat sig för traditionsmusik.

1965 kom "Al Oud" på samma bolag, där Hamza framträder helt ensam med sin oud. Dessa två skivor lade grunden för hans framtida internationella popularitet.

Under åren som följt har han ofta framträtt tillsammans med Grateful Dead. Mickey Hart var full av beundran inför Hamzas musikalitet, och hans sätt att trollbinda publiken. Fler samarbeten blev med Sandy Bull, Kronos-kvartetten och pianisten W.A. Mathieu.

Hans tredje soloskiva "Escalay -The Water Wheel" som kom 1971 blev också viktig för hans karriär. Kronoskvartetten spelade långt senare, 1992, in skivans huvudspår, "The Water Wheel", tillsammans med honom på deras prisbelönade "African Pieces".

Hamza utbildade sig till ingenjör, men musiken tog över, och när han hörde talas om planerna på bygget av Aswan-dammen som skulle dränka stora delar av forna Nubien begav han sig på en "kulturräddar-turné". Han upptecknade bl.a. musik från de boende i området.

Egentligen var den arabiska lutan oud en främmande fågel i den nubiska traditionen, men men Hamza lyckade ge instrumentet en nubisk dialekt i sitt musicerande. Hans anses t o m ha blivit den moderna nubiska musikens fader. Han har undervisat som musik-etnolog både i USA och Japan - två länder som han också bott i.

Av de sju skivor jag har med honom har det varit ett tufft arbete att under dagen välja ut vilken musik jag ska ta med som exempel. Det är lätt att falla i fällan att välja de spår som har någon form av "väst-anpassning" i arrangemangen, och visst har jag fallit i den fällan, men jag ska även bjuda på tradition...

Vi börjar med några av de äldre skivorna:


(1965) Al Oud
1. The Message Bearer
(här hör man den pentatoniska basen mycket av traditionsmusiken bygger på i både södra Egypten, Sudan, Somalia, Etiopien och Eritrea)
2. The Gondola
(i detta stycke finns melodik som ibland för tankarna till svensk folkmusik)

(1971) Escalay: The Water Wheel:
3. The Water Wheel
(Här får ni chansen att bekanta er med ett helt långt stycke (det som Kronos-kvartetten gav sig på 1992). Stycket lär handla om en pojke som spänner oxen vid ett vattenhjul och gradvis, varv efter varv, faller pojken in i trans... Det är 21.38 minuter långt!)

---

Sedan kommer några spår från hans senare karriär - här är styckena mer upparrangerade, men aldrig så att det stör - känslan är kvar:

(1988) Eclipse
1. Hela Lisa
2. Washah
(Denna skiva lär vara en av Hamza El Dins mest kända. Den ska också vara en hyllning till hans musikaliska idol, Oum Kalthoum, som han lär ha beundrat under hela sitt liv)

(1995) Muwashshah
3. Muwashshah
(...lär betyda "slöja". Han besjunger sin älskades skönhet - här är en engelsk översättning jag fann på nätet:

"When the gossamer nymph appears,
My beloved's beauty drives me to distraction;
Surrender
Surrender
When I am enraptured by a glimpse,
My beloved's beauty is a tender branch caught by the breeze;
Surrender
Surrender
Oh my destiny, my perplexity,
No one can comfort me in my misery,
In my lamenting and suffering for love,
But for the one in the beautiful mirage;
My beloved's beauty drives me to distraction,
Surrender
Surrender"
)

(1999) A Wish
4. A Wish
(Från sista skivan kommer sista spåret - titelspåret - "En Önskan"...)

---

Här får vi avslutningsvis se honom presentera och framföra ett stycke live - Hela Lisa - som finns med på "Eclipse":



- officiell hemsida

- Wikipedia

- biografi på Afropop Worldwide

--S.