Richard Bona gjorde det han skulle...
Det hade kanske räckt som summerande kommentar till gårdagens konsert med det kamerunske undret - om alla känt till honom och hans kapacitet, men så är det ju inte i verkligheten...
Den stora upplevelsen med Richard Bona för mig var för ganska precis fyra år sedan, då jag på samma plats, med höga förväntningar, som överträffades, upplevde en av mina absolut bästa konserter någonsin. Att se denne leende man leka sig, på fullt allvar, igenom stycken med en fulländning både gällande uttryck, musikalisk fantasi och teknisk skicklighet var "omskakande".
Igår blev jag inte lika omskakad - jag stod mest och log hela tiden. Även om jag hört det mesta förut vid det här laget är det ändå ett av dessa "golden moments" att se Bona, inte nödvändigtvis "Makes You Sweat", som hans senaste live-platta heter, men kanske mer "Makes You Sweet". Han lever sin musik, och över tekniska och rytmsikt komplexa detaljer studsar han och bandet lätt som om det vore just "detaljer" - ändå är det stommen i hans musikanteri... och han ler... och ler... tittar sällan ner på basen - oavsett vad fingrarna har för sig, nästan som om han med stort förtroende delegerat tänkandet till de båda händerna att sköta sig själva...Det finns band som forcerat hårdsvänger med imponerande skicklighet, men de anstränger sig ofta på ett sätt som märks i musiken, men icke Bona! Här kommer aldrig tekniska detaljer i vägen för musiken, utan allt flyter på, svänger, och puttrar, som en mysigt puttrande kastrull potatis man väntar på ska bli färdig... (ursäkta den liknelsen - hoppas den "Makes you catch my drift" på något plan...)
Richard Bona ger under konserten igår en provkarta på hans mångsidighet som artist - alla stilar, alla tekniska aspekter på att vara basist, och använder förstås loopmaskinen även denna gång för att bygga upp ett imponerat acapella-stycke som får bandet att kännas överflödigt. Jag hade haft farhågan inför konserten att framgångarna gått honom lite åt huvudet, framför allt efter att ha varit in på hans hemsida som gett en nästan kultstatus-mässig känsla, nästan i stil med hur Prince drev sin karriär (läs "person-myt") en period.
Nu är hemsidan lite omgjord sedan då den gav mig den känslan, och min farhåga kom igår verkligen på skam - han skämtade, precis som förra gången, med publiken på ett varmt och hjärtligt sätt, fick oss att sjunga med, och ironiserade t o m över sin egen musik genom att, när den blev emotionellt "avskalad och nära" lägga in små musikaliska citat och "truddilutter" som kontrasterade och gav en anti-sentimental distans till stycket i fråga - en nästan onödig ödmjukhet inför att inte göra sig märkvärdig...Just hans ödmjukhet och leende musik tar vi med oss hem i den grå stockholmsnatten. För min del avslutades den hos min käre granne, som också var med på konserten, med varsitt glas reflekterande whisky...
---
Idag är det min tur "musicera" - ska förbereda mig nu inför ett av mina sällsynta inhopp i ett av Stockholms bästa brassband, Solna Brass, som spelar i Ekensbergskyrkan, Solna ikväll 18.00. Ödmjuk inför uppgiften ska jag göra mitt bästa... Om jag ändå haft ett spår av Richard Bonas talang... Äsch... var och en gör så gott de kan....
---
Här kommer första spåret från ovan nämnda "Bona Makes You Sweat".
Det består av två låtar "Engingilaye" och "Te Dikalo". Jag hoppas det ska ge en känsla för hans live-musikaliska värld:
- Mer om Richard Bona
--S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar