No Comments - Frank Vignola

God fortsättning alla!

Jazzgitarristen Frank Vignola har spelat med massor av fantastiska musiker. Mest fantastiskt och roligt för mig, i egenskap av avdankad tubaist, är de tre plattor han gjorde med den likaledes fantastiska tubaisten Sam Pilafian, men här ska vi höra ett klipp jag sprang på alldeles nyligen.

När teknisk fulländning paras med en lika fulländad musikalitet kan det bli så här pass lekfullt - ett medley innehållande bl. a. "Tico Tico" (tillsammans med Vinny Raniolo). Från amerikanska FolkAlley's hemsida och studio:


--S.

Bästa Skivor 2011 - komplettering 2...

..."- Slutar han aldrig..?" kanske någon tänker...

Mjae, efter en god natts sömn med tid för reflektion gick det upp för mig att det kom ut ytterligare en singer/songwriter-platta väl värd att nämnas - nämligen Ray Bonnevilles "Bad Man's Blood"!

Ray är lite bluesigare än andra tidigare presenterade 2011-års-vinnare, Malcolm Holcombe möjligen undantagen, och lite J. J. Cale-igt framåtlutande stompig, och med klara röstliga stänk av den äldre Bob Dylan. Samtidigt känner jag inte riktigt samma själsliga djup hos honom som hos de andra. Därför hamnar han näst sist i min sammanställning - men jag gillar ju honom!



Ovanstående titelspår är hämtat från hans hemsida.

Där ligger även två ytterligare hela spår från hans senaste skiva, och det är väl inget att hålla tillbaks med - är det inbäddningsbart så är det:





Han sjunger även en låt på franska på skivan, vilket, med hans bluesiga stil genast för tankarna till "swampiga" cajuntrakter, men hans franska kommer egentligen från rakt motsatt håll - han är född i fransktalande kanadensiska Quebec.

Vi måste ju se honom livs levande också, och då väljer jag just denna delvis fransksjungna "Blonde Of Mine".

Här flankeras han av ytterligare två singer/sonwriters jag inte presenterat ännu i denna blogg - nämligen Gurf Morlix till vänster och till höger syns en kort stund i början Sam Baker - mannen med förlorade fingrar och hjärnskada efter ett sprängattentat på ett tåg i latinamerika, men den historien ska vi fördjupa oss i någon annan gång:


---

Nej, vet ni vad!!!

Innan jag skulle trycka på "Publicera" för det här inlägget kastade jag mig över skivskörden från 2011 och inser plötligt hur illa det är ställt med minnet. Jag sprang på "aha"- och "ja-just-ja"-plattor gång på gång, och får helt enkelt erkänna att jag varit inne i en "grav" singer/songwriterperiod...

Det finns alltså massor med skivsläpp jag borde ge en chans till, och ska försöka sammanställa ytterligare en lista - denna gång utan västerländskt material - vad sägs om det som ett nyårslöfte!?!

Här är några ytterligare artister, som släppt under 2011, jag nog ska lyssna igenom ytterligare en gång:

- 17 Hippies
- Rabih Abou-Khalil
- Kiran Ahluwalia
- Amina Alaoui
- Aldona
- Alpha Blondy
- Amadou & Mariam (remixar & "the best of"-samling)
- Amsterdam Klezmer Band
- Anda Union
- Arat Kilo
- Azam Ali
- Inga Juuso Barút
- Maria Bethânia
- Eric Bibb
- Bombino
- Bonga
- Cristina Branco
- Bratch
- Concha Buika
- Kate Bush
- Camille
- Caci Vorba
- Johnny Cash (postumt)
- Keyvan Chemirani
- Andrew Cronshaw
- Tomasito Cruz & The Cuban Timba All-stars
- Miguel De Tena
- Mamadou Diabaté
- Doa
- Dub Colossus
- El Cabrero
- Marcio Faraco
- Feist
- Fiddler's Green
- Bela Fleck
- Fleet Foxes
- Gogol Bordello
- Marc Growden
- Hauschka
- Melissa Horn
- Dawda Jobarteh
- Mamani Keita
- Kora Jazz Band
- Femi Kuti
- La Cherga
- Ladysmith Black Mambazo
- Amos Lee
- James Vincent McMorrow
- Amira Medunjanin
- Daniel Melingo
- Mísia
- Christy Moore
- Mor Karbasi
- Alison Krauss
- Amine & Hamza M'Raihi
- Alexi Murdoch
- Thiossane Ablaye Ndiaye
- Iarla O'Lionaird
- Michi Sarmiento & Su Combo Bravo
- Anoushka Shankar
- Emily Smith
- June Tabor
- Ebo Taylor
- Vieux Farka Touré
- Boubarcar Traoré
- Loudon Wainwright III (3-cd-samling)
- Gillian Welch
- Caetano Veloso
- Ahmad Zahir

Duos, trios...:
- Abdoulay Traoré & Muhamed Diaby
- Idrissa Diop & Cheikh Tidiane Tall
- Ivete Sangalo, Gilberto Gil & Caetano Veloso
- JuJu (Juldeh Camar & Justin Adams)
- Julaba Kunda (Juldeh Camara & Griselda Sanders)
- Kronos Quartet, Kimmo Pohjonen & Samuli Kosminen
- Markku Lepistö, David Munnelly, Riccardo Tesi, Bruno Le Tron, Didier Laloy
- Mory Kante vs Loverush

Kompileringar & soundtracks:
(soundtrack) [Descendants, The (2011)]
(va) [Alma De Morna (2011)] (Kap Verde)
(va) [Bambara Mystic Soul - The Raw Sound of Burkina Faso (Analog Africa, 2011)]
(va) [Beginner's Guide To Brass (Nascentte, 2011) (256kbps)] - 3cds
(va) [Cartagena! Curro Fuentes Cumbia & Descarga Sound Of Colombia  1962-1972 (Soundway 026,  2011)]
(va) [Luso Noir - Music From Portuguese Speaking Africa (2011)]
(va) [Original Sound Of Cumbia - The History Of Colombian Cumbia Porro As Told By The Phonograph 1948-79 (2011)]
(va) [Pakistan - Folk & Pop Instrumentals 1966-76 (Sublime Frequencies, 2011)] - 2cds
(va) [Rough Guide To English Folk, The (2011)]
(va) [Träumerische Weltreise (2011)] - cd5 (Afrika)
(va) [Turkish Freakout 2 - Psych Folk 1970-1978 (2011)]
(va) [Womeximizer 2011]

... och jag kan nog ha missat några... puh... ...eller hörni... ska ni kanske använda denna lista som egen språngbräda ut i 2011 års skivsläpps-hav istället...?

När jag tittar igenom listan börjar den kännas lite övermäktig..., men man vet aldrig...

---

Ska vi åtminstone våga oss på en ytterligare "Gott Nytt År!":s-önskan då, och anta att detta blir det sista inlägget för året!?!

Vi får väl se...

 --S.

Animusic igen....

Jag är så rackarns imponerad....



--S.

No Comments - Animusic

Vad skönt - snart behövs inte musiker.... bara datorprogrammerare - eller?

Animusic har tydligen funnits på nätet åtminstone fyra år, men det är först nu jag upptäckt de tokgalna, kreativa och vackra klippen - mycket nöje:


- Animusics konto på YouTube!

--S.

Bästa Skivor 2011 - komplettering...

Ser man på!

Det gäller att ha koll...

Jag glömde faktiskt en riktig favorit från 2011, och kanske gjorde jag det för att jag redan skrivit om skivan.

Den 12:e juni det året skrev jag nämligen om Malcolm Holcombes då nya CD "To Drink The Rain". Ytterligare en singer/songwriter alltså! Han kniper därmed en solklar sjundeplats, fast egentligen borde han upp ytterligare ett par snäpp, men det är mer en humörsfråga...

Den grundliga presentationen av skivan med fyra av låtarna inbäddade som YouTube-klipp hittar ni iallafall HÄR!

Och som om det inte vore nog kommer här en femte - "Down In The Woods":


Vilken känsla han har...

Tycker

--S.

Ps - Videon är producerad av Music Fog i Texas - kolla deras hemsida om ni är intresserade av singer/songwriters!
Ds

Bästa Skivor - 2011

Ja, ni ser rätt - 2011!

Det står inte på förrän detta år 2012 är tillända, snart räknar vi timmar.

Då passar jag på att nämna de skivor som givit mig mest under 2011, men jag har kanske behövt året på mig för att se vilka skivor som fortfarande "hänger med" - logiskt, eller hur!? - en extra kvalitativ "hållbarhetsstämpel" från Världsmusik-Kaféets enväldige redaktör!

Jag gör ogärna numrerade listor, men ska försöka ändå - alla skivor som nämns har lyft sig ur den stora mängd av utgivningar jag frossat bland. Trots allt är detta urval baserat på en för liten andel av den musik jag borde ha lyssnat på bland 2011 års utgivningar, så det blir bara en "del-verklighet" hur jag än gör.

Med den brasklappen ger jag mig nu i kast med presenterandet:

2011 blev för mig ett överväldigande singer/songwriter-år, även om jag också hittade några godbitar från andra kontinenter än de traditionellt "västliga". Jag säger detta på en gång, så kan de som ogillar just singer/songwriter-världen koppla av, eller kanske scrolla ner till slutet av detta inlägg. Resten av världen får säkert "revansch" i min lista för 2012 - när nu den kommer...

---

Jag förstör härmed eventuella överraskningsmoment genom att nämna ettan först:

1. Chuck Brodsky - "Subtotal Eclipse"

"- Vi har hört det förut, Chuck..." var min första tanke när jag hörde detta album för första gången, men efter ett antal genomlyssningar, med nyttig tid mellan, växer låtarnas individuella karaktärer och historieinnehåll fram, och för varje lyssning under 2012 har styrkan i hans låtskrivande framstått i en alltmer monumental dager för mig. Det är bara att kapitulera - Chuck Brodsky är den störste! Trots att jag är fullständigt ointresserad av baseboll, får han mig att spetsa öronen t o m då han ger musikalisk skepnad åt skeenden med basebollanknytning.

Ett exempel på detta är hur han berättar historien om Puerto Ricos genom tiderna störste basebollspelare, Roberto Clemente (1934 - 1972), som vid sidan av sitt baseboll-spelande var humanitärt engagerad.

Den 23 december 1972 drabbades Nicaraguas huvudstad Managua av en jordbävning, och Clemente satte omedelbart igång att arbeta. Efter att tre flygplanssändningar han varit involverad i inte nått de behövande pga den styrande Anastasio Somoza, som själv lagt beslag på stora delar av omvärldens bistånd, beslöt Roberto att själv följa med på den fjärde som lyfte på nyårsafton samma år. Han hoppades att hans kändisskap skulle bidra till att hjälpen nådde de behövande. Det överlastade planet störtade strax efter start utanför den Puerto Ricanska kusten.

De första raderna i "Roberto" lyder:

"Punta Maldonado, off the Puerto Rican coast
People sometimes meet there to offer up a toast
To the greatest baseball player they ever called their own
Who went off on a mission, and never made it home"



Chuck har lagt ut generösa provlyssningsmöjligheter från sina plattor på hemsidan, så gå dit och lyssna på hur han lyckas med konststycket att sjunga en hjärtknipande låt om en docka i "Gerta", från cd:n "$ubtota£ €clipse", som den stavas på konvolutbilden.

---

2. "Beginner's Guide To Scandinavia" - 3-cd-box

Inte för någon enskild låts skull placerar jag denna box på andra plats, utan för gärningen att sammanställa denna unika "nybörjar-guide".

...och inte heller för att jag egentligen ställer upp på boxens titel "Beginner's Guide" - den får mig att känna mig som en nybörjare, men det kanske var det som var syftet?!? Jag som trodde jag hade en någorlunda koll på musikläget i norden, men ack så jag bedrog mig..., för detta känns mer som "Fortsättningskurs 5" eller "6"...

Visst finns här en hel del bekanta namn för en svensk normalbevandrad publik, såsom Cornelis Vreeswijk, Esbjörn Svensson Trio, KOOP, Bo Kaspers Orkester, Lars Demian, Hedningarna, Bazar Blå, Ane Brun, Mari Boine och t o m Benny Anderssons Orkester, som bör vara med på en nybörjarsamling, men på tre plattor finns utrymme för massor av positiva överraskningar.

Guidens redaktör Tatiana Rucinska - understundom känd som "Dj Aïcha", musikrecencent på tidskriften "Songlines" och redaktionell co-pilot till Lennart Wretlind på Sveriges Radios "P2 Världen" - har lyckats finna låtar där jag förstår varför var och en av dem finns med - alla har en egen karaktär och resultatet blir för mig en positiv omvärdering av skaparkraften i det folk-jazz-experimentella Skandinavien. Tack för detta uppvaknanade!

Här följer några exempel på artister och låtar som ges utrymme i boxen:

Färöiska Eivør Pálsdóttir med "Mín Móðir" - på skivan finns en live-version som är oerhört mäktig - kanske boxens höjdpunkt. Jag hittade halvdussinet versioner på YouTube, som skijer sig rätt mycket åt i de improviserade avsnitten, men inte "rätt" version. Jag fastnade för en 3 år gammal live-upptagning från "Copenhagen Jazz House" - med uruselt ljud, men det är den som bäst motsvarar "Guidens" i kraft och känsloläge:


För tolkningsnörden:

Det "original" jag är ute efter, kan man läsa sig till i konvolutet, är inspelat live i Köpenhamn 2006, men inte om den finns på någon annan skiva. De två skivor jag har, "Eivør" (2004) och "Mannabarn" (2007), finns den inte på. CD:n "Eivør" har en ganska platt version. Så - köp boxen!

Nästa exempel från boxen är dansk/färöiska gruppen Valravn med låter "Seersken":


Finske Markku Lepistö med "Myrskylintu":


Vi avslutar denna skandinaviska odyssé med norske Terje Isungsets fantastiska is-musik i "Fading Sun" från CD:n "Winter Songs" (2010):


---

3. Hazelius Hedin - "Om Du Ville Människa Heta"

Ända sedan han trädde fram ur skuggorna från olika konstellationer av övriga svenska folkmusikgiganter av idag har jag älskat denne nära musikant. Efter Thorstein Bergman ser jag honom som Sveriges störste bland Sveriges idag levande vis-tolkare! Oj, förlåt - de är två! Johan Hedin förmedlar också, genom sina nyckelharpor, nerv och närvaro i sitt musicerande, och tillsammans bildar de en svårslagen enhet av uppriktigt musikanteri, men det är Esbjörn Hazelius' röst som knäcker mig...

Så, för tredje gången i denna bloggs historia får jag nu chansen att, med varm hand, bädda in följande klipp i bloggens mjuka milt olivgröna filt - "Till Himmelen" från en liveupptagning i Norge:


---

4. Martin Simpson - "Purpose + Grace"

Martin Simpson måste i och med denna CD ha gjort sin bästa platta - eller? Jag kan honom egentligen för dåligt för att ha en välgrundad åskit om den saken, men duger gör denna - så pass "duger" att den kniper en fjärdeplats i min årsbästalista för 2011.

Han samarbetar här med tre stora namn inom den engelska folkmusiktraditionen - June Tabor, med vilken han bl a gör en "remake" från 1980 på "This Is A Strange Affair", och Dick Gaughan, med vilken han gör "Brother Can You Spare A Dime" (läs mer om denna klassiker från 30-talet här!). Engelske Richard Tompson från legendariska gruppen Fairport Convention medverkar även på elgitarr på "Brothers Under The Bridge"... Annars är det en sympatiskt avskalad skiva.

Med risk för att framstå som tjatig - här kommer - igen - "Brothers Under The Bridge" - Bruce Springsteen-covern jag gjorde "Original/Cover"-jämförelse på för några veckor sedan. Känn flödet och låt dig svepas med i floden "under the bridge":


Här får ni en liten bonus - ett filmat radioinslag inför hans medverkan i en festival i Sidney, från förra året i Australien där han intervjuas och spelar "Never Any Good", som egentligen ligger på hans platta "Prodigal Son" från 2007:


Martin arbetar för närvarande med sin nya skiva!

---

5. Greg Brown - "Freak Flag"

Ok, detta ska inte bli en ny singer/songwriter-presentation, även om han står på tur för en grundlig sådan. Här har vi en av mina singer/songwriter-gudar, som tyvärr inte fått den uppmärksamhet han förtjänar. Även han har gjort sin bästa platta på länge. Om Martin Simpson är en komplett musikant med både teknisk fulländning i sitt gitarrspel, inkännande och smakfull förmåga att kompa, plus en röst som han har förstånd att använda med närvaro och medvetenhet, så är amerikanske Greg Brown mer "rakt på" och i sina bästa stunder även "rakt in" - i hjärtat.

Greg far och slänger i sitt uttryck, lite nyvaken, lite bakfullt, lite uppgivet, men ändå med ett intensivt känsloläge när så krävs. Hans allt raspigare basröst ger honom ett alltmer användbart arbetsredskap, vilket även han har förstånd att använda.

Hur ska jag då exemplifiera detta med ett YouTube-klipp?

Jo, jag hittade låten från hans platta som för mig blir en slags Hazelius Hedin-ekvivalent till deras "Till Himmelen" - nämligen "Tenderhearted Child". För mig har den, ända sedan jag hörde den första gången blivit väldigt privat, och jag sätter den numera alltid i samband med min son som jag snart inte sett på 3 år...

Så, Christian, den här låten är till dig:


 ---

6. Fatoumata Diawara - "Fatou"

Jag hade nästan glömt att det var så sent som förra året Fatoumata Diawara debuterade med "Fatou", en skiva som självaste Lennart Vretlind på P2 Världen placerade högst i sin genomgång av 2011 års bästa skivor. Så olika det kan bli, men jag håller med om skivans kvaliteter, även om jag saknar det där riktiga nästan "förälskelsen" som jag vill känna, som jag gör med ovanstående skivor, för att kunna placera den överst på "min" prispall.

Innan Fatoumatas debut var hon en etablerad skådespelare i Mali - halva dussinet filmer sedan 1996 och ett antal teaterföreställningar hann det bli innan musik-karriären tog över. Hon bor förnärvarande Frankrike.

Vi hör "Bissa":


Innan hennes debut-singel "Kanou" kom ut i maj 2011 hann de som vårdar arvet efter den beninska  60-talsgruppen Orchestre Poly-Rythmo De Cotonou i april släppa skivan "Cotonou Club" - en travestering på "Cotton Club" kan tänkas? Idag kallar sig gruppen endast "Orchestre Poly-Rythmo", och kanske skulle man kunna ge deras riktigt skapliga platta en inofficiell 7:e plats...

Hursomhelst - där har de inkluderat två feature-sångerskor - den också beninska Angelique Kidjo och just Fatoumata, och innan dess backade hon upp Malis super-diva Oumou Sangaré, så det är ju ingen helt orutinerad debutant vi har att göra med. Säkerligen dröjer det inte länge innan hon dyker upp i något sammanhang igen...

Så låt oss avsluta hela detta höjdarsvep med det första spåret från denna "Cotonou Club" och, som jag upplever det, återuppståndelse av gruppen "Orchestre Poly-Rythmo" med låten "Ne Te Fache Pas":


---

Tack för att ni läst, lyssnat och begrundat!

--Stefan, som önskar alla ett Gott Nytt ÅR!!!!!!!!!!

Dave Brubeck död (Original/Cover 3)

Dave Brubecks död, som vi kunde höra om förra veckan (han dog 5 december - dagen innan han skulle ha fyllt 92) ger mig chansen att genomföra ytterligare ett par jämförelser...

Det lustiga är att han blev mest känd för ett stycke musik han inte skrivit, "Take Five", som saxofonisten Paul Desmond är upphovsman till, men som, vad jag förstår, inte skulle uppstått utan Dave Brubecks inblandning.

Jag hittar inget belägg för det på nätet i brådrasket nu, men vill minnas att Dave Brubeck, efter att ha hört en turkisk symfoniskt sammansatt orkester spela musik med "haltande rytmer" - 5/4-, 7/4- och 9/4-delstaktarter, ville göra en jazzskiva på det temat udda taktarter med sin kvartett.

Resultatet blev plattan "Time Out". Under den processen ska tanken på ett femtakts-stycke planterats i ensemblen, och Paul Desmond skulle då ha kommit upp med temat till det som blev "Take Five... Rätta mig gärna om jag har fel!

Först hör vi Dave Brubeck med sina medmusikanter Paul Desmond på sax, Eugene Wright på bas och Joe Morello på trummor, från i konsert i Västtyskland 1966: 


Sedan det som länge var min favoritcover - med Al Jarreau - sagolikt live-klipp - återigen från Västtyskland, 1976:


På samma platta, Brubecks "Time Out" alltså, finns "Blue Rondo à La Turk", en flört Mozarts "Rondo A La Turca" kan tänkas, men i övrigt finns inga likheter mellan styckena - här i ett charmigt klipp flygandes på en magisk matta över en motorväg i Los Angeles:


Se det super-pedagogiska videoklippet angående låtens rytmik på Wikipedias sida för "Blue Rondo à La Turk".

Och återigen har Al Jarreau varit framme! Från hans skiva "Breakin' Away", 1981, hör vi hans studioversion:


--S.