"Än är det liv i gubben..."
Rumänske Zamfir, som många älskar att hata...
Visst har han gjort en hel del tillrättalagd smäktande smörja, men hans skicklighet kan ingen förneka, och visst kan man bli på gott humör när man ser honom i "rätt sällskap" - hav kul:
Lite stökigt här och var kanske, men vad tusan - det är ju party!
Hade ni stått ut en hel konsert med dessa galningar!?!
--S.
lördag 6 oktober 2012
fredag 28 september 2012
Internetradio: Afrika
Av "tekniska" skäl är detta ett inlägg som läggs ut nu, men kommer att fyllas på längre fram i tiden, och då bli länkat till från Innehållsförteckningen...
--S.
--S.
torsdag 27 september 2012
Spanienresultat: El Cabrero & Miguel de Tena
 |
| Torrequebrada erbjuder kuperad och slingrig vandring. |
Efter några dagar i Benalmadena-området, närmare bestämt i Torrequebrada, fick jag för mig att ta en promenad för att verkligen bekanta mig med omgivningen. Det blev ett test i envishet, en egenskap jag tack och lov besitter ett visst mått av, eftersom uppförsbackarna aldrig verkade vilja upphöra och temperaturen större delen av dagen var väl över 30 grader.
 |
| Vägen som visade sig vara JÄRN-väg! |
Vad som såg ut som en korsande väg på kartan var i verkligheten järnvägen, som "korsade" 15 meter under den väg jag tänkt vika av från.
 |
| En av de sötaste rondellerna på vandringen. |
 |
| DEN sötaste rondellen på vandringen. |
På vandringen dök det upp affischer på kommande konserter och andra evenemang - precis vad jag var ute efter, och ett av mina delstopp på vandringen blev senare det allmänna biblioteket i Benalmadena, som ligger vackert inbäddat i grönska från "duvparken" (Parque de la Paloma)". Där fick jag sedan tag i ett väldigt ambitiöst augusti-program för Auditorio Municipal Benalmádena. Produktionsbolaget bakom heter Creativa Producciones - program hittar ni på deras hemsida!
 |
| Konsten att få en kall öl ännu kallare - ha alltid en tjockbottnad sejdel i frysen! |
Eftersom jag och vår hund befinner oss på samma nivå i förståelse av det spanska språket hade jag först inte fattat att det var en dubbelkonsert. När jag efter en och en halv timme nöjt reste mig upp för att gå satt de flesta kvar. Jag gick småfunderande till bordet med CD-skivor - köpte de två som fanns till salu, och gick sedan till baren för att beställa en öl, men fick istället ett surt vitt vin eftersom ölpumpen lagt av - och plötsligt, innan jag hinner klaga, presenteras nästa sångare, som var den jag hela tiden trott att jag precis lyssnat på....
---
Men vilka var då artisterna? Jo, affischnamnet var "El Cabrero", och i mindre stil stod ett antal andra namn, men den som inledde konserten var Miguel de Tena - mannen nedan:
 |
| Miguel de Tena med Formel 1-gitarristen Antonio Patrocinio. |
Det är svårt med många av YouTube-klippen - de fångar sällan live-känslans intensitet där på plats, men ovanstående klipp är tillräckligt nära. En sak som gjorde stort intryck på mig under Miguels framträdande var hans ackompanjerande gitarrist - Antonio Patrocinio. I ovanstående klipp är det en komp-etent, men annan, gitarrist.
Nedan däremot är Antonio med - i ett klipp som är över en timme - från en festival i Puerta de Alcudia 2011. Tyvärr är ljudet lite för komprimerat och skorrigt. Han var perfekt mickad i Benalmadena och hade en tydlighet och pregnans i sitt spel som var extremt njutbart. Tyvärr framgår inte hans spel lika fint nedan, men för den som har en timme över följer här sålunda en hel, inte oäven, konsert...:
För den som vill höra lite följsam gitarr-action - scrolla fram till exakt 42 minuter in i konserten.
 |
| El Cabrero & Rafael Rodriguez |
Artist numer två, som visade sig vara huvudakten, var en 68-årig get-herde med svart cowboyhatt, och med ett tröttare uttryck, kompad av en gitarrist som saknade Antonios fingerfärdighet... Vad kunde det bli av det? Ja, när känslan av en viss kvalitetssänkning "lagt sig", faktiskt något riktigt intressant. Uppenbart var att han var mycket folkkär, och uppenbart var också att han var mycket slagfärdig, och gav publiken svar på tal på ett sätt som uppskattades med jubel och skratt.
El Cabrero har varit med länge, och ger ett mycket "äkta" och genuint intryck - han ser ut som om han precis dammat av sig den spanska stäppens pulver...Iklädd sin svarta cowboyhatt och med 3 veckors skäggstubb tar han scenen i besittning, och ger oss ytterligare nästan en och en halv timmes väderbiten läderhuds-flamenco tillsammans med gitarristen Rafael Rodriguez.
Vi ska se honom i ett av de få videoklipp med någorlunda kvalité som existerar med honom på YouTube. Här ackompanjeras han av de av de stora gitarrmästarna - Paco del Gastor:
Den som vill se och höra honom med samma låt med med "rätt gitarrist" - Rafael Rodriguez, samma som på min konsert - kan kolla här! Ljudkvaliteten är sämre och tyvärr undrar jag om han inte har taskig medhörning, för ibland får åtminstone jag känslan att han driver iväg uppåt med intonationen...---
...Och nu återkommer jag så till frågan om kopplingen mellan flamencon och quawwali-musiken.
När vi var hemma i Sverige igen kom jag plötsligt på att jag hade en skiva med tidigare nämnde Miguel Poveda, flamenco-kollegan Duquende och den pakistanske sångaren Faiz Ali Faiz - dubbel-cd:n "Quawwali Flamenco" från 2006!
Flera exempel på samarbetet från den skivan går att se på YouTube!
Här följer ett av Nusrat Fateh Ali Khans gamla paradnumer - "Alla Huu". Inleder gör flamencogitarristen Chicuelo. Sedan hör vi i tur och ordning Faiz Ali Faiz (plus två av hans medsångare), Miguel Poveda, Faiz Ali Faiz igen och sedan Duquende:
Och så dessa underbara YouTube-kommentarer!
Glöm inte att läsa dem när ni ser och hör något ni gillar - det kan ge en extra dimension till det ni just tagit del av. Här är en tillhörande ovanstående klipp - en bekräftelse på ingivelsen under min andalusiska konsert, eller?
"Let us not forget that Flamenco originated from Andalusia, Spain. The place that produced the greatest of all Sufi philosopher i.e. Ibn Arabi. His theory of "Wahdatul Wajood" is the core of all Sufi songs in South Asia, especially Qawwalies. So this fusion is basically the reunion of two lost brothers. Wahdatul Wajood or the theory of one true existence (and the rest mere creations) tell us there can be only one true love i.e. that of God. The rest is just lust."
Jag vill till sist ge Antonio Patrocinio en chans till att komma till tals med sin gitarr - lite bättre ljud, även om det är mycket eko:
 |
| Så här ska en flamenco-stol se ut har jag lärt mig... |
- Miguel De Tena på spanska sajten DeFlamenco
- El Cabrero - officiell hemsida
- Faiz Ali Faiz på Wikipedia
- Miguel Poveda - officiell hemsida & spanska Wikipedia
- Duquende på Myspace & spanska Wikipedia
- Rizwan-Muazzam Quawwali - officiell hemsida
---
Vi hörs...
--Stefan
(Alla Spanien-bilder är tagna av undertecknad)
tisdag 25 september 2012
Singer / songwriter 6: Jimmy Webb
Jimmy Webb - född 1946
I 20 hyllmeter lp-skivor kan det mesta dölja sig, och häromdagen, när jag åter börjat fajtas med sorteradet av denna hög, dök det upp en platta med en amerikansk singer/songwriter vid namn P. F. Sloan... "- Jaha, och...?", tänker säkerligen i princip 100% av de som läser detta, men för mig var det en riktig aha-upplevelse. Jag hade nämligen köpt en skiva med Jimmy Webb - "El Mirage" - för 30-talet år sedan, där en av låtarna var betitlad "P. F. Sloan" - "- Han finns alltså på riktigt..!" tänkte jag med ögonblicklig pirrande nyfikenhet.
Genast sökte jag upp honom på nätet, bara för att bli lite besviken, men glädjen över att känna att jag förstår en liten detalj mer om en av mina favorit-singer/songwriters från 70- och 80-talen gjorde mig ändå nöjd med upptäckten.
Här är sången med Jimmy Webb som satt sig tillrätta i mitt medvetande sedan 30 år:
Jimmy Webb är en av alla dessa låtskrivare som aldrig riktigt slagit igenom - åtminstone inte i Europa. Hans sångarkarriär har varit lång och relativt sparsmakad - 12 skivor i eget namn från 1968 till idag. Den senaste kom 2010. Han är egentligen känd, men mest som låtskrivare (i den mån låtskrivare blir "kända"), och respekterad främst bland etablerade artister i USA som en del av det amerikanska låtskrivaretablissemanget.
En av hans mest kända låtar är "Up, Up and Away" som blev en hit för gruppen The 5th Dimension redan 1966:
Han har skrivit låtar åt artister som Thelma Houston, The Supremes, Richard Harris, Johnny Maestro, Frank Sinatra, Elvis Presley, Isaac Hayes, Art Garfunkel, Amy Grant, America, Linda Ronstadt, R.E.M., Michael Feinstein och Carly Simon.
För min del är han dock mest känd som låtskrivare till Glen Campbell, med titlar som "By The Time I Get To Phoenix", "Wichita Lineman" och "Galveston". Det roliga är att han som fjortonåring köpte sin första skiva - "Turn Around, Look at Me" - med just Glen Campbell...
Här är exempelvis "Galveston" - originalvideon, brusig och rumphuggen, både vid start och slut, men den har en så speciell atmosfär - tycker jag:
Ännu ett exempel - "Wichita Lineman":
Skulle inte detta inlägg handla om Jimmy Webb? Jo visst, men han är tyvärr så mycket låtskrivare och så lite framförare av alstren i allmänhetens öron.
Därför tvingar jag på er den tredje av Glens största hits genom Jimmy Webbs kreativa penna - "By The Time I Get To Phoenix":
Så har Jimmy själv något att sätta emot då?
Döm själva:
En annan av Glen Campbells hittar var "Highwayman", men nu fortsätter vi låta Jimmy Webb själv framföra sina verk - här i en amerikansk, lite pratig, countryshow.
Vill ni slippa babblet hoppar ni till 1.30 in i klippet, som har en efterföljande intervju med honom:
På skivan "El Mirage" finns den i mitt tycke skönaste versionen med full orkester och en lite mer "svindlande" känsla - den finns förstås med i Internetradion.
Jag tänker avsluta med min favoritlåt med honom - "The Moon Is a Harsh Mistress". Denna låt har spelats in av artister som, ja, förutom Glen Campbell, förstås, Joe Cocker, Linda Ronstadt och Judy Collins, och inte minst Radka Toneff, kompad av vår egen Sverige-importerade Jimmy Webb - Steve Dobrogosz (vars version förstås ligger i Internetradion)!
Två versioner till ligger i radion, och först ska vi höra maestron själv, och sedan en underbar instrumentalversion med jazzgitarristen Pat Metheny och bassisten Chalie Haden:
Tack till den som hängt med ända till "slutet"!
- en mycket uttömmande biografi på engelskspråkiga Wikipedia.
- Officiell hemsida
--S.
I 20 hyllmeter lp-skivor kan det mesta dölja sig, och häromdagen, när jag åter börjat fajtas med sorteradet av denna hög, dök det upp en platta med en amerikansk singer/songwriter vid namn P. F. Sloan... "- Jaha, och...?", tänker säkerligen i princip 100% av de som läser detta, men för mig var det en riktig aha-upplevelse. Jag hade nämligen köpt en skiva med Jimmy Webb - "El Mirage" - för 30-talet år sedan, där en av låtarna var betitlad "P. F. Sloan" - "- Han finns alltså på riktigt..!" tänkte jag med ögonblicklig pirrande nyfikenhet.
Genast sökte jag upp honom på nätet, bara för att bli lite besviken, men glädjen över att känna att jag förstår en liten detalj mer om en av mina favorit-singer/songwriters från 70- och 80-talen gjorde mig ändå nöjd med upptäckten.
Här är sången med Jimmy Webb som satt sig tillrätta i mitt medvetande sedan 30 år:
Jimmy Webb är en av alla dessa låtskrivare som aldrig riktigt slagit igenom - åtminstone inte i Europa. Hans sångarkarriär har varit lång och relativt sparsmakad - 12 skivor i eget namn från 1968 till idag. Den senaste kom 2010. Han är egentligen känd, men mest som låtskrivare (i den mån låtskrivare blir "kända"), och respekterad främst bland etablerade artister i USA som en del av det amerikanska låtskrivaretablissemanget.
En av hans mest kända låtar är "Up, Up and Away" som blev en hit för gruppen The 5th Dimension redan 1966:
Han har skrivit låtar åt artister som Thelma Houston, The Supremes, Richard Harris, Johnny Maestro, Frank Sinatra, Elvis Presley, Isaac Hayes, Art Garfunkel, Amy Grant, America, Linda Ronstadt, R.E.M., Michael Feinstein och Carly Simon.
För min del är han dock mest känd som låtskrivare till Glen Campbell, med titlar som "By The Time I Get To Phoenix", "Wichita Lineman" och "Galveston". Det roliga är att han som fjortonåring köpte sin första skiva - "Turn Around, Look at Me" - med just Glen Campbell...
Här är exempelvis "Galveston" - originalvideon, brusig och rumphuggen, både vid start och slut, men den har en så speciell atmosfär - tycker jag:
Ännu ett exempel - "Wichita Lineman":
Skulle inte detta inlägg handla om Jimmy Webb? Jo visst, men han är tyvärr så mycket låtskrivare och så lite framförare av alstren i allmänhetens öron.
Därför tvingar jag på er den tredje av Glens största hits genom Jimmy Webbs kreativa penna - "By The Time I Get To Phoenix":
Så har Jimmy själv något att sätta emot då?
Döm själva:
En annan av Glen Campbells hittar var "Highwayman", men nu fortsätter vi låta Jimmy Webb själv framföra sina verk - här i en amerikansk, lite pratig, countryshow.
Vill ni slippa babblet hoppar ni till 1.30 in i klippet, som har en efterföljande intervju med honom:
På skivan "El Mirage" finns den i mitt tycke skönaste versionen med full orkester och en lite mer "svindlande" känsla - den finns förstås med i Internetradion.
Jag tänker avsluta med min favoritlåt med honom - "The Moon Is a Harsh Mistress". Denna låt har spelats in av artister som, ja, förutom Glen Campbell, förstås, Joe Cocker, Linda Ronstadt och Judy Collins, och inte minst Radka Toneff, kompad av vår egen Sverige-importerade Jimmy Webb - Steve Dobrogosz (vars version förstås ligger i Internetradion)!
Två versioner till ligger i radion, och först ska vi höra maestron själv, och sedan en underbar instrumentalversion med jazzgitarristen Pat Metheny och bassisten Chalie Haden:
Tack till den som hängt med ända till "slutet"!
- en mycket uttömmande biografi på engelskspråkiga Wikipedia.
- Officiell hemsida
--S.
söndag 9 september 2012
Heartworn Highways på SVT!
Så har det äntligen skett...
- Vaddå?
- Jo, min absoluta favorit-singer/songwriter Larry Jon Wilson har haft sin svenska TV-debut - ett par år efter sin död!
Tillsammans med ett vildvuxet gäng andra singer/songwriters i början av sina karriärer från 70-talets mitt dyker han upp i den lite märkliga dokumentären "Heartworn Highways".
Filmen har egentligen ingen handling eller dramaturgi, utan känns mer som en samanställning av en dokumentärfilmares (och knappt det) hopsamlande av en del roliga och minnesvärda sekvenser. Filmen har nått kultstatus bland singer/songwriter-konnässörer, och för mig, kanske mest för att det länge var det enda filmade material som gick att få tag i med just Larry Jon innan YouTube. Han var värd i en minidokumentärserie som hette "Georgia Backroads" som spelades in någongång i mitten av 2000-talet, men den är av mindre musikaliskt intresse.
SVT2 har nu tydligen hittat denna dokumentär som spelades in redan 1975, och sände den första gången igår, och nu idag för en stund sedan kl. 16.00 - jag sprang på min granne som upprymt berättade vad han just sett - och, den repriseras en gång till den 11/9 kl. 23.30!
Missa inte - förhoppningsvis skapar den nyfikenhet på de artister som dyker upp där - de flesta av dem lever fortfarande, LJW, Gamble Rogers och Townes Van Zandt undantagna, och för en tillvaro ofta långt från de stora scenljusen. SVT snuddar här vid en tradition som många skulle kalla country eller americana, och det stämmer väl för vissa av inslagen, men för mig som "levt" vissa av dessa artister är det något mycket mer och stort - den närmaste och ärligaste formen av musikaliskt förmedlad medmänsklighet jag känner. För mig är de "de riktiga singer/songwriterna" - hoppas att fler kan hitta till denna absoluta elit!
Ta exempelvis inslaget med Townes Van Zandt när han framför sin "Waitin' 'Round To Die" med en av dem han sjunger om, den svarte gamle smeden, närvarande, och den otroliga värme som förmedlas i det ögonblicket:
Det var ett tag sedan jag såg den själv, men jag tror att det är David Allan Coe man hör i slutet av klippet.
Och ta Larry Jon Wilson, som skaffade sin första gitarr efter att han fyllt 30, och som kommer in i studion med en så sanslöst avslappnad och självklar musikalisk framtoning att man kan tro att han fötts med gitarren i näven..:
Detta är en del av den kärna jag utgått ifrån och haft som måttstock när jag letat efter andra förmågor i samma tradition, och det har inte varit en enkel jakt. De mest värdefulla av dessa artister jag funnit har i princip aldrig spelats i svensk radio - inte ens i specialprogram som SR:s P2:s "Felicia", som ändå har visberättande och trubadurer som fokus.
Missa nu inte reprisen på tisdag kl. 23.00 i TV2 - eller gå in på SVT Play fr o m imorgon då en fullängdsversion av filmen ska läggas ut!
- Länk till förra gången jag nämnde Heartworn Highways.
-- Stefan - som önskar att han redan presenterat alla sina favvisar i singer/songwriter-facket, men framtiden får visa när den tiden dyker upp.
- Vaddå?
- Jo, min absoluta favorit-singer/songwriter Larry Jon Wilson har haft sin svenska TV-debut - ett par år efter sin död!
Tillsammans med ett vildvuxet gäng andra singer/songwriters i början av sina karriärer från 70-talets mitt dyker han upp i den lite märkliga dokumentären "Heartworn Highways".
Filmen har egentligen ingen handling eller dramaturgi, utan känns mer som en samanställning av en dokumentärfilmares (och knappt det) hopsamlande av en del roliga och minnesvärda sekvenser. Filmen har nått kultstatus bland singer/songwriter-konnässörer, och för mig, kanske mest för att det länge var det enda filmade material som gick att få tag i med just Larry Jon innan YouTube. Han var värd i en minidokumentärserie som hette "Georgia Backroads" som spelades in någongång i mitten av 2000-talet, men den är av mindre musikaliskt intresse.SVT2 har nu tydligen hittat denna dokumentär som spelades in redan 1975, och sände den första gången igår, och nu idag för en stund sedan kl. 16.00 - jag sprang på min granne som upprymt berättade vad han just sett - och, den repriseras en gång till den 11/9 kl. 23.30!
Missa inte - förhoppningsvis skapar den nyfikenhet på de artister som dyker upp där - de flesta av dem lever fortfarande, LJW, Gamble Rogers och Townes Van Zandt undantagna, och för en tillvaro ofta långt från de stora scenljusen. SVT snuddar här vid en tradition som många skulle kalla country eller americana, och det stämmer väl för vissa av inslagen, men för mig som "levt" vissa av dessa artister är det något mycket mer och stort - den närmaste och ärligaste formen av musikaliskt förmedlad medmänsklighet jag känner. För mig är de "de riktiga singer/songwriterna" - hoppas att fler kan hitta till denna absoluta elit!
Ta exempelvis inslaget med Townes Van Zandt när han framför sin "Waitin' 'Round To Die" med en av dem han sjunger om, den svarte gamle smeden, närvarande, och den otroliga värme som förmedlas i det ögonblicket:
Det var ett tag sedan jag såg den själv, men jag tror att det är David Allan Coe man hör i slutet av klippet.
Och ta Larry Jon Wilson, som skaffade sin första gitarr efter att han fyllt 30, och som kommer in i studion med en så sanslöst avslappnad och självklar musikalisk framtoning att man kan tro att han fötts med gitarren i näven..:
Detta är en del av den kärna jag utgått ifrån och haft som måttstock när jag letat efter andra förmågor i samma tradition, och det har inte varit en enkel jakt. De mest värdefulla av dessa artister jag funnit har i princip aldrig spelats i svensk radio - inte ens i specialprogram som SR:s P2:s "Felicia", som ändå har visberättande och trubadurer som fokus.
Missa nu inte reprisen på tisdag kl. 23.00 i TV2 - eller gå in på SVT Play fr o m imorgon då en fullängdsversion av filmen ska läggas ut!
- Länk till förra gången jag nämnde Heartworn Highways.
-- Stefan - som önskar att han redan presenterat alla sina favvisar i singer/songwriter-facket, men framtiden får visa när den tiden dyker upp.
lördag 18 augusti 2012
Åter på väg till Spanien!
Hola!
Åter på väg till andalusiska trakter! Jag sitter på GoByBus (som sympatiskt nog bjussar på trådöst bredband) efter att ha lämnat hunden hos min mamma i Ludvika, och nu alltså på väg tillbaks till Stockholm. Åker från Arlanda i eftermiddag. Denna gång ska jag verkligen försöka uppleva den sydspanska musiken på plats vilken vi inte "hann med" förra gången...
Jag blev påmind om den häromveckan när jag lyssnade på Sveriges Radios p2:s sommarserie "Duellen" - en musikalisk associationslek med två inbjudna musikpersonligheter mitt i Sveriges Radios allra heligaste hjärta - grammofonarkivet. En kul idé, som bygger på att den ene av gästerna spelar ett valfritt spår ur grammofonarkivets gömmor, den andre lyssnar och svarar med en mer eller (helst) mindre långsökt association...
Denna gång var det Sara Riedel som kombatterade med Ane Brun. De spelade detta spår ur en Almodovar-film med Miguel Poveda - A Ciega:
En uttrycksfull artist värd att bekanta sig med, eller hur...?!
En liten brasklapp angående Miguel Povedas "sydspanskhet" - han är född i Barcelona såg jag nyss - inte syd-sydspanskt direkt, men stilen är väl ändå sydspanskt dramatisk... eller? Någon som eventuellt besitter en mer initierad kunskap om spansk musik får gärna kommentera!
Jag önskar alla en skön avslutning på sommaren - det tänker vi ha!
--S.
Åter på väg till andalusiska trakter! Jag sitter på GoByBus (som sympatiskt nog bjussar på trådöst bredband) efter att ha lämnat hunden hos min mamma i Ludvika, och nu alltså på väg tillbaks till Stockholm. Åker från Arlanda i eftermiddag. Denna gång ska jag verkligen försöka uppleva den sydspanska musiken på plats vilken vi inte "hann med" förra gången...
Jag blev påmind om den häromveckan när jag lyssnade på Sveriges Radios p2:s sommarserie "Duellen" - en musikalisk associationslek med två inbjudna musikpersonligheter mitt i Sveriges Radios allra heligaste hjärta - grammofonarkivet. En kul idé, som bygger på att den ene av gästerna spelar ett valfritt spår ur grammofonarkivets gömmor, den andre lyssnar och svarar med en mer eller (helst) mindre långsökt association...
Denna gång var det Sara Riedel som kombatterade med Ane Brun. De spelade detta spår ur en Almodovar-film med Miguel Poveda - A Ciega:
En uttrycksfull artist värd att bekanta sig med, eller hur...?!
En liten brasklapp angående Miguel Povedas "sydspanskhet" - han är född i Barcelona såg jag nyss - inte syd-sydspanskt direkt, men stilen är väl ändå sydspanskt dramatisk... eller? Någon som eventuellt besitter en mer initierad kunskap om spansk musik får gärna kommentera!
Jag önskar alla en skön avslutning på sommaren - det tänker vi ha!
--S.
tisdag 14 augusti 2012
Baba Samba - uppföljning
Tyvärr har jag inga trevliga nyheter angående Baba Samba efter att jag talat med mina guineanska vänner:
Tydligen ska han ha brutit mot ett fyraårigt kontrakt han undertecknat med ett skivbolag. Detta har lett till domstolsbeslut att Baba är låst i fyra år. Han får under denna period inte göra några nya inspelningar, och sannolikt inte heller göra några konsertframträdanden eller turnéer...
Bland mina vänner spekulerades det kring om han förstått hur hårt bunden han varit av kontraktet eller om han brutit det ändå. Han hade tydligen lockats att göra nya inspelningar med någon annan producent. Oavsett hur det ligger till är det synd på en så talangfull ung artist - fyra år är lång tid i hans ålder. Han befinner sig vad de visste nu i Guinea.
Dyker jag på några andra uppgifter om honom återkommer jag förstås i ämnet.
--Stefan
Tydligen ska han ha brutit mot ett fyraårigt kontrakt han undertecknat med ett skivbolag. Detta har lett till domstolsbeslut att Baba är låst i fyra år. Han får under denna period inte göra några nya inspelningar, och sannolikt inte heller göra några konsertframträdanden eller turnéer...Bland mina vänner spekulerades det kring om han förstått hur hårt bunden han varit av kontraktet eller om han brutit det ändå. Han hade tydligen lockats att göra nya inspelningar med någon annan producent. Oavsett hur det ligger till är det synd på en så talangfull ung artist - fyra år är lång tid i hans ålder. Han befinner sig vad de visste nu i Guinea.
Dyker jag på några andra uppgifter om honom återkommer jag förstås i ämnet.
--Stefan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
