Ett vittnesmål från musikindustrin genom singer/songwritern Kenny Whites ögon och ironiskt humoristiska strupe!
Ett klipp som talar för sig själv:
--S.
lördag 16 juni 2012
måndag 14 maj 2012
Baby Gramps - ännu ett unikum!
Vi är tillbaks från Andalusien, från en vistelse som gav mersmak, och är nästan 2000 foton rikare (och ungefär lika mycket slantar upphöjt i tio fattigare).
Jag började lyssna på en skiva idag som heter "Rogues Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys" från 2006 - en mastig dubbel-CD med hela 43 låtar och en massa intressanta artister - men jag hann inte längre än till första sången innan jag var tvungen att stanna upp...
Visst är det underbart, när man tror att man hört "allt"..., när man sång efter sång, artist efter artist tänker "- Mjae, det där var väl ok, det var väl bra...", eller t o m "...mmmm, det där var riktigt intressant..." men för det mesta "- Ok... det där har jag ju hört förr; det påminner om.... vad var det för låt...? eller vad hette han....?", att då få springa på något fullständigt oväntat...
Visst har säkert många som läser denna blogg redan sett gatumusiker som åthävar sig på alla möjliga sätt, och säkert har ni även hört strupsång, kanske t o m från flera kontinenter, men kanske inte dessa båda företeelser tillsammmans!?
Jag är lycklig!
Den här mannen bara "är" som han "är".... - Baby Gramps - först ser vi honom som man kanske helst borde uppleva honom - som gatumusiker:
Här är han på besök hos David Letterman och framför just den låt som inleder "Rogue's Gallery"-samlingen - "Cape Cod Girls":
- Officiell hemsida
Kul att vara tillbaks - på sätt och vis!
--S.
Ps - med "Ännu ett unikum" syftade jag förstås på Malcolm Holcombe! Ds.
Jag började lyssna på en skiva idag som heter "Rogues Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys" från 2006 - en mastig dubbel-CD med hela 43 låtar och en massa intressanta artister - men jag hann inte längre än till första sången innan jag var tvungen att stanna upp...Visst är det underbart, när man tror att man hört "allt"..., när man sång efter sång, artist efter artist tänker "- Mjae, det där var väl ok, det var väl bra...", eller t o m "...mmmm, det där var riktigt intressant..." men för det mesta "- Ok... det där har jag ju hört förr; det påminner om.... vad var det för låt...? eller vad hette han....?", att då få springa på något fullständigt oväntat...
Visst har säkert många som läser denna blogg redan sett gatumusiker som åthävar sig på alla möjliga sätt, och säkert har ni även hört strupsång, kanske t o m från flera kontinenter, men kanske inte dessa båda företeelser tillsammmans!?
Jag är lycklig!
Den här mannen bara "är" som han "är".... - Baby Gramps - först ser vi honom som man kanske helst borde uppleva honom - som gatumusiker:
Här är han på besök hos David Letterman och framför just den låt som inleder "Rogue's Gallery"-samlingen - "Cape Cod Girls":
- Officiell hemsida
Kul att vara tillbaks - på sätt och vis!
--S.
Ps - med "Ännu ett unikum" syftade jag förstås på Malcolm Holcombe! Ds.
tisdag 24 april 2012
Hej och på återhörande genom Jesse Winchester
Förra året var ett förhållandevis gott singer/songwriter-år för mig, vilket jag ska återkomma till i maj, men först ska vi åka två veckor till Malaga - åter 10 maj - för lite avkoppling.
Jag har alltför ofta sett mina favoriter inom singer/songwriter-facket gå och dö innan de fått, i mina ögon, tillräcklig uppmärksamhet för den innerlighet de förmedlar i ofta extremt avskalad musikdräkt. En herre som har denna förmåga, som fortfarande är vid liv, men som 2011 drabbades av cancer och tvingats opereras men nu verkar vara på väg att återhämta sig, är Jesse Winchester.
Jag vill låta honom dela med sig av sin värme under den tid vi är bortresta. Jag hoppas våren hunnit komma på allvar när vi är tillbaks, men i brist på vädervärme kommer här en av de få i världen som knäcker sina medmusikanter på scenen med mänsklig sådan - med bara lite mer än en viskning....
Jesse Winchester med "Sham-A-Ling-Dong-Ding":
--S.
Jag har alltför ofta sett mina favoriter inom singer/songwriter-facket gå och dö innan de fått, i mina ögon, tillräcklig uppmärksamhet för den innerlighet de förmedlar i ofta extremt avskalad musikdräkt. En herre som har denna förmåga, som fortfarande är vid liv, men som 2011 drabbades av cancer och tvingats opereras men nu verkar vara på väg att återhämta sig, är Jesse Winchester.
Jag vill låta honom dela med sig av sin värme under den tid vi är bortresta. Jag hoppas våren hunnit komma på allvar när vi är tillbaks, men i brist på vädervärme kommer här en av de få i världen som knäcker sina medmusikanter på scenen med mänsklig sådan - med bara lite mer än en viskning....
Jesse Winchester med "Sham-A-Ling-Dong-Ding":
--S.
lördag 14 april 2012
Jimmie Åkesson, Jimmie Åkesson, Jimmie Åkesson...
Åt nyss en sen, mycket sen, frukost, slog på radion och fick mig till livs Ekots lördagsintervju med Jimmie Åkesson..... Ja.... frukosten var god....
Problemet med Jimmie & Co är så enkelt - man löser inte "massinvandringsproblematiken" med fler regler, begränsningar eller hårdare tag - man löser problemen med att se dem som möjligheter - med nyfikenhet - som man bemöter blir man bemött...
Jag minns en äldre kongolesisk vikarie på min förra arbetsplats, stor och klumpig med förskrämd blick. Första dagen på hans vikariat, efter halva dagen, ställde jag en fråga, och fick till svar "- Kongo". Han talade inte svenska och jag talade inte franska, men att se hur han strålade upp som en sol när jag sa "- Papa Wemba" och gav honom tummen upp var obetalbart... Så enkelt...
Jag ska ta och skölja bort intervjun med att lyssna på några svenska band såsom Svarta Safirer, Sousou & Maher Cissoko och Süperstar Orkestar - leve Sverige....
--S.
Problemet med Jimmie & Co är så enkelt - man löser inte "massinvandringsproblematiken" med fler regler, begränsningar eller hårdare tag - man löser problemen med att se dem som möjligheter - med nyfikenhet - som man bemöter blir man bemött...
Jag minns en äldre kongolesisk vikarie på min förra arbetsplats, stor och klumpig med förskrämd blick. Första dagen på hans vikariat, efter halva dagen, ställde jag en fråga, och fick till svar "- Kongo". Han talade inte svenska och jag talade inte franska, men att se hur han strålade upp som en sol när jag sa "- Papa Wemba" och gav honom tummen upp var obetalbart... Så enkelt...
Jag ska ta och skölja bort intervjun med att lyssna på några svenska band såsom Svarta Safirer, Sousou & Maher Cissoko och Süperstar Orkestar - leve Sverige....
--S.
fredag 13 april 2012
Folk- & Världsmusikgalan 2012 - vinnarsvep
Den 31 mars genomfördes den tredje svenska Folk- & Världsmusikgalan, men ingenstans - inte ens på Folk- & Världsmusikgalans egen hemsida - hittar jag en ljudande sammanfattning av årets vinnare - så då gör jag en själv då....
Jag besökte ju den första galan när den hölls i Stockholm för två år sedan. Sedan har den hållits i Göteborg förra året och i år i Malmö. Till varken Malmö eller Göteborg har jag haft möjlighet att ta mig, men följer förstås galan på distans med stor nyfikenhet.
Tar man en närmare titt på galans hemsida inser man att den vuxit så det knakar - kringaktiviteterna var jättelika i år - nästan som ett Womex i miniatyr - med föreläsningar, debatter och seminarier - jättespännande!
Jag antar att det är Stockholms tur nästa år (eller kanske Uppsala?), och fortsätter trenden har vi då ett solklart "main event" inom folk- och världsmusiken att se fram emot för 2013.
Nu har jag stulit prismotiveringstexterna direkt från galahemsidan:
---
"Årets Nykomling – Stormsteg
Med ilfart genom Sverige, det har varit ett hektiskt år för en nykomling som alla vill ha. Tätt samspel och intensivt driv kännetecknar musiken. Ett plus ett plus ett är inte alltid tre – ibland är det mycket mer än så. Vi säger som Carola: Fångad av ett Stormsteg!"
Från releasefesten för deras debut-CD, "Leaps and Bounds", på Stallet 16 april 2011:
---
"Årets Traditionsbärare – Björn Ståbi
Rötterna hittar man här kanske i något oväntad mylla. Men trädet växte upp och blev stort och vackert – och frukterna fantastiska! Levande, varmt, generöst nästan i övermått. En öronöppnare både på hemmaplan och utomlands."
Här ser vi Björn Ståbi tillsammans med Lisa Rydberg på Folk- & Världsmusikgalan i Göteborg 2011 framföra Trebensmarschen av Jonas Olsson tillägnad Björn på hans 50-årsdag.
Det "roliga" för min del med detta klipp är att det knyter ihop samtliga tre galorna genom att det får mig att tänka på min största upplevelse på första galan 2010, som var GUF:s (Gävleborgs ungdomsfolkband) framträdande - och detta på festen EFTER själva galan.
GUF var Jonas Olssons skapelse - en löftesrik ensemble ungdomar, eller tre kullar hann det bli, som gav mig rysningar av - ja, "framtidstillförsiktstillfredställelse"... Vad som gjorde deras energiska och sprudlande framträdande extra "magiskt" var att Jonas bara månader innan galan hade gått ur tiden 45 år gammal.
Här framför alltså Björn Ståbi och Lisa Rydberg hans "Trebensmarschen":
---
"Årets Arrangör – Malmö Folk
Man kan tycka att folkbildning låter väldigt tråkigt, men då har man inte besökt den här arrangören. Här möter man dans och musik av skilda slag. Här är en arrangör som bjuder upp året om. Folkligt, festligt, fullsatt är en kliché som stämmer väldigt väl i det här fallet."
Här har jag inga YouTube-klipp att bjussa på. Jag kan bara nämna att jag stött på organisationen under mina år med bloggen när jag jagat spännande folkmusikaliska konsterter och Sverigebesök på nätet. Är övertygad om att de är värdiga all uppmärksamhet.
- Malmö Folks hemsida
- Malmö Folk på Facebook
---
"Årets Utgåva – Siri Karlsson ”Gran Fuego”
Årets utgåva är ett album som söker sig vida bortom de gängse gärdsgårdar som kan inhägna folkmusik-Sverige. Med fulländad elegans förenas folktonernas djupa melankoli med mustig psykedelia, vänt sakrala harmonier och en alldeles samtida popkänsla. En ljuvt klingande musikdekokt där alla ingredienser känns helt självklara."
Här är ett klipp där vi får allt - en kort presentation av duon, varifrån de fått namnet, och lite ljudande klipp från CD:n "Gran Fuego":
---
"Årets Tvärspel – Västanå Teater
En scen där olika kulturer befruktar varandra. Här samsas dåtid och nutid om utrymmet. Traditioner kläs i festdräkt såväl bokstavligen som bildligt, musik, dans och berättarglädje gör livet till ett färgsprakande äventyr."
Här är mitt medvetande "blankt"; jag kan bara läsa innantill på teaterns hemsida och inse att den är så mycket mer än en vanlig teater. Teatern ligger i Sunne, Värmland, och deras konstnärlige ledare och teaterchef är Leif Stinnerbom - och då är det kanske inte någon folkmusikaliskt medveten människa som inte hajar till... Stinnerbom-släkten är ju i det närmaste en "institution"...
- Västanå Teaters hemsida
---
"Årets Grupp – Hazelius & Hedin
Det finns dom som hävdar att storleken har betydelse. Tillåt oss tvivla. Med små medel skapas här stor musik, här finns en närhet som känns ända in och en musikalisk telepati som är närmast oslagbar."
Ja, då så - det finns en rättvisa... Jag ger er samma klipp som jag lade upp för några veckor sedan - igen - magi, magi, magi...:
---
"Årets Artist – Miriam Aïda
En mångsidig artist, färgstark, egensinnig, djärv och personlig. En vinnare som vrider och vänder på det välbekanta och skapar nya perspektiv för oss alla."
Jag får erkänna att jag inte är särskilt inlyssnad på henne, men senaste CD:n, "Visans Väsen" (2011), finns på Spotify - har inte hunnit lyssna på hela, men att använda berimbau till introt på "Visa Från Utanmyra" får väl sägas vara, om inte ett djävt grepp, så åtminstoone nytt. Såtillvida verkar hon fortsätta förra plattans, "Letras Ao Brasil" (2009), svensk-brasilianska korsbefruktning. Även på denna hör man Mats Anderssons läckra gitarrarrangemang.
Inget videoklipp existerar med anknytning till senaste plattan - istället tar jag mig friheten att presentera henne i gruppen A Bossa Elétrica, där hennes man, saxofonisten Fredrik Kronkvist, också är med - övriga musiker i bandet är Måns Mernsten, keyboards & sång, Mats Andersson, gitarr, Mats Ingvarsson, bas, Ola Bothzén, slagverk, och Måns Block, trummor.
Vi hör "Skindo Le Le" från CD:n "Eletrificação!" (2004) - vassegoda:
(2010 släppte de även CD:n "Do Norte")
---
"Årets Hederspris – Ahmadu Jah
Mottagaren av årets hederspris ÄR musik. Andas musik. Äter musik. Som den naturligaste sak i världen. Med en stor portion humor och total självklarhet fångar han sin publik. Det är egentligen oerhört enkelt. Det är bara alla vi andra som krånglar till det."
Amadou Jah, Neneh Cherrys och Titiyos pappa, denna sprudlande musikant, ursprungligen från Sierra Leone, finns det skamligt lite material om och med på nätet, så jag länkar in en bild från galans hemsida på honom här - inte mycket annat att göra - här i samspråk med Ken Day från Urkult under "Open Folk":
---
"Framtidspriset – Sten Källman
Många resor till traditioner där sången, dansen och trummorna är det centrala … många år av brett arbete som musiker, pedagog, kompositör… i barnproduktioner, i en omfattande körverksamhet, på plattor, genom alla sina band. Ja, denna årets vinnare av Framtidspriset har verkat för att framförallt Haitis musik har transporterats till Sverige och använts på SÅ många olika sätt! Simbi, Den Fule, Spring Lake Trio, Zig Zag och Amanda är bara några grupper där han verkat."
Jag minns att Sten intervjuades i Sveriges Radios p2 i samband med jordbävningen i Haiti, där han berättade om sitt långa musikaliska kärleksförhållande till landet, som bl. a. resulterade i nedkomsten av gruppen "Simbi"...
Sist återvänder vi till förra årets gala i Göteborg där Den Fule visade att man återuppstått - de gjorde ju CD-comeback 2010 med skivan "Halling i Köket".
Vi ser Sten Källman på sopransax:
---
Visst var det roligare att både se och höra (de flesta av) vinnarna än att bara läsa om dom...!
--S
Jag besökte ju den första galan när den hölls i Stockholm för två år sedan. Sedan har den hållits i Göteborg förra året och i år i Malmö. Till varken Malmö eller Göteborg har jag haft möjlighet att ta mig, men följer förstås galan på distans med stor nyfikenhet.
Tar man en närmare titt på galans hemsida inser man att den vuxit så det knakar - kringaktiviteterna var jättelika i år - nästan som ett Womex i miniatyr - med föreläsningar, debatter och seminarier - jättespännande!
Jag antar att det är Stockholms tur nästa år (eller kanske Uppsala?), och fortsätter trenden har vi då ett solklart "main event" inom folk- och världsmusiken att se fram emot för 2013.
Nu har jag stulit prismotiveringstexterna direkt från galahemsidan:
---
"Årets Nykomling – Stormsteg
Med ilfart genom Sverige, det har varit ett hektiskt år för en nykomling som alla vill ha. Tätt samspel och intensivt driv kännetecknar musiken. Ett plus ett plus ett är inte alltid tre – ibland är det mycket mer än så. Vi säger som Carola: Fångad av ett Stormsteg!"
Från releasefesten för deras debut-CD, "Leaps and Bounds", på Stallet 16 april 2011:
---
"Årets Traditionsbärare – Björn Ståbi
Rötterna hittar man här kanske i något oväntad mylla. Men trädet växte upp och blev stort och vackert – och frukterna fantastiska! Levande, varmt, generöst nästan i övermått. En öronöppnare både på hemmaplan och utomlands."
Här ser vi Björn Ståbi tillsammans med Lisa Rydberg på Folk- & Världsmusikgalan i Göteborg 2011 framföra Trebensmarschen av Jonas Olsson tillägnad Björn på hans 50-årsdag.
Det "roliga" för min del med detta klipp är att det knyter ihop samtliga tre galorna genom att det får mig att tänka på min största upplevelse på första galan 2010, som var GUF:s (Gävleborgs ungdomsfolkband) framträdande - och detta på festen EFTER själva galan.
GUF var Jonas Olssons skapelse - en löftesrik ensemble ungdomar, eller tre kullar hann det bli, som gav mig rysningar av - ja, "framtidstillförsiktstillfredställelse"... Vad som gjorde deras energiska och sprudlande framträdande extra "magiskt" var att Jonas bara månader innan galan hade gått ur tiden 45 år gammal.
Här framför alltså Björn Ståbi och Lisa Rydberg hans "Trebensmarschen":
---
"Årets Arrangör – Malmö Folk
Man kan tycka att folkbildning låter väldigt tråkigt, men då har man inte besökt den här arrangören. Här möter man dans och musik av skilda slag. Här är en arrangör som bjuder upp året om. Folkligt, festligt, fullsatt är en kliché som stämmer väldigt väl i det här fallet."
Här har jag inga YouTube-klipp att bjussa på. Jag kan bara nämna att jag stött på organisationen under mina år med bloggen när jag jagat spännande folkmusikaliska konsterter och Sverigebesök på nätet. Är övertygad om att de är värdiga all uppmärksamhet.
- Malmö Folks hemsida
- Malmö Folk på Facebook
---
"Årets Utgåva – Siri Karlsson ”Gran Fuego”
Årets utgåva är ett album som söker sig vida bortom de gängse gärdsgårdar som kan inhägna folkmusik-Sverige. Med fulländad elegans förenas folktonernas djupa melankoli med mustig psykedelia, vänt sakrala harmonier och en alldeles samtida popkänsla. En ljuvt klingande musikdekokt där alla ingredienser känns helt självklara."
Här är ett klipp där vi får allt - en kort presentation av duon, varifrån de fått namnet, och lite ljudande klipp från CD:n "Gran Fuego":
---
"Årets Tvärspel – Västanå Teater
En scen där olika kulturer befruktar varandra. Här samsas dåtid och nutid om utrymmet. Traditioner kläs i festdräkt såväl bokstavligen som bildligt, musik, dans och berättarglädje gör livet till ett färgsprakande äventyr."
Här är mitt medvetande "blankt"; jag kan bara läsa innantill på teaterns hemsida och inse att den är så mycket mer än en vanlig teater. Teatern ligger i Sunne, Värmland, och deras konstnärlige ledare och teaterchef är Leif Stinnerbom - och då är det kanske inte någon folkmusikaliskt medveten människa som inte hajar till... Stinnerbom-släkten är ju i det närmaste en "institution"...
- Västanå Teaters hemsida
---
"Årets Grupp – Hazelius & Hedin
Det finns dom som hävdar att storleken har betydelse. Tillåt oss tvivla. Med små medel skapas här stor musik, här finns en närhet som känns ända in och en musikalisk telepati som är närmast oslagbar."
Ja, då så - det finns en rättvisa... Jag ger er samma klipp som jag lade upp för några veckor sedan - igen - magi, magi, magi...:
---
"Årets Artist – Miriam Aïda
En mångsidig artist, färgstark, egensinnig, djärv och personlig. En vinnare som vrider och vänder på det välbekanta och skapar nya perspektiv för oss alla."
Jag får erkänna att jag inte är särskilt inlyssnad på henne, men senaste CD:n, "Visans Väsen" (2011), finns på Spotify - har inte hunnit lyssna på hela, men att använda berimbau till introt på "Visa Från Utanmyra" får väl sägas vara, om inte ett djävt grepp, så åtminstoone nytt. Såtillvida verkar hon fortsätta förra plattans, "Letras Ao Brasil" (2009), svensk-brasilianska korsbefruktning. Även på denna hör man Mats Anderssons läckra gitarrarrangemang.
Inget videoklipp existerar med anknytning till senaste plattan - istället tar jag mig friheten att presentera henne i gruppen A Bossa Elétrica, där hennes man, saxofonisten Fredrik Kronkvist, också är med - övriga musiker i bandet är Måns Mernsten, keyboards & sång, Mats Andersson, gitarr, Mats Ingvarsson, bas, Ola Bothzén, slagverk, och Måns Block, trummor.
Vi hör "Skindo Le Le" från CD:n "Eletrificação!" (2004) - vassegoda:
(2010 släppte de även CD:n "Do Norte")
---
"Årets Hederspris – Ahmadu Jah
Mottagaren av årets hederspris ÄR musik. Andas musik. Äter musik. Som den naturligaste sak i världen. Med en stor portion humor och total självklarhet fångar han sin publik. Det är egentligen oerhört enkelt. Det är bara alla vi andra som krånglar till det."Amadou Jah, Neneh Cherrys och Titiyos pappa, denna sprudlande musikant, ursprungligen från Sierra Leone, finns det skamligt lite material om och med på nätet, så jag länkar in en bild från galans hemsida på honom här - inte mycket annat att göra - här i samspråk med Ken Day från Urkult under "Open Folk":
---
"Framtidspriset – Sten Källman
Många resor till traditioner där sången, dansen och trummorna är det centrala … många år av brett arbete som musiker, pedagog, kompositör… i barnproduktioner, i en omfattande körverksamhet, på plattor, genom alla sina band. Ja, denna årets vinnare av Framtidspriset har verkat för att framförallt Haitis musik har transporterats till Sverige och använts på SÅ många olika sätt! Simbi, Den Fule, Spring Lake Trio, Zig Zag och Amanda är bara några grupper där han verkat."
Jag minns att Sten intervjuades i Sveriges Radios p2 i samband med jordbävningen i Haiti, där han berättade om sitt långa musikaliska kärleksförhållande till landet, som bl. a. resulterade i nedkomsten av gruppen "Simbi"...
Sist återvänder vi till förra årets gala i Göteborg där Den Fule visade att man återuppstått - de gjorde ju CD-comeback 2010 med skivan "Halling i Köket".
Vi ser Sten Källman på sopransax:
---
Visst var det roligare att både se och höra (de flesta av) vinnarna än att bara läsa om dom...!
--S
tisdag 13 mars 2012
Internetradio: Singer/songwriters
Detta är ett inlägg som kommer att kompletteras med innehåll längre fram i tiden - av "tekniska" skäl skapar jag det redan nu - mer om "allt" senare...
--S.
--S.
torsdag 8 mars 2012
Amadou & Mariam och Hazelius & Hedin
Så missade jag Amadou & Mariam igen då - attans... Malis kanske största musikexport besökte Konserthuset i lördags (i Sverige för fjärde(?) gången), men jag har alltid för mycket att göra... Varför är det så? Jag borde vara "tacksam" - jag är "aktiv" och har möjlighet att vara det; har ett tag kvar till "skröpeldagar"... men det ääär så frustrerande!!! Vill göra så mycket, men hinner inte. I kommande helg står Gustav Mahlers åttonde symfoni på schemat i Katarina Kyrka på Söder i Stockholm - projektsymfoniorkestern Filialen har tagit sig an detta jätteverk med extra brassektion där Solna Brass ställer upp (och där jag ska spela tuba), två blandade körer, barnkör och sångsolister - inalles 400 musicerande. Jag spelar inte så mycket längre, men sådana här inhopp kan vara spännande.
Tillbaks till Amadou & Mariam! De är ute på turné igen, och har nyligen släppt en EP, "Oh Amadou" som väl är ett slags "teaser" till den kommande nya CD:n som ska dyka upp den 26:e mars enligt Konserthusets hemsida.
Här är titelspåret från EP:n, Oh Amadou, som de lade upp för två månader sedan på sitt YouTube-konto - tillsammans med den omstridde morddömde franske rock-singer/songwritern - och munspelaren - Bertrand Cantat:
På deras YouTube-konto anges däremot att nya albumet, "Folila", släpps 2 april.
Jag skrev om denna blinda duo i mitt afrikanska svep 2010 - inlägget finns här.
---
I helgen som var hann jag, även om jag missade Amadou & Mariam, ändå med att gå på en konsert - på söndagen i Essinge Kyrka. Det var Esbjörn Hazelius och Johan Hedin som församlingen bjöd på gratiskonsert med.
Här är ett "pedagogiskt" klipp från SVT i samband med skivsläppet:
Mitt förhållande till sjungen skånska har alltid varit problematisk - har aldrig gått igång på varken Wiehe eller Afzelius - män som många gånger haft en mycket "ädel agenda" och oftast säkert också själva velat tas på allvar. Jag älskar Peps Persson däremot, men han är något helt annat...
När Esbjörn Hazelius utkom med sin solodebut 2010 var det som om ett jättelikt "äntligen" fallit över mig - äntligen en svensk sångare som har den där närheten jag alltid jagar och alltid blir besviken på hos svenska vissångare - och, oj då, han sjöng på skånska! Inte sedan Thorstein Bergman, vars röst går ändå in i märgen på mig, har jag hört något mer lovande ur en svensk strupe! Jag satt, på första raden och höll tummarna för Hazelius på den första svenska Folk- & Världsmusikgalan 2010 - mer om det här!
Konserten då? Jo, med två av Sveriges mest etablerade folkmusiker är det svårt att det inte blir "bra"... Det är inte bara kompetent, vilket kan vara tråkigt om inte inspirationen är med, utan även så otroligt organiskt - det växer och sjunker samman, pulserar som ett hjärta - svensk folkmusik, som jag behandlade styvmoderligt under min uppväxt, har aldrig känts mer levande.
Och Esbjörn, du kan få en stor karl att börja gråta - "Till Himmelen" fullständigt knäcker mig - mina dryga 100 kilo skälver.... Under konserten bet jag mig i läppen, tittade på ett ensamt fladdrande stearinljus bakom duon, och bet mig i läppen igen.
Johan Hedin inleder med sin hemmabyggda "basnyckelharpa":
Tack Esbjörn, för att du finns!
- officiell hemsida för Hazelius & Hedin
--S.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
