söndag 8 februari 2009

Joe Zawinul

Joe Zawinul

7 juli 1932 – 11 september 2007


I förra inlägget fanns ett par videoexempel med Trilok Gurtu och Joe Zawinul tillsammans. Joe Zawinul var klassiskt skolad pianist - född och uppvuxen i Österrike.

Han emigrerade 1959 till USA, där han tidigt spelade med jazzsångerskan Dinah Washington, trumpetaren Maynard Ferguson, saxofonisten Cannonball Adderly och trumpetaren Miles Davis.

Han bildade 1970 super-jazz-fusion-gruppen Weather Report, tillsammans med Wayne Shorter. En av gruppens mest legendariska musiker var elbasisten Jaco Pastorius (dog 1987). Gruppen gav ut skivor under perioden 1971 - 1986, och efter det började Zawinul experimentera med olika musikstilar, och han börjar på allvar utforska sin musikaliska omvärld - många är de artister som passerat revy i hans konstellationer - och många är de etniska ursprungen på dessa...

Joe Zawinul utsågs vid 30 tillfällen till "Best Keyboardist" av den amerikanska jazztidskriften Down Beat Magazine!

1988 kom första skivan med hans nya The Zawinul Syndicate. Det blev totalt 6 stycken, varav den sista, från hans 75-årsdag, kom ut 2008 - året efter hans död.

Han hann även med åtminstone ett dussintal plattor helt i eget namn; en 1958 innan hans flytt till USA, 3 under perioden som backupmusiker och medlem i Weather Report, resten från 1986 och framåt - men även där använder han sig av många spännande musiker med stor geografisk spridning.

Hans Zawinul Syndicate på North Sea Jazz Festival 1997 - känn drivet och se glädjen i musikernas ansikten - här medverkar bl a Richard Bona på bas:


Ytterligare ett klipp från samma år och samma festival, med ett underbart mbira-solo. Jag tror det är trummisen Paco Sery från Elfenbenskusten som kliver fram och framför solot:


Jag såg Joe Zawinul 2001 på Stockholms Jazzfestival, och undrade ibland under konserten vad han höll på med... Han vände och vred på sig och tittade till höger och vänster som om han tappat något, och verkade inte alls ha tid att bry sig om sina medmusiker. Jag trodde ett tag att det var glappkontakt någonstans, för samtidigt sprang det riggare hit och dit kring scenen. Hans plötsliga sporadiska attacker på keyboarden gav mig känsla av att han ibland bara testade ljudet...

Jag var nog helt enkelt inte van vid hans spelstil. Idag kan jag bara säga att han var en av de största, och hans kvalitetsmedvetenhet när det gäller att välja medmusiker har varit den samma höga under hela hans musikaliska karriär. MÅNGA fantastiska musiker har passerat revy i hans syndikat.

I en artikel i New York Times, med anledning av hans död, citerar tidningen en fråga han fått året innan, nämligen hur han hittar alla duktiga unga musiker som passerat revy i hans band.
Hans svar blir:
“- They find me, man. All these kids in my band, they knew me from since they were young. Like I grew up with Ellington and Count Basie, they grew up with Weather Report.”

På Joe Zawinuls 75-årsdag var han på 20-årsturné med sitt gäng - följande klipp är från den kvällen i Lugano, Schweiz. Detta är klipp 1 av 9:


Jag förlorade mig fullständigt i denna show - se samtliga nio 8- till 9-minuters-klipp i tur och ordning hos YouTube-användaren anothernick!

Här följer slutligen en liten lista över intressanta samarbeten från hans tid efter Weather Report:

Richard Bona, bas, sångare (Kamerun),
Gary Poulson, gitarr (USA),
Etienne M'Bappé, bas (Kamerun),
Herbie Hancock, keyboard (USA),
Linley Marthe, bas (Mauritius),
Karim Ziad, trummor (Algeriet),
Sabine Kabongo, sångerska (Belgien/Kongo),
Marc Aziz Sahmaoui, gembri, percussion, sångare (Marocko),
Arto Tuncboyaciyan, percussion, sångare (Armenien),
Alegre Corrêa, gitarr (Brasilien),
Scott Henderson, gitarr (USA),
Paco Sery, trummor (Elfenbenskusten),
Peter Erskine, trummor (USA),
Victor Bailey, bas (USA),
Trilok Gurtu, tablas (Indien),
Burhan Öcal, percussion, sångare (Turkiet),
Ana Paula da Silva, sång (Brasilien),
Lelo Nika, dragspel (Serbien, Danmark/Sverige),
Ousmane Kouyaté, gitarr (Guinea),
Bolot, strupsång (Altai (Ryssland)),
m. fl....

Gästat på hans produktioner har även sångare som Bobby Mcferrin (USA) och Salif Keita (Mali) gjort...

- Officiell hemsida

- Fansite-hemsida

Arto Tuncboyacian medverkar bl a i låten "- Do You Want Some Tea, Grandpa?" från live-plattan "Vienna Nights" - jag kommer lägga upp den låten i spelaren å det snaraste - på återhörande... Jag återkommer även till honom snart...

--S.

tisdag 3 februari 2009

John Martyn död

John Martyn - en av de största engelska folkrockarna, avled i torsdags 29 januari 60 år gammal...



En av hans plattor - Solid Air, från 1973 - blev av tidningen Q Magazine utsedd till det bästa brittiska albumet någonsin! Betänk då att Storbritannien är bl a Beatles hemland! Inte illa...

John Martyn var dock en man som, liksom så många andra i branschen, sägs ha provat både det ena och det andra i drog- och berusningsväg. De sista åren av sitt liv, liksom Odetta som ju också dog nyligen, genomförde han konserter från sin rollstol, sedan en benamputation till följd av en brusten cysta. Odetta däremot blev nästan 78.

Ett videoklipp från 1973 - "May You Never Lay Your Head Down":


- Dödsruna från Sveriges Radios musiknyhetsprogram Mitt i Musiken

- Hemsida

---

Ursäkta en personlig reflektion - men det känns som att sedan jag startade denna blogg har artister börjat trilla av pinnen i tätare följd än någonsin tidigare. Kanske är det min allmäna uppmärksamhet som höjts i och med bloggandet, eller så är mitt bloggeri på något metafysiskt plan ohälsosamt för de musiker jag hyllar. Jag hoppas på det förra...

--S.

måndag 26 januari 2009

Trilok Gurtu

Trilok Gurtu
född i Bombay (Mumbai), Indien 30 oktober 1951.

//Nytt spår, nr.11, i PodBean-spelaren - Trilok Gurtu - [African Fantasy] - Africa con India (& Angelique Kidjo)//

Vi hade ett svep med slagverkare (2 st.) innan julledigheten, och en till indisk sådan jag bara måste nämna är Trilok Gurtu! Han är numera bosatt i Tyskland, och är precis den typen av musiker som, enligt definitionen av termen "världsmusik" i bloggens första inlägg, är en sann världsmusiker. Trilok har varit i Sverige - åtmintone en gång på Södra Teatern, Stockholm, 2002, och en gång 2007 i Malmö.

Trilok Gurtu utbildade sig tidigt på tabla i Indien på initiativ av sin mor som var sångerska. På 70-talet började han spela vanligt västerländskt trumset. En rolig anekdot som finns på Wikipedia är att han lärde sig genom att immitera inspelningar från väst utan att vara medveten om overdubbing - exempelvis om någonting är komplicerat, så kan en slagvekare spela in sig själv flera gånger för att få slutresultatet som man vill. Detta tvingade Trilok att ge sig på saker som få andra skulle försöka för att lyckas återskapa det han hörde på skivor...

Under årens lopp har han fått möjlighet att spela med flera stora jazznamn, såsom Terje Rypdal, John McLaughlin, Jan Garbarek, Joe Zawinul, Bill Laswell och Robert Miles. Han hoppade även in som slagverkare i jazz-fusion-världsmusikgruppen Oregon då deras slagverkare Collin Walcott dog 1984, och medverkade där på sammanlagt 3 album.

Under tidigt 90-tal tog han åter upp en solokarriär, som han i princip vidmakthållit sedan dess. I sina produktioner plockar han in många stora namn. När cd:n African Fantasy kom ut nyttjade han sig bl.a. av Angelique Kidjo - lyssna på musikexemplet i musikspelaren ovan!

Som exempel på hans kapacitet tycker jag detta klipp kan vara intressant, från Jazz Baltica i Tyskland. Möjligen är det från 2005 då han var där - se och förundras. Här framför han ett solo på ett med tablas utbyggt trumset - eller om det är tablas som kompletterats med trumset... Efter det dryga sex minuter långa solot ber han någon "- Can you call the band!?":


Ett av alla hans intressanta samarbeten är med Joe Zawinul - en av grundarna till Weather Report.

Här följer två liveklipp:
Joe Zawinul - Orient Express 1:


Joe Zawinul - Orient Express 2:


Ett annat spännande samarbete han hunnit med är "supergruppen" Tabla Beat Science! Den bildades 1999, och gav ut tre skivor fram till 2003, och är nu insomnad. Grundare var Bill Laswell och Zakir Hussain. Dessutom medverkade Talvin Singh, Ustad Sultan Khan, Karsh Kale och DJ Disk. Vem vet - den kanske vaknar igen... Tyvärr har jag inte funnit några videoklipp med Zakir och Trilok tillsammans, men sök gärna efter Tabla Science Group på YouTube - det finns några klipp, men tyvärr inte med Trilok.

Trilok senaste samarbete är med en stråkkvartett kallad Arkè String Quartet. Nästa lilla korta klipp är som en aptitretare, och är från en utomhusfestival i Suoni delle Dolomiti, Italien 19 augusti 2007:


- Hemsida

Hoppas jag väckt er nyfikenhet på Trilok Gurtu!

--S.

torsdag 15 januari 2009

Med anledning av Grammisgalan 2009

Grammisgalan har varit - sådant där som brukar gå mig helt obemärkt förbi. Men det finns ju faktiskt två priskategorier som kan vara av intresse för den världsmusik-intresserade - ÅRETS FOLKMUSIK/VISA och ÅRETS JAZZ...

Årets Folkmusik/Visa togs hem av Abalone Dots med cd:n "Traveler", och Årets Jazz av E.S.T. (Esbjörn Svensson Trio), med cd:n "Leucocyte".

Abalone Dots är en relativt ny bekantskap för mig...



Detta klipp är från Restaurang Landet vid Telefonplan utanför Stockholm strax efter ett soundcheck inför en spelning i oktober 2007.

Jag har haft ganska svårt för svensk country/bluegrass ända sedan 70-talet. De har sällan övertygat mig om att vara mer musikaliskt intressanta än traditionell svensktopp. Abalone Dots är ett av de få undantagen jag stött på under årens lopp, men jag väntar fortfarande på att få se deras eventuella personlighet utvecklas. Deras stil har karaktäriserats som "softgrass" (se en förklaring till termen) - ännu en term att lära sig...

E.S.T. däremot är kända för mig sedan länge. Förra året dog Esbjörn Svensson i en dykolycka - det gick väl knappast någon förbi. Sista plattan, "Leucocyte", kom ut postumt. Här är titelspåret - ett nästan maniskt stycke musik:



Esbjörns särpräglade fräscha pianospel kommer att väcka samma uppmärksamhet i framtiden som Jan Johanssons folkmusiktolkningar i jazztappning väckt under årtionden efter hans död - det är min övertygelse. Det är lätt att dra paralleller dem emellan - de dog båda relativt unga, och var båda fantastiska originella pianister med egna personliga uttryck.

Även Esbjörn har gjort utflykter i det folkmusikaliska - bl.a. genom samarbetet med Louise Hoffsten och Lasse Englund, som resulterade i cd:n "Kära Du" från 1996, och duettplattorna med trombonisten Nils Landgren - "Modern Swedish Folk" från 1998, och "Layers of Light" från 2001.

En alldeles personlig anekdot vill jag berätta angående Esbjörn Svenssons Trio...

Jag tror det var sensommaren 2002 - vi hade fått vår första kull med Devon Rex-katter i det nystartade katteriet S*DevonDiva's - en numera insomnad verksamhet. Devon Rexer hör till de allergivänligare kattraserna, och är ibland hugade kattägares sista hopp om att verkligen "bli med katt".

Så, trots att första kullen blev bokad väldigt fort fortsatte vi ta emot intressenter - bara för att de skulle få "känna efter" om de får någon allergisk reaktion av att umgås med djuren. Nu var det optimalt att testa, eftersom det, utöver våra 3 vuxna katter, fanns fyra vilda kattungar hemma.

Ett par hörde av sig för att om möjligt få komma på besök för att just "känna efter" - hon var nämligen allergiker. De kom, och umgicks med katterna. Mannen i paret uppmärksammade snart att det stod en tuba i ett hörn.
"- Jo, det är jag som spelar, men bara på amatörnivå", berättade jag. Han berättade att han spelade trummor.
"- Jaha..." undrade jag vidare. "- I vilka sammanhang då?"
"- Jag spelar i en liten jazzgrupp" svarade han försiktigt. Jag fortsatte fråga:
"- Jaha, på vilken nivå? I vilka sammanhang har ni spelat? Kallar ni er något?"
"- Ja, Esbjörn Svensson Trio...", svarade han nästan som i förbigående...
"- Va då? Spelar du i Esbjörn Svensson Trio?" Jag ropade fascinerat till familjen "- Han spelar i E.S.T.!!!"
Till synes lika fascinerad ropar han till sin fru, som vid det här laget tyvärr konstaterat att hon fick allergisk känning även av våra "vänliga" katter:
"- Åh - han känner till att vi kallar oss E.S.T.!"

Paff över hans reaktion på min reaktion tänkte jag för mig själv - vilken ödmjuk kille! Efter det tillfället beundrade jag gruppen ännu mer...

---

Esbjörn blev 44 år gammal. Som en hyllning till gruppen tycker jag låten "From Gagarins Point of View" från deras cd med samma namn passar bra - den är inlagd som 10:e spår i musikspelaren ovan! Den får nu representera även "Esbjörns point of view"...

Himlen hör Esbjörn till - tack för vad du gav!

--S.

måndag 5 januari 2009

Var lägger man 12 hyllmeter LP-skivor så länge?

Grannen under oss väcker mig 02.15 inatt... Han säger att det rinner vatten från vårt sovrum ovanför hans...

Vi använder inte det sovrummet till annat än att förvara saker i - och det finns massor av dom. Jag var ju, den osunda tiden på dygnet till trots, tvungen att kolla upp saken. Det tog mig mer än en timme att ta mig genom rummet, flyttandes på kartonger och möbler, krypandes och klättrandes. När jag så nådde rören till den vattenburna fjärrvärmen kunde jag konstatera att det var snustorrt på vår våning.

Lättad klädde jag mig anständig och gick ner för att berätta resultatet av min nattliga ansträngning. Jag fick se grannens strömmande hetvattensflöde från sitt tak, och det såg inget roligt ut. Det såg ut att komma från en rörböj precis vid hans tak, och jag hoppades att det hela skulle vara ur världen för mitt vidkommande. Trött sitter jag nu kl. 4 på morgonen avklädd för att äntligen få min nattsömn, bara för att i samma ögonblick inse att det inte är någon mening att jag lägger mig då det endast är två timmar kvar tills jag ska vara på arbetet.

Efter två timmar på arbetet kommer det samtal jag fruktat skulle komma. Bovärden ringer och talar om att rörmokarna behöver tillgång till mitt golv för att fixa grannens vattenläcka. De ska längst in i sovrummet för att komma åt precis den yta där jag förvarar mina 12 hyllmeter med LP-skivor!

Tacksamt i allt kaos konstaterar jag att det är "röd" dag imorgon, men undrar samtidigt:
Var lägger man 12 hyllmeter LP-skivor så länge?

Urk - ser inte fram emot de närmsta dygnen...

--Stefan

lördag 3 januari 2009

Förlåt, P2:s Rendezvous!

Rendezvous

I rabblandet av intressanta radioprogram i Sveriges Radios P2 för den världsmusikintresserade missade jag ett program - Rendezvous, som sänds på fredagar kl. 18.14!

Det har gått mig förbi tidigare, men under fredagens radiolyssning öppnades mina öron för den spännande mångfalden i programmet. Utan att direkt ha ett "etniskt" tema så är blandningen av ett slag som gör det intressant. Målsättningen känns "kvalitet", och metoden är att med kunskap, skarp syn och ett välfungerande minne plocka fram gömda russin ur den egentligen alldeles oöverskådliga fruktkakan kallad världens musikhistoria.

I ett slags programförklaring listar programmets expeditionsledare, Kristjan Saag från Göteborg, följande genrerubriker:

Lounge
Latin
Exotica
Light Music
Film & TV
Crooners & Canaries
Ballroom
Cool jazz
Nu jazz
Chanson
Musikal
Operett
Klassisk schlager
Neapolitansk sång
Swing & Sweet
...och kanske en och annan skämtvisa av Povel Ramel.

- Rendezvous' hemsida!

Underrubriken på programmets hemsida lyder "Tillbakalutad Musikmix"... Den finns numera också i länklistan till höger!

Med ursäktande hälsning

--Stefan

fredag 2 januari 2009

Freddie Hubbard död!

Freddie Hubbard dog i måndags 29 december i Los Angeles i komplikationerna efter en hjärtattack. Den inträffade redan 1 december, och han hade legat i koma sedan dess. Freddie blev 70 år gammal.
Jazztrumpetaren Freddie Hubbard är kanske inte någon man skulle förknippa med "världsmusik", men han var en stor musiker - komplett inom sitt gebit - och han förtjänar att uppmärksammas! Freddie var en av de sista av de stora gamla amerikanska jazztrumpetarna, och har förstås spelat med "alla"... Vissa kallade honom för den viktigaste trumpetaren efter 60-talet - en del Miles Davis-anhängare skulle kanske säga annat...

Bland intressanta samarbeten kan nämnas:
- duettplattan med Miles Davis
- duettplattan med Woody Shaw
- duettplattan med Oscar Peterson

En jazz-Grammy vann han 1972 för plattan "First Light".

Han slutade framträda offentligt 1992 efter att under en längre tid ansträngt sina läppar alldeles för intensivt - efter det kunde han helt enkelt inte spela längre.

--S.