Joseph Kabasele Tshamala var hans riktiga namn - han kallade sig Le Grand Kalle. Gårdagens Franco har delvis honom att tacka för sina framgångar, bl.a genom att Grand Kalle startade ett eget skivbolag, med vilket Francos TPOK Jazz spelade in.Vi börjar närma oss så långt bak man kan gå för att finna den kongolesiska rumbans ursprung. Joseph Kabasele började nämligen först sin musikkarriär i en kyrkokör, och sedan i gruppen Orchestre De Tendence Congolaise. De hade specialiserat sig på polkor och mazurka-rytmer, som byggde på musik de koloniala bosättarna hade med sig.
1953 bildade han så sitt "African Jazz" där han istället tog fasta på den afro-kubanska tradition som fanns, med rumba, samba och cha cha. Med detta som bas växte under 60- och 70-talet fram en ny kongolesisk musik oftast sjungen på det inhemska lingala-språket.Liksom Francos TPOK Jazz blev Grand Kalles African Jazz en en plantskola för många kommande Zairiska stjärnor, såsom Dr Nico Kasanda, och sångarna Tabu Ley Rochereau och Pepe Kalle.
På den här tiden var musiken väldigt "snäll", nästan mesig, men man måste samtidigt tänka in den politiska situationen i landet.
När så landet blev självständigt 30 juni 1960 skrev Grand Kalle en "Independance Cha Cha", som slog i fler länder är fd Belgiska Kongo - den blev något av en pan-afrikansk frihetssång:
Grand Kalle blev med tiden alltmer modig i sina texter, och var emellanåt både kritisk och ironisk mot makthavare och lokala politiker, men 1969 började han känna sig hotad, och valde då att flytta till Paris. Där bildade han bandet "African Team" med bl.a. kamerunske Manu Dibango.
Jättefå klipp finns på YouTube, så här kommer från den egna samlingen - två låtar:
"Matanga Ya Madibo" och "El Que Siembra Su Maiz". De är hämtade från en kompilerings-dubbel-CD med namnet "African Pearls, vol. 1 - Congo: Rumba On The River":
Boken med samma namn - "Rumba On The River - a history of the popular music of the two Congos" av Gary Stewart finns inskannad av Google Books på denna länk! I den kan man läsa om kongolesiska musikers villkor ända tillbaks till 1940-talet. Vi ska titta närmare på några av Grand Kalles och Francos adepter framöver!
- biografi hos .Music
--S.
Vi har vandrat bakåt i tiden de senaste inläggen i ett slags sökande av rötterna till den kongolesiska rumban. 
Det hävdas här och var att Franco haft en väldigt stor betydelse för utvecklingen i Kongo, t o m att han "åter-afrikaniserade" den Kuba-relaterade rumban! Jag skulle vilja rekommendera "The Rough Guide to Franco - Africa's Legendary Guitar Maestro" som en bra introduktion. Han lär nämligen ha gett ut över 100 album (vissa hävdar över 150) och skrivit över 1000 låtar under sin karriär! Så bra då att The Rough Guide har gjort grovjobbet åt dig!
Jag är ingen journalist, och gör detta för att det roar mig, på mitt eget sätt - jag har bara mina egna självuppställda förväntningar som pockar på mitt engagemang och resultat...
Som jag nämnde igår var Papa Wemba 1969 en av grundarna till Zaiko Langa Langa. Gruppen finns ännu idag, och är i princip en intitution med kultstatus i kongolesiskt musikliv. Jag har ingen koll på vilka orginalmedlemmar som eventuellt finns kvar, men att gruppen fortlevt måste ändå indikera dess betydelse, och de revolutionerade musiken i Kongo genom sitt uptempo-beat och mer gitarrbaserade sättning. Tidigare hade de kongolesiska banden oftast innehållit brass-sektioner, som alltså Zaiko Langa Langa skippade för en mer västerländsk poprockig sättning.
Som jag nämnde igår var 
Så det vore kanske läge att snart ge honom en revanch - denna gång med fullt eget band!
Jag har aldrig riktigt fastnat för Koffi Olomidé, trots att han räknas till skaran av afrikanska super-stjärnor. Kanske är det självaste soukoussen som inte landat i mig. Stilmässigt är soukous en "bruks-musik" på det sätt som samba och salsa är det i latin-amerika, men givetvis finns det artister som levererar både viktiga samhällsbetraktelser och -kritik även i sådan musik. 
Koffi flyttade till Paris, till skillnad från de flesta andra afrikanska artister som hamnat där, innan han började musicera, och återvände till Kongo efter att hans karriär inletts. Då var han redan en av medlemmarna i Papa Wembas grupp "Viva La Musica".
En av mina favoriter med honom är en duett med nyss nämnda Papa Wemba! De gjorde duettplattan "Wake Up" 1996 - vi ska höra titelspåret. 
Nu har vi lämnat Kamerun för Kongo-Kinshasa.
Totalt har han hunnit med 5 egna studioalbum, plus trio-skivan "Toto, Bona, Lokua" (2004) där han skrivit fyra av spåren, och från den ska vi höra ytterligare en "snäll sak" - "Ghana Blues":
