torsdag 3 december 2009

Jag lever...

fortfarande...
Ville bara berätta det - det har varit väldigt tyst på bloggen sista månaden, vilket beror på att jag insett att någon uppfunnit dygnet, med alla dess tidsmässiga begränsningar.. 24 timmar - vad är det för trams!?! Det har helt enkelt inte räckt till, men internet-radion är på - för det mesta - hoppas den lockar till lyssning så länge...

Hav julstressrelaterat tålamod med mig kära vänner, så lovar jag en comeback, när vardagen slutat överfalla mig!

--Stefan

torsdag 12 november 2009

Singer/Songwriter 4: Malcolm Holcombe

Malcolm Holcombe

Det finns "unik" och det finns "unik"... Eller - unik, unikare, Malcolm Holcombe!



Denne man stötte jag på ganska nyligen när en konsert med min husgud Larry Jon Wilson utannonserades på hans Facebook-konto. Det var en dubbelkonsert som han skulle ha - tillsammans med Malcolm Holcombe!

Malcolm är för mig ett bevis på att den amerikanska singer/songwriter-kontinenten fortfarande inte är färdigutforskad - något jag faktiskt tidigare, nästan gick i "frustrativ depression" över! (Se, där har ni ett nytt begrepp att smaka på ;-))

Han har haft sina perioder av missbruk och återkommanden till scenerna i och runt Nashville. Han är en av dessa oerhört sällsynta artister som bara är sig själv och inget annat. Av alla klipp jag sett på Youtube har insett är han, om någon, ska upplevas live!

Här är ett klipp där han har en skön kontakt med publiken:


Ytterligare ett klipp - kommentarer onödiga:


Ett till:


Två låtar med en av USA:s allra personligaste sångare - den första, "A Bigger Plan", är första spåret från senaste plattan "For The Mission Baby" (2009), den andra är ett, är jag övertygad om, ett självutlämnande sista spår, "I Never Heard You Knockin'" - titelspåret från 2005 års CD-släpp:


- officiell hemsida

--Stefan

lördag 7 november 2009

Béla Fleck-spin-offen kompletterad


Detta blir en kortis:


Jag har nu kompletterat Podbean-spelarens live-spår 2 till 7 i slutet på inlägget "Spin off" på Béla Fleck med det sista åttonde spåret som är denna bluegrass-allstar-konstellations tolkning av den nu 85-årige Earl Scruggs' gamla flageolett-uppbyggda "Bugle Call Rag" med ett härligt driv!


Kolla gärna upp det!

--Stefan

söndag 1 november 2009

Ett år på webben firas med asiatiska favoriter

Jag har nu "vakat in" bloggens ettårsdag... Världsmusik-kaféets blogg är på väg ur blöjåldern!

Hipp, hipp - hurra!

En aning egotrippat kan tyckas - att fira sig själv... men varför inte... Jag tänkte hursomhelst fira det genom att, utan onödigt skrivet prat, visa videoklipp med några av mina asiatiska favoriter just nu....

Håll till godo - och tack för det första året!

Först ut Huong Thanh med titelspåret från hennes (och gitarristen Nguyên Lês) senaste cd "Fragile Beauty" (2007):


Sheila Chandra tolkade denna skotska 1700-talslåt - "McCrimmon's Lament" - på sitt indiska sätt - med konstant ljudande sitarborduner - en lyckad korsbefruktning. Den ligger på cd:n "The Indipop Retrospective" från 2003:


Sedan en romantisk "dravel-låt" kanske, men jag tycker den har något - med den pakistanske avlidne store Nusrat Fateh Ali Khans brorson Rahat Nusrat Fateh Ali Khan från filmen "Kalyug" (2005):


O Re Piya från Rahat's senaste album "RAHAT" och från filmen "Aaja Nachle":


Indiske filmmusik-kompositören A. R. Rahman går inte att undvika om man gör ett musikaliskt svep över Asien. Min favoritmusik är egentligen från filmen "Dil Se", men den har jag redan skrivit om i samband med att han vann två Oscarsutmärkelser tidigare i år för musiken till filmen "Slumdog Millionaire".

Här kommer istället hans musik till Aamir Khans film "Ghajini", framförd av Javed Ali och Sonu Nigam - låten Guzarish:


Sa Ding Ding från Kina med "Holy Incence" från cd:n "Alive" (2007):


En promotionfilm om Mamer från västra Kina inför släppet av hans debut-cd "Eagle"som släpptes i våras. Han skulle ha varit med på Womex i år, men det blev inställt:


Och här är "Proverbs" från Mamers debut - från Last.FM:s hemsida - vilken även finns på Världsmuik-kaféets internetradio, där den kan höras då och då:


Den mongolska gruppen "Hanggai" kom ut med sin debut förra året - "Introducing Hanggai". De bor i Kina, och från debut-cd:n är följande stycke - "Haar Hu" - hämtat:


Vill ni höra min favorit med Hanggai? Klicka då igång "Borulai Lullaby" - från deras Myspace-sida:
Hämta Flash nu!

För att kunna lyssna på eller visa den här filen måste du uppdatera din Flash-version.



Så tar vi oss över världens största bergsmassiv och hamnar i det hästälskande Mongoliet (eller egentligen i Frankrike) och med sångaren Enkh Jargal, som visar prov på en "mongolisk blues"... Det hela avslutas med en snabb ritt och ett hästgnägg:


Sedan kan jag inte låta bli att ta med Hosoo & Transmongolia igen, och min absoluta favorit med dom - "Signs In The Wind":


Ett litet steg närmare Europa och vi hamnar i Tuva - de som minns mitt inlägg om Kap Verde-ättade singer/songwritern Paul Pena minns också att han lärde sig strupsång och sedan reste till Tuva.

I den skiva som blev resultatet av resan nämner han en legend - Vladimir Oidoopaa. Här har vi honom - livs levande:


Uzbekistans främsta export - Sevara Nazarkhan - låten "Gazli":


Från hennes debutplatta "Yol Bolsin" som kom 2002, kommer denna låt - "Galdir" - känslosamt:


Så får vi slutligen lite Peter Gabriel - Polarprisvinnaren - på denna asiatiska odyssé. Hans skivbolag Real World är Sevara Nazarkhans...

Här presenterar han henne och låten "Adolat Tanovari", också den från debutskivan:


Hoppas det varit en angenäm resa!

Nu ska jag vila ett tag...

--Stefan

lördag 31 oktober 2009

Konserttips 2: Kálmán Balogh - cimbalom-mästare från Ungern

När jag vill skriva något upptäcker jag ofta något annat - minst lika spännande. Det hände nu - under WorldMixs världsmusikfestival kommer nämligen även Kálmán Balogh och hans "The Gipsy Cimbalom Band" att uppträda. Kálmán är en av Ungerns främsta på det ungerska hackbrädet cimbalom - eller zimbalom beroende på vem som stavar... Här är det förstås fråga om smäktande - ibland väldigt "bråttomsk" - musik i bästa zigensk tappning!

Han uppträder på följande datum och platser:

Tisdag 3 november kl. 19.00
Växjö, Kulturhuset Palladium

Onsdag 4 november kl. 19.30
Malmö, Palladium

Torsdag 5 november kl. 19.00
Kristianstad, Konserthuset

Tre videoklipp med honom:


Det var kanske lite kort - här kommer ett längre - denna gång från en kyrka i Portland, Oregon:


Från kyrkan till en barmässig miljö - här är kanslan en helt annan - jag skulle kunna tänka mig att svinga ett par bägare till detta stök och ståhej - det börjar pang-på och slutar lika tvärt:


Detta videoklipps-zappande ledde mig till en annan herre - för mig tidigare obekant - rumänen Ion Miu!

Denne man har kallats för The Godfather of Cimbalom - inte en sekunds undran varför:


--Stefan - som precis tappat hakan...

---

TILLÄGG:

Äsch - jag ger upp - här är ytterligare en galning - om utrycket tillåts... Ernest Sarkosy spelar cimbalom i den slovakiska romska gruppen Diabolské Husle. Här framför de, eller mest han, en slovakisk cimbalom-fantasi som verkligen är uttrycksfull.

Det är inte bara "fortfort" - det är faktiskt musik också:


--S.

Konserttips: Kilema från Madagaskar

Kilema från Madagaskar, numera bosatt i Andalusien, kör en lättsmält solskensmusik med tydligt avstamp i Madagaskars folkmusik. Han har varit i Sverige tidigare i år men är alltså tillbaks och turnérar nu igen i Sverige. Sex konserter ska hinnas med på en dryg vecka.

På onsdag 4 november spelar han i Växjö under WorldMixs världsmusikfestival (pågår 31 oktober - 8 november) som sträcker sig från Malmö i söder till Växjö i... "nordost".

På torsdag 5 november kl 20.00 avslutar Kilema sin turné på Inkonst, Bergsgatan 29 i Malmö - även den konserten under WorldMixs paraply.

Den 2 december är han tillbaks för en dubbelkonsert på Stallet i Stockhom.

Före honom spelar Tamala - ett Sverige-baserat gäng som jag faktiskt minns att jag anlitat en gång för tre år sedan vid en lokal liten festival jag var med och arrangerade i bostadsområdet där jag bor. Nu har gruppen en lite annan line-up - utöver de senegalesiska börderna Lamine Cissokho, kora, och Bambo Cissokho, slagverk, och guineanska sångerskan Fanta Yayol, består gruppen av två mycket kompetenta svenska musiker - saxonfonisten Lina Langendorf och basisten Johan Hansén-Larson.

Här är ett lite stökigt klipp med Kilema, av de få som finns på Youtube med honom:


Här repar han en låt med en sångare ur den estniska ragga-gruppen Bombillaz:


Några låtar från Kilemas Myspace-sida:
Hämta Flash nu!

För att kunna lyssna på eller visa den här filen måste du uppdatera din Flash-version.



-- Stefan

Fantastiska nyheter...

Jag ska nu göra något jag aldrig gjort tidigare - jag ska stjäla en hel nyhet...

Sveriges Radios P1 och P2:s "Mitt i Musiken" gjorde i tisdags en intervju med Lars Farago, arbetande ordförande i Riksförbundet Folkmusik & Dans, angående en planerad folk- och världsmusikgala. Ni kan lyssna på intervjun på Mitt i Musikens hemsida - HÄR - eller läsa hela intervjun nedan:
---
Så - stäm mig - här är den stulna texten:
---
Folk- och världsmusikgala på gång
Tisdag 20 oktober 2009 16:20

Efter många år tycks det nu som om också Sverige får en egen folk- och världsmusikgala. Sådana finns sedan länge i våra nordiska grannländer, men nu har Riksförbundet för Folkmusik och Dans kommit överens med Rikskonserter om en gala i vår.

Berit Nygren träffade Lars Farago, riksförbundets ordförande:

- Tidigare år har ju Rikskonserter ställt sig bakom olika ansökningar men inte satsat egna pengar, och nu genom att Rikskonserter är med så har vi en bas - både med personal och med grundpengar till en produktion. Det har vi inte haft förut.

Folk- och världsmusikgala på gång
På vilket sätt har RFoD försökt få till stånd ett samarbete med andra partners?


- Ja, vi har ju dels formellt bjudit in alla. Det är liksom en öppen dörr - vi har pratat med Sveriges Radio till exempel, som vi var inne på, med P2 och folkmusikredaktionen, men det är ju sådant som är en sådan administrativ del att ta kontakt med alla och diskutera det. Man hinner inte riktigt med allt man skulle vilja hinna, så där är olika bollar utkastade men alla har inte landat ännu.

Varför är det enligt RFoD så viktigt att ha en svensk folk- och världsmusikgala?

- Jag tror att vi har en enorm potential när det gäller publik för folk- och världsmusik, men metoderna att marknadsföra folk- och världsmusiken måste anpassas till hur det här samhället fungerar och då behöver vi ... artister behöver den här stämpeln som 'årets artist'. Då får de en ytterligare uppmärksamhet att kunna säga att 'jag var årets artist' eller 'jag är årets grupp', så tror jag att man både får uppmärksamhet inom Sverige och utanför Sverige. Så att om vi ska kunna få fler musiker som kan försörja sig på den här fantastiska kompetensen inom folk- och världsmusik så behöver vi många artister som också har olika meriter att visa upp.

Våra nordiska grannländer har ju redan sina egna folk- och världsmusikgalor. Vilken är er främsta förlaga - den som finns i Norge, Danmark eller Finland?

- Ja, alltså vi ska ju skapa en egen här i Sverige så att vi ska lära oss av det vi inte har tyckt om i Norge, Danmark och Finland och skapa något som är väldigt speciellt för Sverige och världen.

Lista något som ni absolut i-n-t-e vill ha då!

- Vi vill inte ha något internt. Vi vill inte att det ska handla om att vi inom genren träffas och tycker att vi är jätteduktiga och klappar varandra på ryggen utan vi vill nå utanför vår egen genre. Vi vill också ha en bred definition av folk- och världsmusik. Så att vi tycker att folk- och världsmusik hör ihop och det ska inte vara någon snäv, avgränsad definition utan folk ska bli litet överraskade om hur stort det här är.

Skulle du kunna precisera det - vad menar du med internt?

- Ja, alltså, vi har väldigt många spelmansstämmor, vi har en del festivaler också där folk som tycker om att spela med varandra, tycker om att dansa till den här musiken åker på den här festivalen, men vi har ganska få festivaler idag dit väldigt många åker som aldrig tidigare har lyssnat på den här musiken. Vi vill ju nå människor som inte redan är tända på det här och göra det lättare för dem att hitta de bästa artisterna, men det är ju inte så att vi ska säga att det bara är det breda som ska vara vinnare, men det ska finnas plats för både de breda och de smala.

Men fortfarande har ni inget namn på galan ..?

- Just nu heter den Folk- och världsmusikgala 2010.

Berit Nygren

berit.nygren@sr.se

---

Det var ju iallafall en ganska ordentlig källhänvisning...

Detta är nog det mest spännande som hänt sedan konsertarrangörsföreningen SELAM och konsertstället Stallet i Stockholm bildades - jag kommer att följa denna händelseutveckling mycket noga - det är en sak som är säker!

Glad och förväntansfull...

--Stefan

Lyssningstips - Oregons Ralph Towner m fl

Har ni upplevt att saker sällan kommer i lagoma doser i livet - ketchupeffekten; först kommer inget och sedan kommmer inget och sedan... kommer allt...? Eller, att, när man talat om något speciellt, så dyker saker upp som har med den saken att göra, tätare inpå än det "statistiskt" borde göra - sk tillfälligheter... Jag drabbas av dessa ständigt och jämt - nu till saken:

Vi skulle kunna kalla detta för "spin off nr 2" också... Efter den, av mig tillförvirrade, diskussionstråden i kommentarerna till Béla Fleck-inlägget, konstaterades att världsjazzfusion-gruppen "Oregon" visst fortfarande turnérar och lever, och inte alls är upplösta som undertrecknad hade fått för sig. En av gruppens grundare, pianisten, trumpetaren, gitarristen och kompositören Ralph Towner, besökte Uppsalas sjätte internationella gitarrfestival vilken pågick 14-17 oktober.

Festivalen samarbetade med bl a Sveriges Radios P2, och redan innevarande vecka har man kunnat höra fem av sex konserter - spelschema nedan. Igår lyssnade jag på P2:s inspelning från Ralph Towners konsert. Han kanske inte är den absolut mest polerade gitarrist live - men ack så uppfinnings- och infallsrik! På fantastiska P2:s hemsidor går i princip alla kanalens program att, vad jag vet, återlyssna på i upp till 30 dagar efter sändningarna.

Själv missade jag sändningen av John Williams' och Inti-Illimanis gemensamma konsert. Min sambo var där, på plats, och tyckte den var fantastisk - själv får jag nöja mig med en återlyssning på P2.

Ikväll kl. 21.45 sänds även Duo Assads konsert, vilken jag rekommenderar - utan att ha bevistat den! Även Andy McKee kan vara intressant - ett gitarrvirtuosofenomen, som gör riktigt snygga saker med sin gura!

Jag kan inte låta bli att ge er följande You-Tube-klipp - ett klipp som visats över 25 miljoner gånger...:


Så, här är spelschemat från festivalen - gå in på P2:s hemsida, gå vidare till respektive programs hemsida för att återlyssna:
25/11 19:30 P2 Live klassiskt: Marcin Dylla & Jorge Cardoso
26/11 19:30 P2 Live klassiskt: John Williams & Inti Illimani
27/11 22:00 P2 Club Jazz: Andy McKee
29/10 19:30 P2 Live klassiskt: Johannes Möller samt Konsert Unga Förmågor
30/10 22:00 P2 Club Jazz: Ralph Towner
31/10 21.45 P2 Live klassiskt: Bröderna Odair & Sergio Assad


--Stefan

Första videon från Womex 2009

Från invigningskonserten med "The Great Nordic Band" den 28 oktober på WOMEX i Köpenhamn har följande klipp satts ihop av Mondomix:


Mondomixs webcast-sida för WOMEX kan man se fler videoklipp från mässan - det läggs ut nya kontinuerligt!

--Stefan

onsdag 28 oktober 2009

WOMEX pågår just nu!

Jag har inte hunnit skriva om detta tidigare - så det blir lite i panik...

Just nu pågår den ambulerande årliga världsmusikmässan WOMEX, denna gång i Köpenhamn - 28 oktober - 1 november.

Om jag idag fick frågan "- Om du fick välja var du skulle vilja vara just nu - varsomhelst i världen... " så skulle svaret bli "- På WOMEX!!!!"



Svenska Rikskonserter är därnere just nu och representerar Sverige tillsammans med grupperna Ale Möller Band, Bazar Blå och Nordic.

Rikskonserter ska ju, som många säkert känner till, läggas ner 2011, och uppgå i annan statlig och regional kulturell förvaltning. Hur det kommer att bli har jag inte satt mig in i, men vad jag förstår kommer inte deras subventionerade public service-mässiga artistförmedling till lokala små konsertarrangörer att upphöra, vilket jag sörjer mycket.

En stor del av Rikskonserters folk- och världsmusikaliska verksamhet har de senaste året gått ut på att erbjuda mindre konsertarrangörer runtom i landet ett internationellt intressant utbud av artister. De flesta av dessa artister har man fångat upp under tidigare års WOMEX-mässor. Dessa subventionerade konsertpaket som Rikskonserter erbjudit har även inkluderat all ljudutrustning + ljudtekniker. Det enda arbete en konsertarrangör behövt göra har varit att stå för marknadsföringen av själva konserten - för bra för att vara sant, kanske... Och efter 2011 är det alltså inte sant längre... Tyvärr!

En pressrelease från Rikskonserter angående det nordiska deltagandet på WOMEX kan läsas här!

Den årliga WOMEX-mässan genomförs på olika platser varje år, och är alltså den största internationella mässa för marknadsföring av nya folk- och världsmusikgrupper. I år ligger ett stort fokus på noridsk musik, och man har en särskild scen för den nordiska musiken. Dessutom var öppningskonserten ikväll helt nordisk. "The Great Nordic Night" kallades den. Öppningskonserten presenteras här!

Jag studsade till av glädje när jag upptäckte att kvällens Sveriges Radios P2 Live (Världens Liv(e)) direktsände från just denna invigningskonsert! Passa på att lyssna på den på deras hemsida i 30-dagarsarkivet!

Här är lineupen från WOMEXs hemsida för invigningskonserten - en för detta tillfälle ihopsatt nordisk folkmusikalisk supergrupp:

The Great Nordic Band:

Ragnhild Furebotten (Norway) fiddle
Olli Kari (Finland) accordions
Esko Järvelä (Finland) viola
Jonas Simonson (Sweden) flutes
Hanna Wiskari (Sweden) saxophones
Roger Tallroth (Sweden) guitars
Krister Jonsson (Sweden) electric guitar
Rasmus Zeeberg (Denmark) mandolins
Tapani Varis (Finland) bass
Sune Rahbek (Denmark) percussion
Anders Löfberg (Sweden) cello

Featuring soloists:

Heiða Árnadóttir (Iceland) vocals
Helene Blum (Denmark) vocals
Eivør (Faroe Islands) vocals
Hallgrim Hansegård Frikar Dance Company (Norway) dancer
Johan Hedin (Sweden) key harp
Johanna Juhola (Finland) accordion
Annbjørg Lien(Norway) Hardanger fiddle
Rasmus Lyberth (Greenland) vocals
Wimme Saari (Finland) vocals
Peter Uhrbrand (Denmark) fiddle
Frifot (Sweden) with:
Lena Willemark vocals
Per Gudmundson violin
Ale Möller mandola

---

Alla övriga artist-lanseringar på WOMEX hittar ni här - detta är artister som bokas nu för turnéer i olika länder nästa och nästnästa år runtom i världen! Se alltså redan nu vad som kan vara på gång 2010 och 2011 på en scen nära dig...

--Stefan

På gång - finsk världsmusikfestival!

Finsk världsmusikfestival - Etnosoi!-festivaali - 5 - 8 november!

Förrförra helgen var jag i Helsingfors och sprang på affischer på stan med bild på bl a Dobet Gnahoré - Elfenbenskustens kanske hetaste namn just nu. Jag tänkte - synd att SELAM inte lyckades sätta klorna i henne för sin stundande stockholmsbaserade Afrikafestival.

Den 7 november uppträder hon i Helsingfors på Ethonosoi!-festivaali! Hon är relativ nykomling och har endast två skivor bakom sig, men har en väldig energi på scenen. Hon anses av många kritiker vara ett av de mest intressanta namnen från den afrikanska kontinenten just nu.

Videoklipp från São Paulo, Brasilien - den mycket nära och rörande "Palea":


Ljudet på följande klipp är under all kritik, men man får en fin känsla för hennes stora scenpersonlighet här - från Kanada:


Från Dakar, Senegal - låten "Djigenue":


Slutligen från en Afrikafestival i Paris - en rytmsikt suggererande låt som avslutas i ett dito fyrverkeri:


- officiell hemsida

- Myspace-sida


---

Övriga namn på festivalen är:

- den ungerska romska gruppen Romengo, som leds av Monika Lakatos, ansedd som en av de kraftfullaste sångerskorna inom den romska musiken idag (spelar 6 november)

- den argentinske gitarristen, kompositören och musikvetaren Jorge Cardoso (spelar 8 november)

- den transsylvanska rumänska gruppen Nadara (spelar spelar 5 november)

- den indiske sitarspelaren Pandit Sanjay Guha (spelar 7 november)


Så - inget att göra nästnästa helg? Ta båten över till Finland och Helsingfors! Kanske hinner ni med Oumou Sangaré i Stockholms konserthus 6 november innan ni åker... ;-)

--Stefan

lördag 24 oktober 2009

"Spin off" på Béla Fleck...

Béla Fleck har nämnts ett antal gånger av "Trumgottist" i hans kommentarer till några av inläggen jag gjort i bloggen. Här kommer en "spin off" på Béla:

Jag har en bakgrund (upp till 16-17 års ålder) som country-fan, något som idag nästan känns lite problematiskt, eftersom jag numera anser att genren innehåller så mycken dynga, rent ut sagt... Bluegrass, som ibland förs in under samma genre-paraply (och gränserna är ju i högsta grad flytande), har jag däremot alltid respekterat som mer levande, nära och "ärlig" musikform...

Jag återvänder då och då för att "titta till" den gamla förälskelsen, men blir alltsomoftast besviken. Senast jag gjorde ett försök var på Lida Country Festival i år - en stor besvikelse även den... De hitflugna amerikanska artisterna, Gail Davies och Tony Booth förstod inte jag varför man ansträngt sig för att få hit. Jag önskar att jag skulle ha förstått, men jag gjorde det bara inte. De var båda goda representanter för oengagerat avskräckande rutinmässigt musikanteri. Enda gången Gail Davies verkade engagerad var då hon bad någon i publiken att inte filma henne, eftersom hon riskerade att hamna på YouTube... "- Ok, något även jag kan klara mig utan...", tänkte jag...

Bild från festivalområdet:


Jag ska inte ägna detta inlägg åt att bara klaga - tvärtom! Det fanns faktiskt också något som gjorde mig positivt överraskad - på festivalområdet finns en lada, på vars övervåning - "Loftet" kallad i programmet - det spelades bluegrass (i vid bemärkelse).

Bilden är från Amerikanska Folkmusikföreningens myspace-sida:

När en grupp herrar som kallade sig "Grassride" började spela stannade tiden för mig - att detta var möjligt i Sverige! Med en självklar stadig stilkänsla och stämsång som verkligen lät "bluegrass" sopade de mattan med de tidigare gängen. Senare insåg jag att de var svenska mästare i bluegrass - föga förvånande... De som verkligen kan bluegrass-traditionen och förvaltar den med trovärdighet är få i Sverige...

När jag åter började nosa på bluegrassgenren kring 2001, efter över 15 års ointresse/pysslande-med-annat, insåg jag att en massa hänt - tiden hade inte stått stilla. Termer som "newgrass" och "jazzgrass" florerade... "Newgrass" dök egentligen upp som term redan i slutet på sjuttiontalet vad jag kunnat finna. Det var också intressant att se, att de som i slutet av 70- och början av 80-talet var "nybakade färskingar", nu tillhörde det etablerade äldre gardet. Namn som Sam Bush, Ricky Skaggs, Jerry Douglas, Tony Rice, David Grisman, Randy Scruggs mindes jag från mina unga år som nya bekantskaper. Att nu återvända och se hur de förvaltat nästan 20 år av akustisk amerikansk "vit" folkmusik var häftigt - och är det fortfarande. Många fler namn går att rabbla i detta sammanhang, men här har ni några av de förnämsta, fortfarande levande, bland amerikanska hypermusikaliska "pickers". Alla dessa är var och en värd en ingående presentation! Samtliga har dessutom sina egna pågående solokarriärer...

Béla Fleck var för ung, då, för att jag skulle minnas honom från 70-80-talet - istället insåg jag först 2001 hans bedrifter på allvar. Béla är en oerhört nyfiken musiker, och har, med sin femsträngade banjo, på sistone blivit ett slags motsvarighet till vad Ry Cooder blivit för den amerikanska gitarrmusiken - ett slags folkmusikalisk upptäcktsresande!

Just detta är en av hans senaste skivor, "Tales From the Acoustic Planet, Vol. 3: Throw Down Your Heart - Africa Sessions", ett lysande exempel på!

Men vad gör alla dessa nyfikna aritster när de är "musikaliskt hemma" då???

Jag har kommit över en radiosändning av vad som verkar vara en livekonsert från Telluride Bluegrass Festival i USA. Jag har inte lyckats få det bekräftat, men vad jag kommit fram till genom att läsa igenom programblad från olika år i PDF-format från Telluride Bluegrass Festival är att inspelningen torde vara från 1996. På första spåret talas det om "National Folk Festival, vilket gör mig lite osäker - men hur som helst - detta är fantastiska musiker!

Lineupen ser ut som följer:
- Sam Bush - mandolin
- Ricky Scaggs - mandolin
- Victor Wooten - elbas
- Bela Fleck - banjo
- Tony Rice - gitarr
- Jerry Douglas - dobro
- Maura O'Connell - sång (på ett spår)
- Paul McCandless - flöjt, sax, träblås

...ett riktigt "Bluegrass All Star Band" - detta är något av det bästa som går att uppbringa i ett bluegrass-startfält! Kvaliteten på inspelningen däremot är inte den bästa, men det är en underbar spelglädje med fantastiska improvisationsinsatser från de deltagande musikerna och ett driv som borde charma de flesta. Mest imponerad blir jag nog av Sam Bushs medodiösa tonslingor på mandolinen, men man kan tro att allihop har sålt sina själar till Djävulen - det är inga dussin-insatser någon levererar...

Här är sju spår, nr. 2 - 8, från nämnda inspelning:

Gruppen New Grass Revival (1972-89), frontad av Sam Bush, var en av de främsta nydanarna av bluegrassen på 70-talet - läs mer om deras betydelse på denna Wikipedia-länk!

Sist - och minst - kan jag inte låta bli att konstatera att det finns en återväxt....

Kolla dessa två ungar - Sierra Hull och Ryan Holladay - riva loss en gammal bluegrassklassiker - Salt Creek:


--Stefan

torsdag 15 oktober 2009

2000 besök...

För att hitta på något att fira tänkte jag uppmärksamma att Världsmusik-kaféets blogg haft sitt två tusende besök idag sedan jag petade in besöksräknaren längst ner på sidan den 22 februari i år. Själva bloggen startades 1 november förra året - så vi har ytterligare ett tillfälle att fira framöver!

Jag kommer att vara bortrest över helgen så risken finns att (sorgebarnet) webbradion hinner lägga av innan jag återvänder - jag håller tummarna...

För säkerhets skull bjuder jag på lite annan musik under tiden! På min förra resa - med lånad bil - fanns ett kassettband, som gick varmt. Det var för övrigt det enda bandet som fanns i bilen.

Här är en av låtarna på bandet, med en artist jag antagligen aldrig annars skulle ha lärt känna - senegalesiske Bass Taye:


Och, så skulle jag vilja tipsa om sverigeaktuella New York-baserade Brasilien-inspirerade gruppen Forró in the Dark.

De väntas till Sverige och Mosebacke i Stockholm i slutet av oktober:


På återseende!

--Stefan

tisdag 6 oktober 2009

Ernie Payne - också död...

Ernie Payne
13/4 1945 - 17/9 2007


Det händer inte ofta numera... Jag verkar ha upptäckt alla singer/songwriters värda att lyssna på - jag har visserligen endast nämnt ett fåtal av dom här ännu, men sista åren har det varit en reel singer/songwriter-torka för min del - tills Ernie Payne dök upp för ett par veckor sedan. Det är ögonblicklig "kärlek" för min del för det mesta när jag upptäcker en ny singer/songwriter av klass...

Lyckan blev kortvarig i detta fall - efter att jag hört låten "Curse of Hamm" kollade jag genast upp honom på nätet, och insåg att han redan var död... Efter endast ett soloalbum, "Coercion Street" (2004), dog denne Louisiana-man.

Ernie Payne var ett fenomen - jag nästan vädjar till er - ge videoklippen nedan en chans!!! Mig grep han tag i ögonblickligen!

Som jag förstår den relativt knappa informationen jag funnit om honom på nätet var han ödmjukheten personifierad, och han var visst ointresserad av att tala om sig själv - han lär ha sagt "anything you want to know about me is in my music"!

Avdelningen Relativ Irrelevans:
Videoklippen nedan är från en av de få Europaturnéer han genomförde - i texten till klippet står att det är filmat i "The People's Little Theatre" i Gateshead, England, men jag fann ingen teater vid det namnet. Sannolikt är det istället fråga om "The Little Theatre, Gateshead".

Coercion Street:


Curse of Hamm:


Ancient Eyes:


En av användarkommentarerna till detta YouTube-klipp lyder:
"i saw ernie live, musta been 2 yrs ago now, in letterkenny, ireland, and he was so humble, i spoke to him afterwards, iv never felt so good about myself after i spoke with him, he brightened up that saturday nite with his politness and amazin music, great man"

De som filmat ovanstående tre klipp kallar sig för "Echo Productions"

Här är studioversionen av "Curse of Hamm" (från V A V V Records' hemsida):


- officiell hemsida

--S.

måndag 5 oktober 2009

Mercedes Sosa död

Mercedes Sosa
9 juli 1935 - 4 oktober 2009


En av Argentinas största folkmusiksångerskor Mercedes Sosa, även kallad "La Negra", dog alltså igår. Hon var en av de som formade den politiska latinamerikanska folkmusiken under 60- och 70-talet i den sk "nueva canción" - den nya sången. Hon var politiskt vänsteraktiv opinionsbildare och tog de svagas parti. 1976 tog den argentinska militärjuntan över makten i Argentina, och behöll den fram till 1983. Mercedes Sosa fortsatte hålla konserter, och höll ut fram till 1979 då situationen tvingade henne i exil. Efter 40 album och 3 "Latin Grammy Awards" inom "traditional"-facket har hon nu chansen att postumt knipa en Grammy till genom sitt näst sista album "Cantora 1".

Det finns en "Cantora 2" också - båda kom ut under försommaren, men det är "ettan" som är nominerad - i hela tre kategorier! De två skivorna är fyllda av duetter - samtliga spår är en duett med olika latinamerikanska sångare eller grupper - 17 på den första och 18 på den andra!

Här är en liten kort dokumentär om arbetet med den första cd:n - "work in progress":


---

Den 10:e "Latin Grammy Awards" äger rum den 5 november i år i Los Angeles.

Här är de nominerade i kategorin "Best Folk Album":

Kimba Fá
Eva Ayllón
[4Q/Times Square]

D' Palo Pa' Rumba
Muñequitos De Matanzas
[Bis Music]

Ya No Le Camino Mas
Walter Silva
[Vibra Music Entertainment]

Folklore
Soledad
[Columbia/Sony BMG Music Entertainment]

Cantora 1
Mercedes Sosa
[Sony Music/RCA]


Här är de nominerade i "Album of The Year":

Los De Atrás Vienen Conmigo
Calle 13
[Norte]

Día Tras Día
Andrés Cepeda
[FM Discos & Cintas]

Ciclos
Luis Enrique
[Top Stop Music]

Ivan Lins & The Metropole Orchestra
Ivan Lins & The Metropole Orchestra
[Biscoito Fino/Oilua]

Cantora 1
Mercedes Sosa
[Sony Music/RCA]


...och slutligen, kategorin "Best Recording Package":

Andrés: Obras Incompletas
Daniela Rossi & Rubén Scaramuzzino, art director (Andrés Calamaro)
[Warner Music Spain/Gasa]

Aocaná
Erika Zwiener, art director (Ojos De Brujo)
[Warner Music Spain/Diquela Records]

Bosegrafía
Juan Gatti, art director (Miguel Bosé)
[Warner Music Benelux B.V.]

Cantora 1
Alejandro Ros, art director (Mercedes Sosa)
[Sony Music/RCA]

Dramas Y Caballeros
Jesús Sarabia, art director (Luis Ramiro)
[Relocos Records]

---

För att återgå till Mercedes Sosa:

Hon tolkade gärna chilenska poeter och låtskrivare, såsom Julio Numhauser (som sjungit med Mikael Wiehe) - "Todo Cambia" (allt förändras):


Här tolkar hon chilenska Violeta Parra - Gracias a La Vida (Tack till livet) - denna version, och Violeta Parras egen, ger en annan dimension till låten än den version alla känner på svenska:


"Solo le Pido a Dios" - "Jag bara frågar Gud":


Av alla plågade folk och språkområden har väl ändå latinamerika en av de rikaste folkmusikaliska skatterna när det gäller längtan om ett bättre liv, och mot förtryckande regimer. Längtan är bedövande vacker i många av dessa sånger.

En vän tipsade mig om följande klipp där hon besjunger den schweiz-födda argentinska kvinnliga poeten Alfonsina Storni, vilken tog sitt liv genom att dränka sig efter 3 års kamp mot bröstcancer 1935-38:


- Dödsruna från Washington Post
- Wikipedia-länk
- En fansite - http://www.mercedessosa.net/
- argentinsk Officiell hemsida


--S.

söndag 27 september 2009

Konsert: Sara Tavares' solskensmusik imponerade...


Konsert:
Sara Tavares
Lördag 26 september, kl 22.00
Sergel Torg 3, Kulturhuset


Jag går inte på många konserter längre - jag måste prioritera... Och denna gång prioriterade jag rätt!

En kort disco-/biografisk sammanfattning först:
Sara Tavares, av Kap Verdisk härkomst, född 1978 i Portugal, dök upp som litet 16-årigt stärnskott i melodifestivalen där hon först vunnit i Portugal och sedan representerade landet 1994 med "Chamar A Musica" i Dublin, Irland, vilket ledde till en åttondeplats. Två år senare kom debutplattan "Sara Tavares & Shout". Jag har lyssnat på den, och det är inget jag rekommenderar för en världsmusikpublik (hur nu en så'n ser ut...)... Till hennes "försvar" kan ju påpekas att hon var endast 18 år då skivan gavs ut. Hennes andra skiva, "Mi Ma Bô" (1999) var något helt annat - mycket mer varierat, men framför allt mer moget. Producent var den skönsjungande kongolesen (Kongo-Kinshasa) Lokua Kanza (officiell hemsida (franska), Wikipedia (engelska)). Men, det är fortfarande "pop"... Må så vara "afro-pop" eller "etno-pop", men fortfarande har inte säkerhetsbältet lossats.

När man sträcklyssnar på plattorna kronologiskt, som jag gör just nu, hajar man till när nästa cd, "Balancé" (2005), startar. Den mer akustiska krispigheten, klarheten och känslan av att någon just nu gör precis som den vill är övertygande! Det är sväng i full frihet!

Hennes senaste skiva, Xinti, från i år, forsätter på samma spår, men än mer rytmiskt komplex och fantasifull. Hon har även givit ut en "live-dvd-cd-box", Live in Lisboa" innehållande både en live-konsert från Lisabon och de två cd:na "Mi Ma Bô" och "Balancé"!

Här är ett YouTube-klipp från DVD:n:


Konserten då? Jodå, tack... Bilden nedan är från den - tagen av undertecknad - liksom den första och den sista i inlägget!

I en nyrenoverad lokal i Kulturhuset i Stockholm var detta invigningskonserten - t o m så pass nytt att inte utskänkningstillståndet var på plats - något man lovade skulle vara åtgärdat till nästa konsert.

Så, en helnykter publik fick se en mycket nykter och begåvad artist visa prov på en musikalisk bredd, och en röst som höll för allt från ballader till rytmiskt intrikat skolskenssväng. Vad som frapperar är hennes jazziga avspändhet, och det leder riktigt långt.

När jag ska jämföra henne blir jag att tänka på Habib Koité från Mali som jag sett två gånger i Sverige. Inte för att deras stilar sammanfaller, utan för att båda har få riktigt melodiösa "hittar", och möjligen är det deras enda respektive svagheter, men deras musikaliska fantasi och närvaro i musiken gör att de kan göra nästan vilken melodi som helst intressant. Det handlar inte så mycket och melodierna utan om det polyrytmsika landskapet de befinner sig i, och en utstrålad uppriktighet.

Sara Tavares klarade igår av att leverera en stillastående ballad, utan att den blir smörigt sockersöt, med nerv till sista tonen (trots att två flaskor fått för sig att de skulle välta mycket ljudligt på det klinkerförsedda golvet bland publiken mitt under akten), likväl som hon med sina musiker lyckas lyfta upptempolåtarna på hennes två senaste plattor till råsväng utan att det blir forcerat. Hon förefaller dessutom vara en riktigt habil gitarrist; samtidigt som komplexa sjungna melodislingor levereras lever hennes gitarrspel ett minst lika komplext liv.

Sara Tavares har hittat hem och det hemmet är mittemellan det västafrikanska gitarrbaserade repetetiva, det brasilianska polyrytmiska och etnojazziga - ett väldigt intressant världsmusikaliskt spann!

---

Nöjda - trots bristen på öl - gav vi oss ut för att åtgärda denna enda brist. Efter att dissat "Barcelona", inte kommit in på "Dublineer's" för att det var fullt, blivit nekade utskänkning på "Monk's" för att de skulle stänga, slog vi oss äntligen till ro på "Belgobaren". Tillfreds med tillvaron inmundigar vi våra respektive belgiska öl, Leffe Blond, Maredsous 6 och Bel Pils.

Plötsligt lägger vi märke till några bekanta figurer i foaljén till Freys Hotel, till vilken det går en öppning i väggen från baren. Det är Sara Tavares' musiker! Medan servitrisen ropar "- Sista beställningen!" står de utanför och röker. Vi beställer det vi ska ha och efter en stund kommer två av musikerna och, vad jag misstänker, ljudteknikern och "roddaren" in i baren. Vi överraskar det anländande sällskapet med en upphävd spontan applåd, med glada miner och uppåtriktade tummar. Förvånade men glada tackar de när de inser att vi varit en del av kvällens publik. De går vidare till baren som precis har stängt... Först blir de nekade, men lyckas ändå få varsin öl efter en stunds diskussion. Jag var nästan på väg att blanda mig i - killarna hade ju inte kunnat bli utan en välförtjänt öl!!!

Vi drack upp, reste oss för att gå, men tackade en gång till, bad om och fick ta, detta foto:

Trummisen, "roddaren" (?), gitarristen och ljudteknikern (?)... Synd att inte ha namn på dom, men Lycka till i Helsingfors i morgon!!!

Vi säger bara en sak - Obrigado!

--Stefan (och Per & Olga)

måndag 21 september 2009

Bloggen breddad

Teknikalitet kanske:

För att inte de nya bredare YouTube-klippen med högre upplösning ska hamna utanför inläggens ramar - olika webbläsare hanterar detta på olika sätt - så har jag nu breddat bloggen. Det här kommer att få effekt på hur bilder hamnat i tidigare inlägg. Jag kommer titta till varje inlägg för att se om jag ställt till det för mig layoutmässigt genom den här ändringen. Läsbarheten försämras med bredare rader, men jag tycker att det är viktigare att hela YouTube-klippen syns. Idealet hade varit tvåspalt, men den funtkionen finns inte i mallen till denna blogg.

Under tiden får ni helt enkelt ha tålamod med mig...

--S.

fredag 18 september 2009

SELAMs musikhöst ger vårkänslor

SELAM blir bara bättre och bättre!

Numera välkända som konsert- och festivalarrangörer för den stockholmska världsmusikpubliken har de begåvat oss med ett antal Afrika-festivaler sedan starten 1997! Utöver detta har det spritt över åren blivit musik från alla möjliga håll.

Följande artister kommer, genom SELAMs försorg, att lysa upp höstmörkret för oss:

---

26 september - Sara Tavares, Kulturhuset, Stockholm.

Sara Tavares är av Kap Verdisk härkomst, dock född och uppväxt i Portugal, och är skivaktuell med cd:n "Xinti", som är fylld av ett lågmält svåretiketterat latinodoftande sväng. I olika rescensioner av hennes skivor nämns de afrikanska rötterna som beskrivning av hennes stil, men jag tycker att hon också har mycket "brasse-sväng" - åtminstone i "Xinti" som är den skiva jag har hemma... Kanske är det även portugisiskan som för tankarna till Brasilien...

Konsertens hemsida hos Selam
!

Liveklipp från i år i Hamburg med låten "Sumanai" från senaste cd:n "Xinti". Tvärtemot vad jag skrev ovan så är här den afrikanska känslan tydligt närvarande:


Här är ett klipp från holländsk tv - låten "Bom Feeling" som fanns med på hennes förra cd "Balancê" från 2006:

...se där - så fick ni chans att fräscha upp er holländska också!

- Sara Tavares officella hemsida

---

23 oktober - Zap Mama, Nalen, Stockholm

I samband med ett större arrangemang kallat "European Development Days", med teater, debatt och 2 konserter (där gruppen Zap Mama utgör huvudattraktionen får man anta - den i Sverige boende brasilianska sångerskan Simone Moreno är den andra artisten denna kväll).

Jag missade Zap Mama båda förra gångerna de var i Sverige på Södra Teatern, och fick höra av en bekant att det var det bästa han hört på länge! Missa alltså inte denna grupp med sin grundare röstkonstnärinnan Marie Daulne!

Konsertens hemsida hos Selam

Här är en av de mest speciella låtar de gjort:


Marie Daulne är en teatralisk och stor scenpersonlighet - här i ett liveklipp från det spännande World Café Live, Philadelphia 2008:


- Zap Mamas officiella hemsida
- Myspace-sida
- Wikipedia-sida


---

6 november - Oumou Sangaré, Stockholms Konserthus.

Oumou Sangaré är en malisk jämställdhetskämpe lika mycket som artist - skivaktuell även hon! Hennes första cd på sex år kom under sommaren i år - "Seya"!

Konsertens hemsida hos Selam

Här är titelspåret från snaste cd:n:


Jag fann detta lite oväntade klipp med Alicia Keys och Oumou Sangaré - ett spännande möte i låten "Fallin'":


- officiell hemsida
- Myspace-sida


---

9 november - Khaled, Debaser, Medis, Stockholm.

Khaled är som ett årgångsvin - han blir bara bättre och bättre! Jag upptäckte just att han är född 1960, så förhoppningsvis får han fortsätta att åldras med värdighet många år till!

Konsertens hemsida hos Selam

Khaled innehar ledartröjan inom den algeriska raïmusiken - är man illa bevandrad inom raïmusik, men ändå hört någonting, är det sannolikt Khaled man hört. Låtar som "Didi" och "Aicha" lär väl ingen ha missat! År 2000 gjorde han också en uppmärksammad cover på John Lennons "Imagine" tillsamman med den israeliska sångerskan Noa på plattan "Kenza".

Skivaktuell förstås även han - "Liberté" heter hans senaste album.

Här är titelspåret:


Jag fann även detta klipp från filmklassikern "100% Arabica" där Khaled och Cheb Mami figurerar - båda relativit unga i den parisiska förortsslummen - en film värd att se för den som vill fördjupa sig i Raï-musiken:


- Khaleds officiella hemsida

---

5 December, Eva Ayllón, Stockholms Konserthus.

Den 53-åriga peruanska musik-ikonen besöker Sverige för första gången? Skivaktuell med "Kimba Fa" - hennes 20:e album - som dessutom är nominerat till Latin Grammy Awards, som går av stapeln den 5 november i år.


Konsertens hemsida hos SELAM.



- Eva Ayllóns officiella hemsida

---

Jag kommer fortsätta fylla på detta inlägg under veckan!

--Stefan

onsdag 16 september 2009

DISKUSSIONSFORUM / GÄSTBOK



Jag har testat några olika diskussionsforumstjänter, och fastnat för ovanstående. Här kan ni ge era egna förslag, funderingar, ris eller ros, som inte ödvändigtvis har med något specifikt enskilt inlägg att göra...


--S.

Världsmusik-kaféets Internetradio

------------------------------------------------------------------
OBS - F N LIGGER RADION NERE P G A ETT HAVERERAT NÄTVERKSKORT - HOPPAS KOMMA IGÅNG SNART IGEN!
------------------------------------------------------------------


INTERNET-RADIO & CHATT dygnet runt - om tekniken vill!
Aktuellt antal låtar: 1875 st. (ca 141 timmar).

Free Shoutcast HostingRadio Stream Hosting





- Öppna Världsmusik-kaféets internetradio i din spelare på datorn! -

Internetradion - artist-lista
Internetradion - komplett spellista

---

Varför flyttades Internet-radion hit?
Jag lydde en vän som tyckte att Internet-radion "var i vägen" om man skulle läsa och navigera bland inläggen i bloggen. Eftersom den startar automatiskt och tidigare låg i bloggens "ramverk", och dessutom startade om varje gång man bytte sida, kunde den lätt bli ett irritationsmoment - oavsett hur bra musiken var... Nu finns den här - endast ett musklick från första sidan!

Varför chatten på samma sida?
Den som vill diskutera musik ska kunna göra det på samma sida som Internet-radion. Tanken är också att du ska kunna simultan-önska musik - om undertecknad är närvarande - vilket jag ofta är. Alternativt kan en tid avtalas, som en "interaktiv önsketimme"... Eposta bara till world_music_cafe@hotmail.com!

Internet-radion fylls på kontinuerligt!
Det största arbetet med bloggen läggs ner på repertoaren i Internet-radion. Systemet är svajigt och lägger tyvärr ofta av, utan att jag vet vad jag ska göra åt det. Men för mig är materialet något av ett musikaliskt manifest - det ska visa på bredden och kvaliteten hos musik som sällan spelas i "vanliga" radiostationer - och jag hoppas på ert tålamod om den vid tillfället för ert besök är nere. Återkom då gärna vid ett senare tillfälle - jag tittar normalt sett till den flera gånger om dagen!

Uppdateras inte INFO-texten i spelaren?
Ser du inte vem som framför låten du lyssnar på just nu? Om spelarens INFO-ruta med info om låt & artist inte uppdateras när en ny låt börjar är det bara att trycka på F5-tangenten, eller "uppdatera"- eller "refresh"-ikonen i din webbläsare. Uppdatering sker för det mesta automatiskt, men ibland "vill den inte" riktigt...

Problem med att höra sändningen?
SHOUTcast är ett gratissystem som bygger på en plugin till WinAmp, som ser till att ljudet strömmar i rätt format och i rätt bitrate, plus ytterligare ett program som förmedlar ljudströmmen till SHOUTcast-servern där denna station samsas med drygt 40.000 andra.

Av någon anledning stannar ofta min WinAmp-spelare utan förklaring eller förvarning minst en gång per dygn, och måste då startas om för hand. När sändningarna avbryts på detta sätt förlorar stationen sitt unika stations-ID, vilket gör att jag, när jag satt igång WinAmp igen, måste lägga in nya ID-numret i HTML-koden på bloggen - lite krångligt med andra ord...

Får du felmeddelande på SHOUTcast-radion ovan finns det en chans att sändningen trots allt fortfarande pågår, men med ett nytt ID-nummer. Då går det att finna stationen på SHOUTcasts hemsida om man i stations-sökfältet skriver in "world music cafe" .

Fungerar inte detta återstår tyvärr bara att avvakta min hemkomst då jag ger WinAmp en knuff och byter till det nya stations-ID:t...

--S.

torsdag 10 september 2009

Singer/Songwriter 3: John Gorka

Det är lika bra att hålla tillbaka de egna orden, och låta musiken tala för sig själv...

Alla har vi väl mått dåligt då och då - mitt dåliga mående sammanföll ganska väl med upptäckten av denne man. Han blev snart min "gråtfarbror" - någon att vila huvudet mot när allt kändes fördjävligt. Jag kan inte överdriva betydelsen John Gorka (det lite lustiga namnet till trots) haft för mig. Det märkliga är att jag inte uppfattade hans innerlighet på allvar förrän jag verkligen mådde dåligt - idag är det lätt att minnas känslorna så fort jag hör honom igen.

Så, utan att trötta alla med en massa uppgifter om honom kommer här en radda med låtar med honom som alla berört mig - återigen "lämnar jag ut mig själv" med en av mina absoluta favorit-singer/songwriters - John Gorka...

Se till att du är ifred, häll upp ett glas rödvin och luta dig tillbaka:


Samtliga dessa låtar ligger även ute på Världmusik-kaféets Internetradio...



John Gorka kommer under september ut med sitt 11:e studioalbum, som sägs vara mer avskalat än de två senaste, vilket jag tycker känns lovande - jag föredrar det nära uttrycket. Jag upptäckte detta inför denna blogg-postning... Spänd förväntan...

Om ni vill läsa mer om John Gorka finns det några länkar nedan. Tack för att ni lyssnat...

- officiell hemsida
- Wikipedia-länk

Det finns även en hel del live-klipp, av skiftande kvalitet, ute på YouTube...

--S.

En enda soppa alltihop?

Jag har tänkt på vad denna blogg förmedlar - egentligen... Är det inte en enda soppa alltihop???

Är innehållet för splittrat? Finns det egentligen intresse för ett så spretigt innehåll? Hur kan jag få för mig att skriva om så många olika musikstilar, och tro att det kan intressera någon form av allmänhet? Vad finns det för logik i att förutsätta att läsaren kan vara ärligt intresserad av en galen låt med indiern Kishore Kumar och en lika galen kubansk a cappella-låt med gruppen Vocal Sampling? Eller av, för Europa, okända singer/songwriters såsom Gove Scrivenor, Jack Williams eller Richard Shindell... Eller rumänska neo-folk-rockare såsom Zdob Si Zdub. Eller obskyra, okända poeter och sångare från öst, såsom georgiern Irakli Charkviani...

Vad angår allt detta en och samma människa? Hur öppen och allmänbildad man än anser sig vara går väl ändå gränsen för vad man orkar, eller har lust att engagera sig i, någonstans... Man måste väl kanske vara en smula rubbad för att tro sig kunna ta sig an hela världens musik... En sak kan jag dock säga - från en galning till en och annan möjlig annan - det blir då aldrig tråkigt! Att "beta av" artist efter artist, och land efter land, är som att lägga ett oändligt pussel som följdriktigt aldrig kommer bli färdiglagt - för ju mer man får höra - desto vidare blir samtidigt horisonten - fler och fler bitar ska hela tiden rymmas inom detta musikpussels kantbitar...

Men kan en enskild människa verkligen uppskatta alla dessa olika stilar? Jag tror det, även om man förstås måste få ha sina favoriter. Även om jag inte uppskattar alla former av musik, kan jag tycka de vara klang- och instrumentbesättnings-mässigt intressanta, och respektera dem för den funktion de har i sina sammanhang, och en musikform kan verkligen sätta en känslomässig och existentiell fond till en för mig okänd vardag på någon avlägsen plats. Jag fascineras av det internationella i musikens språk; man kan höra en människas glädje, sorg och längtan, utan att förstå en enda stavelse. Längtan förefaller vara den största drivkraften i all musik som berör, och att upptäcka att detta universella grundelement dyker upp i land efter land gör mig upprymd och tillfreds på ett tryggt och bekräftande sätt... Trots alla existerande stilmässiga särdrag finns detta ogripbara universella förenande "något".

En fara i globaliseringen av musiklyssnandet och -producerandet är förstås att stilar blandas till en odefinierbar soppa. I begreppet "världsmusik" (såsom jag väljer att tolka det) ligger ju det själva "musikaliska mötet" - olika stilar som bryts mot varandra... Så, mitt i all fascination för olikheterna och önskan om att mötas över geografiska, etniska och musikaliska gränser, finns denna risk att glömma traditioner. I Indien, som har ett antal olika "skolor" för hur man spelar sitar, har dessa "musikaliska dialekter" börjat flyta samman till följd av ökat kulturellt utbyte... Och jag har det senaste året börjat finna musik där jag tycker det blir allt svårare att avgöra proviniensen. Att gissa rätt på musikens kulturella och geografiska ursprung är ofta är ett charmigt kvitto på att man lyssnat in sig på en stil... Ju mer folkmusikaliskt ursprungligt ett stycke framförs, ju tydligare är också det kulturella och geografiska ursprunget, förstås, medan västerländsk pop och rock i detta avseende kan vara totalt hopplös...

Allt måste förstås få utvecklas, vilket det nu också verkar göra med större fart än någonsin. Musiker möts över genre-, kultur- och landsgränser på ett självklart sätt idag...

En annan positiv utveckling är på ljudbildsområdet - på inspelningar från världens alla möjliga hörn! Det mest lysande exemplet är väl A R Rahman som tog den indiska filmmusikens sound från 30-tal till 2000-talet, men det är även underbart att numera höra alla välproducerade afrikanska artister, där framförallt slagverkare har börjat ges en ljud-rymd som saknats i många tidigare "platta" inspelningar. Jag generaliserar säkert, men det är min upplevelse...

Har jag något käckt visdomskt att knyta ihop denna säck med då? Nej, egentligen inte, jag vill nog bara skandera "Släpp alla musikaliska fördomar, och lyssna till världens musik! Låt den mötas i dina hörselgångar, och känn dig berikad!"

--S.