Åter på väg till Spanien!

Hola!

Åter på väg till andalusiska trakter! Jag sitter på GoByBus (som sympatiskt nog bjussar på trådöst bredband) efter att ha lämnat hunden hos min mamma i Ludvika, och nu alltså på väg tillbaks till Stockholm. Åker från Arlanda i eftermiddag. Denna gång ska jag verkligen försöka uppleva den sydspanska musiken på plats vilken vi inte "hann med" förra gången...

Jag blev påmind om den häromveckan när jag lyssnade på Sveriges Radios p2:s sommarserie "Duellen" - en musikalisk associationslek med två inbjudna musikpersonligheter mitt i Sveriges Radios allra heligaste hjärta - grammofonarkivet. En kul idé, som bygger på att den ene av gästerna spelar ett valfritt spår ur grammofonarkivets gömmor, den andre lyssnar och svarar med en mer eller (helst) mindre långsökt association...



Denna gång var det Sara Riedel som kombatterade med Ane Brun. De spelade detta spår ur en Almodovar-film med Miguel Poveda - A Ciega:


En uttrycksfull artist värd att bekanta sig med, eller hur...?!

En liten brasklapp angående Miguel Povedas "sydspanskhet" - han är född i Barcelona såg jag nyss - inte syd-sydspanskt direkt, men stilen är väl ändå sydspanskt dramatisk... eller? Någon som eventuellt besitter en mer initierad kunskap om spansk musik får gärna kommentera!

Jag önskar alla en skön avslutning på sommaren - det tänker vi ha!

--S.

Baba Samba - uppföljning

Tyvärr har jag inga trevliga nyheter angående Baba Samba efter att jag talat med mina guineanska vänner:

Tydligen ska han ha brutit mot ett fyraårigt kontrakt han undertecknat med ett skivbolag. Detta har lett till domstolsbeslut att Baba är låst i fyra år. Han får under denna period inte göra några nya inspelningar, och sannolikt inte heller göra några konsertframträdanden eller turnéer...

Bland mina vänner spekulerades det kring om han förstått hur hårt bunden han varit av kontraktet eller om han brutit det ändå. Han hade tydligen lockats att göra nya inspelningar med någon annan producent. Oavsett hur det ligger till är det synd på en så talangfull ung artist - fyra år är lång tid i hans ålder. Han befinner sig vad de visste nu i Guinea.

Dyker jag på några andra uppgifter om honom återkommer jag förstås i ämnet.

--Stefan

Dagens Afrikanska Artist: 108 - Baba Samba

Dagens Afrikanska Artist - 108 - Baba Samba (Guinea)

Ska man våga sig på en afrikansk artist till...? Det var onekligen ett tag sedan... Jag fick sådan inspiration av denne sångare att jag bara måste; vi gör ett hopp från Egypten, där vi abrupt avbröt "Dagens Afrikanska Artist"-svepet för 2 år sedan, till Guinea!

Här har vi en ny artist, på flera sätt - dels är han ny för mig, dels är han endast i 25-årsåldern, men han har en stor, stor röst som överraskade mig ordentligt. Jag tyckte helt enkelt inte att rösten passade till den spensliga uppenbarelsen i följande videoklipp. På sätt och vis gav han mig samma upplevelse som när jag för första gången hörde det unga svenska bluesfenomenet Svante Sjöblom.

Bara baserat på hans röstliga resurser skulle jag vilja spå honom en lysande framtid, eller vad säger ni:


Det har varit ovanligt med afrikanska reggae-artister i min afrikanska odyssé, men här har vi en som jag gärna hör och ser mer av, och varför inte - om någon svensk konsertarrangör ser detta - ta hit honom till Sverige!?! Kom ihåg var ni hörde honom först ;-)!

Det finns väldigt lite info om honom på nätet, men som tur är har jag ett par guineanska vänner som jag ska pumpa på upplysningar..

Tills dess - här kommer ytterligare en låt med Baba Samba:



Trevlig fortsättning på sommaren!

--S.

No comments - Kenny White

Ett vittnesmål från musikindustrin genom singer/songwritern Kenny Whites ögon och ironiskt humoristiska strupe!

Ett klipp som talar för sig själv:


--S.

Baby Gramps - ännu ett unikum!

Vi är tillbaks från Andalusien, från en vistelse som gav mersmak, och är nästan 2000 foton rikare (och ungefär lika mycket slantar upphöjt i tio fattigare).

Jag började lyssna på en skiva idag som heter "Rogues Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs & Chanteys" från 2006 - en mastig dubbel-CD med hela 43 låtar och en massa intressanta artister - men jag hann inte längre än till första sången innan jag var tvungen att stanna upp...

Visst är det underbart, när man tror att man hört "allt"..., när man sång efter sång, artist efter artist tänker "- Mjae, det där var väl ok, det var väl bra...", eller t o m "...mmmm, det där var riktigt intressant..." men för det mesta "- Ok... det där har jag ju hört förr; det påminner om.... vad var det för låt...? eller vad hette han....?", att då få springa på något fullständigt oväntat...

Visst har säkert många som läser denna blogg redan sett gatumusiker som åthävar sig på alla möjliga sätt, och säkert har ni även hört strupsång, kanske t o m från flera kontinenter, men kanske inte dessa båda företeelser tillsammmans!?

Jag är lycklig!


Den här mannen bara "är" som han "är".... - Baby Gramps - först ser vi honom som man kanske helst borde uppleva honom - som gatumusiker:



Här är han på besök hos David Letterman och framför just den låt som inleder "Rogue's Gallery"-samlingen - "Cape Cod Girls":



- Officiell hemsida


Kul att vara tillbaks - på sätt och vis!


--S.


Ps - med "Ännu ett unikum" syftade jag förstås på Malcolm Holcombe! Ds.

Hej och på återhörande genom Jesse Winchester

Förra året var ett förhållandevis gott singer/songwriter-år för mig, vilket jag ska återkomma till i maj, men först ska vi åka två veckor till Malaga - åter 10 maj - för lite avkoppling.

Jag har alltför ofta sett mina favoriter inom singer/songwriter-facket gå och dö innan de fått, i mina ögon, tillräcklig uppmärksamhet för den innerlighet de förmedlar i ofta extremt avskalad musikdräkt. En herre som har denna förmåga, som fortfarande är vid liv, men som 2011 drabbades av cancer och tvingats opereras men nu verkar vara på väg att återhämta sig, är Jesse Winchester.

Jag vill låta honom dela med sig av sin värme under den tid vi är bortresta. Jag hoppas våren hunnit komma på allvar när vi är tillbaks, men i brist på vädervärme kommer här en av de få i världen som knäcker sina medmusikanter på scenen med mänsklig sådan - med bara lite mer än en viskning....

Jesse Winchester med "Sham-A-Ling-Dong-Ding":


--S.

Jimmie Åkesson, Jimmie Åkesson, Jimmie Åkesson...

Åt nyss en sen, mycket sen, frukost, slog på radion och fick mig till livs Ekots lördagsintervju med Jimmie Åkesson..... Ja.... frukosten var god....

Problemet med Jimmie & Co är så enkelt - man löser inte "massinvandringsproblematiken" med fler regler, begränsningar eller hårdare tag - man löser problemen med att se dem som möjligheter - med nyfikenhet - som man bemöter blir man bemött...

Jag minns en äldre kongolesisk vikarie på min förra arbetsplats, stor och klumpig med förskrämd blick. Första dagen på hans vikariat, efter halva dagen, ställde jag en fråga, och fick till svar "- Kongo". Han talade inte svenska och jag talade inte franska, men att se hur han strålade upp som en sol när jag sa "- Papa Wemba" och gav honom tummen upp var obetalbart... Så enkelt...

Jag ska ta och skölja bort intervjun med att lyssna på några svenska band såsom Svarta Safirer, Sousou & Maher Cissoko och Süperstar Orkestar - leve Sverige....

--S.