..."- Slutar han aldrig..?" kanske någon tänker...
Mjae, efter en god natts sömn med tid för reflektion gick det upp för mig att det kom ut ytterligare en singer/songwriter-platta väl värd att nämnas - nämligen Ray Bonnevilles "Bad Man's Blood"!
Ray är lite bluesigare än andra tidigare presenterade 2011-års-vinnare, Malcolm Holcombe möjligen undantagen, och lite J. J. Cale-igt framåtlutande stompig, och med klara röstliga stänk av den äldre Bob Dylan. Samtidigt känner jag inte riktigt samma själsliga djup hos honom som hos de andra. Därför hamnar han näst sist i min sammanställning - men jag gillar ju honom!
Ovanstående titelspår är hämtat från hans hemsida.
Där ligger även två ytterligare hela spår från hans senaste skiva, och det är väl inget att hålla tillbaks med - är det inbäddningsbart så är det:
Han sjunger även en låt på franska på skivan, vilket, med hans bluesiga stil genast för tankarna till "swampiga" cajuntrakter, men hans franska kommer egentligen från rakt motsatt håll - han är född i fransktalande kanadensiska Quebec.
Vi måste ju se honom livs levande också, och då väljer jag just denna delvis fransksjungna "Blonde Of Mine".
Här flankeras han av ytterligare två singer/sonwriters jag inte presenterat ännu i denna blogg - nämligen Gurf Morlix till vänster och till höger syns en kort stund i början Sam Baker - mannen med förlorade fingrar och hjärnskada efter ett sprängattentat på ett tåg i latinamerika, men den historien ska vi fördjupa oss i någon annan gång:
---
Nej, vet ni vad!!!
Innan jag skulle trycka på "Publicera" för det här inlägget kastade jag mig över skivskörden från 2011 och inser plötligt hur illa det är ställt med minnet. Jag sprang på "aha"- och "ja-just-ja"-plattor gång på gång, och får helt enkelt erkänna att jag varit inne i en "grav" singer/songwriterperiod...
Det finns alltså massor med skivsläpp jag borde ge en chans till, och ska försöka sammanställa ytterligare en lista - denna gång utan västerländskt material - vad sägs om det som ett nyårslöfte!?!
Här är några ytterligare artister, som släppt under 2011, jag nog ska lyssna igenom ytterligare en gång:
- 17 Hippies
- Rabih Abou-Khalil
- Kiran Ahluwalia
- Amina Alaoui
- Aldona
- Alpha Blondy
- Amadou & Mariam (remixar & "the best of"-samling)
- Amsterdam Klezmer Band
- Anda Union
- Arat Kilo
- Azam Ali
- Inga Juuso Barút
- Maria Bethânia
- Eric Bibb
- Bombino
- Bonga
- Cristina Branco
- Bratch
- Concha Buika
- Kate Bush
- Camille
- Caci Vorba
- Johnny Cash (postumt)
- Keyvan Chemirani
- Andrew Cronshaw
- Tomasito Cruz & The Cuban Timba All-stars
- Miguel De Tena
- Mamadou Diabaté
- Doa
- Dub Colossus
- El Cabrero
- Marcio Faraco
- Feist
- Fiddler's Green
- Bela Fleck
- Fleet Foxes
- Gogol Bordello
- Marc Growden
- Hauschka
- Melissa Horn
- Dawda Jobarteh
- Mamani Keita
- Kora Jazz Band
- Femi Kuti
- La Cherga
- Ladysmith Black Mambazo
- Amos Lee
- James Vincent McMorrow
- Amira Medunjanin
- Daniel Melingo
- Mísia
- Christy Moore
- Mor Karbasi
- Alison Krauss
- Amine & Hamza M'Raihi
- Alexi Murdoch
- Thiossane Ablaye Ndiaye
- Iarla O'Lionaird
- Michi Sarmiento & Su Combo Bravo
- Anoushka Shankar
- Emily Smith
- June Tabor
- Ebo Taylor
- Vieux Farka Touré
- Boubarcar Traoré
- Loudon Wainwright III (3-cd-samling)
- Gillian Welch
- Caetano Veloso
- Ahmad Zahir
Duos, trios...:
- Abdoulay Traoré & Muhamed Diaby
- Idrissa Diop & Cheikh Tidiane Tall
- Ivete Sangalo, Gilberto Gil & Caetano Veloso
- JuJu (Juldeh Camar & Justin Adams)
- Julaba Kunda (Juldeh Camara & Griselda Sanders)
- Kronos Quartet, Kimmo Pohjonen & Samuli Kosminen
- Markku Lepistö, David Munnelly, Riccardo Tesi, Bruno Le Tron, Didier Laloy
- Mory Kante vs Loverush
Kompileringar & soundtracks:
(soundtrack) [Descendants, The (2011)]
(va) [Alma De Morna (2011)] (Kap Verde)
(va) [Bambara Mystic Soul - The Raw Sound of Burkina Faso (Analog Africa, 2011)]
(va) [Beginner's Guide To Brass (Nascentte, 2011) (256kbps)] - 3cds
(va) [Cartagena! Curro Fuentes Cumbia & Descarga Sound Of Colombia 1962-1972 (Soundway 026, 2011)]
(va) [Luso Noir - Music From Portuguese Speaking Africa (2011)]
(va) [Original Sound Of Cumbia - The History Of Colombian Cumbia Porro As Told By The Phonograph 1948-79 (2011)]
(va) [Pakistan - Folk & Pop Instrumentals 1966-76 (Sublime Frequencies, 2011)] - 2cds
(va) [Rough Guide To English Folk, The (2011)]
(va) [Träumerische Weltreise (2011)] - cd5 (Afrika)
(va) [Turkish Freakout 2 - Psych Folk 1970-1978 (2011)]
(va) [Womeximizer 2011]
... och jag kan nog ha missat några... puh... ...eller hörni... ska ni kanske använda denna lista som egen språngbräda ut i 2011 års skivsläpps-hav istället...?
När jag tittar igenom listan börjar den kännas lite övermäktig..., men man vet aldrig...
---
Ska vi åtminstone våga oss på en ytterligare "Gott Nytt År!":s-önskan då, och anta att detta blir det sista inlägget för året!?!
Vi får väl se...
--S.
söndag 30 december 2012
No Comments - Animusic
Vad skönt - snart behövs inte musiker.... bara datorprogrammerare - eller?
Animusic har tydligen funnits på nätet åtminstone fyra år, men det är först nu jag upptäckt de tokgalna, kreativa och vackra klippen - mycket nöje:
- Animusics konto på YouTube!
--S.
Animusic har tydligen funnits på nätet åtminstone fyra år, men det är först nu jag upptäckt de tokgalna, kreativa och vackra klippen - mycket nöje:
- Animusics konto på YouTube!
--S.
lördag 29 december 2012
Bästa Skivor 2011 - komplettering...
Ser man på!
Det gäller att ha koll...
Jag glömde faktiskt en riktig favorit från 2011, och kanske gjorde jag det för att jag redan skrivit om skivan.
Den 12:e juni det året skrev jag nämligen om Malcolm Holcombes då nya CD "To Drink The Rain". Ytterligare en singer/songwriter alltså! Han kniper därmed en solklar sjundeplats, fast egentligen borde han upp ytterligare ett par snäpp, men det är mer en humörsfråga...
Den grundliga presentationen av skivan med fyra av låtarna inbäddade som YouTube-klipp hittar ni iallafall HÄR!
Och som om det inte vore nog kommer här en femte - "Down In The Woods":
Vilken känsla han har...
Tycker
--S.
Ps - Videon är producerad av Music Fog i Texas - kolla deras hemsida om ni är intresserade av singer/songwriters!
Ds
Det gäller att ha koll...
Jag glömde faktiskt en riktig favorit från 2011, och kanske gjorde jag det för att jag redan skrivit om skivan.
Den 12:e juni det året skrev jag nämligen om Malcolm Holcombes då nya CD "To Drink The Rain". Ytterligare en singer/songwriter alltså! Han kniper därmed en solklar sjundeplats, fast egentligen borde han upp ytterligare ett par snäpp, men det är mer en humörsfråga...
Den grundliga presentationen av skivan med fyra av låtarna inbäddade som YouTube-klipp hittar ni iallafall HÄR!
Och som om det inte vore nog kommer här en femte - "Down In The Woods":
Vilken känsla han har...
Tycker
--S.
Ps - Videon är producerad av Music Fog i Texas - kolla deras hemsida om ni är intresserade av singer/songwriters!
Ds
Bästa Skivor - 2011
Ja, ni ser rätt - 2011!
Det står inte på förrän detta år 2012 är tillända, snart räknar vi timmar.
Då passar jag på att nämna de skivor som givit mig mest under 2011, men jag har kanske behövt året på mig för att se vilka skivor som fortfarande "hänger med" - logiskt, eller hur!? - en extra kvalitativ "hållbarhetsstämpel" från Världsmusik-Kaféets enväldige redaktör!
Jag gör ogärna numrerade listor, men ska försöka ändå - alla skivor som nämns har lyft sig ur den stora mängd av utgivningar jag frossat bland. Trots allt är detta urval baserat på en för liten andel av den musik jag borde ha lyssnat på bland 2011 års utgivningar, så det blir bara en "del-verklighet" hur jag än gör.
Med den brasklappen ger jag mig nu i kast med presenterandet:
2011 blev för mig ett överväldigande singer/songwriter-år, även om jag också hittade några godbitar från andra kontinenter än de traditionellt "västliga". Jag säger detta på en gång, så kan de som ogillar just singer/songwriter-världen koppla av, eller kanske scrolla ner till slutet av detta inlägg. Resten av världen får säkert "revansch" i min lista för 2012 - när nu den kommer...
---
Jag förstör härmed eventuella överraskningsmoment genom att nämna ettan först:
1. Chuck Brodsky - "Subtotal Eclipse"
"- Vi har hört det förut, Chuck..." var min första tanke när jag hörde detta album för första gången, men efter ett antal genomlyssningar, med nyttig tid mellan, växer låtarnas individuella karaktärer och historieinnehåll fram, och för varje lyssning under 2012 har styrkan i hans låtskrivande framstått i en alltmer monumental dager för mig. Det är bara att kapitulera - Chuck Brodsky är den störste! Trots att jag är fullständigt ointresserad av baseboll, får han mig att spetsa öronen t o m då han ger musikalisk skepnad åt skeenden med basebollanknytning.
Ett exempel på detta är hur han berättar historien om Puerto Ricos genom tiderna störste basebollspelare, Roberto Clemente (1934 - 1972), som vid sidan av sitt baseboll-spelande var humanitärt engagerad.
Den 23 december 1972 drabbades Nicaraguas huvudstad Managua av en jordbävning, och Clemente satte omedelbart igång att arbeta. Efter att tre flygplanssändningar han varit involverad i inte nått de behövande pga den styrande Anastasio Somoza, som själv lagt beslag på stora delar av omvärldens bistånd, beslöt Roberto att själv följa med på den fjärde som lyfte på nyårsafton samma år. Han hoppades att hans kändisskap skulle bidra till att hjälpen nådde de behövande. Det överlastade planet störtade strax efter start utanför den Puerto Ricanska kusten.
De första raderna i "Roberto" lyder:
"Punta Maldonado, off the Puerto Rican coast
People sometimes meet there to offer up a toast
To the greatest baseball player they ever called their own
Who went off on a mission, and never made it home"
Chuck har lagt ut generösa provlyssningsmöjligheter från sina plattor på hemsidan, så gå dit och lyssna på hur han lyckas med konststycket att sjunga en hjärtknipande låt om en docka i "Gerta", från cd:n "$ubtota£ €clipse", som den stavas på konvolutbilden.
---
2. "Beginner's Guide To Scandinavia" - 3-cd-box
Inte för någon enskild låts skull placerar jag denna box på andra plats, utan för gärningen att sammanställa denna unika "nybörjar-guide".
...och inte heller för att jag egentligen ställer upp på boxens titel "Beginner's Guide" - den får mig att känna mig som en nybörjare, men det kanske var det som var syftet?!? Jag som trodde jag hade en någorlunda koll på musikläget i norden, men ack så jag bedrog mig..., för detta känns mer som "Fortsättningskurs 5" eller "6"...
Visst finns här en hel del bekanta namn för en svensk normalbevandrad publik, såsom Cornelis Vreeswijk, Esbjörn Svensson Trio, KOOP, Bo Kaspers Orkester, Lars Demian, Hedningarna, Bazar Blå, Ane Brun, Mari Boine och t o m Benny Anderssons Orkester, som bör vara med på en nybörjarsamling, men på tre plattor finns utrymme för massor av positiva överraskningar.
Guidens redaktör Tatiana Rucinska - understundom känd som "Dj Aïcha", musikrecencent på tidskriften "Songlines" och redaktionell co-pilot till Lennart Wretlind på Sveriges Radios "P2 Världen" - har lyckats finna låtar där jag förstår varför var och en av dem finns med - alla har en egen karaktär och resultatet blir för mig en positiv omvärdering av skaparkraften i det folk-jazz-experimentella Skandinavien. Tack för detta uppvaknanade!
Här följer några exempel på artister och låtar som ges utrymme i boxen:
Färöiska Eivør Pálsdóttir med "Mín Móðir" - på skivan finns en live-version som är oerhört mäktig - kanske boxens höjdpunkt. Jag hittade halvdussinet versioner på YouTube, som skijer sig rätt mycket åt i de improviserade avsnitten, men inte "rätt" version. Jag fastnade för en 3 år gammal live-upptagning från "Copenhagen Jazz House" - med uruselt ljud, men det är den som bäst motsvarar "Guidens" i kraft och känsloläge:
För tolkningsnörden:
Det "original" jag är ute efter, kan man läsa sig till i konvolutet, är inspelat live i Köpenhamn 2006, men inte om den finns på någon annan skiva. De två skivor jag har, "Eivør" (2004) och "Mannabarn" (2007), finns den inte på. CD:n "Eivør" har en ganska platt version. Så - köp boxen!
Nästa exempel från boxen är dansk/färöiska gruppen Valravn med låter "Seersken":
Finske Markku Lepistö med "Myrskylintu":
Vi avslutar denna skandinaviska odyssé med norske Terje Isungsets fantastiska is-musik i "Fading Sun" från CD:n "Winter Songs" (2010):
---
3. Hazelius Hedin - "Om Du Ville Människa Heta"
Ända sedan han trädde fram ur skuggorna från olika konstellationer av övriga svenska folkmusikgiganter av idag har jag älskat denne nära musikant. Efter Thorstein Bergman ser jag honom som Sveriges störste bland Sveriges idag levande vis-tolkare! Oj, förlåt - de är två! Johan Hedin förmedlar också, genom sina nyckelharpor, nerv och närvaro i sitt musicerande, och tillsammans bildar de en svårslagen enhet av uppriktigt musikanteri, men det är Esbjörn Hazelius' röst som knäcker mig...
Så, för tredje gången i denna bloggs historia får jag nu chansen att, med varm hand, bädda in följande klipp i bloggens mjuka milt olivgröna filt - "Till Himmelen" från en liveupptagning i Norge:
---
4. Martin Simpson - "Purpose + Grace"
Martin Simpson måste i och med denna CD ha gjort sin bästa platta - eller? Jag kan honom egentligen för dåligt för att ha en välgrundad åskit om den saken, men duger gör denna - så pass "duger" att den kniper en fjärdeplats i min årsbästalista för 2011.
Han samarbetar här med tre stora namn inom den engelska folkmusiktraditionen - June Tabor, med vilken han bl a gör en "remake" från 1980 på "This Is A Strange Affair", och Dick Gaughan, med vilken han gör "Brother Can You Spare A Dime" (läs mer om denna klassiker från 30-talet här!). Engelske Richard Tompson från legendariska gruppen Fairport Convention medverkar även på elgitarr på "Brothers Under The Bridge"... Annars är det en sympatiskt avskalad skiva.
Med risk för att framstå som tjatig - här kommer - igen - "Brothers Under The Bridge" - Bruce Springsteen-covern jag gjorde "Original/Cover"-jämförelse på för några veckor sedan. Känn flödet och låt dig svepas med i floden "under the bridge":
Här får ni en liten bonus - ett filmat radioinslag inför hans medverkan i en festival i Sidney, från förra året i Australien där han intervjuas och spelar "Never Any Good", som egentligen ligger på hans platta "Prodigal Son" från 2007:
Martin arbetar för närvarande med sin nya skiva!
---
5. Greg Brown - "Freak Flag"
Ok, detta ska inte bli en ny singer/songwriter-presentation, även om han står på tur för en grundlig sådan. Här har vi en av mina singer/songwriter-gudar, som tyvärr inte fått den uppmärksamhet han förtjänar. Även han har gjort sin bästa platta på länge. Om Martin Simpson är en komplett musikant med både teknisk fulländning i sitt gitarrspel, inkännande och smakfull förmåga att kompa, plus en röst som han har förstånd att använda med närvaro och medvetenhet, så är amerikanske Greg Brown mer "rakt på" och i sina bästa stunder även "rakt in" - i hjärtat.
Greg far och slänger i sitt uttryck, lite nyvaken, lite bakfullt, lite uppgivet, men ändå med ett intensivt känsloläge när så krävs. Hans allt raspigare basröst ger honom ett alltmer användbart arbetsredskap, vilket även han har förstånd att använda.
Hur ska jag då exemplifiera detta med ett YouTube-klipp?
Jo, jag hittade låten från hans platta som för mig blir en slags Hazelius Hedin-ekvivalent till deras "Till Himmelen" - nämligen "Tenderhearted Child". För mig har den, ända sedan jag hörde den första gången blivit väldigt privat, och jag sätter den numera alltid i samband med min son som jag snart inte sett på 3 år...
Så, Christian, den här låten är till dig:
---
6. Fatoumata Diawara - "Fatou"
Jag hade nästan glömt att det var så sent som förra året Fatoumata Diawara debuterade med "Fatou", en skiva som självaste Lennart Vretlind på P2 Världen placerade högst i sin genomgång av 2011 års bästa skivor. Så olika det kan bli, men jag håller med om skivans kvaliteter, även om jag saknar det där riktiga nästan "förälskelsen" som jag vill känna, som jag gör med ovanstående skivor, för att kunna placera den överst på "min" prispall.
Innan Fatoumatas debut var hon en etablerad skådespelare i Mali - halva dussinet filmer sedan 1996 och ett antal teaterföreställningar hann det bli innan musik-karriären tog över. Hon bor förnärvarande Frankrike.
Vi hör "Bissa":
Innan hennes debut-singel "Kanou" kom ut i maj 2011 hann de som vårdar arvet efter den beninska 60-talsgruppen Orchestre Poly-Rythmo De Cotonou i april släppa skivan "Cotonou Club" - en travestering på "Cotton Club" kan tänkas? Idag kallar sig gruppen endast "Orchestre Poly-Rythmo", och kanske skulle man kunna ge deras riktigt skapliga platta en inofficiell 7:e plats...
Hursomhelst - där har de inkluderat två feature-sångerskor - den också beninska Angelique Kidjo och just Fatoumata, och innan dess backade hon upp Malis super-diva Oumou Sangaré, så det är ju ingen helt orutinerad debutant vi har att göra med. Säkerligen dröjer det inte länge innan hon dyker upp i något sammanhang igen...
Så låt oss avsluta hela detta höjdarsvep med det första spåret från denna "Cotonou Club" och, som jag upplever det, återuppståndelse av gruppen "Orchestre Poly-Rythmo" med låten "Ne Te Fache Pas":
---
Tack för att ni läst, lyssnat och begrundat!
--Stefan, som önskar alla ett Gott Nytt ÅR!!!!!!!!!!
Det står inte på förrän detta år 2012 är tillända, snart räknar vi timmar.
Då passar jag på att nämna de skivor som givit mig mest under 2011, men jag har kanske behövt året på mig för att se vilka skivor som fortfarande "hänger med" - logiskt, eller hur!? - en extra kvalitativ "hållbarhetsstämpel" från Världsmusik-Kaféets enväldige redaktör!
Jag gör ogärna numrerade listor, men ska försöka ändå - alla skivor som nämns har lyft sig ur den stora mängd av utgivningar jag frossat bland. Trots allt är detta urval baserat på en för liten andel av den musik jag borde ha lyssnat på bland 2011 års utgivningar, så det blir bara en "del-verklighet" hur jag än gör.
Med den brasklappen ger jag mig nu i kast med presenterandet:
2011 blev för mig ett överväldigande singer/songwriter-år, även om jag också hittade några godbitar från andra kontinenter än de traditionellt "västliga". Jag säger detta på en gång, så kan de som ogillar just singer/songwriter-världen koppla av, eller kanske scrolla ner till slutet av detta inlägg. Resten av världen får säkert "revansch" i min lista för 2012 - när nu den kommer...
---
Jag förstör härmed eventuella överraskningsmoment genom att nämna ettan först:
1. Chuck Brodsky - "Subtotal Eclipse""- Vi har hört det förut, Chuck..." var min första tanke när jag hörde detta album för första gången, men efter ett antal genomlyssningar, med nyttig tid mellan, växer låtarnas individuella karaktärer och historieinnehåll fram, och för varje lyssning under 2012 har styrkan i hans låtskrivande framstått i en alltmer monumental dager för mig. Det är bara att kapitulera - Chuck Brodsky är den störste! Trots att jag är fullständigt ointresserad av baseboll, får han mig att spetsa öronen t o m då han ger musikalisk skepnad åt skeenden med basebollanknytning.
Ett exempel på detta är hur han berättar historien om Puerto Ricos genom tiderna störste basebollspelare, Roberto Clemente (1934 - 1972), som vid sidan av sitt baseboll-spelande var humanitärt engagerad.
Den 23 december 1972 drabbades Nicaraguas huvudstad Managua av en jordbävning, och Clemente satte omedelbart igång att arbeta. Efter att tre flygplanssändningar han varit involverad i inte nått de behövande pga den styrande Anastasio Somoza, som själv lagt beslag på stora delar av omvärldens bistånd, beslöt Roberto att själv följa med på den fjärde som lyfte på nyårsafton samma år. Han hoppades att hans kändisskap skulle bidra till att hjälpen nådde de behövande. Det överlastade planet störtade strax efter start utanför den Puerto Ricanska kusten.
De första raderna i "Roberto" lyder:
"Punta Maldonado, off the Puerto Rican coast
People sometimes meet there to offer up a toast
To the greatest baseball player they ever called their own
Who went off on a mission, and never made it home"
Chuck har lagt ut generösa provlyssningsmöjligheter från sina plattor på hemsidan, så gå dit och lyssna på hur han lyckas med konststycket att sjunga en hjärtknipande låt om en docka i "Gerta", från cd:n "$ubtota£ €clipse", som den stavas på konvolutbilden.
---
2. "Beginner's Guide To Scandinavia" - 3-cd-box
Inte för någon enskild låts skull placerar jag denna box på andra plats, utan för gärningen att sammanställa denna unika "nybörjar-guide".
...och inte heller för att jag egentligen ställer upp på boxens titel "Beginner's Guide" - den får mig att känna mig som en nybörjare, men det kanske var det som var syftet?!? Jag som trodde jag hade en någorlunda koll på musikläget i norden, men ack så jag bedrog mig..., för detta känns mer som "Fortsättningskurs 5" eller "6"...
Visst finns här en hel del bekanta namn för en svensk normalbevandrad publik, såsom Cornelis Vreeswijk, Esbjörn Svensson Trio, KOOP, Bo Kaspers Orkester, Lars Demian, Hedningarna, Bazar Blå, Ane Brun, Mari Boine och t o m Benny Anderssons Orkester, som bör vara med på en nybörjarsamling, men på tre plattor finns utrymme för massor av positiva överraskningar.Guidens redaktör Tatiana Rucinska - understundom känd som "Dj Aïcha", musikrecencent på tidskriften "Songlines" och redaktionell co-pilot till Lennart Wretlind på Sveriges Radios "P2 Världen" - har lyckats finna låtar där jag förstår varför var och en av dem finns med - alla har en egen karaktär och resultatet blir för mig en positiv omvärdering av skaparkraften i det folk-jazz-experimentella Skandinavien. Tack för detta uppvaknanade!
Här följer några exempel på artister och låtar som ges utrymme i boxen:
Färöiska Eivør Pálsdóttir med "Mín Móðir" - på skivan finns en live-version som är oerhört mäktig - kanske boxens höjdpunkt. Jag hittade halvdussinet versioner på YouTube, som skijer sig rätt mycket åt i de improviserade avsnitten, men inte "rätt" version. Jag fastnade för en 3 år gammal live-upptagning från "Copenhagen Jazz House" - med uruselt ljud, men det är den som bäst motsvarar "Guidens" i kraft och känsloläge:
För tolkningsnörden:
Det "original" jag är ute efter, kan man läsa sig till i konvolutet, är inspelat live i Köpenhamn 2006, men inte om den finns på någon annan skiva. De två skivor jag har, "Eivør" (2004) och "Mannabarn" (2007), finns den inte på. CD:n "Eivør" har en ganska platt version. Så - köp boxen!
Nästa exempel från boxen är dansk/färöiska gruppen Valravn med låter "Seersken":
Finske Markku Lepistö med "Myrskylintu":
Vi avslutar denna skandinaviska odyssé med norske Terje Isungsets fantastiska is-musik i "Fading Sun" från CD:n "Winter Songs" (2010):
---
3. Hazelius Hedin - "Om Du Ville Människa Heta"
Ända sedan han trädde fram ur skuggorna från olika konstellationer av övriga svenska folkmusikgiganter av idag har jag älskat denne nära musikant. Efter Thorstein Bergman ser jag honom som Sveriges störste bland Sveriges idag levande vis-tolkare! Oj, förlåt - de är två! Johan Hedin förmedlar också, genom sina nyckelharpor, nerv och närvaro i sitt musicerande, och tillsammans bildar de en svårslagen enhet av uppriktigt musikanteri, men det är Esbjörn Hazelius' röst som knäcker mig...
Så, för tredje gången i denna bloggs historia får jag nu chansen att, med varm hand, bädda in följande klipp i bloggens mjuka milt olivgröna filt - "Till Himmelen" från en liveupptagning i Norge:
---
4. Martin Simpson - "Purpose + Grace"
Martin Simpson måste i och med denna CD ha gjort sin bästa platta - eller? Jag kan honom egentligen för dåligt för att ha en välgrundad åskit om den saken, men duger gör denna - så pass "duger" att den kniper en fjärdeplats i min årsbästalista för 2011.Han samarbetar här med tre stora namn inom den engelska folkmusiktraditionen - June Tabor, med vilken han bl a gör en "remake" från 1980 på "This Is A Strange Affair", och Dick Gaughan, med vilken han gör "Brother Can You Spare A Dime" (läs mer om denna klassiker från 30-talet här!). Engelske Richard Tompson från legendariska gruppen Fairport Convention medverkar även på elgitarr på "Brothers Under The Bridge"... Annars är det en sympatiskt avskalad skiva.
Med risk för att framstå som tjatig - här kommer - igen - "Brothers Under The Bridge" - Bruce Springsteen-covern jag gjorde "Original/Cover"-jämförelse på för några veckor sedan. Känn flödet och låt dig svepas med i floden "under the bridge":
Här får ni en liten bonus - ett filmat radioinslag inför hans medverkan i en festival i Sidney, från förra året i Australien där han intervjuas och spelar "Never Any Good", som egentligen ligger på hans platta "Prodigal Son" från 2007:
Martin arbetar för närvarande med sin nya skiva!
---
5. Greg Brown - "Freak Flag"
Greg far och slänger i sitt uttryck, lite nyvaken, lite bakfullt, lite uppgivet, men ändå med ett intensivt känsloläge när så krävs. Hans allt raspigare basröst ger honom ett alltmer användbart arbetsredskap, vilket även han har förstånd att använda.
Hur ska jag då exemplifiera detta med ett YouTube-klipp?
Jo, jag hittade låten från hans platta som för mig blir en slags Hazelius Hedin-ekvivalent till deras "Till Himmelen" - nämligen "Tenderhearted Child". För mig har den, ända sedan jag hörde den första gången blivit väldigt privat, och jag sätter den numera alltid i samband med min son som jag snart inte sett på 3 år...
Så, Christian, den här låten är till dig:
---
6. Fatoumata Diawara - "Fatou"
Jag hade nästan glömt att det var så sent som förra året Fatoumata Diawara debuterade med "Fatou", en skiva som självaste Lennart Vretlind på P2 Världen placerade högst i sin genomgång av 2011 års bästa skivor. Så olika det kan bli, men jag håller med om skivans kvaliteter, även om jag saknar det där riktiga nästan "förälskelsen" som jag vill känna, som jag gör med ovanstående skivor, för att kunna placera den överst på "min" prispall.
Innan Fatoumatas debut var hon en etablerad skådespelare i Mali - halva dussinet filmer sedan 1996 och ett antal teaterföreställningar hann det bli innan musik-karriären tog över. Hon bor förnärvarande Frankrike.
Vi hör "Bissa":
Innan hennes debut-singel "Kanou" kom ut i maj 2011 hann de som vårdar arvet efter den beninska 60-talsgruppen Orchestre Poly-Rythmo De Cotonou i april släppa skivan "Cotonou Club" - en travestering på "Cotton Club" kan tänkas? Idag kallar sig gruppen endast "Orchestre Poly-Rythmo", och kanske skulle man kunna ge deras riktigt skapliga platta en inofficiell 7:e plats...
Hursomhelst - där har de inkluderat två feature-sångerskor - den också beninska Angelique Kidjo och just Fatoumata, och innan dess backade hon upp Malis super-diva Oumou Sangaré, så det är ju ingen helt orutinerad debutant vi har att göra med. Säkerligen dröjer det inte länge innan hon dyker upp i något sammanhang igen...
Så låt oss avsluta hela detta höjdarsvep med det första spåret från denna "Cotonou Club" och, som jag upplever det, återuppståndelse av gruppen "Orchestre Poly-Rythmo" med låten "Ne Te Fache Pas":
---
Tack för att ni läst, lyssnat och begrundat!
--Stefan, som önskar alla ett Gott Nytt ÅR!!!!!!!!!!
måndag 10 december 2012
Dave Brubeck död (Original/Cover 3)
Dave Brubecks död, som vi kunde höra om förra veckan (han dog 5 december - dagen innan han skulle ha fyllt 92) ger mig chansen att genomföra ytterligare ett par jämförelser...
Det lustiga är att han blev mest känd för ett stycke musik han inte skrivit, "Take Five", som saxofonisten Paul Desmond är upphovsman till, men som, vad jag förstår, inte skulle uppstått utan Dave Brubecks inblandning.
Jag hittar inget belägg för det på nätet i brådrasket nu, men vill minnas att Dave Brubeck, efter att ha hört en turkisk symfoniskt sammansatt orkester spela musik med "haltande rytmer" - 5/4-, 7/4- och 9/4-delstaktarter, ville göra en jazzskiva på det temat udda taktarter med sin kvartett.
Resultatet blev plattan "Time Out". Under den processen ska tanken på ett femtakts-stycke planterats i ensemblen, och Paul Desmond skulle då ha kommit upp med temat till det som blev "Take Five... Rätta mig gärna om jag har fel!
Först hör vi Dave Brubeck med sina medmusikanter Paul Desmond på sax, Eugene Wright på bas och Joe Morello på trummor, från i konsert i Västtyskland 1966:
Sedan det som länge var min favoritcover - med Al Jarreau - sagolikt live-klipp - återigen från Västtyskland, 1976:
På samma platta, Brubecks "Time Out" alltså, finns "Blue Rondo à La Turk", en flört Mozarts "Rondo A La Turca" kan tänkas, men i övrigt finns inga likheter mellan styckena - här i ett charmigt klipp flygandes på en magisk matta över en motorväg i Los Angeles:
Se det super-pedagogiska videoklippet angående låtens rytmik på Wikipedias sida för "Blue Rondo à La Turk".
Och återigen har Al Jarreau varit framme! Från hans skiva "Breakin' Away", 1981, hör vi hans studioversion:
--S.
Det lustiga är att han blev mest känd för ett stycke musik han inte skrivit, "Take Five", som saxofonisten Paul Desmond är upphovsman till, men som, vad jag förstår, inte skulle uppstått utan Dave Brubecks inblandning.Jag hittar inget belägg för det på nätet i brådrasket nu, men vill minnas att Dave Brubeck, efter att ha hört en turkisk symfoniskt sammansatt orkester spela musik med "haltande rytmer" - 5/4-, 7/4- och 9/4-delstaktarter, ville göra en jazzskiva på det temat udda taktarter med sin kvartett.
Resultatet blev plattan "Time Out". Under den processen ska tanken på ett femtakts-stycke planterats i ensemblen, och Paul Desmond skulle då ha kommit upp med temat till det som blev "Take Five... Rätta mig gärna om jag har fel!
Först hör vi Dave Brubeck med sina medmusikanter Paul Desmond på sax, Eugene Wright på bas och Joe Morello på trummor, från i konsert i Västtyskland 1966:
Sedan det som länge var min favoritcover - med Al Jarreau - sagolikt live-klipp - återigen från Västtyskland, 1976:
På samma platta, Brubecks "Time Out" alltså, finns "Blue Rondo à La Turk", en flört Mozarts "Rondo A La Turca" kan tänkas, men i övrigt finns inga likheter mellan styckena - här i ett charmigt klipp flygandes på en magisk matta över en motorväg i Los Angeles:
Se det super-pedagogiska videoklippet angående låtens rytmik på Wikipedias sida för "Blue Rondo à La Turk".
Och återigen har Al Jarreau varit framme! Från hans skiva "Breakin' Away", 1981, hör vi hans studioversion:
--S.
måndag 3 december 2012
Original/Cover - With God On Our Side
"With God On Our Side"
av Bob Dylan
"Original/Cover" borde väl dessa jämförelse-inlägg kallas snarare än "Original/Kopia" som jag kallade förra inlägget, för en artist med självaktning är väl aldrig ute efter att producera en kopia av originalet, utan snarare att tillföra något nytt perspektiv eller känsloläge. De artister jag tycker lyckats bäst med detta är de jag ska framhäva i inlägg under rubriken "Original/Cover" framöver, och konsten att göra någon annans låt till sin egen är vad som står i fokus.
En klassiker bland protestsångerna är Bob Dylans "With God On Our Side", och en hel hoper artister har gett sig på den, och den kräver sin uttolkare. Den är ganska lång och att hålla spänningen och energin uppe genom hela låten är nog främsta utmaningen...
Bob Dylans original - med bara en stillbild:
Här är en inte helt oäven amerikahistorisk stillbilds-odyssé med Buddy Miller:
... och så här kommer min egen favorit-cover, med The Neville Brothers och Aaron Neville framför micken, från deras bästa platta "Yellow Moon" (1989) - minns när jag hörde den första gången - första gången jag la LP:n på skivtallriken, och hur tiden stannade när nålen nådde detta spår:
--S.
fredag 30 november 2012
Original/Kopia - Brothers Under The Bridge
Brothers Under The Bridge
Inte för att originalet är dåligt, eller för att överhuvudtaget nedvärdera Bruce Springsteens tolkning av sin egen musik, utan för att jag ibland kan höra ett fantastiskt stycke musik, ta det till mig, och sedan häpna inför en cover som ger låten en ny dimension eller tar den ytterligare ett steg mot något slags innerlighet. Det händer inte ofta, men det händer - originalet är ofta originalet, och man har svårt att tänka sig någon annan...
Jag gillar verkligen Bruces tolkning - finns på "18 Tracks" från 1999, men lär vara från 1983 - vilken tidigare platta den förekommer på vet jag inte:
... men har levt senaste året med Martin Simpsons version från fantastiska skivan "Purpose + Grace" från 2011 - inget dåligt sällskap (länken leder till Soundcloud):
Brothers Under The Bridge : MARTIN SIMPSON
--S.
Inte för att originalet är dåligt, eller för att överhuvudtaget nedvärdera Bruce Springsteens tolkning av sin egen musik, utan för att jag ibland kan höra ett fantastiskt stycke musik, ta det till mig, och sedan häpna inför en cover som ger låten en ny dimension eller tar den ytterligare ett steg mot något slags innerlighet. Det händer inte ofta, men det händer - originalet är ofta originalet, och man har svårt att tänka sig någon annan...
Jag gillar verkligen Bruces tolkning - finns på "18 Tracks" från 1999, men lär vara från 1983 - vilken tidigare platta den förekommer på vet jag inte:
... men har levt senaste året med Martin Simpsons version från fantastiska skivan "Purpose + Grace" från 2011 - inget dåligt sällskap (länken leder till Soundcloud):
Brothers Under The Bridge : MARTIN SIMPSON
--S.
söndag 18 november 2012
No Comments - Rahat Fateh Ali Khan & Master Saleem
För den som trodde att Qawwali-musiken dog med Nusrat Fateh Ali Khan, eller att den inte längre var intressant i och med hans frånfälle, får tänka om. Faiz Ali Faiz, som jag skrev om för snart två månader sedan, och följande klipp visar att traditionen i högsta grad är "vibrant" som man säger på utrikiska...
Ett "No Comments"-klipp - indiske Bollywoodsångaren Master Saleem inleder, och pakistanske Rahat Fateh Ali Khan, brorson till Nusrat, hakar på - Chhote Ustaad var en indisk (Star Plus)/pakistansk (GEO Television) talangjakt som gick 2010 i båda länderna, men i övrigt vet jag inget om detta klipp, men önskar att jag vore där. Vad som kan gissas tämligen okvalificerat är att de båda förstås inte var tävlande eftersom de är etablerade stjärnor:
--S.
ps
Jag nämnde Rahat första gången redan på bloggens 1-årsdags-inlägg 1 november 2009.
ds
Ett "No Comments"-klipp - indiske Bollywoodsångaren Master Saleem inleder, och pakistanske Rahat Fateh Ali Khan, brorson till Nusrat, hakar på - Chhote Ustaad var en indisk (Star Plus)/pakistansk (GEO Television) talangjakt som gick 2010 i båda länderna, men i övrigt vet jag inget om detta klipp, men önskar att jag vore där. Vad som kan gissas tämligen okvalificerat är att de båda förstås inte var tävlande eftersom de är etablerade stjärnor:
--S.
ps
Jag nämnde Rahat första gången redan på bloggens 1-årsdags-inlägg 1 november 2009.
ds
fredag 16 november 2012
No Comments (almost) - Chehade Brothers
Ett klipp... bara därför.... för att det är kul!
Farid och Rami Chehade, mer kända som The Chehade Brothers, från Jerusalem visar här prov på sann scenglädje - rätt och slätt.
Här i sällskap med marockanska sångerskan Jannat Mahid och spanske Dj:en Jerry Ropero med låten "Niyal Albou" från skivan "Bridge Across The Mediterranean" från 2005, producerad av Michel Elefter:
--S.
Farid och Rami Chehade, mer kända som The Chehade Brothers, från Jerusalem visar här prov på sann scenglädje - rätt och slätt.
Här i sällskap med marockanska sångerskan Jannat Mahid och spanske Dj:en Jerry Ropero med låten "Niyal Albou" från skivan "Bridge Across The Mediterranean" från 2005, producerad av Michel Elefter:
--S.
måndag 29 oktober 2012
Internetradio: Nyheter
"Internet-radio: Nyheter" är ett inlägg som läggs ut nu, av "tekniska" skäl, men kommer att fyllas på med innehåll längre fram i tiden, och kommer att länkas till från innehållsförteckningen högst upp på bloggen.
Mer om detta i en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag!
--S.
Mer om detta i en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag!
--S.
torsdag 25 oktober 2012
Höstens konsert-höjdare
Nu har det nya Konsert-Kalendariet varit ute på bloggen i ett par veckor, och jag har spanat affischer och vaskat mig igenom det svenska webberiet efter kommande konserter för hösten - och hittat en hel del. Men vad ska man gå på då? Jag vill lyfta fram några höjdare som jag själv gärna hade sett om tid och pengar inte var faktorer jag behövt bry mig om.
Vi tar det i tur och ordning:
---
Fredag 26 oktober - Kanda Bongo Man, Kongo-Kinshasa, Rågsveds Folkets Hus, Stockholm.
Soukous-konserter brukar kunna bli spontana och lite improviserade, med publik som kommer upp på scenen och dansar.
Här följer tre spår ur spellistan jag gjorde när han var Dagens Afrikanska Artist 2010:
---
Illapu, Chile, har fyra konserter i Sverige med början i Västerås 30 oktober.
De fortsätter sedan till Luleå 31 oktober, Göteborg 2 november och Stockholm 3 november! Denna seglivade grupp är en av Chiles främsta.
Här kommer en superklassiker - "Candombe Para José":
---
Onsdag 31 oktober - Mavis Staples, Uppsala Konsert & Kongress under Uppsala Internatioonal Sacred Music Festival.
Ett klipp med musik från bland-hyllnings-CD:n "Beautiful Dreamer - The Songs Of Stephen Foster" - det är bara hon och Aretha Franklin kvar med denna själfulla begåvning - eller?:
Det verkar som att det inte går att bädda in detta klipp i bloggar utanför USA, eller något i den stilen... Kolla det istället direkt på YouTube!
Tyvärr krockar hennes konsert med klezmerlegenden Giora Fiedmans konsert i domkyrkan - under samma festival - vilket är synd. Giora också en favorit, och hans "gummiklarinett" har fascinerat mig under många år.
---
Fredag 2 november - Al Jarreau, Joe Sample & Nils Landgren, Konserthuset, Stockholm.
Har alltid älskat Al, även om han gjort en hel del smörerier förblir han en favorit. Al och Joe Sample har arbetat tillsammans länge.
Hur mycket de arbetat med Nisse Landgren vet jag inte, men här kommer ett underbart 22 år gammalt klipp från Japan - "Spain", med Joe Sample på piano, och Steve Gadd bakom, eller kanske i, trumsetet:
---
Onsdag 7 november - Bombino, Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm.
Gillar verkligen denne unge ökenbluesman från Niger, kanske mest av alla de tuaregartister och -grupper från Mali som fått internationellt genomslag de senaste åren. Hans internationella debut-CD, "Agadez", från 2011 rekommenderas varmt! Han har tagit sitt namn efter den lokala gruppen "Group Bombino", som kom ut med CD:n "Guitars From Agadez, Vol. 2" 2009.
Här kommer ett underbart live-klipp från just Agadez, Niger - en ny Jimi Hendrix under framväxt, kanske...
Det står ingenstans i klippet, men låten heter "Boghassa", och finns inte med på hans internationella debut, utan på "Guitars From Agadez"-CD:n:
---
Fredag 14 december - Peter Carlsson & Blå Grodorna, Uppsala Konsert & Kongress.
Så, mitt i julstressen, dyker han upp - min "landsman" från Dalarna - Peter Carlsson - och det är inte på Scala i Stockholm, där han envisas med att begå utsålda föreställningar år efter år, utan i Uppsala!
Hör hans berättartalang - "Aimo":
---
... och har ni inte nog att göra dagarna innan jul - gå på "Jul i Folkton" - med gräddan av svensk folkmusikelit - Ale Möller, Lena Willemark, Esbjörn Hazelius, m fl, och med speciellt inbjudna Louise Hoffsten - bättre kan det inte bli!
Detta sällskap flänger runt i Sverige från 29 november till 22 december i år - se Kalendariet för att hitta dem nära dig - eller gå in på deras hemsida http://www.julifolkton.se/!
Här hör vi Lena Willemark:
--
God konsert-höst!
--S.
Vi tar det i tur och ordning:
---
Fredag 26 oktober - Kanda Bongo Man, Kongo-Kinshasa, Rågsveds Folkets Hus, Stockholm.
Soukous-konserter brukar kunna bli spontana och lite improviserade, med publik som kommer upp på scenen och dansar.
Här följer tre spår ur spellistan jag gjorde när han var Dagens Afrikanska Artist 2010:
---
Illapu, Chile, har fyra konserter i Sverige med början i Västerås 30 oktober.
De fortsätter sedan till Luleå 31 oktober, Göteborg 2 november och Stockholm 3 november! Denna seglivade grupp är en av Chiles främsta.
Här kommer en superklassiker - "Candombe Para José":
---
Onsdag 31 oktober - Mavis Staples, Uppsala Konsert & Kongress under Uppsala Internatioonal Sacred Music Festival.
Ett klipp med musik från bland-hyllnings-CD:n "Beautiful Dreamer - The Songs Of Stephen Foster" - det är bara hon och Aretha Franklin kvar med denna själfulla begåvning - eller?:
Det verkar som att det inte går att bädda in detta klipp i bloggar utanför USA, eller något i den stilen... Kolla det istället direkt på YouTube!
Tyvärr krockar hennes konsert med klezmerlegenden Giora Fiedmans konsert i domkyrkan - under samma festival - vilket är synd. Giora också en favorit, och hans "gummiklarinett" har fascinerat mig under många år.
---
Fredag 2 november - Al Jarreau, Joe Sample & Nils Landgren, Konserthuset, Stockholm.
Har alltid älskat Al, även om han gjort en hel del smörerier förblir han en favorit. Al och Joe Sample har arbetat tillsammans länge.
Hur mycket de arbetat med Nisse Landgren vet jag inte, men här kommer ett underbart 22 år gammalt klipp från Japan - "Spain", med Joe Sample på piano, och Steve Gadd bakom, eller kanske i, trumsetet:
---
Onsdag 7 november - Bombino, Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm.
Gillar verkligen denne unge ökenbluesman från Niger, kanske mest av alla de tuaregartister och -grupper från Mali som fått internationellt genomslag de senaste åren. Hans internationella debut-CD, "Agadez", från 2011 rekommenderas varmt! Han har tagit sitt namn efter den lokala gruppen "Group Bombino", som kom ut med CD:n "Guitars From Agadez, Vol. 2" 2009.
Här kommer ett underbart live-klipp från just Agadez, Niger - en ny Jimi Hendrix under framväxt, kanske...
Det står ingenstans i klippet, men låten heter "Boghassa", och finns inte med på hans internationella debut, utan på "Guitars From Agadez"-CD:n:
---
Fredag 14 december - Peter Carlsson & Blå Grodorna, Uppsala Konsert & Kongress.
Så, mitt i julstressen, dyker han upp - min "landsman" från Dalarna - Peter Carlsson - och det är inte på Scala i Stockholm, där han envisas med att begå utsålda föreställningar år efter år, utan i Uppsala!
Hör hans berättartalang - "Aimo":
---
... och har ni inte nog att göra dagarna innan jul - gå på "Jul i Folkton" - med gräddan av svensk folkmusikelit - Ale Möller, Lena Willemark, Esbjörn Hazelius, m fl, och med speciellt inbjudna Louise Hoffsten - bättre kan det inte bli!
Detta sällskap flänger runt i Sverige från 29 november till 22 december i år - se Kalendariet för att hitta dem nära dig - eller gå in på deras hemsida http://www.julifolkton.se/!
Här hör vi Lena Willemark:
--
God konsert-höst!
--S.
lördag 20 oktober 2012
Sauti za Busara, Zanzibar - en Afrikafestival värd namnet
Det senaste nyhetsbrevet kom häromdagen, och vilka ser jag bland de listade akterna, om inte Sousou & Maher Cissoko - och plötsligt blev festivalen en svensk angelägenhet. Jag inser samtidigt att de varit där redan 2011 - hade jag glömt eller missat...Jag blir imponerad och lite avundsjuk när jag ser de akter de lyckats locka inför kommande festival, med namn som superstjärnan Cheikh Lô (Senegal), Zanzibars egen Culture Music Club, Nawal & Les Femmes de la Lune (Komorerna), det unga Zimbabwiska bandet Mokoomba, som släppte sitt andra fullängds-CD i år, underbart levande Burkina Electric (Burkina Faso) (lyssna på dom på YouTube - ett måste!), samt det engelsk-kenyanska projektbandet Owiny Sigoma Band.
Jag vill lista några akter från festivalen 2013 som jag själv känner lite extra för - alla tre är artister som inte, eller ytterst sparsamt, spelats i svensk radio:
Hukwe Zawoses son Msafiri Zawose & Sauti Band, som visar att denna aids-drabbade klan Zawoze ändå lever vidare - ännu ingen platta släppt med Msafiri, men här hör vi vad som är att vänta:
Så, ännu en av alla dessa skönsjungande afrikaner - Wazimbo, från Mozambique (och ok, nu hittade jag precis ett belägg för att denna låt spelats i Sveriges Radio) med låten "Nwahulwana", som är titielspår på hans skiva från 2001, där uppbackande grupp är den kända "Orchestra Marrabenta Star de Moçambique":
Låten är egentligen äldre än så, och på skivbolaget Piranhas hemsida kan man läsa mer om den!
Sist, men inte minst - min "favorit-Ghanian" förnärvarande - charmige Atongo Zimba - med låten "Nyuure" från skivan "Barefoot In The Sand" (2007):
Ni får en bonus med honom här - "No Beer In Heaven", från CD:n "Savannah Breeze" (2005):
Att se sig om på nätet efter festivaler runt om i världen kan vara mycket, mycket fruktsamt. Jag har, genom enträget sökande på sådana sajter, kanske gjort några av mina bästa fynd.
--S.
onsdag 17 oktober 2012
På gång: Womex 2012
2012 års upplaga av WOMEX startar imorgon 17 oktober, denna gång i Grekland.
Håll ögonen på denna hemsida de närmaste dagarna - det kan dyka upp ett och annat videoklipp med intervjuer och reportage. Världens största mässa för folk- & världsmusik pågår den 17 - 21 oktober i Thessaloniki.
Dessutom snappade jag upp denna spelare med 20 av de artister som kommer att figurera under mässan:
För mer info angående artisterna i spellistan - gå till hemsidan!
Här kommer mycket att webbsändas de närmaste dagarna!
Inte missa - kanske döljer sig nästa års världssensation bland dessa artister..!
--S.
Håll ögonen på denna hemsida de närmaste dagarna - det kan dyka upp ett och annat videoklipp med intervjuer och reportage. Världens största mässa för folk- & världsmusik pågår den 17 - 21 oktober i Thessaloniki.
Dessutom snappade jag upp denna spelare med 20 av de artister som kommer att figurera under mässan:
För mer info angående artisterna i spellistan - gå till hemsidan!
Här kommer mycket att webbsändas de närmaste dagarna!
Inte missa - kanske döljer sig nästa års världssensation bland dessa artister..!
--S.
tisdag 16 oktober 2012
Min egen radiotablå!
Här serverar jag er de program jag finner matnyttiga inom Sveriges Radio för folk- & världsmusikslukaren.
Jag försöker alltid hinna med att lyssna så mycket som möjligt på dessa program - bara detta är värt "TV"-licensen. Sammanställningen har ett Stockholmsperspektiv, repristiderna av programmen som sänds mitt på dagen under vardagarna på P2 hörs endast över stockholmsområdet.
P6 är i sig en intressant kanal, men när de har sändingsuppehåll så sänds P2 Världen över, återigen, stockholmsområdet. P6 sänder i vårt område på frekvens 89,6 mhz.
För att få ett tydligt veckoschema - klicka på fliken "vecka" nedan:
Vissa av programmen ovan, såsom CD-Revyn (som nästan uteslutande ägnar sig åt "klassisk musik") Rendezvous & Musikmagasinet, kan ibland ha hög folk- & världsmusiks-relevans, medan de andra stunder kan ligga väl långt ifrån, med de är alltid väldigt musikaliskt allmänbildande, så de rekommenderas ändå!
God radio-lyssning!
--S.
P6 är i sig en intressant kanal, men när de har sändingsuppehåll så sänds P2 Världen över, återigen, stockholmsområdet. P6 sänder i vårt område på frekvens 89,6 mhz.
För att få ett tydligt veckoschema - klicka på fliken "vecka" nedan:
Vissa av programmen ovan, såsom CD-Revyn (som nästan uteslutande ägnar sig åt "klassisk musik") Rendezvous & Musikmagasinet, kan ibland ha hög folk- & världsmusiks-relevans, medan de andra stunder kan ligga väl långt ifrån, med de är alltid väldigt musikaliskt allmänbildande, så de rekommenderas ändå!
God radio-lyssning!
--S.
lördag 13 oktober 2012
Konsertställen i Sverige
Förteckning över viktiga konsertställen och lokaler i Sverige
k = egen konsertverksamhet
l = lokal(-er) för uthyrning
Gävle:
Gävle Konserthus - k
Göteborg:
Folkmusikkaféet Allégården - k
Konserthuset - k
Kulturhuset Oceanen - k, l
Musikens Hus - k, l
Nefertiti - k
Stora Teatern - k
Helsingborg:
Dunkers Kulturhus - k, l
Helsingborgs Konserthus - k
Ludvika:
Cassels, Grängesberg - k, l
Luleå:
Kulturens Hus - k
Malmö:
Babel - k, l
Malmö Konserthus - k
Ungdomens Hus - l
Victoriateatern - k
Nacka:
Dieselverkstaden - k, l
Stockholm:
Berwaldhallen - k
Chinateatern - k, l
Bryggarsalen - l (k)
Debaser/Medis - k
Fasching - k
Folkmusikhuset - k (ffa folkdanskurser)
Glenn Miller Café - k
Göta Källare - k
Hamburger Börs - k, l
Konserthuset - k
Kulturhuset - k
Musikaliska (fd Nybrokajen 11) - k
Münchenbryggeriet - l
Nalen - k, l
Operan - k
Stallet - k
Strand - k
Södra Teatern - k
Runt Stockholm/"utanför tullarna":
Alviks Kulturhus, Bromma - l
Subtopia, Botkyrka - l
Uppsala:
Uppsala Konsert & Kongress - k
Västerås:
Västerås Konserthus - k
Örebro:
Örebro Konserthus - k
Saknar ni ert favoritställe i denna sammanställning - TIPSA!
--S.
k = egen konsertverksamhet
l = lokal(-er) för uthyrning
Gävle:
Gävle Konserthus - k
Göteborg:
Folkmusikkaféet Allégården - k
Konserthuset - k
Kulturhuset Oceanen - k, l
Musikens Hus - k, l
Nefertiti - k
Stora Teatern - k
Helsingborg:
Dunkers Kulturhus - k, l
Helsingborgs Konserthus - k
Ludvika:
Cassels, Grängesberg - k, l
Luleå:
Kulturens Hus - k
Malmö:
Babel - k, l
Malmö Konserthus - k
Ungdomens Hus - l
Victoriateatern - k
Nacka:
Dieselverkstaden - k, l
Stockholm:
Berwaldhallen - k
Chinateatern - k, l
Bryggarsalen - l (k)
Debaser/Medis - k
Fasching - k
Folkmusikhuset - k (ffa folkdanskurser)
Glenn Miller Café - k
Göta Källare - k
Hamburger Börs - k, l
Konserthuset - k
Kulturhuset - k
Musikaliska (fd Nybrokajen 11) - k
Münchenbryggeriet - l
Nalen - k, l
Operan - k
Stallet - k
Strand - k
Södra Teatern - k
Runt Stockholm/"utanför tullarna":
Alviks Kulturhus, Bromma - l
Subtopia, Botkyrka - l
Uppsala:
Uppsala Konsert & Kongress - k
Västerås:
Västerås Konserthus - k
Örebro:
Örebro Konserthus - k
Saknar ni ert favoritställe i denna sammanställning - TIPSA!
--S.
torsdag 11 oktober 2012
Hasse Tellemar - en liten hyllning
Hans Erik "Hasse" Tellemar
7 november 1923 - 11 oktober 2012
7 november 1923 - 11 oktober 2012
Hasse Tellemar - han har alltid funnits... Känslan är sådan...
Jag vill tacka dig, Hasse, för att du och dina samtal, med slutsiffra 7 i det och det länet, gav mina lördagsmorgnar en speciell atmosfär av stillsam hemtrevnad under en stor del av min uppväxt. Jag kan omöjligt minnas hur många gånger mamma och pappa hade radion påslagen ute i köket, och "Ring så spelar vi" var signalen om att det var dags att stiga upp. Från 1968 till 1988 ledde han programmet...
Jag hörde nyheten nu på kvart-i-fem-ekot om hans bortgång, och vill hylla honom med signaturen man aldrig fick höra till slutet. Hur många har hört hela "Ring så spelar vi"-signaturen?
Här får ni chansen - Duane Eddy med låten "Goofus":
- Wikipedia-länk om Hasse Tellemar
--S.
onsdag 10 oktober 2012
Världsmusik-kaféets Kalendarium
För att få en tydligare listning - klicka på fliken "Program" nedan!
Tipsa om evenemang!
tisdag 9 oktober 2012
Bloggen (och Sveriges Radio?) i behov av totalrenovering
Jag vill börja med att be om ursäkt för alla PodBean-spelare som oförklarligt bara lagt av i diverse inlägg. Jag har satt igång att återställa dem - inlägg för inlägg, men det kommer ta tid...
Bloggen behöver egentligen gås igenom från första till sista inlägg. För att den inte ska bli ett sorgligt cyberrymdligt skrot som sakta vittrar sönder "byte för byte" med försvinnande bilder, trasiga länkar och ljudexempel som inte fungerar - inte alls som jag vill ha det.
Såsom jag byggt bloggen hittills har den varit i stort behov av ett statiskt Internet, och så vet ju alla att det inte förhåller sig - så gör om och gör bättre, herr Världsmusik-kaféet!
Internetradion är kanske ändå det sorgligaste exemplet på min mentala luftballongs-punka, men saker börjar ändå kännas bättre, och endera dagen hoppas jag att den återuppstått som Fågel Fenix - med en överraskande dimension.
Tills dess finns ju alltid fantastiska Sveriges Radio, med framförallt min ständige överman Lennart Wretlind med sitt fd SR Världen - numera P2 Världen - än så länge!
Oroande nog är en stor omgörning på gång i Sveriges Radios programtablåer, har man kunnat läsa under sommaren - bl a i DN - jag kan verkligen inte se behovet av denna omgörning - det är ju JAG och bloggen som är i behov av renovering - inte fantastiska P2!
Det har varit väldigt tyst om vad som ska vara istället - DN skriver bara "”Kalejdoskop”, ”Klingan”, ”Felicia” och ”Folke” är bara några av de P 2-program i Sveriges Radio som försvinner i sin nuvarande form när kanalen gör sin största omgörning av tablån på sex år. Inte många programrubriker kommer att vara igenkännbara.".
I tidskriften Nutida Musik skriver Andreas Engström den 10 augusti om detta i en debattartikel. I övrigt har det varit tyst, vad jag sett.
Även Kjell Alinge och Eldorado hänger tydligen i luften, vilket gör mig riktigt bekymrad!
På Newsmill.se är det lite mer fart - här är länkar till tre inlägg med tillhörande kommentarer i frågan:
20 augusti - 28 augusti - 3 september
Frågan kvarstår alltså - vad kommer att hända? Det är årsskiftet vi talar om, alltså "tämligen strax".
Besked borde därmed komma från ansvarigt håll - tämligen strax - hoppas jag...
--S.
Bloggen behöver egentligen gås igenom från första till sista inlägg. För att den inte ska bli ett sorgligt cyberrymdligt skrot som sakta vittrar sönder "byte för byte" med försvinnande bilder, trasiga länkar och ljudexempel som inte fungerar - inte alls som jag vill ha det.
Såsom jag byggt bloggen hittills har den varit i stort behov av ett statiskt Internet, och så vet ju alla att det inte förhåller sig - så gör om och gör bättre, herr Världsmusik-kaféet!
Internetradion är kanske ändå det sorgligaste exemplet på min mentala luftballongs-punka, men saker börjar ändå kännas bättre, och endera dagen hoppas jag att den återuppstått som Fågel Fenix - med en överraskande dimension.
Tills dess finns ju alltid fantastiska Sveriges Radio, med framförallt min ständige överman Lennart Wretlind med sitt fd SR Världen - numera P2 Världen - än så länge!
Oroande nog är en stor omgörning på gång i Sveriges Radios programtablåer, har man kunnat läsa under sommaren - bl a i DN - jag kan verkligen inte se behovet av denna omgörning - det är ju JAG och bloggen som är i behov av renovering - inte fantastiska P2!
Det har varit väldigt tyst om vad som ska vara istället - DN skriver bara "”Kalejdoskop”, ”Klingan”, ”Felicia” och ”Folke” är bara några av de P 2-program i Sveriges Radio som försvinner i sin nuvarande form när kanalen gör sin största omgörning av tablån på sex år. Inte många programrubriker kommer att vara igenkännbara.".
I tidskriften Nutida Musik skriver Andreas Engström den 10 augusti om detta i en debattartikel. I övrigt har det varit tyst, vad jag sett.Även Kjell Alinge och Eldorado hänger tydligen i luften, vilket gör mig riktigt bekymrad!
På Newsmill.se är det lite mer fart - här är länkar till tre inlägg med tillhörande kommentarer i frågan:
20 augusti - 28 augusti - 3 september
Frågan kvarstår alltså - vad kommer att hända? Det är årsskiftet vi talar om, alltså "tämligen strax".
Besked borde därmed komma från ansvarigt håll - tämligen strax - hoppas jag...
--S.
måndag 8 oktober 2012
Musikaliska tvillingsjälar?
Ibland hör man en låt som påminner om en annan - inte alls ovanligt egentligen, men hur ofta testar man egentligen likheten. Ofta är det bara små fraktioner av en låt som får en annan att poppa upp i associationsmedvetandet.
Jag hörde idag den relativt unga finska dragspelaren Johanna Juhola på radion med sin låt "Matkailu Avartaa" (från skivan "Fantasiatango" från 2010), vilket ska betyda "resor vidgar" - enligt Google Translate... och visst är det resans känsla av flöde och framåtrörelse man upplever - under stundom utsträckt och ibland tricksigt intrikat, men den övergripande känslan för mig förblev födet:
...och det fick mig att tänka på en resa jag gjorde 2005 till Azorerna. När jag kom hem därifrån med en massa bilder och videomaterial, var det en självklarhet att göra en överambitiös powerpointpresentation till trädgårdssällskapet i Tyresö där jag då var aktiv, och jag letade musik och letade musik, och fann så till sist den ultimata låten i "As Ilhas Dos Açores" (från skivan "Existir" från 2004) med den portugisiska gruppen Madredeus.
Visst förenar dragspelet i båda styckena, men så enkelt är det ändå inte - det är något mer...
Varje gång jag hör denna låt numera får jag en klump i halsen, och ser för mitt inre öga den videosekvens jag ljudsatte då jag filmade genom fönstret när vårt plan lyfte från flygplatsen vid Ponta Delgada på huvudön São Miguel - här är flödet än mer utdraget och svävande:
- Johanna Juholas officiella hemsida
- Madredeus officiella hemsida
--S.
Jag hörde idag den relativt unga finska dragspelaren Johanna Juhola på radion med sin låt "Matkailu Avartaa" (från skivan "Fantasiatango" från 2010), vilket ska betyda "resor vidgar" - enligt Google Translate... och visst är det resans känsla av flöde och framåtrörelse man upplever - under stundom utsträckt och ibland tricksigt intrikat, men den övergripande känslan för mig förblev födet:
...och det fick mig att tänka på en resa jag gjorde 2005 till Azorerna. När jag kom hem därifrån med en massa bilder och videomaterial, var det en självklarhet att göra en överambitiös powerpointpresentation till trädgårdssällskapet i Tyresö där jag då var aktiv, och jag letade musik och letade musik, och fann så till sist den ultimata låten i "As Ilhas Dos Açores" (från skivan "Existir" från 2004) med den portugisiska gruppen Madredeus.
Visst förenar dragspelet i båda styckena, men så enkelt är det ändå inte - det är något mer...
Varje gång jag hör denna låt numera får jag en klump i halsen, och ser för mitt inre öga den videosekvens jag ljudsatte då jag filmade genom fönstret när vårt plan lyfte från flygplatsen vid Ponta Delgada på huvudön São Miguel - här är flödet än mer utdraget och svävande:
- Johanna Juholas officiella hemsida
- Madredeus officiella hemsida
--S.
lördag 6 oktober 2012
Rock 'n Roll - Georghe Zamfir...
"Än är det liv i gubben..."
Rumänske Zamfir, som många älskar att hata...
Visst har han gjort en hel del tillrättalagd smäktande smörja, men hans skicklighet kan ingen förneka, och visst kan man bli på gott humör när man ser honom i "rätt sällskap" - hav kul:
Lite stökigt här och var kanske, men vad tusan - det är ju party!
Hade ni stått ut en hel konsert med dessa galningar!?!
--S.
Rumänske Zamfir, som många älskar att hata...
Visst har han gjort en hel del tillrättalagd smäktande smörja, men hans skicklighet kan ingen förneka, och visst kan man bli på gott humör när man ser honom i "rätt sällskap" - hav kul:
Lite stökigt här och var kanske, men vad tusan - det är ju party!
Hade ni stått ut en hel konsert med dessa galningar!?!
--S.
fredag 28 september 2012
Internetradio: Afrika
Av "tekniska" skäl är detta ett inlägg som läggs ut nu, men kommer att fyllas på längre fram i tiden, och då bli länkat till från Innehållsförteckningen...
--S.
--S.
torsdag 27 september 2012
Spanienresultat: El Cabrero & Miguel de Tena
 |
| Torrequebrada erbjuder kuperad och slingrig vandring. |
Efter några dagar i Benalmadena-området, närmare bestämt i Torrequebrada, fick jag för mig att ta en promenad för att verkligen bekanta mig med omgivningen. Det blev ett test i envishet, en egenskap jag tack och lov besitter ett visst mått av, eftersom uppförsbackarna aldrig verkade vilja upphöra och temperaturen större delen av dagen var väl över 30 grader.
 |
| Vägen som visade sig vara JÄRN-väg! |
Vad som såg ut som en korsande väg på kartan var i verkligheten järnvägen, som "korsade" 15 meter under den väg jag tänkt vika av från.
 |
| En av de sötaste rondellerna på vandringen. |
 |
| DEN sötaste rondellen på vandringen. |
På vandringen dök det upp affischer på kommande konserter och andra evenemang - precis vad jag var ute efter, och ett av mina delstopp på vandringen blev senare det allmänna biblioteket i Benalmadena, som ligger vackert inbäddat i grönska från "duvparken" (Parque de la Paloma)". Där fick jag sedan tag i ett väldigt ambitiöst augusti-program för Auditorio Municipal Benalmádena. Produktionsbolaget bakom heter Creativa Producciones - program hittar ni på deras hemsida!
 |
| Konsten att få en kall öl ännu kallare - ha alltid en tjockbottnad sejdel i frysen! |
Eftersom jag och vår hund befinner oss på samma nivå i förståelse av det spanska språket hade jag först inte fattat att det var en dubbelkonsert. När jag efter en och en halv timme nöjt reste mig upp för att gå satt de flesta kvar. Jag gick småfunderande till bordet med CD-skivor - köpte de två som fanns till salu, och gick sedan till baren för att beställa en öl, men fick istället ett surt vitt vin eftersom ölpumpen lagt av - och plötsligt, innan jag hinner klaga, presenteras nästa sångare, som var den jag hela tiden trott att jag precis lyssnat på....
---
Men vilka var då artisterna? Jo, affischnamnet var "El Cabrero", och i mindre stil stod ett antal andra namn, men den som inledde konserten var Miguel de Tena - mannen nedan:
 |
| Miguel de Tena med Formel 1-gitarristen Antonio Patrocinio. |
Det är svårt med många av YouTube-klippen - de fångar sällan live-känslans intensitet där på plats, men ovanstående klipp är tillräckligt nära. En sak som gjorde stort intryck på mig under Miguels framträdande var hans ackompanjerande gitarrist - Antonio Patrocinio. I ovanstående klipp är det en komp-etent, men annan, gitarrist.
Nedan däremot är Antonio med - i ett klipp som är över en timme - från en festival i Puerta de Alcudia 2011. Tyvärr är ljudet lite för komprimerat och skorrigt. Han var perfekt mickad i Benalmadena och hade en tydlighet och pregnans i sitt spel som var extremt njutbart. Tyvärr framgår inte hans spel lika fint nedan, men för den som har en timme över följer här sålunda en hel, inte oäven, konsert...:
För den som vill höra lite följsam gitarr-action - scrolla fram till exakt 42 minuter in i konserten.
 |
| El Cabrero & Rafael Rodriguez |
Artist numer två, som visade sig vara huvudakten, var en 68-årig get-herde med svart cowboyhatt, och med ett tröttare uttryck, kompad av en gitarrist som saknade Antonios fingerfärdighet... Vad kunde det bli av det? Ja, när känslan av en viss kvalitetssänkning "lagt sig", faktiskt något riktigt intressant. Uppenbart var att han var mycket folkkär, och uppenbart var också att han var mycket slagfärdig, och gav publiken svar på tal på ett sätt som uppskattades med jubel och skratt.
El Cabrero har varit med länge, och ger ett mycket "äkta" och genuint intryck - han ser ut som om han precis dammat av sig den spanska stäppens pulver...Iklädd sin svarta cowboyhatt och med 3 veckors skäggstubb tar han scenen i besittning, och ger oss ytterligare nästan en och en halv timmes väderbiten läderhuds-flamenco tillsammans med gitarristen Rafael Rodriguez.
Vi ska se honom i ett av de få videoklipp med någorlunda kvalité som existerar med honom på YouTube. Här ackompanjeras han av de av de stora gitarrmästarna - Paco del Gastor:
Den som vill se och höra honom med samma låt med med "rätt gitarrist" - Rafael Rodriguez, samma som på min konsert - kan kolla här! Ljudkvaliteten är sämre och tyvärr undrar jag om han inte har taskig medhörning, för ibland får åtminstone jag känslan att han driver iväg uppåt med intonationen...---
...Och nu återkommer jag så till frågan om kopplingen mellan flamencon och quawwali-musiken.
När vi var hemma i Sverige igen kom jag plötsligt på att jag hade en skiva med tidigare nämnde Miguel Poveda, flamenco-kollegan Duquende och den pakistanske sångaren Faiz Ali Faiz - dubbel-cd:n "Quawwali Flamenco" från 2006!
Flera exempel på samarbetet från den skivan går att se på YouTube!
Här följer ett av Nusrat Fateh Ali Khans gamla paradnumer - "Alla Huu". Inleder gör flamencogitarristen Chicuelo. Sedan hör vi i tur och ordning Faiz Ali Faiz (plus två av hans medsångare), Miguel Poveda, Faiz Ali Faiz igen och sedan Duquende:
Och så dessa underbara YouTube-kommentarer!
Glöm inte att läsa dem när ni ser och hör något ni gillar - det kan ge en extra dimension till det ni just tagit del av. Här är en tillhörande ovanstående klipp - en bekräftelse på ingivelsen under min andalusiska konsert, eller?
"Let us not forget that Flamenco originated from Andalusia, Spain. The place that produced the greatest of all Sufi philosopher i.e. Ibn Arabi. His theory of "Wahdatul Wajood" is the core of all Sufi songs in South Asia, especially Qawwalies. So this fusion is basically the reunion of two lost brothers. Wahdatul Wajood or the theory of one true existence (and the rest mere creations) tell us there can be only one true love i.e. that of God. The rest is just lust."
Jag vill till sist ge Antonio Patrocinio en chans till att komma till tals med sin gitarr - lite bättre ljud, även om det är mycket eko:
 |
| Så här ska en flamenco-stol se ut har jag lärt mig... |
- Miguel De Tena på spanska sajten DeFlamenco
- El Cabrero - officiell hemsida
- Faiz Ali Faiz på Wikipedia
- Miguel Poveda - officiell hemsida & spanska Wikipedia
- Duquende på Myspace & spanska Wikipedia
- Rizwan-Muazzam Quawwali - officiell hemsida
---
Vi hörs...
--Stefan
(Alla Spanien-bilder är tagna av undertecknad)
tisdag 25 september 2012
Singer / songwriter 6: Jimmy Webb
Jimmy Webb - född 1946
I 20 hyllmeter lp-skivor kan det mesta dölja sig, och häromdagen, när jag åter börjat fajtas med sorteradet av denna hög, dök det upp en platta med en amerikansk singer/songwriter vid namn P. F. Sloan... "- Jaha, och...?", tänker säkerligen i princip 100% av de som läser detta, men för mig var det en riktig aha-upplevelse. Jag hade nämligen köpt en skiva med Jimmy Webb - "El Mirage" - för 30-talet år sedan, där en av låtarna var betitlad "P. F. Sloan" - "- Han finns alltså på riktigt..!" tänkte jag med ögonblicklig pirrande nyfikenhet.
Genast sökte jag upp honom på nätet, bara för att bli lite besviken, men glädjen över att känna att jag förstår en liten detalj mer om en av mina favorit-singer/songwriters från 70- och 80-talen gjorde mig ändå nöjd med upptäckten.
Här är sången med Jimmy Webb som satt sig tillrätta i mitt medvetande sedan 30 år:
Jimmy Webb är en av alla dessa låtskrivare som aldrig riktigt slagit igenom - åtminstone inte i Europa. Hans sångarkarriär har varit lång och relativt sparsmakad - 12 skivor i eget namn från 1968 till idag. Den senaste kom 2010. Han är egentligen känd, men mest som låtskrivare (i den mån låtskrivare blir "kända"), och respekterad främst bland etablerade artister i USA som en del av det amerikanska låtskrivaretablissemanget.
En av hans mest kända låtar är "Up, Up and Away" som blev en hit för gruppen The 5th Dimension redan 1966:
Han har skrivit låtar åt artister som Thelma Houston, The Supremes, Richard Harris, Johnny Maestro, Frank Sinatra, Elvis Presley, Isaac Hayes, Art Garfunkel, Amy Grant, America, Linda Ronstadt, R.E.M., Michael Feinstein och Carly Simon.
För min del är han dock mest känd som låtskrivare till Glen Campbell, med titlar som "By The Time I Get To Phoenix", "Wichita Lineman" och "Galveston". Det roliga är att han som fjortonåring köpte sin första skiva - "Turn Around, Look at Me" - med just Glen Campbell...
Här är exempelvis "Galveston" - originalvideon, brusig och rumphuggen, både vid start och slut, men den har en så speciell atmosfär - tycker jag:
Ännu ett exempel - "Wichita Lineman":
Skulle inte detta inlägg handla om Jimmy Webb? Jo visst, men han är tyvärr så mycket låtskrivare och så lite framförare av alstren i allmänhetens öron.
Därför tvingar jag på er den tredje av Glens största hits genom Jimmy Webbs kreativa penna - "By The Time I Get To Phoenix":
Så har Jimmy själv något att sätta emot då?
Döm själva:
En annan av Glen Campbells hittar var "Highwayman", men nu fortsätter vi låta Jimmy Webb själv framföra sina verk - här i en amerikansk, lite pratig, countryshow.
Vill ni slippa babblet hoppar ni till 1.30 in i klippet, som har en efterföljande intervju med honom:
På skivan "El Mirage" finns den i mitt tycke skönaste versionen med full orkester och en lite mer "svindlande" känsla - den finns förstås med i Internetradion.
Jag tänker avsluta med min favoritlåt med honom - "The Moon Is a Harsh Mistress". Denna låt har spelats in av artister som, ja, förutom Glen Campbell, förstås, Joe Cocker, Linda Ronstadt och Judy Collins, och inte minst Radka Toneff, kompad av vår egen Sverige-importerade Jimmy Webb - Steve Dobrogosz (vars version förstås ligger i Internetradion)!
Två versioner till ligger i radion, och först ska vi höra maestron själv, och sedan en underbar instrumentalversion med jazzgitarristen Pat Metheny och bassisten Chalie Haden:
Tack till den som hängt med ända till "slutet"!
- en mycket uttömmande biografi på engelskspråkiga Wikipedia.
- Officiell hemsida
--S.
I 20 hyllmeter lp-skivor kan det mesta dölja sig, och häromdagen, när jag åter börjat fajtas med sorteradet av denna hög, dök det upp en platta med en amerikansk singer/songwriter vid namn P. F. Sloan... "- Jaha, och...?", tänker säkerligen i princip 100% av de som läser detta, men för mig var det en riktig aha-upplevelse. Jag hade nämligen köpt en skiva med Jimmy Webb - "El Mirage" - för 30-talet år sedan, där en av låtarna var betitlad "P. F. Sloan" - "- Han finns alltså på riktigt..!" tänkte jag med ögonblicklig pirrande nyfikenhet.
Genast sökte jag upp honom på nätet, bara för att bli lite besviken, men glädjen över att känna att jag förstår en liten detalj mer om en av mina favorit-singer/songwriters från 70- och 80-talen gjorde mig ändå nöjd med upptäckten.
Här är sången med Jimmy Webb som satt sig tillrätta i mitt medvetande sedan 30 år:
Jimmy Webb är en av alla dessa låtskrivare som aldrig riktigt slagit igenom - åtminstone inte i Europa. Hans sångarkarriär har varit lång och relativt sparsmakad - 12 skivor i eget namn från 1968 till idag. Den senaste kom 2010. Han är egentligen känd, men mest som låtskrivare (i den mån låtskrivare blir "kända"), och respekterad främst bland etablerade artister i USA som en del av det amerikanska låtskrivaretablissemanget.
En av hans mest kända låtar är "Up, Up and Away" som blev en hit för gruppen The 5th Dimension redan 1966:
Han har skrivit låtar åt artister som Thelma Houston, The Supremes, Richard Harris, Johnny Maestro, Frank Sinatra, Elvis Presley, Isaac Hayes, Art Garfunkel, Amy Grant, America, Linda Ronstadt, R.E.M., Michael Feinstein och Carly Simon.
För min del är han dock mest känd som låtskrivare till Glen Campbell, med titlar som "By The Time I Get To Phoenix", "Wichita Lineman" och "Galveston". Det roliga är att han som fjortonåring köpte sin första skiva - "Turn Around, Look at Me" - med just Glen Campbell...
Här är exempelvis "Galveston" - originalvideon, brusig och rumphuggen, både vid start och slut, men den har en så speciell atmosfär - tycker jag:
Ännu ett exempel - "Wichita Lineman":
Skulle inte detta inlägg handla om Jimmy Webb? Jo visst, men han är tyvärr så mycket låtskrivare och så lite framförare av alstren i allmänhetens öron.
Därför tvingar jag på er den tredje av Glens största hits genom Jimmy Webbs kreativa penna - "By The Time I Get To Phoenix":
Så har Jimmy själv något att sätta emot då?
Döm själva:
En annan av Glen Campbells hittar var "Highwayman", men nu fortsätter vi låta Jimmy Webb själv framföra sina verk - här i en amerikansk, lite pratig, countryshow.
Vill ni slippa babblet hoppar ni till 1.30 in i klippet, som har en efterföljande intervju med honom:
På skivan "El Mirage" finns den i mitt tycke skönaste versionen med full orkester och en lite mer "svindlande" känsla - den finns förstås med i Internetradion.
Jag tänker avsluta med min favoritlåt med honom - "The Moon Is a Harsh Mistress". Denna låt har spelats in av artister som, ja, förutom Glen Campbell, förstås, Joe Cocker, Linda Ronstadt och Judy Collins, och inte minst Radka Toneff, kompad av vår egen Sverige-importerade Jimmy Webb - Steve Dobrogosz (vars version förstås ligger i Internetradion)!
Två versioner till ligger i radion, och först ska vi höra maestron själv, och sedan en underbar instrumentalversion med jazzgitarristen Pat Metheny och bassisten Chalie Haden:
Tack till den som hängt med ända till "slutet"!
- en mycket uttömmande biografi på engelskspråkiga Wikipedia.
- Officiell hemsida
--S.
söndag 9 september 2012
Heartworn Highways på SVT!
Så har det äntligen skett...
- Vaddå?
- Jo, min absoluta favorit-singer/songwriter Larry Jon Wilson har haft sin svenska TV-debut - ett par år efter sin död!
Tillsammans med ett vildvuxet gäng andra singer/songwriters i början av sina karriärer från 70-talets mitt dyker han upp i den lite märkliga dokumentären "Heartworn Highways".
Filmen har egentligen ingen handling eller dramaturgi, utan känns mer som en samanställning av en dokumentärfilmares (och knappt det) hopsamlande av en del roliga och minnesvärda sekvenser. Filmen har nått kultstatus bland singer/songwriter-konnässörer, och för mig, kanske mest för att det länge var det enda filmade material som gick att få tag i med just Larry Jon innan YouTube. Han var värd i en minidokumentärserie som hette "Georgia Backroads" som spelades in någongång i mitten av 2000-talet, men den är av mindre musikaliskt intresse.
SVT2 har nu tydligen hittat denna dokumentär som spelades in redan 1975, och sände den första gången igår, och nu idag för en stund sedan kl. 16.00 - jag sprang på min granne som upprymt berättade vad han just sett - och, den repriseras en gång till den 11/9 kl. 23.30!
Missa inte - förhoppningsvis skapar den nyfikenhet på de artister som dyker upp där - de flesta av dem lever fortfarande, LJW, Gamble Rogers och Townes Van Zandt undantagna, och för en tillvaro ofta långt från de stora scenljusen. SVT snuddar här vid en tradition som många skulle kalla country eller americana, och det stämmer väl för vissa av inslagen, men för mig som "levt" vissa av dessa artister är det något mycket mer och stort - den närmaste och ärligaste formen av musikaliskt förmedlad medmänsklighet jag känner. För mig är de "de riktiga singer/songwriterna" - hoppas att fler kan hitta till denna absoluta elit!
Ta exempelvis inslaget med Townes Van Zandt när han framför sin "Waitin' 'Round To Die" med en av dem han sjunger om, den svarte gamle smeden, närvarande, och den otroliga värme som förmedlas i det ögonblicket:
Det var ett tag sedan jag såg den själv, men jag tror att det är David Allan Coe man hör i slutet av klippet.
Och ta Larry Jon Wilson, som skaffade sin första gitarr efter att han fyllt 30, och som kommer in i studion med en så sanslöst avslappnad och självklar musikalisk framtoning att man kan tro att han fötts med gitarren i näven..:
Detta är en del av den kärna jag utgått ifrån och haft som måttstock när jag letat efter andra förmågor i samma tradition, och det har inte varit en enkel jakt. De mest värdefulla av dessa artister jag funnit har i princip aldrig spelats i svensk radio - inte ens i specialprogram som SR:s P2:s "Felicia", som ändå har visberättande och trubadurer som fokus.
Missa nu inte reprisen på tisdag kl. 23.00 i TV2 - eller gå in på SVT Play fr o m imorgon då en fullängdsversion av filmen ska läggas ut!
- Länk till förra gången jag nämnde Heartworn Highways.
-- Stefan - som önskar att han redan presenterat alla sina favvisar i singer/songwriter-facket, men framtiden får visa när den tiden dyker upp.
- Vaddå?
- Jo, min absoluta favorit-singer/songwriter Larry Jon Wilson har haft sin svenska TV-debut - ett par år efter sin död!
Tillsammans med ett vildvuxet gäng andra singer/songwriters i början av sina karriärer från 70-talets mitt dyker han upp i den lite märkliga dokumentären "Heartworn Highways".
Filmen har egentligen ingen handling eller dramaturgi, utan känns mer som en samanställning av en dokumentärfilmares (och knappt det) hopsamlande av en del roliga och minnesvärda sekvenser. Filmen har nått kultstatus bland singer/songwriter-konnässörer, och för mig, kanske mest för att det länge var det enda filmade material som gick att få tag i med just Larry Jon innan YouTube. Han var värd i en minidokumentärserie som hette "Georgia Backroads" som spelades in någongång i mitten av 2000-talet, men den är av mindre musikaliskt intresse.SVT2 har nu tydligen hittat denna dokumentär som spelades in redan 1975, och sände den första gången igår, och nu idag för en stund sedan kl. 16.00 - jag sprang på min granne som upprymt berättade vad han just sett - och, den repriseras en gång till den 11/9 kl. 23.30!
Missa inte - förhoppningsvis skapar den nyfikenhet på de artister som dyker upp där - de flesta av dem lever fortfarande, LJW, Gamble Rogers och Townes Van Zandt undantagna, och för en tillvaro ofta långt från de stora scenljusen. SVT snuddar här vid en tradition som många skulle kalla country eller americana, och det stämmer väl för vissa av inslagen, men för mig som "levt" vissa av dessa artister är det något mycket mer och stort - den närmaste och ärligaste formen av musikaliskt förmedlad medmänsklighet jag känner. För mig är de "de riktiga singer/songwriterna" - hoppas att fler kan hitta till denna absoluta elit!
Ta exempelvis inslaget med Townes Van Zandt när han framför sin "Waitin' 'Round To Die" med en av dem han sjunger om, den svarte gamle smeden, närvarande, och den otroliga värme som förmedlas i det ögonblicket:
Det var ett tag sedan jag såg den själv, men jag tror att det är David Allan Coe man hör i slutet av klippet.
Och ta Larry Jon Wilson, som skaffade sin första gitarr efter att han fyllt 30, och som kommer in i studion med en så sanslöst avslappnad och självklar musikalisk framtoning att man kan tro att han fötts med gitarren i näven..:
Detta är en del av den kärna jag utgått ifrån och haft som måttstock när jag letat efter andra förmågor i samma tradition, och det har inte varit en enkel jakt. De mest värdefulla av dessa artister jag funnit har i princip aldrig spelats i svensk radio - inte ens i specialprogram som SR:s P2:s "Felicia", som ändå har visberättande och trubadurer som fokus.
Missa nu inte reprisen på tisdag kl. 23.00 i TV2 - eller gå in på SVT Play fr o m imorgon då en fullängdsversion av filmen ska läggas ut!
- Länk till förra gången jag nämnde Heartworn Highways.
-- Stefan - som önskar att han redan presenterat alla sina favvisar i singer/songwriter-facket, men framtiden får visa när den tiden dyker upp.
lördag 18 augusti 2012
Åter på väg till Spanien!
Hola!
Åter på väg till andalusiska trakter! Jag sitter på GoByBus (som sympatiskt nog bjussar på trådöst bredband) efter att ha lämnat hunden hos min mamma i Ludvika, och nu alltså på väg tillbaks till Stockholm. Åker från Arlanda i eftermiddag. Denna gång ska jag verkligen försöka uppleva den sydspanska musiken på plats vilken vi inte "hann med" förra gången...
Jag blev påmind om den häromveckan när jag lyssnade på Sveriges Radios p2:s sommarserie "Duellen" - en musikalisk associationslek med två inbjudna musikpersonligheter mitt i Sveriges Radios allra heligaste hjärta - grammofonarkivet. En kul idé, som bygger på att den ene av gästerna spelar ett valfritt spår ur grammofonarkivets gömmor, den andre lyssnar och svarar med en mer eller (helst) mindre långsökt association...
Denna gång var det Sara Riedel som kombatterade med Ane Brun. De spelade detta spår ur en Almodovar-film med Miguel Poveda - A Ciega:
En uttrycksfull artist värd att bekanta sig med, eller hur...?!
En liten brasklapp angående Miguel Povedas "sydspanskhet" - han är född i Barcelona såg jag nyss - inte syd-sydspanskt direkt, men stilen är väl ändå sydspanskt dramatisk... eller? Någon som eventuellt besitter en mer initierad kunskap om spansk musik får gärna kommentera!
Jag önskar alla en skön avslutning på sommaren - det tänker vi ha!
--S.
Åter på väg till andalusiska trakter! Jag sitter på GoByBus (som sympatiskt nog bjussar på trådöst bredband) efter att ha lämnat hunden hos min mamma i Ludvika, och nu alltså på väg tillbaks till Stockholm. Åker från Arlanda i eftermiddag. Denna gång ska jag verkligen försöka uppleva den sydspanska musiken på plats vilken vi inte "hann med" förra gången...
Jag blev påmind om den häromveckan när jag lyssnade på Sveriges Radios p2:s sommarserie "Duellen" - en musikalisk associationslek med två inbjudna musikpersonligheter mitt i Sveriges Radios allra heligaste hjärta - grammofonarkivet. En kul idé, som bygger på att den ene av gästerna spelar ett valfritt spår ur grammofonarkivets gömmor, den andre lyssnar och svarar med en mer eller (helst) mindre långsökt association...
Denna gång var det Sara Riedel som kombatterade med Ane Brun. De spelade detta spår ur en Almodovar-film med Miguel Poveda - A Ciega:
En uttrycksfull artist värd att bekanta sig med, eller hur...?!
En liten brasklapp angående Miguel Povedas "sydspanskhet" - han är född i Barcelona såg jag nyss - inte syd-sydspanskt direkt, men stilen är väl ändå sydspanskt dramatisk... eller? Någon som eventuellt besitter en mer initierad kunskap om spansk musik får gärna kommentera!
Jag önskar alla en skön avslutning på sommaren - det tänker vi ha!
--S.
tisdag 14 augusti 2012
Baba Samba - uppföljning
Tyvärr har jag inga trevliga nyheter angående Baba Samba efter att jag talat med mina guineanska vänner:
Tydligen ska han ha brutit mot ett fyraårigt kontrakt han undertecknat med ett skivbolag. Detta har lett till domstolsbeslut att Baba är låst i fyra år. Han får under denna period inte göra några nya inspelningar, och sannolikt inte heller göra några konsertframträdanden eller turnéer...
Bland mina vänner spekulerades det kring om han förstått hur hårt bunden han varit av kontraktet eller om han brutit det ändå. Han hade tydligen lockats att göra nya inspelningar med någon annan producent. Oavsett hur det ligger till är det synd på en så talangfull ung artist - fyra år är lång tid i hans ålder. Han befinner sig vad de visste nu i Guinea.
Dyker jag på några andra uppgifter om honom återkommer jag förstås i ämnet.
--Stefan
Tydligen ska han ha brutit mot ett fyraårigt kontrakt han undertecknat med ett skivbolag. Detta har lett till domstolsbeslut att Baba är låst i fyra år. Han får under denna period inte göra några nya inspelningar, och sannolikt inte heller göra några konsertframträdanden eller turnéer...Bland mina vänner spekulerades det kring om han förstått hur hårt bunden han varit av kontraktet eller om han brutit det ändå. Han hade tydligen lockats att göra nya inspelningar med någon annan producent. Oavsett hur det ligger till är det synd på en så talangfull ung artist - fyra år är lång tid i hans ålder. Han befinner sig vad de visste nu i Guinea.
Dyker jag på några andra uppgifter om honom återkommer jag förstås i ämnet.
--Stefan
fredag 10 augusti 2012
Dagens Afrikanska Artist: 108 - Baba Samba
Dagens Afrikanska Artist - 108 - Baba Samba (Guinea)
Ska man våga sig på en afrikansk artist till...? Det var onekligen ett tag sedan... Jag fick sådan inspiration av denne sångare att jag bara måste; vi gör ett hopp från Egypten, där vi abrupt avbröt "Dagens Afrikanska Artist"-svepet för 2 år sedan, till Guinea!
Här har vi en ny artist, på flera sätt - dels är han ny för mig, dels är han endast i 25-årsåldern, men han har en stor, stor röst som överraskade mig ordentligt. Jag tyckte helt enkelt inte att rösten passade till den spensliga uppenbarelsen i följande videoklipp. På sätt och vis gav han mig samma upplevelse som när jag för första gången hörde det unga svenska bluesfenomenet Svante Sjöblom.
Bara baserat på hans röstliga resurser skulle jag vilja spå honom en lysande framtid, eller vad säger ni:
Det har varit ovanligt med afrikanska reggae-artister i min afrikanska odyssé, men här har vi en som jag gärna hör och ser mer av, och varför inte - om någon svensk konsertarrangör ser detta - ta hit honom till Sverige!?! Kom ihåg var ni hörde honom först ;-)!
Det finns väldigt lite info om honom på nätet, men som tur är har jag ett par guineanska vänner som jag ska pumpa på upplysningar..
Tills dess - här kommer ytterligare en låt med Baba Samba:
Trevlig fortsättning på sommaren!
--S.
Ska man våga sig på en afrikansk artist till...? Det var onekligen ett tag sedan... Jag fick sådan inspiration av denne sångare att jag bara måste; vi gör ett hopp från Egypten, där vi abrupt avbröt "Dagens Afrikanska Artist"-svepet för 2 år sedan, till Guinea!
Här har vi en ny artist, på flera sätt - dels är han ny för mig, dels är han endast i 25-årsåldern, men han har en stor, stor röst som överraskade mig ordentligt. Jag tyckte helt enkelt inte att rösten passade till den spensliga uppenbarelsen i följande videoklipp. På sätt och vis gav han mig samma upplevelse som när jag för första gången hörde det unga svenska bluesfenomenet Svante Sjöblom.
Bara baserat på hans röstliga resurser skulle jag vilja spå honom en lysande framtid, eller vad säger ni:
Det har varit ovanligt med afrikanska reggae-artister i min afrikanska odyssé, men här har vi en som jag gärna hör och ser mer av, och varför inte - om någon svensk konsertarrangör ser detta - ta hit honom till Sverige!?! Kom ihåg var ni hörde honom först ;-)!
Det finns väldigt lite info om honom på nätet, men som tur är har jag ett par guineanska vänner som jag ska pumpa på upplysningar..
Tills dess - här kommer ytterligare en låt med Baba Samba:
Trevlig fortsättning på sommaren!
--S.
lördag 16 juni 2012
No comments - Kenny White
Ett vittnesmål från musikindustrin genom singer/songwritern Kenny Whites ögon och ironiskt humoristiska strupe!
Ett klipp som talar för sig själv:
--S.
Ett klipp som talar för sig själv:
--S.
måndag 14 maj 2012
Baby Gramps - ännu ett unikum!
Vi är tillbaks från Andalusien, från en vistelse som gav mersmak, och är nästan 2000 foton rikare (och ungefär lika mycket slantar upphöjt i tio fattigare).
Jag började lyssna på en skiva idag som heter "Rogues Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys" från 2006 - en mastig dubbel-CD med hela 43 låtar och en massa intressanta artister - men jag hann inte längre än till första sången innan jag var tvungen att stanna upp...
Visst är det underbart, när man tror att man hört "allt"..., när man sång efter sång, artist efter artist tänker "- Mjae, det där var väl ok, det var väl bra...", eller t o m "...mmmm, det där var riktigt intressant..." men för det mesta "- Ok... det där har jag ju hört förr; det påminner om.... vad var det för låt...? eller vad hette han....?", att då få springa på något fullständigt oväntat...
Visst har säkert många som läser denna blogg redan sett gatumusiker som åthävar sig på alla möjliga sätt, och säkert har ni även hört strupsång, kanske t o m från flera kontinenter, men kanske inte dessa båda företeelser tillsammmans!?
Jag är lycklig!
Den här mannen bara "är" som han "är".... - Baby Gramps - först ser vi honom som man kanske helst borde uppleva honom - som gatumusiker:
Här är han på besök hos David Letterman och framför just den låt som inleder "Rogue's Gallery"-samlingen - "Cape Cod Girls":
- Officiell hemsida
Kul att vara tillbaks - på sätt och vis!
--S.
Ps - med "Ännu ett unikum" syftade jag förstås på Malcolm Holcombe! Ds.
Jag började lyssna på en skiva idag som heter "Rogues Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys" från 2006 - en mastig dubbel-CD med hela 43 låtar och en massa intressanta artister - men jag hann inte längre än till första sången innan jag var tvungen att stanna upp...Visst är det underbart, när man tror att man hört "allt"..., när man sång efter sång, artist efter artist tänker "- Mjae, det där var väl ok, det var väl bra...", eller t o m "...mmmm, det där var riktigt intressant..." men för det mesta "- Ok... det där har jag ju hört förr; det påminner om.... vad var det för låt...? eller vad hette han....?", att då få springa på något fullständigt oväntat...
Visst har säkert många som läser denna blogg redan sett gatumusiker som åthävar sig på alla möjliga sätt, och säkert har ni även hört strupsång, kanske t o m från flera kontinenter, men kanske inte dessa båda företeelser tillsammmans!?
Jag är lycklig!
Den här mannen bara "är" som han "är".... - Baby Gramps - först ser vi honom som man kanske helst borde uppleva honom - som gatumusiker:
Här är han på besök hos David Letterman och framför just den låt som inleder "Rogue's Gallery"-samlingen - "Cape Cod Girls":
- Officiell hemsida
Kul att vara tillbaks - på sätt och vis!
--S.
Ps - med "Ännu ett unikum" syftade jag förstås på Malcolm Holcombe! Ds.
tisdag 24 april 2012
Hej och på återhörande genom Jesse Winchester
Förra året var ett förhållandevis gott singer/songwriter-år för mig, vilket jag ska återkomma till i maj, men först ska vi åka två veckor till Malaga - åter 10 maj - för lite avkoppling.
Jag har alltför ofta sett mina favoriter inom singer/songwriter-facket gå och dö innan de fått, i mina ögon, tillräcklig uppmärksamhet för den innerlighet de förmedlar i ofta extremt avskalad musikdräkt. En herre som har denna förmåga, som fortfarande är vid liv, men som 2011 drabbades av cancer och tvingats opereras men nu verkar vara på väg att återhämta sig, är Jesse Winchester.
Jag vill låta honom dela med sig av sin värme under den tid vi är bortresta. Jag hoppas våren hunnit komma på allvar när vi är tillbaks, men i brist på vädervärme kommer här en av de få i världen som knäcker sina medmusikanter på scenen med mänsklig sådan - med bara lite mer än en viskning....
Jesse Winchester med "Sham-A-Ling-Dong-Ding":
--S.
Jag har alltför ofta sett mina favoriter inom singer/songwriter-facket gå och dö innan de fått, i mina ögon, tillräcklig uppmärksamhet för den innerlighet de förmedlar i ofta extremt avskalad musikdräkt. En herre som har denna förmåga, som fortfarande är vid liv, men som 2011 drabbades av cancer och tvingats opereras men nu verkar vara på väg att återhämta sig, är Jesse Winchester.
Jag vill låta honom dela med sig av sin värme under den tid vi är bortresta. Jag hoppas våren hunnit komma på allvar när vi är tillbaks, men i brist på vädervärme kommer här en av de få i världen som knäcker sina medmusikanter på scenen med mänsklig sådan - med bara lite mer än en viskning....
Jesse Winchester med "Sham-A-Ling-Dong-Ding":
--S.
lördag 14 april 2012
Jimmie Åkesson, Jimmie Åkesson, Jimmie Åkesson...
Åt nyss en sen, mycket sen, frukost, slog på radion och fick mig till livs Ekots lördagsintervju med Jimmie Åkesson..... Ja.... frukosten var god....
Problemet med Jimmie & Co är så enkelt - man löser inte "massinvandringsproblematiken" med fler regler, begränsningar eller hårdare tag - man löser problemen med att se dem som möjligheter - med nyfikenhet - som man bemöter blir man bemött...
Jag minns en äldre kongolesisk vikarie på min förra arbetsplats, stor och klumpig med förskrämd blick. Första dagen på hans vikariat, efter halva dagen, ställde jag en fråga, och fick till svar "- Kongo". Han talade inte svenska och jag talade inte franska, men att se hur han strålade upp som en sol när jag sa "- Papa Wemba" och gav honom tummen upp var obetalbart... Så enkelt...
Jag ska ta och skölja bort intervjun med att lyssna på några svenska band såsom Svarta Safirer, Sousou & Maher Cissoko och Süperstar Orkestar - leve Sverige....
--S.
Problemet med Jimmie & Co är så enkelt - man löser inte "massinvandringsproblematiken" med fler regler, begränsningar eller hårdare tag - man löser problemen med att se dem som möjligheter - med nyfikenhet - som man bemöter blir man bemött...
Jag minns en äldre kongolesisk vikarie på min förra arbetsplats, stor och klumpig med förskrämd blick. Första dagen på hans vikariat, efter halva dagen, ställde jag en fråga, och fick till svar "- Kongo". Han talade inte svenska och jag talade inte franska, men att se hur han strålade upp som en sol när jag sa "- Papa Wemba" och gav honom tummen upp var obetalbart... Så enkelt...
Jag ska ta och skölja bort intervjun med att lyssna på några svenska band såsom Svarta Safirer, Sousou & Maher Cissoko och Süperstar Orkestar - leve Sverige....
--S.
fredag 13 april 2012
Folk- & Världsmusikgalan 2012 - vinnarsvep
Den 31 mars genomfördes den tredje svenska Folk- & Världsmusikgalan, men ingenstans - inte ens på Folk- & Världsmusikgalans egen hemsida - hittar jag en ljudande sammanfattning av årets vinnare - så då gör jag en själv då....
Jag besökte ju den första galan när den hölls i Stockholm för två år sedan. Sedan har den hållits i Göteborg förra året och i år i Malmö. Till varken Malmö eller Göteborg har jag haft möjlighet att ta mig, men följer förstås galan på distans med stor nyfikenhet.
Tar man en närmare titt på galans hemsida inser man att den vuxit så det knakar - kringaktiviteterna var jättelika i år - nästan som ett Womex i miniatyr - med föreläsningar, debatter och seminarier - jättespännande!
Jag antar att det är Stockholms tur nästa år (eller kanske Uppsala?), och fortsätter trenden har vi då ett solklart "main event" inom folk- och världsmusiken att se fram emot för 2013.
Nu har jag stulit prismotiveringstexterna direkt från galahemsidan:
---
"Årets Nykomling – Stormsteg
Med ilfart genom Sverige, det har varit ett hektiskt år för en nykomling som alla vill ha. Tätt samspel och intensivt driv kännetecknar musiken. Ett plus ett plus ett är inte alltid tre – ibland är det mycket mer än så. Vi säger som Carola: Fångad av ett Stormsteg!"
Från releasefesten för deras debut-CD, "Leaps and Bounds", på Stallet 16 april 2011:
---
"Årets Traditionsbärare – Björn Ståbi
Rötterna hittar man här kanske i något oväntad mylla. Men trädet växte upp och blev stort och vackert – och frukterna fantastiska! Levande, varmt, generöst nästan i övermått. En öronöppnare både på hemmaplan och utomlands."
Här ser vi Björn Ståbi tillsammans med Lisa Rydberg på Folk- & Världsmusikgalan i Göteborg 2011 framföra Trebensmarschen av Jonas Olsson tillägnad Björn på hans 50-årsdag.
Det "roliga" för min del med detta klipp är att det knyter ihop samtliga tre galorna genom att det får mig att tänka på min största upplevelse på första galan 2010, som var GUF:s (Gävleborgs ungdomsfolkband) framträdande - och detta på festen EFTER själva galan.
GUF var Jonas Olssons skapelse - en löftesrik ensemble ungdomar, eller tre kullar hann det bli, som gav mig rysningar av - ja, "framtidstillförsiktstillfredställelse"... Vad som gjorde deras energiska och sprudlande framträdande extra "magiskt" var att Jonas bara månader innan galan hade gått ur tiden 45 år gammal.
Här framför alltså Björn Ståbi och Lisa Rydberg hans "Trebensmarschen":
---
"Årets Arrangör – Malmö Folk
Man kan tycka att folkbildning låter väldigt tråkigt, men då har man inte besökt den här arrangören. Här möter man dans och musik av skilda slag. Här är en arrangör som bjuder upp året om. Folkligt, festligt, fullsatt är en kliché som stämmer väldigt väl i det här fallet."
Här har jag inga YouTube-klipp att bjussa på. Jag kan bara nämna att jag stött på organisationen under mina år med bloggen när jag jagat spännande folkmusikaliska konsterter och Sverigebesök på nätet. Är övertygad om att de är värdiga all uppmärksamhet.
- Malmö Folks hemsida
- Malmö Folk på Facebook
---
"Årets Utgåva – Siri Karlsson ”Gran Fuego”
Årets utgåva är ett album som söker sig vida bortom de gängse gärdsgårdar som kan inhägna folkmusik-Sverige. Med fulländad elegans förenas folktonernas djupa melankoli med mustig psykedelia, vänt sakrala harmonier och en alldeles samtida popkänsla. En ljuvt klingande musikdekokt där alla ingredienser känns helt självklara."
Här är ett klipp där vi får allt - en kort presentation av duon, varifrån de fått namnet, och lite ljudande klipp från CD:n "Gran Fuego":
---
"Årets Tvärspel – Västanå Teater
En scen där olika kulturer befruktar varandra. Här samsas dåtid och nutid om utrymmet. Traditioner kläs i festdräkt såväl bokstavligen som bildligt, musik, dans och berättarglädje gör livet till ett färgsprakande äventyr."
Här är mitt medvetande "blankt"; jag kan bara läsa innantill på teaterns hemsida och inse att den är så mycket mer än en vanlig teater. Teatern ligger i Sunne, Värmland, och deras konstnärlige ledare och teaterchef är Leif Stinnerbom - och då är det kanske inte någon folkmusikaliskt medveten människa som inte hajar till... Stinnerbom-släkten är ju i det närmaste en "institution"...
- Västanå Teaters hemsida
---
"Årets Grupp – Hazelius & Hedin
Det finns dom som hävdar att storleken har betydelse. Tillåt oss tvivla. Med små medel skapas här stor musik, här finns en närhet som känns ända in och en musikalisk telepati som är närmast oslagbar."
Ja, då så - det finns en rättvisa... Jag ger er samma klipp som jag lade upp för några veckor sedan - igen - magi, magi, magi...:
---
"Årets Artist – Miriam Aïda
En mångsidig artist, färgstark, egensinnig, djärv och personlig. En vinnare som vrider och vänder på det välbekanta och skapar nya perspektiv för oss alla."
Jag får erkänna att jag inte är särskilt inlyssnad på henne, men senaste CD:n, "Visans Väsen" (2011), finns på Spotify - har inte hunnit lyssna på hela, men att använda berimbau till introt på "Visa Från Utanmyra" får väl sägas vara, om inte ett djävt grepp, så åtminstoone nytt. Såtillvida verkar hon fortsätta förra plattans, "Letras Ao Brasil" (2009), svensk-brasilianska korsbefruktning. Även på denna hör man Mats Anderssons läckra gitarrarrangemang.
Inget videoklipp existerar med anknytning till senaste plattan - istället tar jag mig friheten att presentera henne i gruppen A Bossa Elétrica, där hennes man, saxofonisten Fredrik Kronkvist, också är med - övriga musiker i bandet är Måns Mernsten, keyboards & sång, Mats Andersson, gitarr, Mats Ingvarsson, bas, Ola Bothzén, slagverk, och Måns Block, trummor.
Vi hör "Skindo Le Le" från CD:n "Eletrificação!" (2004) - vassegoda:
(2010 släppte de även CD:n "Do Norte")
---
"Årets Hederspris – Ahmadu Jah
Mottagaren av årets hederspris ÄR musik. Andas musik. Äter musik. Som den naturligaste sak i världen. Med en stor portion humor och total självklarhet fångar han sin publik. Det är egentligen oerhört enkelt. Det är bara alla vi andra som krånglar till det."
Amadou Jah, Neneh Cherrys och Titiyos pappa, denna sprudlande musikant, ursprungligen från Sierra Leone, finns det skamligt lite material om och med på nätet, så jag länkar in en bild från galans hemsida på honom här - inte mycket annat att göra - här i samspråk med Ken Day från Urkult under "Open Folk":
---
"Framtidspriset – Sten Källman
Många resor till traditioner där sången, dansen och trummorna är det centrala … många år av brett arbete som musiker, pedagog, kompositör… i barnproduktioner, i en omfattande körverksamhet, på plattor, genom alla sina band. Ja, denna årets vinnare av Framtidspriset har verkat för att framförallt Haitis musik har transporterats till Sverige och använts på SÅ många olika sätt! Simbi, Den Fule, Spring Lake Trio, Zig Zag och Amanda är bara några grupper där han verkat."
Jag minns att Sten intervjuades i Sveriges Radios p2 i samband med jordbävningen i Haiti, där han berättade om sitt långa musikaliska kärleksförhållande till landet, som bl. a. resulterade i nedkomsten av gruppen "Simbi"...
Sist återvänder vi till förra årets gala i Göteborg där Den Fule visade att man återuppstått - de gjorde ju CD-comeback 2010 med skivan "Halling i Köket".
Vi ser Sten Källman på sopransax:
---
Visst var det roligare att både se och höra (de flesta av) vinnarna än att bara läsa om dom...!
--S
Jag besökte ju den första galan när den hölls i Stockholm för två år sedan. Sedan har den hållits i Göteborg förra året och i år i Malmö. Till varken Malmö eller Göteborg har jag haft möjlighet att ta mig, men följer förstås galan på distans med stor nyfikenhet.
Tar man en närmare titt på galans hemsida inser man att den vuxit så det knakar - kringaktiviteterna var jättelika i år - nästan som ett Womex i miniatyr - med föreläsningar, debatter och seminarier - jättespännande!
Jag antar att det är Stockholms tur nästa år (eller kanske Uppsala?), och fortsätter trenden har vi då ett solklart "main event" inom folk- och världsmusiken att se fram emot för 2013.
Nu har jag stulit prismotiveringstexterna direkt från galahemsidan:
---
"Årets Nykomling – Stormsteg
Med ilfart genom Sverige, det har varit ett hektiskt år för en nykomling som alla vill ha. Tätt samspel och intensivt driv kännetecknar musiken. Ett plus ett plus ett är inte alltid tre – ibland är det mycket mer än så. Vi säger som Carola: Fångad av ett Stormsteg!"
Från releasefesten för deras debut-CD, "Leaps and Bounds", på Stallet 16 april 2011:
---
"Årets Traditionsbärare – Björn Ståbi
Rötterna hittar man här kanske i något oväntad mylla. Men trädet växte upp och blev stort och vackert – och frukterna fantastiska! Levande, varmt, generöst nästan i övermått. En öronöppnare både på hemmaplan och utomlands."
Här ser vi Björn Ståbi tillsammans med Lisa Rydberg på Folk- & Världsmusikgalan i Göteborg 2011 framföra Trebensmarschen av Jonas Olsson tillägnad Björn på hans 50-årsdag.
Det "roliga" för min del med detta klipp är att det knyter ihop samtliga tre galorna genom att det får mig att tänka på min största upplevelse på första galan 2010, som var GUF:s (Gävleborgs ungdomsfolkband) framträdande - och detta på festen EFTER själva galan.
GUF var Jonas Olssons skapelse - en löftesrik ensemble ungdomar, eller tre kullar hann det bli, som gav mig rysningar av - ja, "framtidstillförsiktstillfredställelse"... Vad som gjorde deras energiska och sprudlande framträdande extra "magiskt" var att Jonas bara månader innan galan hade gått ur tiden 45 år gammal.
Här framför alltså Björn Ståbi och Lisa Rydberg hans "Trebensmarschen":
---
"Årets Arrangör – Malmö Folk
Man kan tycka att folkbildning låter väldigt tråkigt, men då har man inte besökt den här arrangören. Här möter man dans och musik av skilda slag. Här är en arrangör som bjuder upp året om. Folkligt, festligt, fullsatt är en kliché som stämmer väldigt väl i det här fallet."
Här har jag inga YouTube-klipp att bjussa på. Jag kan bara nämna att jag stött på organisationen under mina år med bloggen när jag jagat spännande folkmusikaliska konsterter och Sverigebesök på nätet. Är övertygad om att de är värdiga all uppmärksamhet.
- Malmö Folks hemsida
- Malmö Folk på Facebook
---
"Årets Utgåva – Siri Karlsson ”Gran Fuego”
Årets utgåva är ett album som söker sig vida bortom de gängse gärdsgårdar som kan inhägna folkmusik-Sverige. Med fulländad elegans förenas folktonernas djupa melankoli med mustig psykedelia, vänt sakrala harmonier och en alldeles samtida popkänsla. En ljuvt klingande musikdekokt där alla ingredienser känns helt självklara."
Här är ett klipp där vi får allt - en kort presentation av duon, varifrån de fått namnet, och lite ljudande klipp från CD:n "Gran Fuego":
---
"Årets Tvärspel – Västanå Teater
En scen där olika kulturer befruktar varandra. Här samsas dåtid och nutid om utrymmet. Traditioner kläs i festdräkt såväl bokstavligen som bildligt, musik, dans och berättarglädje gör livet till ett färgsprakande äventyr."
Här är mitt medvetande "blankt"; jag kan bara läsa innantill på teaterns hemsida och inse att den är så mycket mer än en vanlig teater. Teatern ligger i Sunne, Värmland, och deras konstnärlige ledare och teaterchef är Leif Stinnerbom - och då är det kanske inte någon folkmusikaliskt medveten människa som inte hajar till... Stinnerbom-släkten är ju i det närmaste en "institution"...
- Västanå Teaters hemsida
---
"Årets Grupp – Hazelius & Hedin
Det finns dom som hävdar att storleken har betydelse. Tillåt oss tvivla. Med små medel skapas här stor musik, här finns en närhet som känns ända in och en musikalisk telepati som är närmast oslagbar."
Ja, då så - det finns en rättvisa... Jag ger er samma klipp som jag lade upp för några veckor sedan - igen - magi, magi, magi...:
---
"Årets Artist – Miriam Aïda
En mångsidig artist, färgstark, egensinnig, djärv och personlig. En vinnare som vrider och vänder på det välbekanta och skapar nya perspektiv för oss alla."
Jag får erkänna att jag inte är särskilt inlyssnad på henne, men senaste CD:n, "Visans Väsen" (2011), finns på Spotify - har inte hunnit lyssna på hela, men att använda berimbau till introt på "Visa Från Utanmyra" får väl sägas vara, om inte ett djävt grepp, så åtminstoone nytt. Såtillvida verkar hon fortsätta förra plattans, "Letras Ao Brasil" (2009), svensk-brasilianska korsbefruktning. Även på denna hör man Mats Anderssons läckra gitarrarrangemang.
Inget videoklipp existerar med anknytning till senaste plattan - istället tar jag mig friheten att presentera henne i gruppen A Bossa Elétrica, där hennes man, saxofonisten Fredrik Kronkvist, också är med - övriga musiker i bandet är Måns Mernsten, keyboards & sång, Mats Andersson, gitarr, Mats Ingvarsson, bas, Ola Bothzén, slagverk, och Måns Block, trummor.
Vi hör "Skindo Le Le" från CD:n "Eletrificação!" (2004) - vassegoda:
(2010 släppte de även CD:n "Do Norte")
---
"Årets Hederspris – Ahmadu Jah
Mottagaren av årets hederspris ÄR musik. Andas musik. Äter musik. Som den naturligaste sak i världen. Med en stor portion humor och total självklarhet fångar han sin publik. Det är egentligen oerhört enkelt. Det är bara alla vi andra som krånglar till det."Amadou Jah, Neneh Cherrys och Titiyos pappa, denna sprudlande musikant, ursprungligen från Sierra Leone, finns det skamligt lite material om och med på nätet, så jag länkar in en bild från galans hemsida på honom här - inte mycket annat att göra - här i samspråk med Ken Day från Urkult under "Open Folk":
---
"Framtidspriset – Sten Källman
Många resor till traditioner där sången, dansen och trummorna är det centrala … många år av brett arbete som musiker, pedagog, kompositör… i barnproduktioner, i en omfattande körverksamhet, på plattor, genom alla sina band. Ja, denna årets vinnare av Framtidspriset har verkat för att framförallt Haitis musik har transporterats till Sverige och använts på SÅ många olika sätt! Simbi, Den Fule, Spring Lake Trio, Zig Zag och Amanda är bara några grupper där han verkat."
Jag minns att Sten intervjuades i Sveriges Radios p2 i samband med jordbävningen i Haiti, där han berättade om sitt långa musikaliska kärleksförhållande till landet, som bl. a. resulterade i nedkomsten av gruppen "Simbi"...
Sist återvänder vi till förra årets gala i Göteborg där Den Fule visade att man återuppstått - de gjorde ju CD-comeback 2010 med skivan "Halling i Köket".
Vi ser Sten Källman på sopransax:
---
Visst var det roligare att både se och höra (de flesta av) vinnarna än att bara läsa om dom...!
--S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
