Den traditionella musiken på ön är minst sagt speciell. Fyra Orosei-herrar står i en ring på scenen med huvudena riktade in mot ett tänkt centrum. De verkar nästan inte bry sig om att de har en publik - fokus är riktat in mot varandra. Stundtals kupas även händer runt öron för att öka "medhörningen". Resultatet blir en kompakt homogen ljudbild. En "försångare" sjunger en strof för att sedan följas upp av de andra i ensemblen som med öppna spjäll lägger blockaktiga rytmiserade ackord som ett slags kommentar till det försångaren nyss levererat.
På denna konsert var Cuncordu e Tenore de Orosei's första set sakralt, och andra setet profant. I set två har endera bassångaren bytts ut eller byt sångteknik, för plötsligt ligger det dubbla bastoner i hans stämma. Som den enda utposten i Europa verkar Sardinien genom historien tillskansat sig en tradition att i den profana musiken använda sig av strupsång. Hur tekniken uppstått har jag försökt ta redan på men ännu ej lyckats. Känt är väl att tekniken används i ett stort stråk från Sibirien via Tuva, Mongoliet till Tibet i norra Kina, men hur tusan har den även hamnat på Sardinien??? Spännande, spännande tycker undertecknad, som hemskt gärna tar emot svar på denna gåta!
--S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar